Ja, det saknas definitivt ett tydlig avtal om delar av informationen finns i en hemlig referens. Men du kan inte avtala om vad som helst med en konsument även om informationen finns i avtalet.
Jag skall ge dig ett exempel.D Daniel 109 skrev:
Jag bad kone att justera/byta ut rullar på en port jag äger. Fakturan landade på 17 000 kr för bytet av rullarna.
Jag skulle själv gissat på typ halva den kostnaden max. Om vi avtalat om detta pris innan arbetet utfördes och det var frågan om ktjl så menar du då att det skulle kunna vara ett sådant fall där domstol dömt att detta pris var oskäligt?
Ponera att det är gängse praxis bland port-leverantörer att det kostar mellan 5-10 000 att byta rullar för enkelhets skull.
Dubbla priset på en tjänst är nog inte uppenbart oskäligt. Men materialpriser som ligger flera hundra procent högre för standardprylar ser inte jag som skäligt. Enligt dig finns det ju ingen övre gräns. Det menar jag är fel. Var gränsen går är dock väldigt otydligt i dagsläget. Men det finns en gräns.
D Daniel 109 skrev:
Saxat från nätet.D Daniel 109 skrev:
Ktjl
Av lagens 36 § st 1 (här) följer att i den mån priset inte följer av avtalet ska konsumenten betala vad som är skäligt med hänsyn till bl.a. tjänstens art och omfattning och allmänt rådande pris för motsvarande tjänster.
Man måste förstå att ett avtalat pris aldrig kan vara oskäligt i juridisk mening.
Är det dock inte avtalat så är du helt rätt ute.
Nej, det är inte vad det står.
Ok Daniel.D Daniel 109 skrev:
Förklara vad det står då
Det sår att priset ska vara skäligt om det inte är avtalat. Det sår inte att avtalade pris per automatik är skäliga eller inte behöver vara skäliga.
Jag tycker faktiskt du skall kolla upp denna fråga med en entreprenadjurist.D Daniel 109 skrev:
Då vet du sen istället
Det är det.T Taxture skrev:
Förstår man inte att ett avtalat pris alltid är skäligt i juridisk mening så riskerar man hamna snett. Det är allt jag försöker säga.
Men gissar att det nått ut vid detta laget.
Dags att sova. Over and out
Menar du mig?useless skrev:
Nu kan man ju avtala skriftligt på lite olika sätt. Ja, muntligt går också men grejen med muntligt är att det finns en bevisbörda så därför håller vi detta utanför.
Fast pris
Ett fast pris innebär, som ordet antyder, att priset för de arbeten parterna avtalat om ska utföras till en på förhand bestämd summa. Har man ett skriftligt avtal behöver det sällan bli diskussion om vilket pris som gäller. Tvister om avtal som utförs till fast pris handlar därför oftare om vilka arbeten som skulle ingå i det fasta priset. Under vilka förutsättningar lämnades det fasta priset och vilka arbeten ska istället ersättas som ÄTA-arbeten? Det är viktigt att parterna noga reglerar i avtalet vilka arbeten som omfattas av det fasta priset. Den noggranne ser även till att de arbeten som inte ingår i det fasta priset specificeras.
Löpande räkning
Löpande räkning innebär att det inte finns något på förhand bestämt pris för entreprenaden. I allmänhet avtalar parterna om någon form av à-priser, till exempel kostnad per löpmeter, timpris för hantverkare eller timkostnad för maskiner. Även om arbetena sker på löpande räkning är parterna naturligtvis bundna av de överenskomna à-priserna.
Det förekommer en uppfattning om att löpande räkning innebär ”fri prissättning”. Så är inte fallet. Priset måste ändå vara skäligt. Om beställaren är en konsument och parterna inte avtalat alls om priset bedöms skäligheten utifrån arbetets ”art, omfattning och utförande, gängse pris och prisberäkningssätt för motsvarande tjänster” och omständigheterna i övrigt. Entreprenören måste alltså arbeta effektivt, med ett rimligt antal hantverkare på arbetsplatsen och på en timtaxa som motsvarar gängse pris, så att priset slutligen blir ”skäligt”.
Takpris
En vanlig missuppfattning är att takpris och fast pris är samma sak. Begreppet takpris innebär att arbetena i och för sig ska utföras på löpande räkning men med det tillägget att det finns ett maximalt pris som inte får överskridas. Entreprenören står alltså hela risken för att arbetena blir dyrare än takpriset. Blir arbetena billigare än takpriset betalar beställaren samma belopp som om inget takpris avtalats, det vill säga som om arbetena utförts på löpande räkning. Att det avtalats om ett takpris får då ingen egentlig betydelse.
