Hallå där.

Finns det någon vänlig själ som kan reda upp begreppen kring olika typer av transformatorer och deras fördelar och nackdelar? Hur man känner igen dem osv. För mig är det lite luddigt då jag sällan hållt på med sådant... Ringkärnetrafos, elektroniska, konventionella...

Tack på förhand!
 
Transformatorer består vanligen av en primärlindning som ingående ström går igenom. Strömmen ger upphov till ett magnetfält i en järnkärna, vilket i sin tur ger upphov till en ström in en sekundärlindning där lasten är ansluten.

En ringkärnetransformator har en rund kärna av ett pressat magnetiskt material, och har bättre prestanda än vanliga transformatorer där kärnan består av metallblad.

Problemet med de ovanstående typerna är att de med nödvändighet blir stora och tunga vid höga effekter pga nätspänningens låga frekvens (50 Hz).

Vid högre frekvenser kan kärnan krympas dramatiskt och därför införs elektronik.

Elektroniska transformatorer hackar upp inkommande spänning till höga frekvenser och transformerar sedan dessa. På köpet får man ofta finesser som strömbegränsning (kortslutningssäkerhet), temperaturbegränsning och automatisk omkoppling mellan olika inspänningar (110/230 V) etc.

En nackdel med de elektroniska transformatorerna är att de kan generera en hel del störningar, och därför begränsas ofta kabellängden (antennlängden) till några meter.
 
Redigerat:
Konventionell: Järnkärna av plåtlameller i form av två W hopsatta i ovanänden. Tråden ligger runt mittstolpen. Går bra att dimmra, Ingen begränsning av kabellängd på låvoltssidan. Väger mycket i förhållande till effekt. Kan ge ifrån sig brum. Kräver gott om utrymme för montering. Medeldyr.

Ringkärnetrafo: precis som det låter, en ring av vanligtvis ferritmaterial som tråden är lindad runt. Ger mindre magnetfält än den konvetionella trafon, väger mindre i förhållande till effekten. Går ej bra att använda för dimmring. Dyr!

Elektronisk: Oftast liten lätt plastlåda innehållande elektronik. Nätspänningen likriktas och filtreras till likspänning som sedan hackas sönder i småbitar och matas in i ett utgångsfilter via en liten transformator. Hackningen styrs så att utspänningen blir den önskade. Låg vikt, liten effektförlust, billiga. Begränsad kabellängd på lågvoltssidan. Elektroniken kan gå sönder.

Typ. :)
 
Rrrrr skrev:
[länk]

Varsegod :)
Många av wikipedias svenska artiklar är otroligt dåliga. Kolla den engelska versionen! :)
 
Oj oj, det var snabba svar. Det får man tacka för!
 
En liten följdfråga. Säg att jag sitter med en elektronisk och en konventionell trafo framför mig, hur kan jag egentligen se skillnad på dessa?
 
Den konventionella (om den klarar av att driva ström till en lampa), väger typ 1 kilo, upp til 15 - 20 kg.

Den elektroniska väger högst ett par hekto.
 
A-haaa. :)
 
Klicka här för att svara
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.