Jag blir faktiskt konfunderad av arten av problemet som sådant. Parksallad och parkslide kanske samma växt? Jag har salladen fått efter att kommunen pålagt alla i vår by att byta avlopp. Så mot hot om vite bytte jag min fullt fungerande avloppsanläggning. Vilket jag tolkar att TS också gjort. Påföljden är att i år svämmar hela baksidan typ nu en fotbollsplan över av en meter hög växtlighet. Omöjlig att bli av med. Vi har försökt spruta men icke. Grejen är att man tvingas köpa en tjänst där ingår jord utifrån. Jorden är infekterad av dessa växter som vi sedan får stå till svars för när vi säljer. Det är inte rätt tycker jag man borde ha möjlighet att reklamera och få skadestånd när man kan påvisa att smittat jord lagts på ett arbete. Undrar om någon prövat saken innan?
Och att en art är invasiv är ju inget ovanligt. Syrén, påsklilja m.m. är ju också invasiva arter. Ska vi stämmas på sånt också?H Henrietta70 skrev:
Thomas59
Byggveteran
· Stockholms län
· 3 321 inlägg
Thomas59
Byggveteran
- Stockholms län
- 3 321 inlägg
Det är enkelt att konstatera att förekomsten av Parkslide INTE är ett fel ur fastgsrättslig synvinkel.
Finns inget förbud varken att odla, inneha eller ta bort. Inte heller finns något krav att upplysa köparna om tidigare förekomst. Ev förekomst faller i vilket fall under köparens undersökningsplikt, om köparna nu tycker att det är en dealbreaker. Att det är vinter och snötäckt vid en ev besiktning minskar inte undersökningsplikten.
Köparna har för övrigt inte heller,vad jag förstår, frågat om förekomst eller satt frånvaron av förekomst som villkor för köpet och ni som säljare har inte gjort någon utfästelse att parkslide inte förekommer på fastigheten. Allt ovan, utom första meningen i första stycket ovan är som sagt bara kuriosa då det som sagt inte är ett fastighetsrättsligt fel.
Därmed blir alla andra resonemang kring hur man ska bedöma förekomsten ointressanta. Så nej, ni behöver inte leta foton före/efter, prata med föregående ägare eller något annat av det som föreslås i tråden.
Antingen struntar ni bara i kravet/brevet från ”juristen” (skulle jag ha gjort) eller så bestrider ni skriftligt på enklaste sätt. Typ: Kravet bestrides i sin helhet. Inget argumenterande, inga grunder för bestridandet.
Att köparen har en jurist/advokat som är ute och cyklar råder det ingen tvekan om.
Finns inget förbud varken att odla, inneha eller ta bort. Inte heller finns något krav att upplysa köparna om tidigare förekomst. Ev förekomst faller i vilket fall under köparens undersökningsplikt, om köparna nu tycker att det är en dealbreaker. Att det är vinter och snötäckt vid en ev besiktning minskar inte undersökningsplikten.
Köparna har för övrigt inte heller,vad jag förstår, frågat om förekomst eller satt frånvaron av förekomst som villkor för köpet och ni som säljare har inte gjort någon utfästelse att parkslide inte förekommer på fastigheten. Allt ovan, utom första meningen i första stycket ovan är som sagt bara kuriosa då det som sagt inte är ett fastighetsrättsligt fel.
Därmed blir alla andra resonemang kring hur man ska bedöma förekomsten ointressanta. Så nej, ni behöver inte leta foton före/efter, prata med föregående ägare eller något annat av det som föreslås i tråden.
Antingen struntar ni bara i kravet/brevet från ”juristen” (skulle jag ha gjort) eller så bestrider ni skriftligt på enklaste sätt. Typ: Kravet bestrides i sin helhet. Inget argumenterande, inga grunder för bestridandet.
Att köparen har en jurist/advokat som är ute och cyklar råder det ingen tvekan om.
