Jag kan hålla med om att vissa beslut är tveksamma. Det kan säkert skilja en hel del hur byggnadsnämnder och kommuner fungerar. Det finns nog anledning att se över sitt arbetssätt på många ställen. Att informera, förklara, kommunicera och förankra. Personlig kontakt och varför inte en liten skrift att dela ut om det speciella område man har extra ambitioner med. Man kan ju inte förvänta sig att alla som t ex köper ett genuint 20-talshus värt att bevara, ska kunna allt om byggandet på 20-talet. Ta en positiv kontakt vid varje ägarbyte.A westman skrev:
Det är precis som med chefen på jobbet. Förstår man beslutet är det lättare att ta det även om man inte håller med.
Jag tycker också att information till, och diskussion med, fastighetsägare angående k-märkning skall ske.
Men vi skall nog vara glada att det finns regler som skyddar det som är av speciell betydelse för vår historia. Hade det inte funnits så kanske vi inte haft kvar en av världens vackraste och kulturhistoriskt intressanta huvudstäder, om rivningshysterin under 60-talet hade fått fortgå obehindrat.
T.o.m. FN har mekanismer för att skydda speciellt värdefulla miljöer. T.ex. både Visby och Karlskrona är världsarv. Skall varje fastighetsägare få göra precis vad de vill där också? Riva ringmuren kanske?
Sedan kan man givetvis diskutera varje enskilt objekt, hur viktigt det är att bevara, hur processen för detta ser ut, etc. Men istället för att se k-märkningen som ett hinder, se det som en förmån att få äga och bo i ett hus som anses vara värt att vårda och bevara till kommande generationer! Och du blir en del av vår gemensamma kulturhistoria, vare sig du vill eller inte!
Men vi skall nog vara glada att det finns regler som skyddar det som är av speciell betydelse för vår historia. Hade det inte funnits så kanske vi inte haft kvar en av världens vackraste och kulturhistoriskt intressanta huvudstäder, om rivningshysterin under 60-talet hade fått fortgå obehindrat.
T.o.m. FN har mekanismer för att skydda speciellt värdefulla miljöer. T.ex. både Visby och Karlskrona är världsarv. Skall varje fastighetsägare få göra precis vad de vill där också? Riva ringmuren kanske?
Sedan kan man givetvis diskutera varje enskilt objekt, hur viktigt det är att bevara, hur processen för detta ser ut, etc. Men istället för att se k-märkningen som ett hinder, se det som en förmån att få äga och bo i ett hus som anses vara värt att vårda och bevara till kommande generationer! Och du blir en del av vår gemensamma kulturhistoria, vare sig du vill eller inte!
Ja nu kom beskedet som en spark i röva. Beslut har ju tagits utan ett ljud till mig som ägare. När jag påpeka det fick jag bara som svar att der va min skyldighet att ta reda på det. Om dom gjort det mer snyggt o knackat på o satt sig ner över en kopp kaffe och förklarat läget så kan man ju ev haft en annan syn på detta. Men i stället smyger dom runt när man är på jobbet o kollar in hela kåken och sen fattar egna beslut i tysthet. Den biten gör mig hyfsat sur så man får lust o riva ner putsen i ren trots. Men nu har det gått några dagar så nu är mP per s skrev:
ja så är det ju. Men dok kan ju inte hålla det hemligt. Fönster är bytta, tak är bytt mot betongpannor, putsen är lagad med murbruk mm. Saker som enligt dom inte bör ändras och som ev inte hade ändrats om jag och förra ägare visste om att det va k-märkt. Och hoppas det bara gäller utsidan. Annars blir det jobbigtMicrokatten skrev:
Jag tycker också att information till, och diskussion med, fastighetsägare angående k-märkning skall ske.
Men vi skall nog vara glada att det finns regler som skyddar det som är av speciell betydelse för vår historia. Hade det inte funnits så kanske vi inte haft kvar en av världens vackraste och kulturhistoriskt intressanta huvudstäder, om rivningshysterin under 60-talet hade fått fortgå obehindrat.
T.o.m. FN har mekanismer för att skydda speciellt värdefulla miljöer. T.ex. både Visby och Karlskrona är världsarv. Skall varje fastighetsägare få göra precis vad de vill där också? Riva ringmuren kanske?
Sedan kan man givetvis diskutera varje enskilt objekt, hur viktigt det är att bevara, hur processen för detta ser ut, etc. Men istället för att se k-märkningen som ett hinder, se det som en förmån att få äga och bo i ett hus som anses vara värt att vårda och bevara till kommande generationer! Och du blir en del av vår gemensamma kulturhistoria, vare sig du vill eller inte!
