Missförstånd hela tiden...KnockOnWood skrev:
Man har inte någon absolut rätt till sina barn, ingen självklar rätt att till exempel bo med dem. De är inte några ägodelar. Det är barnen som har rätt till sina föräldrar. Viktig skillnad.
Det finns inte delad vårdnad, bara ensam eller gemensam.
Jag har inte läst här att någon ivrar, däremot att du blivit bemött i dina tyckanden.
Att försöka bo varannan vecka i huset pga av barnen är konstgjord andning....det kommer skapa fler problem än det löser...
Är det VÄLDIGT viktigt för TS att bo kvar i just det huset med allt vad det innebär så försök komma fram till en gemensam lösning....helst med detaljer nedskrivet.
En i mina ögon bättre och enklare lösning är att sälja huset så fort som möjligt och efter det börja om med livet.
Är det VÄLDIGT viktigt för TS att bo kvar i just det huset med allt vad det innebär så försök komma fram till en gemensam lösning....helst med detaljer nedskrivet.
En i mina ögon bättre och enklare lösning är att sälja huset så fort som möjligt och efter det börja om med livet.
Jag (man) kom hem en dag i början av maj 2013 och hustrun sade när jag kom innanför dörrarna att "vi håller skenet uppe till efter resan och när vi kommer hem vill jag skiljas" bra sa jag det hade jag tänkt ta med dig när vi kom hem efter resan. Hon bröt ihop totalt i två månader och ville att vi ej skulle skiljas. Efter dessa två månaderna hittade hon en ny och var då väldigt snabb på att slänga fram underskrivna papper om äktenskapets upphörande, skrev gladeligen på dessa då hon vägrat innan när jag kom med dessa. Hon sa att jag skulle flytta då jag drog igång detta. Så jag startade att leta ny bostad ihop med barnen 12 & 15 då. Visade sig sedan att banken vägrade att ge henne lån då man skall ha 10000+3100 per barn över. Då vi kommer att ha hand om vars ett barn så landade det på 13100 som skall vara kvar efter lånen och schablon belopp på drift på 45000 per år är draget. Slutade med att banken godkände mig och hon fick leta nytt boende. Bodelningen gick igenom i slutet av september strax efter detta så blev hon dumpad av den nya hon träffat. Börjar ställa till med ett helvete för mig då hon kräver en massa pengar som hon säger att hon lägger på barnen, hamnar i familjerätten för pratstund och efter två träffar så anser hon att hon är nöjd och i verkligheten så blev det ej någon förändring mot tidigare på den ekonomiska fronten. Efter ett tag blev det lugnt igen för mig och förstod då att hon träffat en ny. Så behövde man skriva på papper om barnbidraget då äldsta dotter går kvar i grundskolan och fyllt 16. Undersöker lite med försäkringskassan om detta och blir upplyst om att sedan 1 Mars så har man rätt att begära halva barnbidraget utan att man är överens om man kan bevisa att barnen bor växelvis hos oss.
Så i mitt fall var det att hon träffade en ny ganska omgående och hon var iofs otrogen för många år sedan där man kom på henne. Själv trivs man bra och renoverar nu huset som barnen och jag vill, även om det tar lång tid pga sparandet tar tid att få ihop utan extra inkomster men har fått lite utlandstrakt samt bidrag av min mor.
Sedan skall du strunta i era gemensamma vänner som du märkt har de tagit ställning. Leta upp egna vänner istället för de kommer du att må så mycket bättre av. Och du kommer att märka vilka av de gemensamma som fortfarande vill vara vän med just dig och inte något annat.
Sedan är det skillnad på om man blivit uppfostrad på ett dagis eller av en familj då de som blivit uppfostrad av en familj kan ta hand om sig själva och inte behöver ha en ersättare omgående.
Huset ni har känns bäst att avyttra för att du och dina barn kan starta upp på nytt och sedan kommer du att hitta en ny bekantskap som uppskattar både dig och barnen, för tycker man om någon accepterar man även paketet som kommer med.
Givetvis så ramlar man ned i gropen ibland men så länge man klarar av att stiga ut ur denna så växer man och blir starkare för varje gång. Efter ett tag så vänder man på blicken och går ifrån denna grop stärkt som bara den.
//Jonas
Så i mitt fall var det att hon träffade en ny ganska omgående och hon var iofs otrogen för många år sedan där man kom på henne. Själv trivs man bra och renoverar nu huset som barnen och jag vill, även om det tar lång tid pga sparandet tar tid att få ihop utan extra inkomster men har fått lite utlandstrakt samt bidrag av min mor.
Sedan skall du strunta i era gemensamma vänner som du märkt har de tagit ställning. Leta upp egna vänner istället för de kommer du att må så mycket bättre av. Och du kommer att märka vilka av de gemensamma som fortfarande vill vara vän med just dig och inte något annat.