Nej, skicka ingenting som argumenterar. Ett kort avvisande av kravet räcker gott.M MariaBK skrev:
En försäkring hade troligtvis varit bortkastade pengar. Oftast brukar dessa inte täcka trädgården. Det närmaste trädgården, det är fasaden.undine skrev:
Alltså i just det här fallet varit bortkastade pengar.
Sen kan det finnas många anledningar till att inte teckna någon. Å det skicket på huset och badrum
Varför ska TS ens ge sig in i en argumentation om huruvida parkslide fanns?Skumpe skrev:
Att ställa parkslidesfrihet som ett krav för överlåtelsen kan man nog göra, men då minskar man också chansen att få köpa fastigheten. (Men det hade alltså inte köparen gjort i det här fallet).
Ja, ett mycket kort brev om att kravet avvisas är det enda rätta i det här fallet.
En tillräcklig lättskrämd säljaren går det nog att pressa lite pengar ur. Taktiken bör väl vara att första hota med att kräva stora summor och sen när man skrämt upp säljaren erbjuda förlikning med en ganska mycket mindre summa.
Hörni, det finns redan flera trådar i forumet om hur man får bort parkslide ut trädgården. Den här tråden handlar inte om det.
Parkslide kan ta sig genom sprickor i betong men det ligger inte i anslutning till huset så det verkar vara lugnt. Som du säger, pilträd kan förstöra jättemycket. Herrejisses när grannen sa det till mig (hade ingen aning då) och vårat gigantiska pilträd bara stod några meter från hennes hus/badrum. Vi sågade ner det bums och en grävare tog bort stubben. Så nu känns det lugnt, trots att tomten ser betydligt tristare ut nu. Angående den andre grannens parkslide så får vi försöka hålla efter om den tar sig hit. Eller ska vi stämma grannenM maja.andersson27189 skrev:
Nej, tycker inte du ska stressa upp dig. Förstår att det är jobbigt om man inte vet vad man kan bli skyldig till. Men de flesta vet inte ens vad parkslide är och som sagt, fullt lagligt. Ta det lugnt bara
Skrattemojisarna kom inte med där jag skriver ska vi stämma grannen, haha.B Byggahus.se skrev:
Jisses vilken lång tråd det blev, med många varierande reflektioner och råd. Jag har varit med om två liknande situationer när min mormor sålde sitt hus för ett antal år sedan. De nya ägarna fick en vatteninträngning i ytterväggen till tvättstugan redan tre dagar efter tillträdesdagen och hävdade via advokat att hon hade förfarit svekfullt då det vore osannolikt att hon inte skulle ha drabbats av detta under de 20 år hon bott i huset. De krävde att hon skulle bekosta en ny dränering runt huset och hotade med domstol.
Jag rådgjorde med en domare från en tingsrätt och fick klargjort att bevisbördan för svekfullt förfarande ligger hos köparen och att det i princip ställs samma beviskrav som vid mord. Det räcker inte med att det kan anses sannolikt. Ett godtagbart bevis kan vara vittne, t.ex. en granne eller hantverkare som under ed kan vittna om att du/ni som säljare har känt till den faktiska omständigheten. I det här fallet ska det specifikt vara ”Parkslide” som ni måste ha nämnt eller fått information om i något sammanhang som kan styrkas.
I min mormors fall var vatteninträngningen en följd av bristande undersökning från köparen och därtill olyckliga omständigheter. Min morfar hade gått bort några år tidigare och han hade pluggat stuprörens inlopp till dagvattenanslutningen och använde stora tunnor för att kunna använda regnvatten i sin bär- och grönsaksodling. Höst- och vintertid monterade han utkastarrör som avledde vattnet ett par meter ut från husväggen. Mormor som såg dåligt och var rörelsehindrad involverades aldrig i det. Efter morfars bortgång blev både tunnor och utkastarrör stående i ett förråd och regnvattnet från taket rann rakt ner efter fasaden för att fångas av dräneringen.
Några år senare såldes alltså huset och köparnas besiktningsman noterade i sitt besiktningsprotokoll att dagvattenanslutningen till dräneringen var ”pluggad” och att han inte kunde bedöma dräneringens skick.