Där har du fel, man kan inte alls bosätta sig skogen, det är reglerat också. Så eftersom jag är fast i detta samhälle så får jag göra vad jag kan för att lyfta problemet och framföra min åsikt. Du behöver inte hålla med, men du borde respektera min rätt till min åsikt.P per s skrev:
Problemet med ditt tänkande är att det leder till stagnation, allt skall passa in, inget får sticka ut. Hur skall man få någon nyutveckling när alla måste bygga som alla innan?
Dessutom är det tråkigt. Visst, med mindre reglering kommer ett par enstaka knäppgökar bygga ett chockrosa hus mitt i en by med traditionella vit/röda, men det blir nog ändå ett ganska litet problem i verkligheten. Jag tror att grupptrycket från grannarna räcker gott och väl för att hålla det på en OK nivå.
Tror nog inte vi kommer längre i denna diskussion, smaken är som baken; delad.Har inte gjort nått med kåken än. Mest troligt så blir det puts igen. I alla fall laga i där det behövs. Så där kan du vara lugn
Westman! Nu vet jag ju inte när och till vem brevet med foto på ditt hus är tillkommet. "Jag ser fram mot att få prata om ditt fina hus med dig. Med vänlig hälsning ..." känns ju ändå som en positiv inställning. Är det någon med bättre inställning som får städa efter tidigare?
För övrigt är ditt hus förvillande likt vårat i både form och färg.Byggt 1924, något smalare och tillbyggt bakåt på 40-talet. Tillbyggnadens ospröjsade fönster har vi bytt till nya spröjsade. Tidigare ägare lät lägga ny puts ovanpå den gamla med dåligt resultat. Det yttre lagret släpper från det gamla. Så här ska det så småningom bli ny puts från början.
På vissa ställen blir det isolering på insidan. På andra ställen där det blir knepigare får det vara. Viktigare är vindsisoleringen. Taket har fått nytt tvåkupigt lertegel.
Lycka till med ett hus med charm.
För övrigt är ditt hus förvillande likt vårat i både form och färg.Byggt 1924, något smalare och tillbyggt bakåt på 40-talet. Tillbyggnadens ospröjsade fönster har vi bytt till nya spröjsade. Tidigare ägare lät lägga ny puts ovanpå den gamla med dåligt resultat. Det yttre lagret släpper från det gamla. Så här ska det så småningom bli ny puts från början.
På vissa ställen blir det isolering på insidan. På andra ställen där det blir knepigare får det vara. Viktigare är vindsisoleringen. Taket har fått nytt tvåkupigt lertegel.
Lycka till med ett hus med charm.
Jag kommenterade på A westmans inlägg om att få göra vad man vill med det man äger:A Adam F skrev:
Du är ju själv inne på samma sak:
Att konsekvensen av detta blir dramatisk var just poängen med mitt inlägg. Det var ju bra att det framgick.A Adam F skrev:
Var är problemet?
Är fönstren totalt fullkomligt genomruttna? Om de inte är det så går de att renovera. Efter en renovering räcker det med normaklt underhåll i 50-100 år till innan de är slut.
Vad tror du att du skulle vinna på att byta fönster?
En putsfasad av kalkbruk på trä är inte speciellt svår att reparera. Jag har gjort det så jag vet. Det gäller bara att våtsläcka kalken ordentligt så bruket blir segt och klistrigt.
Vad hade du tänkt vinna på att byta fasad?
Är fönstren totalt fullkomligt genomruttna? Om de inte är det så går de att renovera. Efter en renovering räcker det med normaklt underhåll i 50-100 år till innan de är slut.
Vad tror du att du skulle vinna på att byta fönster?
En putsfasad av kalkbruk på trä är inte speciellt svår att reparera. Jag har gjort det så jag vet. Det gäller bara att våtsläcka kalken ordentligt så bruket blir segt och klistrigt.
Vad hade du tänkt vinna på att byta fasad?
Vad gäller högre värde för k-märkta hus så är det inte k-märkningen i sig som höjer värdet. Välvårdade hus i efterhållna miljöer, som ritats och planerats utan att behöva ta större hänsyn till byggkostnad, som uppförts i genuina material och av stolta yrkesmänniskor håller såklart ett högre värde kontra motsvarande hus med pvc-fönster och fantasiglada ombyggnader i områden med ägare som "bestämmer själva".