Sedan är det skillnad på om man blivit uppfostrad på ett dagis eller av en familj då de som blivit uppfostrad av en familj kan ta hand om sig själva och inte behöver ha en ersättare omgående.
Huset ni har känns bäst att avyttra för att du och dina barn kan starta upp på nytt och sedan kommer du att hitta en ny bekantskap som uppskattar både dig och barnen, för tycker man om någon accepterar man även paketet som kommer med.
Givetvis så ramlar man ned i gropen ibland men så länge man klarar av att stiga ut ur denna så växer man och blir starkare för varje gång. Efter ett tag så vänder man på blicken och går ifrån denna grop stärkt som bara den.
//Jonas
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
Jag säger precis detta, att nu när den värsta chocken lagt sig kan man se lite mer klart på allt och inser att bo i huset varannan vecka inte är någon lösning. Speciellt inte om jag ska köpa huset, då vill jag verkligen inte flytta ut.
Jag har pratat med skatteverket och enligt dom ska jag räkna så här:
försäljningspris (4,1)- inköpspris (3,2-. jag räknar inte med lagfart och pantbrev)- 80tkr mäklaravgifter- reparation och underhåll (ca 360tkr). Ger en vinst på 460tkr som ska beskattas med 22%. Efter skatt skulle det ge 358 800 till oss båda utan att räkna med den latenta vinstskatten för uppskovsbeloppet, som vi ska dela på. Jag är dock fundersam till om reparation och underhåll verkligen ska vara en minuspost. Det är ju avdragsgillt borde det inte bli en pluspost?
Jag har pratat med skatteverket och enligt dom ska jag räkna så här:
försäljningspris (4,1)- inköpspris (3,2-. jag räknar inte med lagfart och pantbrev)- 80tkr mäklaravgifter- reparation och underhåll (ca 360tkr). Ger en vinst på 460tkr som ska beskattas med 22%. Efter skatt skulle det ge 358 800 till oss båda utan att räkna med den latenta vinstskatten för uppskovsbeloppet, som vi ska dela på. Jag är dock fundersam till om reparation och underhåll verkligen ska vara en minuspost. Det är ju avdragsgillt borde det inte bli en pluspost?
Bara sådant som är värdehöjande får dras av sade vår jurist. Mao omläggning av tak får ej räknas med då taket fanns tidigare. Tilläggsisoleringing om den ej fanns tidigare görs avdrag. Byte av fasad samma sak där fanns innan så inget avdrag.
Har du råd och känner att du klarar av huset oavsett renoverings behovet så kör på men var säker på att det känns rätt i din själ först. Är barnen gemensamma och ni är gifta så kan ni ej förhandla bort betänketiden om de är under 18 år. Men tänk så att du ej räknar med honom i ditt liv inställningen så kommer du att gå långt, sedan ha bara kontakt med exet om det är något som berör barnen och endast om något allvarligt inträffar ej dagliga saker.
Har en bekant som bodde växelvis tre dagar i deras gemensamma hus under tre år för barnens skull, först nu fick han klivit över tröskel och bett henne skriva på pappren. Hon vägrar så han får stämma henne inför rätten.
//Jonas
Har du råd och känner att du klarar av huset oavsett renoverings behovet så kör på men var säker på att det känns rätt i din själ först. Är barnen gemensamma och ni är gifta så kan ni ej förhandla bort betänketiden om de är under 18 år. Men tänk så att du ej räknar med honom i ditt liv inställningen så kommer du att gå långt, sedan ha bara kontakt med exet om det är något som berör barnen och endast om något allvarligt inträffar ej dagliga saker.
Har en bekant som bodde växelvis tre dagar i deras gemensamma hus under tre år för barnens skull, först nu fick han klivit över tröskel och bett henne skriva på pappren. Hon vägrar så han får stämma henne inför rätten.
//Jonas
TS tänk även på att fordon och annat även skall tas med vid bodelning och inte bara huset i detta fall. Hälften av ca 360 skall ena personen lösas ut med men sedan om TS vill ha bilen tex. med uppskattat värde vid försäljning på 100' skall 50' läggas till på dessa 180' men skall TS ej ha bilen skall 50' dras av från 180'. Mao ju mera exet vill ha av annat än huset så minskas beloppet som denna skall ev lösas ut med. Hoppas du förstår hur jag menar.
Det där stämmer inte alls.jacs skrev:
Citat från skatteverkets broschyr 379:
och
.
http://www.skatteverket.se/download/18.4a47257e143e26725ae2964/1392105701525/37920.pdf
Så det går alltså alldeles utmärkt att ta med ett nytt tak som ersätter det gamla "uttjänta".