På samma sätt som vid fast pris är det viktigt att parterna noga dokumenterar vilka arbeten som ska ingå i det som omfattas av takpriset. En entreprenör bör alltid vara noga med att varsko om ÄTA-arbeten som uppkommer under arbetenas gång och dokumentera detta, för att slippa diskussion om dessa i efterhand. Särskilt viktigt är detta när en konsument är beställare, eftersom entreprenören bara i undantagsfall kan få betalt för tillkommande arbeten som konsumenten inte informerats om.
Riktpris, budgetpris
Ibland avtalar parterna om ett riktpris eller budgetpris. I konsumentsammanhang används begreppet ungefärligt pris. Om en entreprenör uppgett ett ungefärligt pris för en konsument (observera att detta kan ha skett muntligen eller i ett mejl och inte måste ha formaliserats i ett skriftligt avtal för att gälla) får priset inte avvika med mer än 15 procent från det ungefärliga priset. Om entreprenören är osäker på om det ungefärliga priset kan hållas, måste denne – redan när han lämnar priset – vara tydlig mot konsumenten att han inte vill vara bunden av lagens föreskrivna 15 procent.
När man i kommersiella sammanhang talar om budgetpris eller riktpris är syftet förmodligen att ge en uppskattning om vad entreprenören räknar med för pris, samtidigt som entreprenören inte är beredd att lämna ett fast pris. Begreppen budgetpris eller riktpris finns dock inte med i begreppsbestämningarna i AB04 eller ABT06. Parterna bör därför vara noga med att ange vad man egentligen menar om man använder begreppen i ett avtal. Utgångspunkten är annars att ett budgetpris/riktpris inte är bindande för entreprenören och att denne därför är oförhindrad att ta betalt som om det vore ett arbete på löpande räkning.
Så detta är stulet rakt av från
https://byggteknikforlaget.se/fast-...dgetpris-viktigt-att-kanna-till-skillnaderna/
Som det står vid ett flertal tillfällen så är det entreprenörerna som ska säkra upp och vara tydliga. Detta har att göra med beroende/kunskapsställningen att entreprenören/hantverkaren är den kunniga parten.
I de olika avtalsformerna så är det egentligen endast Fast pris där en skälighet i priser på materialet är irrelevant då man har avtalat om just ett fast pris. I alla övriga avtalsformer kan privatpersonen, trots avtal klaga på materialpriser.
Min poäng är att Materialpriser / påslag fortfarande är relevant trots att det finns ett avtal!
Fast pris
Ett fast pris innebär, som ordet antyder, att priset för de arbeten parterna avtalat om ska utföras till en på förhand bestämd summa. Har man ett skriftligt avtal behöver det sällan bli diskussion om vilket pris som gäller. Tvister om avtal som utförs till fast pris handlar därför oftare om vilka arbeten som skulle ingå i det fasta priset. Under vilka förutsättningar lämnades det fasta priset och vilka arbeten ska istället ersättas som ÄTA-arbeten? Det är viktigt att parterna noga reglerar i avtalet vilka arbeten som omfattas av det fasta priset. Den noggranne ser även till att de arbeten som inte ingår i det fasta priset specificeras.
Löpande räkning
Löpande räkning innebär att det inte finns något på förhand bestämt pris för entreprenaden. I allmänhet avtalar parterna om någon form av à-priser, till exempel kostnad per löpmeter, timpris för hantverkare eller timkostnad för maskiner. Även om arbetena sker på löpande räkning är parterna naturligtvis bundna av de överenskomna à-priserna.
Det förekommer en uppfattning om att löpande räkning innebär ”fri prissättning”. Så är inte fallet. Priset måste ändå vara skäligt. Om beställaren är en konsument och parterna inte avtalat alls om priset bedöms skäligheten utifrån arbetets ”art, omfattning och utförande, gängse pris och prisberäkningssätt för motsvarande tjänster” och omständigheterna i övrigt. Entreprenören måste alltså arbeta effektivt, med ett rimligt antal hantverkare på arbetsplatsen och på en timtaxa som motsvarar gängse pris, så att priset slutligen blir ”skäligt”.
Takpris
En vanlig missuppfattning är att takpris och fast pris är samma sak. Begreppet takpris innebär att arbetena i och för sig ska utföras på löpande räkning men med det tillägget att det finns ett maximalt pris som inte får överskridas. Entreprenören står alltså hela risken för att arbetena blir dyrare än takpriset. Blir arbetena billigare än takpriset betalar beställaren samma belopp som om inget takpris avtalats, det vill säga som om arbetena utförts på löpande räkning. Att det avtalats om ett takpris får då ingen egentlig betydelse.