En sådan kommentar medför automatiskt en förstärkt undersökningsplikt hos köparen. En överlåtelsebesiktning kan ha ett avtalat pris och begränsa sig till att påtala möjliga brister och risker där det i vissa fall kan krävas specifik kompetens och utrustning för att klarlägga om fel föreligger. Det är tyvärr även vanligt att mindre seriösa besiktningsmän allmänt skriver att de ”rekommenderar fördjupad byggteknisk kontroll”, för att generellt friskriva sig från ansvar. Det kan bli både kostsamt och till nackdel för köpare i framtiden vid reklamationer och/eller försäkringsärenden.
I min mormors fall bestred vi ansvar och det resulterade i en stämning till Tingsrätten. Vi anlitade en känd brottsmålsadvokat och parallellt med det genomförde jag en egen ”mordutredning” som advokaten det inte fanns resurser att låta advokaten göra. Jag kontaktade ortens rörmokare och andra hantverkare med fråga om de hade kontaktats angående tidigare vatteninträngning vid fastigheten. Kontaktade SMHI och fick nederbördsstatistik dygn för dygn den aktuella perioden. Kontaktade även kommunens VA-avdelning och fick uppgifter på hur mycket dagvatten kommunens reningsverk tagit emot varje dygn under en period. Det stod snart klart att nederbörden under de tre dagar som föregick vatteninträngningen varit ovanligt riklig och motsvarade vad som normalt regnade under ett helt halvår.
Dessutom hade köparnas besiktningsman på sin hemsida listat exempel på normal livslängd för olika delar av en byggnad, bl.a. dränering. Jag tror det var 20 år. Min mormor hade bott på fastigheten i 20 år och de hade aldrig lagt om dräneringen så det var dags som normalt underhåll och fanns ingen anledning för henne att bekosta det för köparen.
I tingsrätten förlorade köparen målet och fick betala för mormors ombud.
Ett halvår senare var de tillbaka igen och hävdade dolt fel då en lös klinkerplatta på golvet i ett litet badrum gav misstanke om att fuktspärr saknades och hade tvingat köparen att riva ner allt kakel från väggar och klinkers från golvet. De hävdade att fuktspärren har en grön färgnyans och att detta saknades. Utrymmet hade renoverats under min morfars tid och inga kvitton kunde hittas.
Jag kontaktade en skicklig besiktningsman som berättade att reglerna om den gröna färgen i fuktspärren kom först några år efter badrummet renoverades och att det inte gick att använda det argumentet som skäl. Dessutom vittnade min moster, som fick träda in istället för mäklaren när köparen tittade på huset första gången, om att hon hade hört en av de två köparna utbrista ”vilka fruktansvärda färger, det här badrummet måste vi göra om”. De gillade tydligen inte brunt kakel… .
Sannolikt hade de bestämt sig för att renovera, rivit ner kakel och klinkers och reflekterat över att det ej fanns ett grönt skikt bakom plattorna. Kanske efter att ha pratat med en byggvaruhandel och fått veta vad som behövs. Sen såg de sin chans att försöka pressa min mormor på pengar.
Den lösa klinkerplattan på golvet fanns noterad i protokollet från överlåtelsebesiktningen och om det hade varit en fråga om fuktspärr eller ej så hade det kunnat undersökas då.
Vi påminde då köparna om utfallet i den tidigare tvisten och hotade med att anmäla köparna för bedrägeri. Det blev därefter tyst från deras sida.
Detta blev ett långt inlägg, men jag vill visa hur svekfullt förfarande kan vara okunskap och olyckliga omständigheter, samt hur vissa köpare försöker utnyttja alla halmstrån för att kunna få sin renovering bekostad av säljaren.
Det är t.ex. först nu när jag läser den här tråden som jag får vetskap om att det finns något som kallas Parkslide och jag har då ägt bostadsfastigheter i 20+ år. Jag vet ända sedan barnsben vad Tagetes, Brännässla, Tistel och Äppelträd är men sedan är det ganska stopp…
För er gäller alltså att köparen hävdar att ni inte har berättat sanningen. Rättsligt är det då frågan om huruvida svekfullt förfarande föreligger. Bevisbördan ligger helt hos köparen, det är dennes uppförsbacke.
Det räcker alltså inte med att växten har funnits där, ni (den/de som var lagfaren ägare) måste ha känt till vad det var eller att det var skadligt och medvetet utelämnat det som uppgift vid försäljningen. Kräv att köparen visar vilket bevis de åberopar. Utan bevis sitter ni tryggt i båten. En sladdrande granne kan vara en riskfaktor men när hen blir medvetandegjord om att det är vittnesmål under ed i domstol som gäller kanske hen tänker efter vad som egentligen har sagts.
Advokat är namnskyddat, men inte jurist. Vem som helst kan utge sig för att vara jurist, eller juridiskt ombud. Det låter lite hårdare än att vara ombud eller vän. Det säger dock inget om kompetensen, som någon skrev tidigare kan en ”jurist” vara skickligare inom vissa sakområden än en advokat.
Lycka till!
Jag rådgjorde med en domare från en tingsrätt och fick klargjort att bevisbördan för svekfullt förfarande ligger hos köparen och att det i princip ställs samma beviskrav som vid mord. Det räcker inte med att det kan anses sannolikt. Ett godtagbart bevis kan vara vittne, t.ex. en granne eller hantverkare som under ed kan vittna om att du/ni som säljare har känt till den faktiska omständigheten. I det här fallet ska det specifikt vara ”Parkslide” som ni måste ha nämnt eller fått information om i något sammanhang som kan styrkas.
I min mormors fall var vatteninträngningen en följd av bristande undersökning från köparen och därtill olyckliga omständigheter. Min morfar hade gått bort några år tidigare och han hade pluggat stuprörens inlopp till dagvattenanslutningen och använde stora tunnor för att kunna använda regnvatten i sin bär- och grönsaksodling. Höst- och vintertid monterade han utkastarrör som avledde vattnet ett par meter ut från husväggen. Mormor som såg dåligt och var rörelsehindrad involverades aldrig i det. Efter morfars bortgång blev både tunnor och utkastarrör stående i ett förråd och regnvattnet från taket rann rakt ner efter fasaden för att fångas av dräneringen.
Några år senare såldes alltså huset och köparnas besiktningsman noterade i sitt besiktningsprotokoll att dagvattenanslutningen till dräneringen var ”pluggad” och att han inte kunde bedöma dräneringens skick.
En sådan kommentar medför automatiskt en förstärkt undersökningsplikt hos köparen. En överlåtelsebesiktning kan ha ett avtalat pris och begränsa sig till att påtala möjliga brister och risker där det i vissa fall kan krävas specifik kompetens och utrustning för att klarlägga om fel föreligger. Det är tyvärr även vanligt att mindre seriösa besiktningsmän allmänt skriver att de ”rekommenderar fördjupad byggteknisk kontroll”, för att generellt friskriva sig från ansvar. Det kan bli både kostsamt och till nackdel för köpare i framtiden vid reklamationer och/eller försäkringsärenden.
I min mormors fall bestred vi ansvar och det resulterade i en stämning till Tingsrätten. Vi anlitade en känd brottsmålsadvokat och parallellt med det genomförde jag en egen ”mordutredning” som advokaten det inte fanns resurser att låta advokaten göra. Jag kontaktade ortens rörmokare och andra hantverkare med fråga om de hade kontaktats angående tidigare vatteninträngning vid fastigheten. Kontaktade SMHI och fick nederbördsstatistik dygn för dygn den aktuella perioden. Kontaktade även kommunens VA-avdelning och fick uppgifter på hur mycket dagvatten kommunens reningsverk tagit emot varje dygn under en period. Det stod snart klart att nederbörden under de tre dagar som föregick vatteninträngningen varit ovanligt riklig och motsvarade vad som normalt regnade under ett helt halvår.