Sedan förstår jag inte alls vad du menar med
Har det ramlat bort några meningar? (men det kanske inte är relevant för tråden)jacs skrev:
Det är viktigt att tänka på i vilket syfte man räknar fram vissa siffror. När vinsten räknas fram här är det i skattemässigt syfte, för att få veta hur mycket ni ska betala i skatt, när/om huset säljs. Precis som du skriver är utläggen avdragsgilla, och det är därför de dras av från den "totala" vinsten på ca 820tkr, man får då den beskattningsbara vinsten som ligger på 460tkr.Ensamstående mamma skrev:
När ni sedan tittar på hur ekonomin ska fördelas mellan er två, så är det plötsligt helt ointressant vad huset kostade när ni köpte det, utan det är istället summan av de värden ni har idag som ska delas lika. Dvs försäljningspriset av huset plus övriga medel och tillgångar minus kostnader i samband med försäljning av huset (mäklararvoden, vinstskatt etc) och kostnader i bodelningen i övrigt.
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
Fast det är ju den utgångspunkten jag måste räkna med, vad blir vinsten, hur mycket skatt ska dras minus avdragsgilla kostnader, mäklararvode etc. Slutsumman om vi skulle sälja huset skulle ju bli just det vi i såna fall skulle dela på.
En otroligt frusterande helg och vecka. Jag har bestämt mig för att köpa huset nu, och har också sagt att jag tror att det bästa är att bo här tillsammans tills han hittar ett boende. Jag vill inte flytta om det ska bli mitt om ett par månader. Han beter sig märkligt. Gömmer saker, pratar mycket om gåvor kring bodelning, tar med sig en halvfull soppåse som han kastat saker i för att kasta det på vägen till jobbet, inte i sopkärlet precis utanför knuten.
Han är otroligt arg och bitter över att jag inte vill flytta ut den här veckan, trots vår "tidigare överenskommelse" om att flytta ut varannan vecka. Jag försöker förklara att jag inte har tänkt klart och varit i chock. Nu när den värsta avdomningen lagt sig försöker jag tänka logiskt och ser mer klart på det. Jag kommer med ursäkter som vanligt och bortförklaringar. Och han kör pajkastning utan dess like. Har inte sagt ett ont ord, bara lyssnat och förklarat att jag blir ledsen när han beter sig som han gör och kallar mig för en dålig mamma, svin och idiot och att han börjar tycka riktigt illa om mig. Sen brast det när han sa att han längtat jättemycket efter barnen och att han inte kan slappna av med dom när jag är i närheten och att det är hans vecka och att jag är orättvis. Blev arg och sa att det inte är en dans på rosor för min egen del heller att vara ifrån dom, och att jag faktiskt också varit borta en vecka.
Har under gårdagen upprepat för honom att vi inte äger våra barn, det är dom som har rätt till sina föräldrar. Förklarat att om barnen skulle vilja vara med honom när det är "min" vecka ser jag inga problem med det. Frågade om han kunde tänka sig att göra detsamma och svaret blev att han inte tänker släppa allt om barnen uttrycker det varje vecka, men att det kan funka nån gång.
Börjar undra vem jag faktiskt gift mig med, och börjar smått längta till den dagen han faktiskt flyttar ut.
Pengarna som blir över blev mindre än vad jag räknade med från början efter samtal med skatteverket. Förklarade detta för honom och att jag ändå tyckte han kunde ta 130tkr. Han säger att det inte blir nåt boende med dom pengarna, och i min desperation och vanan av att ta på mig allas problem frågade jag om 150tkr skulle ge en bättre förutsättning. Detta efter att vad jag i mina ögon ser ut som att han döljer saker. Han köpte en klocka för 5000 strax efter att han skickade in papprena. Hittade pappret 1 månad senare och han har inte yppat ett ord om det. När jag konfronterade honom med det, sätter han sig på tvären och blir skitförbannad. Förvisso är det pengar från en egen firma han driver vid sidan om sin anställning. Räknas tillgångarna där som hans egna?
Jag har gått från att vara ledsen och alldeles omskakad till att känna att maken till empatilös människa är svårare att hitta. Hans utgångspunkt är: du gör allt för att jävlas och du bestämmer inte över mitt liv längre. Min utgångspunkt är: kan vi försöka lösa det här smidigast möjligt.
En otroligt frusterande helg och vecka. Jag har bestämt mig för att köpa huset nu, och har också sagt att jag tror att det bästa är att bo här tillsammans tills han hittar ett boende. Jag vill inte flytta om det ska bli mitt om ett par månader. Han beter sig märkligt. Gömmer saker, pratar mycket om gåvor kring bodelning, tar med sig en halvfull soppåse som han kastat saker i för att kasta det på vägen till jobbet, inte i sopkärlet precis utanför knuten.