Och andelen människor som värderar det genuina verkar öka i god takt så vi kan väl gissa att genvägsåtgärder och fri form framöver kanske i ännu större utsträckning kommer att värderas under suckar och "hur kunde dom?"
Att det i någon mån värnas om en liten del av det byggnadskulturarv vi har kvar är tröst och gör det möjligtvis lite lättare att härda ut Skanska, Ikea, McDonalds och liknande urholkare.
(Detta inlägg speglar samma slags elitism som jag tror går att hitta inom alla intresseområden där folk snöar in och faller i materiell förälskelse.)
Och andelen människor som värderar det genuina verkar öka i god takt så vi kan väl gissa att genvägsåtgärder och fri form framöver kanske i ännu större utsträckning kommer att värderas under suckar och "hur kunde dom?"
Att det i någon mån värnas om en liten del av det byggnadskulturarv vi har kvar är tröst och gör det möjligtvis lite lättare att härda ut Skanska, Ikea, McDonalds och liknande urholkare.
(Detta inlägg speglar samma slags elitism som jag tror går att hitta inom alla intresseområden där folk snöar in och faller i materiell förälskelse.)
Förstår hur du menar på alla sättH Höök skrev:
. Men om det är så viktigt att äldre kåkar bevaras så undrar ju jag varför man som husägare inte får veta att kåken blir/är K-märkt. Den bara blir det utan att någon talar med ägaren överhuvudtaget. Sen säger dom att man själv är skylldig att ta reda på det:-/. står sådant i papperna på kåken kan man ju redan vid köpa tänka igenom om man vill hålla på och bevara ett gammalt hus eller ejDetaljplanen är här av ett måste. Ibland kan man tycka att vissa saker är dåliga, men vi behöver regler. K-märkning kan man tycka borde förekommas av en diskussion innan. Där de förklarar varför de anser att husen bör K-märkas.
Vet ej men kan gissa - kommunen har inte resurser att diskutera detta med varje enskild fastighetsägare. Att göra det i smyg blir smidigare.Förstår hur du menar på alla sätt
Hur som, lycka till med ditt hus!
Att du inte fått veta att ditt hus inte är Q-märkt beror med största sannolikhet på att det i själva verket inte är Q-märkt i ordets rätta bemärkelse. Q-märkesskyddet skulle i så fall vara en del av bestämmelserna i en detaljplan. Och en ny sådan kan man inte införa utan att inbjuda ägare och intressenter till samråd och mera sådant.
"Skyddet" som ditt hus åtnjuter baseras på att en kommunal förvaltning har genomfört en inventering av trevlig och intressant bebyggelse. Denna inventering använder man sedan för att försöka påverka ägarna och andra intressenter att bruka och förändra varsamt.
Observera nu att detta system inte är juridiskt bindande. Det är därför fullständigt meningslös att angripa byggnadsinventeringen som sådan. Allt som står i en sådan här inventering är rekommendationer och inget annat. Och just därför har myndigheten inga krav på intressehörande.
Tillsynen funkar enligt den modellen att, när utpekade objekt blir föremål för bygglov skaffar sig bygglovsenheten tillfälle att hänvisa byggherren till ett utomstående proffs, nämligen länsantikvarien, som måste godkänna åtgärden innan bygglovet tillåts på delegation eller i nämnd. Byggnadsnämndens eget folk är nämligen i allmänhet inte alls särskilt kompetenta antikvarier. Detta medför i praktiken att de folkvalda frivilligt sätter sig i knäet på en autonom så kallad förståsigpåare.
Om antikvarien underkänner en viss åtgärd kommer inspektören att råda nämnden att vägra medge bygglov. Men observera att det fortfarande inte är antikvarien utan byggnadsnämnden som råder över bygglovet. Och för det andra grundar sig beslutet inte på detaljplan. Det är i detta läge man kan komma någon vart med ett formellt överklagande av just detta beslut (i den mån man inte kunnat göra synpunkterna hörda i dialog direkt med antikvarien)..
Man kan vara en stark anhängare av att bevara gamla vackra hus och samtidigt inte tycka det är en fråga för politikers- eller tjänstemäns godtycke.P per s skrev:
Hur staten har skött vårt kulturarv historiskt har vi ju många många tråkiga stadskärnor med ett fyrkantigt konsum som centralpunkt som bevis på, ingen garanti att nuvarande inställning kommer hålla för evigt utan en ny rivningsvåg kan mycket väl komma från politiskt håll igen. Sånt har ju en tendens att svänga.
Samhälle och politik är inte samma sak, politik är (möjligen) en delmängd av samhället.