Överklaga k-märkt beslut

[per s]

Problemet med ditt tänkande är att det leder till stagnation, allt skall passa in, inget får sticka ut. Hur skall man få någon nyutveckling när alla måste bygga som alla innan?

Jag är inte alls för stagnation eller utveckling men varför ska de som vill ta ut svängarna göra det på bekostnad av kulturella värden. Så ont om plats har vi väl inte i Sverige.

Man kan vara en stark anhängare av att bevara gamla vackra hus och samtidigt inte tycka det är en fråga för politikers- eller tjänstemäns godtycke.
Hur staten har skött vårt kulturarv historiskt har vi ju många många tråkiga stadskärnor med ett fyrkantigt konsum som centralpunkt som bevis på, ingen garanti att nuvarande inställning kommer hålla för evigt utan en ny rivningsvåg kan mycket väl komma från politiskt håll igen. Sånt har ju en tendens att svänga.

Maktfullkomlighet, godtycke eller tillfälliga modenycker kan verkligen vara förödande för vårt kulturarv. En gång förstört = alltid förstört. En enda ägare i en serie av ägare till ett hus kan ödelägga värden för alltid.
60-talets rivningsraseri har verkligen varit förödande. Man hade faktiskt planer på att riva gamla stan i Stockholm. Själv kämpade jag i min ungdom för stadsdelen Haga i Göteborg som tänkt jämna med marken. Vilka förespråkar rivning av dessa ställen idag?

Ett problem är att vara förutseende. ”De som bestämmer” är ofta i en ålder där man inte tycker de där husen/miljön/sakerna är något speciellt. ”Det där har man ju sett sedan barnsben”. Min mormor sa det om saker från 1920-talet. Själv säger jag det om 60-talets, vilket är jättepopulärt bland yngre idag.

Maktfullkomlighet, godtycke och inkompetens är lätt att kritisera. Det är svårare att svara på hur vi ska vi utforma bestämmande/process så att viktiga värden säkerställs.