Han är otroligt arg och bitter över att jag inte vill flytta ut den här veckan, trots vår "tidigare överenskommelse" om att flytta ut varannan vecka. Jag försöker förklara att jag inte har tänkt klart och varit i chock. Nu när den värsta avdomningen lagt sig försöker jag tänka logiskt och ser mer klart på det. Jag kommer med ursäkter som vanligt och bortförklaringar. Och han kör pajkastning utan dess like. Har inte sagt ett ont ord, bara lyssnat och förklarat att jag blir ledsen när han beter sig som han gör och kallar mig för en dålig mamma, svin och idiot och att han börjar tycka riktigt illa om mig. Sen brast det när han sa att han längtat jättemycket efter barnen och att han inte kan slappna av med dom när jag är i närheten och att det är hans vecka och att jag är orättvis. Blev arg och sa att det inte är en dans på rosor för min egen del heller att vara ifrån dom, och att jag faktiskt också varit borta en vecka.
Har under gårdagen upprepat för honom att vi inte äger våra barn, det är dom som har rätt till sina föräldrar. Förklarat att om barnen skulle vilja vara med honom när det är "min" vecka ser jag inga problem med det. Frågade om han kunde tänka sig att göra detsamma och svaret blev att han inte tänker släppa allt om barnen uttrycker det varje vecka, men att det kan funka nån gång.
Börjar undra vem jag faktiskt gift mig med, och börjar smått längta till den dagen han faktiskt flyttar ut.
Pengarna som blir över blev mindre än vad jag räknade med från början efter samtal med skatteverket. Förklarade detta för honom och att jag ändå tyckte han kunde ta 130tkr. Han säger att det inte blir nåt boende med dom pengarna, och i min desperation och vanan av att ta på mig allas problem frågade jag om 150tkr skulle ge en bättre förutsättning. Detta efter att vad jag i mina ögon ser ut som att han döljer saker. Han köpte en klocka för 5000 strax efter att han skickade in papprena. Hittade pappret 1 månad senare och han har inte yppat ett ord om det. När jag konfronterade honom med det, sätter han sig på tvären och blir skitförbannad. Förvisso är det pengar från en egen firma han driver vid sidan om sin anställning. Räknas tillgångarna där som hans egna?
Jag har gått från att vara ledsen och alldeles omskakad till att känna att maken till empatilös människa är svårare att hitta. Hans utgångspunkt är: du gör allt för att jävlas och du bestämmer inte över mitt liv längre. Min utgångspunkt är: kan vi försöka lösa det här smidigast möjligt.
Om ni inte har äktenskapsförord så är det inte hans egna pengar. Om jag förstått det hela rätt så räknas alla tillgångar och skulder (studielån, bolån, kreditkort,mm) om man inte har skrivit äktenskapsförord. Det finns några sätt att komma runt det, tex genom att sätta in pengarna från firman i någon tjänstepension försäkring... Men så förslagen verkar han inte varaEnsamstående mamma skrev:
Edit: halva hans firma är din, någon som ni ska ta hänsyn till vid bodelningen.
Jag förstår att du inte vill flytta ut. Men menar du också att du vill att han bor kvar? Det kan ju bli på väldigt obestämd tid, tills du gett honom pengar så att han kan köpa nåt nytt.Ensamstående mamma skrev:
Det låter som att du fortfarande vårdar honom och tar hand om hans problem!
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
Han får bo kvar om han vill, och han får lösa boende på annat sätt om han vill. Jag bestämmer inte hur han väljer att lösa det, men han tycker att jag sätter honom i en jobbig sits som i såna fall måste hitta en nödlösning med barnen varannan vecka. Obestämd tid ja..men att flytta runt i kappsäck varannan vecka tills han hittar nåt som funkar är inte heller ett bra alternativ. Jag försöker ta kontroll över mitt liv, han ser det som att jag jävlas med honom.
Och ja, jag vårdar nog honom och tar hand om hans problem fortfarande. Men det är nog mer för att jag inte vill att han ska vara arg och bitter. Mycket märklig situation det här. Men jag tänker vara konsekvent.
Och ja, jag vårdar nog honom och tar hand om hans problem fortfarande. Men det är nog mer för att jag inte vill att han ska vara arg och bitter. Mycket märklig situation det här. Men jag tänker vara konsekvent.
Medlem
· Stockholm
· 77 inlägg
Det har jag gjort, med exakt det du säger. Svaret tillbaka blir att jag inte håller vad jag en gång sagt
Jag tror att ni kommer bli tvungna att skaffa advokater om det ska bli någon ordning på detta....stor risk för gissningar...tolkningar....antaganden och rena spekulationer redan från början.