På samma sätt som vid fast pris är det viktigt att parterna noga dokumenterar vilka arbeten som ska ingå i det som omfattas av takpriset. En entreprenör bör alltid vara noga med att varsko om ÄTA-arbeten som uppkommer under arbetenas gång och dokumentera detta, för att slippa diskussion om dessa i efterhand. Särskilt viktigt är detta när en konsument är beställare, eftersom entreprenören bara i undantagsfall kan få betalt för tillkommande arbeten som konsumenten inte informerats om.
Riktpris, budgetpris
Ibland avtalar parterna om ett riktpris eller budgetpris. I konsumentsammanhang används begreppet ungefärligt pris. Om en entreprenör uppgett ett ungefärligt pris för en konsument (observera att detta kan ha skett muntligen eller i ett mejl och inte måste ha formaliserats i ett skriftligt avtal för att gälla) får priset inte avvika med mer än 15 procent från det ungefärliga priset. Om entreprenören är osäker på om det ungefärliga priset kan hållas, måste denne – redan när han lämnar priset – vara tydlig mot konsumenten att han inte vill vara bunden av lagens föreskrivna 15 procent.
När man i kommersiella sammanhang talar om budgetpris eller riktpris är syftet förmodligen att ge en uppskattning om vad entreprenören räknar med för pris, samtidigt som entreprenören inte är beredd att lämna ett fast pris. Begreppen budgetpris eller riktpris finns dock inte med i begreppsbestämningarna i AB04 eller ABT06. Parterna bör därför vara noga med att ange vad man egentligen menar om man använder begreppen i ett avtal. Utgångspunkten är annars att ett budgetpris/riktpris inte är bindande för entreprenören och att denne därför är oförhindrad att ta betalt som om det vore ett arbete på löpande räkning.
Så detta är stulet rakt av från
https://byggteknikforlaget.se/fast-...dgetpris-viktigt-att-kanna-till-skillnaderna/
Som det står vid ett flertal tillfällen så är det entreprenörerna som ska säkra upp och vara tydliga. Detta har att göra med beroende/kunskapsställningen att entreprenören/hantverkaren är den kunniga parten.
I de olika avtalsformerna så är det egentligen endast Fast pris där en skälighet i priser på materialet är irrelevant då man har avtalat om just ett fast pris. I alla övriga avtalsformer kan privatpersonen, trots avtal klaga på materialpriser.
Min poäng är att Materialpriser / påslag fortfarande är relevant trots att det finns ett avtal!
jag fick ett förslag om Takpris från en elektriker. 31000kr för ett jobb. Texten var Byte av elcentraler samt en del annat.
Saknades timpris, saknades materialpriser
Det gick helt enkelt inte för mig att veta om jag hade en chans att få det billigare eller inte...
Jag begärde att få en timkostnad och få veta materialpriset (materialet var känt). Det tog mig ungefär 5 minuter att förstå att jag aldrig skulle få betala mindre än takpriset då 22000 redan låg på materialet.
Jag kunde ha godkänt avtalet (innan jag visste deras materialpriser) och därefter förhandlat om priset efteråt då det inte var skäligt/gängse (firma två offererade bättre material för 9000kr)
Jag ville dock inte sätta mig i en sådan sits, jag ville inte uppmuntra ett företag som bevisligen inte hade min värdering. Ville inte slösa min tid efteråt.
Kunskap är makt, att ha kunskap om inköpsregler/avtal är jättebra men det hjälper inte alltid ändå då det finns många fallgropar.
Saknades timpris, saknades materialpriser
Det gick helt enkelt inte för mig att veta om jag hade en chans att få det billigare eller inte...
Jag begärde att få en timkostnad och få veta materialpriset (materialet var känt). Det tog mig ungefär 5 minuter att förstå att jag aldrig skulle få betala mindre än takpriset då 22000 redan låg på materialet.
Jag kunde ha godkänt avtalet (innan jag visste deras materialpriser) och därefter förhandlat om priset efteråt då det inte var skäligt/gängse (firma två offererade bättre material för 9000kr)
Jag ville dock inte sätta mig i en sådan sits, jag ville inte uppmuntra ett företag som bevisligen inte hade min värdering. Ville inte slösa min tid efteråt.
Kunskap är makt, att ha kunskap om inköpsregler/avtal är jättebra men det hjälper inte alltid ändå då det finns många fallgropar.
Vad skall timpris och påslag grundas på ? Var hittas det av en konsument som förutsätts inte ha fackkunskap?P Patrik KBA skrev:
Tråden avser - en konsument som anser sig ha debiterats oskäliga priser ber om råd hur att hantera detta. Ett avtal
i efterhand löser inte tråden.