Min poäng är att många brott åker man dit på även om det saknas uppsåt.Alfredo skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 194 inlägg
Det tror inte jag att vi har. Tvärtom har vi nog rätt lite faktiskt civilprocessande om andras övertramp, vilket det borde finnas mycket av om vi verkligen hade en kränkthetskultur (givet att folk gör upp saker via rättssystemet snarare än enskilt).Claes Sörmland skrev:
Jag tror snarare att vi har en så svag kränkthetskultur att folk genuint inte vet vad de ska göra när de väl upplever att någon kränker deras rättigheter.
Kanske. Menar du att traditionerna från medeltiden lever kvar i en slags lättmjölksversion? "Var mans niding", "varg i veum", etc.
De flesta brott åker ingen dit på, oavsett om det finns uppsåt eller inte. Det saknas både resurser och vilja att lagföra brottslingar och trädfällning på annans mark är det väl lämpligt att man gör upp ekonomiskt utan att blanda in rättssystemet.Nissens skrev:
Ingen aning om det finns så långa traditioner. Noterar bara att vi har en angiverikultur och en del av detta innebär att en myndighetsperson kliver in och ställer saker till rätta. I alla fall är det tron. Tänker att det är det gamla Sveriges auktoritära bakgrund, det fanns alltid någon som kunde ta en paternalistisk roll över allmogen. Vare sig det var prästen, länsman, patron eller byäldsten.P pmd skrev:
Tack för informationen, vad nu den hade med mitt inlägg att göra…F fribygg skrev:
Vi har ju också en stor tro på att en myndighet ska komma in och ställa övergreppet till rätta.
I mina trakter har allmogen utan egen skog traditionellt huggt både julgran och hemved på statlig mark eller bolagsskog.
Några enstaka träd för eget bruk var inte mycket att fråga om och om man mot all förmodan upptäcktes fick man väl betala sig ur problemet utan att blanda in länsman.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 194 inlägg
Jo, så är det ju. Min bild är dock att det nog så ofta handlar om att man tycker att rätt ska vara rätt som att ens intressen blivit kränkta.
Jag skulle gissa att TS i den här tråden mer tycker att grannen borde få en näsbränna för att ha gjort fel än att han vill ha så mycket själv. Alltså att felaktigt beteende ska uppmärksammas och bestraffas. Jag tycker att det också speglas i många av de instinktiva svar som skrivits.
Jag är inte säker på att vi är så oense, men det jag ser vill jag alltså inte kalla kränkthetsbaserat. Dock brukar jag ju själv rikta in mig på just kränkningen ur juridiskt perspektiv, så kanske borde jag dra konsekvensen av det och prata om något bredare, mer korrektivt. Jag har bara inget bra ord för det.
Redigerat:
Det kanske är en bättre benämning, att det handlar om näsbrännan snarare än den egna kränkningen. Det är viktigaste är att den som har gjort fel får ett straff. Metoden för denna hämnd är angiveriet där myndigheten kallas in.
För några år sedan fällde min granne 3 tallar av varienrande storlekar på min sida tomtgränsen (för att få in lite mer kvällssol). Det var inget som påverkade värdet på min tomt. Det var i ett hörn av min tomt. Han erbjöd initialt vedvärdet (3000kr) och jag begärde drygt 20000 i ersättning. I slutänden enades vi om en ersättning på 8000 kr och vi bevarade grannsämjan.
I just det aktuella fallet tycks dock den förfördelade tycka att det är bättre att inte blanda in någon myndighet utan att istället ansätta ett lämpligt skadeståndsbelopp (straff) genom att rådfråga sina "likar".
Det är ju det bästa för oss andra också då det tenderar att behövas skattehöjningar om man ska låta tjänstemän på myndigheter sköta sådant som folk kan lösa själva med en muntlig ursäkt och några lämpliga sedlar.P pmd skrev: