Nja, den synkar inte ur men störs i den sk tidsdomänen. En PLL kan faktiskt jittra, även om man har en perfekt signal att låsa mot, pga sidbandsbrus i oscillatorn, dvs kvalitén på kristallen kan också påverka. Det finns en del intressant information om detta på nätet. Just när det gäller CD så har det bla argumenterats om hurvida en bränd, exakt bit för bit, kopia av en CD-skiva kan låta sämre än orginalet. Det är ju en exakt kopia! Problemet är just det att D/A omvandlaren och motorhastigheten (samma eller olika PLLer) styrs av en klocka styrd av bitströmmen från CDn. Dessa är bägge känsliga för jitter. En dåligt bränd CD har sämre tolerans på avståndet mellan 'groparna' än en pressad från en juste master och därför mer jitter. Det är tom så att de flesta CDR-enheter bränner bättre skivor med mindre jitter om man väljer en lägre brännhastighet.mycke_nu skrev:
Men faktum är att en dålig koax, även kort, kan påverka signalens flanker på ett frekvensberoende sätt och i kombination med en halvkass kabeldrivare och/eller dålig diskriminator i mottagaren så resulterar detta i jitter.
Den som bygger en CD-spelare där motorhastigheten bestämmer klockan borde skjutas..
När jag konstruerade digitala videosystem för 20 år sedan var det en självklarhet att utgå från en stabil frekvens som sedan styrde allt.
I CD-fallet innebär det då att man lämpligen har en stabil (jitterfri) klocka som klockar utbuffern. Motorn slavas så att bufferten hålls fylld. På mottagarsidan har man sedan lämpligen en motsvarande klocka och buffrar den inkommande dataströmmen för att slippa jitter, som redan skrivits ovan.
Men tydligen har jag för höga förväntningar.. det finns mycket elände här i världen..
Man får vara tacksam att allt numera är nerkodat och paketorienterat så vi inte behöver synka våra datorklockor mot internet när vi skall lyssna på musik..
När jag konstruerade digitala videosystem för 20 år sedan var det en självklarhet att utgå från en stabil frekvens som sedan styrde allt.
I CD-fallet innebär det då att man lämpligen har en stabil (jitterfri) klocka som klockar utbuffern. Motorn slavas så att bufferten hålls fylld. På mottagarsidan har man sedan lämpligen en motsvarande klocka och buffrar den inkommande dataströmmen för att slippa jitter, som redan skrivits ovan.
Men tydligen har jag för höga förväntningar.. det finns mycket elände här i världen..
Man får vara tacksam att allt numera är nerkodat och paketorienterat så vi inte behöver synka våra datorklockor mot internet när vi skall lyssna på musik..
Precis som du säger så finns det tekniker att komma runt jitterproblemen. Buffring i all ära men det tillför en fördröjning som ibland kan orsaka andra problem. Märk dock att många sk HI-end CD-spelare har buffring idag. I slutänden är det dock stabiliteten på klockan som klockar D/A omvandlaren som avgör. I CD-teknikens barndom var mycket av elektroniken så att säga rakt på, dvs så enkel som möjligt av kostnadsskäl. Tänk om vi hade haft tillgång till all den teknik som finns idag. Nu stoppar man in en processor och minne mm i praktisk taget varenda liten leksak. Fast det var roligare förr tycker jag. Innan det fanns så mycket programerbara kretsar!
Är vi tillräckligt OT nu?
Är vi tillräckligt OT nu?
Trodde i min enfald att alla CD-spelare buffrade, det var ju den enklaste och vanligaste formen av "skip-control" när man var ute joggade med The Boss i öronen på 1980-talet.
Nu känner jag Moderatorns brännande ögon i nacken. Nog OT!
Nu känner jag Moderatorns brännande ögon i nacken. Nog OT!
Du måste ändå låsa klockorna mot varandra på något sätt annars så kommer du att få en drift som gör att du till slut antingen drabbas av "overflow" eller "starvation". Och eftersom du behöver låsa mot då lämpligen sändarenmycke_nu skrev:
så är det kvalitén på den mottagna sändarklockan, dvs stabiliteten i sändaränden och förmågan att reproducera klockan i mottagaren, som bestämmer hur bra det fungerar. Paketöverföring med återkoppling gör att man kan komma runt problemet men kräver en hel del elektronik. Runt 1982 när CD-skivan började dyka upp så hade det blivit hiskeligt dyrt!
Redigerat:
Hade du det redan på 80-talet? Blev nyfiken och kollade och enligt Wikipedia så började det dyka upp 1992 ungefär. Minns nämligen att de första portabla inte funkade ett dugg bra när man joggade...mycke_nu skrev:Trodde i min enfald att alla CD-spelare buffrade, det var ju den enklaste och vanligaste formen av "skip-control" när man var ute joggade med The Boss i öronen på 1980-talet.
Nu känner jag Moderatorns brännande ögon i nacken. Nog OT!
Jag som ren amatör och pensionär blir så himmla imponerad av er kunskap,ni som debatterar här. Tänk om man hade bara lite av samma kunskap som ni!
Min CD spelare har något som kallas "4D/C". Vad menas och är det något som är helkass i dag? (En Technics från 90 talet.)
Som jag också begriper(?) har den både analog och digital utgång. Coaxen är analog och den digitala är optisk. Ljudet är bättre, som sagt, med optisk kabel. Denna utgång kallas "direkt" vilket väl innebär att signalen inte har passerat någon D/A omvandlare i CD spelaren? Alltså omvandlas den i förstärkaren? En indikator lampa, som säger 44,1 kHz, tänds på förstärkaren vid optik-körning. Denna lampa är släkt när jag kör med coax. Jag kan alltså göra en A_B test och kan höra en stor skillnad i ljudet till optikens fördel.
Förstärkaren har dessutom två andra indikatorlampor (som aldrig har lyst) som säger 33 kHz resp. 48 kHz. Vad kan anslutas för att utnyttja, som jag förmodar, dessa D/A omvandlare?
Min CD spelare har något som kallas "4D/C". Vad menas och är det något som är helkass i dag? (En Technics från 90 talet.)
Som jag också begriper(?) har den både analog och digital utgång. Coaxen är analog och den digitala är optisk. Ljudet är bättre, som sagt, med optisk kabel. Denna utgång kallas "direkt" vilket väl innebär att signalen inte har passerat någon D/A omvandlare i CD spelaren? Alltså omvandlas den i förstärkaren? En indikator lampa, som säger 44,1 kHz, tänds på förstärkaren vid optik-körning. Denna lampa är släkt när jag kör med coax. Jag kan alltså göra en A_B test och kan höra en stor skillnad i ljudet till optikens fördel.
Förstärkaren har dessutom två andra indikatorlampor (som aldrig har lyst) som säger 33 kHz resp. 48 kHz. Vad kan anslutas för att utnyttja, som jag förmodar, dessa D/A omvandlare?
Besserwisser
· Västra Götalands
· 9 570 inlägg
DAT har alla dessa tre möjliga datatakterna; alltså 33, 44.1 samt 48 kHz, så det är nog det man tänkt på http://en.wikipedia.org/wiki/Digital_Audio_Tape. Och det är nog samma D/A-omvandlare, bara med lite olika klockor.Canuto skrev:
Nu tror jag att jag förstår varför du hör skillnad. Det du kallar "coax" är 2 st Phono-kontakter (röd + vit) ? Det är i så fall en vanlig skärmad ljudkabel.Canuto skrev:
Då stämmer det du säger, att det är digital signal när det låter bra,
och analog signal när det låter kasst. Det har hänt en hel del med D/A-omvandlare sedan 90-talet! Din förstärkare är helt överlägsen din CD-spelare.
Det finns CD-spelare som har en digital "coax"-utgång, och den BORDE låta lika bra som en optisk.
/Hasse
Du har rätt, "b_hasse".
Jag jämför med en optisk kabel och en kabel som har phonokontakter; en röd och en svart. Jag trodde att detta var en s.k. coax kabel.....
Hur som helst:
Det är stor skillnad på den kabeln och den optiska betr. ljudkvaliteten!
Jag jämför med en optisk kabel och en kabel som har phonokontakter; en röd och en svart. Jag trodde att detta var en s.k. coax kabel.....
Hur som helst:
Det är stor skillnad på den kabeln och den optiska betr. ljudkvaliteten!
Ang. detta med vanliga RCA-kablar. Vet att det fungerar att köra med vanliga skitbilliga rca-kablar för att mata den digitala signalen mellan olika enheter, men den ligger väl knappast på 75 Ohm. För oss som vill koppla ihop hela huset är ju detta ganska intressant eftersom det innebär att man kan köpa vanlig signalkabel på lösmeter och mata i väggarna, men givetvis förstår jag att det troligtvis finns anledning till att man rekomenderar 75 Ohm koax. Så min fråga är helt enkelt när ohm-talet börjar bli viktigt?
Varje missanpassad övergång (impedandsfel) resulterar i reflektioner som i sin tur förvränger signalen vilket i sin tur leder till jitter. Längden på en koax påverkar inte signalen mer än att den dämpas (i teorin, ingen kabel är perfekt). I det ideala så ser signalen en oändligt lång kabel när impedansanpassningen är perfekt, dvs ingenting reflekteras, vågen genom kabeln förblir ostörd. En vanlig signalkabel har inte samma uniforma impedans men korta sträckor kan det klara sig. Hur lång den behöver vara innan förvrängningen blir tillräckligt stor beror väl på signalens frekvens och hur kass kabeln är.