Dessutom hade köparnas besiktningsman på sin hemsida listat exempel på normal livslängd för olika delar av en byggnad, bl.a. dränering. Jag tror det var 20 år. Min mormor hade bott på fastigheten i 20 år och de hade aldrig lagt om dräneringen så det var dags som normalt underhåll och fanns ingen anledning för henne att bekosta det för köparen.
I tingsrätten förlorade köparen målet och fick betala för mormors ombud.
Ett halvår senare var de tillbaka igen och hävdade dolt fel då en lös klinkerplatta på golvet i ett litet badrum gav misstanke om att fuktspärr saknades och hade tvingat köparen att riva ner allt kakel från väggar och klinkers från golvet. De hävdade att fuktspärren har en grön färgnyans och att detta saknades. Utrymmet hade renoverats under min morfars tid och inga kvitton kunde hittas.
Jag kontaktade en skicklig besiktningsman som berättade att reglerna om den gröna färgen i fuktspärren kom först några år efter badrummet renoverades och att det inte gick att använda det argumentet som skäl. Dessutom vittnade min moster, som fick träda in istället för mäklaren när köparen tittade på huset första gången, om att hon hade hört en av de två köparna utbrista ”vilka fruktansvärda färger, det här badrummet måste vi göra om”. De gillade tydligen inte brunt kakel… .
Sannolikt hade de bestämt sig för att renovera, rivit ner kakel och klinkers och reflekterat över att det ej fanns ett grönt skikt bakom plattorna. Kanske efter att ha pratat med en byggvaruhandel och fått veta vad som behövs. Sen såg de sin chans att försöka pressa min mormor på pengar.
Den lösa klinkerplattan på golvet fanns noterad i protokollet från överlåtelsebesiktningen och om det hade varit en fråga om fuktspärr eller ej så hade det kunnat undersökas då.
Vi påminde då köparna om utfallet i den tidigare tvisten och hotade med att anmäla köparna för bedrägeri. Det blev därefter tyst från deras sida.
Detta blev ett långt inlägg, men jag vill visa hur svekfullt förfarande kan vara okunskap och olyckliga omständigheter, samt hur vissa köpare försöker utnyttja alla halmstrån för att kunna få sin renovering bekostad av säljaren.
Det är t.ex. först nu när jag läser den här tråden som jag får vetskap om att det finns något som kallas Parkslide och jag har då ägt bostadsfastigheter i 20+ år. Jag vet ända sedan barnsben vad Tagetes, Brännässla, Tistel och Äppelträd är men sedan är det ganska stopp…
För er gäller alltså att köparen hävdar att ni inte har berättat sanningen. Rättsligt är det då frågan om huruvida svekfullt förfarande föreligger. Bevisbördan ligger helt hos köparen, det är dennes uppförsbacke.
Det räcker alltså inte med att växten har funnits där, ni (den/de som var lagfaren ägare) måste ha känt till vad det var eller att det var skadligt och medvetet utelämnat det som uppgift vid försäljningen. Kräv att köparen visar vilket bevis de åberopar. Utan bevis sitter ni tryggt i båten. En sladdrande granne kan vara en riskfaktor men när hen blir medvetandegjord om att det är vittnesmål under ed i domstol som gäller kanske hen tänker efter vad som egentligen har sagts.
Advokat är namnskyddat, men inte jurist. Vem som helst kan utge sig för att vara jurist, eller juridiskt ombud. Det låter lite hårdare än att vara ombud eller vän. Det säger dock inget om kompetensen, som någon skrev tidigare kan en ”jurist” vara skickligare inom vissa sakområden än en advokat.
Lycka till!
Tror du juristerna drivs av hög moral och omtanke om sina kunder?C CarlHammare skrev:
Jag tror att de utan vidare betänkligheter skriver även helt hopplösa brev oavsett om det har chans att leda till nånting eller inte. I vilket fall debiterar de 2400:- i timman.
Absolut. Plus detaljen att parkslide är en fullt laglig växt. Så de behöver också förklara hur en laglig växt, som vi INTE på något sätt kunde veta att de skulle klassa som ett fel, är ett fel...S Snufsis skrev: