Som jag förstår det så har man rätt att dra sitt ärende direkt för Socialnämnden. Begära det. Åtminstone i samband med överklagan.
Presentera sina bevis, utdrag från skatteverket, myndigheter... gärna hänvisa till denna tråd. OCH kanske ange att kommunens namn kommer nämnas om inte ändring sker...
Viktigt att yrka att beslutet ändras.
Presentera sina bevis, utdrag från skatteverket, myndigheter... gärna hänvisa till denna tråd. OCH kanske ange att kommunens namn kommer nämnas om inte ändring sker...
Viktigt att yrka att beslutet ändras.
Vet att man alltid kan skriva/höra av sig till människor som sitter högre upp i hierarkin, men om dessa har någon skyldighet att göra något, känner jag mig väldigt osäker på.L larka742 skrev:
Hjälp till med ett mejl för en liten vecka sedan, som jag tror skickades till Förvaltningschefen på Soc, där situationen beskrevs, men vad jag vet så har det inte kommit något svar.
Din vän måste agera dels för att den nya ägaren ska bli lagfaren ägare och sen samla ihop så mycket bevis som möjligt för att han inte längre äger fastigheten.
Så steg 1 är att kontakta lantmäteriets inskrivning för att kolla hur han ska göra nu. Tar de emot en anmälan?, eller ska den gå till polisen?, eller hur annars gör man för att det ska bli rätt (tvinga köparen att göra rätt för sig).
Och sen när detta är klart finns det ju ett ärende hos LMV eller polisen att hänvisa till som bevis för att fastigheten är överlåten och att myndigheterna jobbar på att även få lagfarten rätt.
Nu är det ju inte helt säkert att detta hjälper mot soc, men det är i vilket fall ett bra första steg, ty lagfarten ska ju i vilket fall som helst ändå bli korrekt så fort det är möjligt.
Så steg 1 är att kontakta lantmäteriets inskrivning för att kolla hur han ska göra nu. Tar de emot en anmälan?, eller ska den gå till polisen?, eller hur annars gör man för att det ska bli rätt (tvinga köparen att göra rätt för sig).
Och sen när detta är klart finns det ju ett ärende hos LMV eller polisen att hänvisa till som bevis för att fastigheten är överlåten och att myndigheterna jobbar på att även få lagfarten rätt.
Nu är det ju inte helt säkert att detta hjälper mot soc, men det är i vilket fall ett bra första steg, ty lagfarten ska ju i vilket fall som helst ändå bli korrekt så fort det är möjligt.
Mikael_L skrev:
Polisen? Lantmäteriet har möjlighet att utdöma ett vite, om det går över 3 månader, men i realiteten händer det nog ytterst sällan.
Ett ödehus med en prislapp på 25 000, där en korrekt köphandling finns, är knappast polisens fel.
Som jag visat tidigare så definieras inte äganderätten utifrån vem som står på lagfarten, så det borde i alla fall inte behövas
Jag börjar med att citera mitt eget tidigare inlägg.N Norsken69 skrev:
"Det finns en skyldighet enligt jordabalken att söka lagfart inom 3 månader efter köp så ni bör anmäla köparen för att han inte ansökt om lagfart till Lantmäteriet.
Kontakta Lantmäteriet som är inskrivningsmyndighet IM och be dom förelägga förvärvaren att ansöka om lagfart."
Kanske det räcker att visa att ni kontaktat Lantmäteriet om föreläggande för att SOC ska hjälpa så länge eller kanske allt löser sig med lagfarten eller inte alls men det aktuella steget är att be Lantmäteriet förelägga förvärvaren att ansöka om lagfart.
Det händer inte så ofta att Lantmäteriet skickar ut föreläggande mm men det beror på att lantmäteriet inte känner till situationen då ingen anmält eller begärt om ett föreläggande.
Att jag skrev som jag skrev beror helt enkelt på att jag faktiskt inte vet vilken myndighet som ska agera.N Norsken69 skrev:
Jag skrev väl också att TS eller TS kompis lämpligen börjar med att fråga LMV hur man går tillväga.
Det är i alla fall vad jag skulle börja med, kontakta den i mitt tycke lämpligaste myndigheten och bara helt enkelt fråga.
Medlem
· Västernorrland
· 2 471 inlägg
Och de gånger som de börjar gräva i det och skickar ut brev så kommer folk oftast in med en ansökan, för de har inte vetat att man ska göra det, glömt osv. Så väldigt sällan det behöver gå till vitesföreläggande. Inte så många som först betalar för en fastigeht och sedan inte vill trygga sin äganderätt till den...F fixarpelle skrev:
Häller med om att papper på att saken är anmäld till LM stärker TS argument.
Om någon misstänker en skenaffär, så visar agerande på att man verkligen menat allvar med föräljningen.
TS "klient" skall naturligtvis vända sig till lokaltidningen om detta ej redan skett. Detta brukar ha en förvånansvärt god effekt på byråkrater. Ingen sådan vill schavottera i en tidningsartikel.
Tyvärr finns ej längre något tjänstemannaansvar (avskaffades av Olof Palme, R.I.P.), så kommunala och statliga tjänstemän/kvinnor kan numera bete sig hur som helst utan legala påföljder.
Märkligt är ändå att till vissa kategorier människor i riket finns hur många olika bidrag och förmåner som helst, kosta vad det kosta vill, utan krav på motprestation.
Som man röstar får man ligga.
Tyvärr finns ej längre något tjänstemannaansvar (avskaffades av Olof Palme, R.I.P.), så kommunala och statliga tjänstemän/kvinnor kan numera bete sig hur som helst utan legala påföljder.
Märkligt är ändå att till vissa kategorier människor i riket finns hur många olika bidrag och förmåner som helst, kosta vad det kosta vill, utan krav på motprestation.
Som man röstar får man ligga.
Är inte mycket för konspirationsteorier, men i det här fallet så är jag misstänksam.K Karldanaxel skrev:
Jag har genom mitt tidigare jobb som sagt varit med som stöd, och de allra flesta beslut har givetvis varit mer eller mindre korrekta.
Har dock på nära håll fått bevittna några helt makabra beslut, men även några helt oförskämt generösa sådana. Dessa få kan jag bara beskriva aom godtyckliga, inkonsekventa och i vissa fall faktisk direkt maktfullkomliga.
Och... Åtminstone 2 gånger vet jag att Tidningen Ångermanland blev kontaktad, men inget intresse alls. Inte ens en vilja att träffas och lyssna.
Den här mannen skulle aldrig tackla en sådan publicitet i alla fall - tyvärr
Det står självklart var och en fritt att vända sig till media om man anser att man blivit felaktigt bemött. Om du visste hur många människor som vänder sig till tidningen i socialbidragsärenden i hopp om att utöva just den utpressning som du beskriver mot tjänstemännen. Tidningarna tar sällan upp dessa ärenden... Den som söker bistånd anser självklart att man har rätt till det men tjänstemännen har att följa lagstiftningen. Rätten till bistånd föreligger inte om behovet kan tillgodoses på annat sätt, om det kan vi väl alla vara överens om?K Karldanaxel skrev:
I det här fallet måste den som söker om bistånd kunna bevisa att det inte finns någon egendom att avyttra.
Medlem
· Västernorrland
· 2 471 inlägg
Fast det var inte det som de hade sagt. De hade sagt att de kommer utgå från lagfarten oavsett vilka bevis han framför.A Abies koreana skrev:
Vilket strider mot gängse juridisk praxis om vad som avgör vem som är ägare till en fastighet.
Och det har vi endast den ena partens uppgift om. Om den biståndssökande kan verifiera att det inte finns någon egendom att avyttra och saknar inkomst till uppehälle föreligger utan tvekan rätten till bistånd.R Räknenisse skrev:
A Abies koreana skrev:
Det är ju faktisk just det här hela tråden startade med.
Så här säger lagarna/förklaringar till dessa ang det som jag anser viktigt i ärendet:
Rättsförhållanden rörande fast egendom. 4 Kapitlet
1 § Köp av fast egendom slutes genom upprättande av köpehandling som underskrives av säljaren och köparen.
Enligt Jordabalken:
Lagfart är endast en formell registrering och det ändrar inte giltigheten i ett fastighetsförvärv.
Avsaknaden av en lagfartsansökan ändrar inte giltigheten i ett fastighetsförvärv och köpet kan således inte hävas
på denna grund.
För mig är det helt uppenbart vad som gäller, för kontraktet är giltigt - bevittnat och signerat.
Men det har gått prestige i frågan givetvis, och sitter man så skyddat som de här faktisk gör, så är det tydligen bara att tuta på...
Det där är ju inte riktigt sant, som anställd tjänsteman har man givetvis diverse avtal och regler att följa, särskilt inom kommunal verksamhet. Tjänstefelslagstiftningen finns kvar och maxstraffet för ett grovt tjänstefel är sex års fängelse.K Karldanaxel skrev:
Det folk menar när de vill återinföra tjänstemannaansvaret är oftast att man som medborgare vill ha möjlighet att anmäla en tjänsteman som fattar ett beslut (tex om ett bygglov) som man tycker är fel.
Ett annat fall är när medborgare vill att de politiker som röstat igenom ett förslag som visade sig i efterhand kosta mer än budgeterat borde få betala mellanskillnaden ur egen ficka. Det är den delen som är avskaffad.
Icke desto mindre finns otaliga exempel där rättelse skett efter att media tagit upp specifika fall av diskutabel myndighetsutövning. Givetvis skall kommunala och statliga tjänstemän följa gällande lagstiftning, men den är inte alltid - och kan inte vara - preciserad in i minsta detalj. Ibland får man t.o.m. gå till lagens förarbeten för en adekvat tolkning. Det finns dessutom något som kallas sunt förnuft, och om tveksamhet föreligger gäller att hellre fria än fälla. I diskuterat fall har det ju klargjorts att TS vän uttömt alla möjligheter att ordna sin och familjens försörjning, iaf om vi skall lita på TS uppgifter. Det finns till yttermera visso otaliga exempel på där myndighetsärenden gått i baklås pga ren prestige. Sorgligt, dock, att det skall ta så lång tid att få till stånd överklaganden.A Abies koreana skrev: