Han fick omsider ett s.k. personligt ombud, och den mannen var definitivt till viss hjälp i synnerhet när kontakt med Soc togs första gången. Det Personliga Ombudet är tyvärr ingen "fixer" som kan lösa problem genom att dra i hemliga trådar, (inte ens placera ett enkelt hästhuvud i handläggarens säng) utan den finns med vid möten som ett stöd, följer med i mejlkonversationer, etc. Kollar upp vissa frågor med olika myndigheter.F fixarpelle skrev:
De 2 som arbetar med det här, fick dock för ett tag sedan besked att prioritera ungdomar upp till 25....
Psykvården i den här staden är inget annat än ett skämt - ett dåligt sådant. Om jag fattat läget rätt, så har öppenvården 1 psykolog på heltid, samt en annan på halvtid. Den på heltid är dock långtidssjukskriven...
Deras läkare består i princip enbart av stafettläkare - man träffar en ny varje gång.
Väntetiderna är oändliga inom landstinget. Han har fått diagnoser ställda hos privata utredare, som även direkt remitterade honom tillbaks till Landstinget för medicinutprovning, och där tog det som vanligt stopp ii oändlighetskön igen.
Ja håller med om att det är konstigt att olika kommuner gör olika tolkningar men så fungerar det, även om det individuella bedömningar från fall till fall så skiljer mönster mellan kommuner.L larka742 skrev:
Frågan om vad som är rätt är inte lönt att hänga upp sig på utan man ska fråga sig hur ska någon göra för att få det ekonomiska bistånd och den hjälp de behöver och anser sig ha rätt till och det är inte enkelt att svara på.
Många kommuner har stora sparkrav på de ekonomiska bistånden vilket tvingar till besparingar som går ut över dom svaga i samhället.
Det finns en orsak att det är stor omsättning av personal bland handläggarna där dom nya ofta inte blir kvar länge.
En del kommuner spara pengar på indragna ekonomiska bistånd medans andra har moderniserat och tagit bort onödiga uppföljande möten när situationen inte förändrats och sparar pengar på det istället, vilket dom väljer brukar speglas i hur stor kommunen är enligt min åsikt.
Ibland handlar det helt enkelt om var du bor om du får hjälp eller inte.
Nja, att soc vips plockar barnen är inte min uppfattning. Ett LVU sitter väldigt långt inne och tas bara till vid absolut nödvändighet. Jag har sett ganska många fall där barn verkligen borde omhändertas, men inget händer. Då menar jag riktigt stora problem.
Låter som på många ställen i Sverige.F fixarpelle skrev:
Att träffa vanliga läkare kan vara okej men det bör finnas uppföljande möten 1-2ggr om året av en överläkare/specialistläkare psykiatri enligt en behandlingsplan tråkigt att det inte fungerar.
Tråkigt att höra att det Personliga Ombudet inte räckt.
Men till problemet så kan SOC ta vilka beslut som helst och om de hittar något att klamra sig fast vid så kan de använda det hela tiden tills det ändras eller rätten beslutat annat.
Om det skulle lösas finns risken att dom hittar nya saker att neka för men det får man tackla då om det sker.
Det viktigaste är få lagfarten överskriven på den nya ägaren så hindret för ekonomiskt bistånd försvinner.
Det finns en skyldighet enligt jordabalken att söka lagfart inom 3 månader efter köp så ni bör anmäla köparen för att han inte ansökt om lagfart till Lantmäteriet.
Kontakta Lantmäteriet som är inskrivningsmyndighet IM och be dom förelägga förvärvaren att ansöka om lagfart.
NEJ! larka742 nu har du helt fel. Norrsken69 du är också lite fel ute här.L larka742 skrev:
Barns boende ska bara utgå ifrån vad som är bäst för barnen. Det handlar INTE om rättvisa mellan föräldrar. Du kan vara en väldigt bra och närvarande förälder även om du bara träffar barnen tex. varannan helg. Tälta vid en sjö kan han tex göra utan att ha barnen varannan vecka.
Många mammor som varit mer eller mindre hemmafruar har fått inse att de inte kan ha barnen varannan vecka efter en skilsmässa pga att de inte kan lösa sitt boende ekonomisk. Det är ganska vanligt speciellt om barnen är i skolåldern. Bra föräldrar måste kunna sätta barnet i första hand och det innebär ibland att inse att man bör låta barnet bo hos den andra föräldern. OBS! Att det många gånger inte är lämpligt med varannan vecka handlar oftast inte alls om att den ena är en dålig förälder.
Det är lite komiskt att det alltid är så tabu att påpeka detta för pappor.
Kom ihåg en sak: Soc har ingen skyldighet att vara någon typ av "medborgarlön" månad efter månad. Soc ska vara en tillfällig lösning och självklart ska soc lägga press på en bidragstagare att ta sig ur sin situation. Kanske behöver han vila för att komma ur sin utbrändhetsdepression så han kan börja söka sig ett jobb även om han är en bra pappa och även om den biologiska mamman säkert gärna vill vara barnfri varannan vecka. Det här skitsnacket om en hel yrkeskår är inte ok.
Den här tråden är lite för mycket OT för Juridikforumet. Tråden får leva ett litet tag till, men rekommenderar att det startas en ny tråd under "Övrigt, off topic". /moderator
Låt mig precisera hur det är i just det här fallet - med enkla ord: Han mår mycket bättre när han har barnen hos sig. Inte på det viset att du funkar som terapi på samma vis som en hund, utan han funkar helt klart bättre, och barnen fattas det inget, på något plan. Barnen själva vet jag föredrar att vara hos pappan - av flera anledningar som jag inte orkar lista här.MissMuffet skrev:
Lite väl mycket socionom-bashing i den här tråden. Tjänstemännen har mycket att rätta sig efter förutom barn (i första hand) och vuxnas välmående; lagar, chefers riktlinjer, den politiskt tillsatta socialnämnden mm. Om det inte följs hänger jobbet på en skör tråd.
Det är inte tjänstemännen som beslutar om LVU. Förvaltningsrätten beslutar om LVU, efter att socialnämnden (politiker) gjort en ansökan. Innan det kommer så långt som till nämnden har en enhetschef och/eller en gruppchef granskat ärendet. Bara som motvikt till allt tal om "SOC gjorde så här".
Det är inte tjänstemännen som beslutar om LVU. Förvaltningsrätten beslutar om LVU, efter att socialnämnden (politiker) gjort en ansökan. Innan det kommer så långt som till nämnden har en enhetschef och/eller en gruppchef granskat ärendet. Bara som motvikt till allt tal om "SOC gjorde så här".
Jag bashar inte Socionomer i allmänhet, tycker utbildningsnivån är bristfällig, att de får för lite resurser och att de i praktiken lämnas ensamma utan att man direkt kan peka ut ansvar.K kindvall skrev:
ontopic- Barnen kanske har det mindre bra i detta aktuella läge, men fortfarande "bra". Däremot kanske just pappan mår bra av att ha familjen enad. Och på lång sikt är det "bäst" för alla att familjen är hel, hela tiden. "bäst".... är det någon risk/fara för barnen?
Barnen ska absolut ha det bra. Men "bäst", om något blir "mindre bra" för barnen då? Som i detta läge...
Det betyder inte att man skall agera mot familjen.
"Bäst"... ska vi bedöma att vissa inte ens ska vara föräldrar? Vissa barn ska till grannen, morfar.. osv för där är det "bäst"....
Barnen skall ha det bra. Det skall upp till en nivå av "godkänt" sen om det är bäst, superbra, mindre bra, osv enligt någon skala det spelar ingen roll.
OT: Men måste förklara.
Mycket att rätta sig efter? På papperet kanske... men det är en(två) personer som gör förhandsbedömning, utredning och sätter vilket beslut som ska gälla och även i vissa fall utför beslutet. Samma personer i hela förloppet!!
Det kan inte någon anse vara vettigt.... Jämför med rättsväsendet. Polisen gör det praktiska utredningen, men utan att ha någon koppling till åtalspunkter, rättegång eller straff. Det ökar möjligheterna till ett objektivt arbete (jämför där socialsekreteraren som direkt arbetar med hitta möjliga insatser, ser över framtida hjälpmedel osv. Ja, ibland är det bra MEN oftast skall man göra HELA utredningen klar innan man överhuvudtaget funderar på insats/stöd/beslut. Idag så funkar det inte.
Visst, det kan funka, men riskerna är för stora att det blir en subjektiv utredning eftersom socialsekreteraren vill för mycket direkt.
I rättsväsendet har du sedan åklagare, domare, försvarsadvokat... I socialtjänsten är handläggaren allt detta.....
Chefen ja - tar beslut, ser över arbetet, men då h*n inte är med i förhör, läser journaldata etc så är det handläggarens ord som gäller. Hur ska chefen kunna säga emot handläggarens ord, om handläggarens beskriver det hela för negativt, så gör h*n det.
Om handläggaren utelämnar positiva detaljer så blir det så. Vad ska chefen sätta mot?
Nu menar jag inte att det handlar om medvetna fel, men är det inte 100% objektivt så finns det för stora risker...
Förvaltningsrätten LVU, OM de inte anser att det handlar om ett akut LVU. Då agerar tjänstemännen på egen hand.
OCH att man tar det steget gör bara att trovärdighet ökar, inte att beviskraven ökar....
Allt som sker på socialkontoret stannar där, gör någon ett misstag så inte skickar det de vidare.
"Om det inte följs hänger jobbet på en skör tråd" - finns ingen som anger sina kollegor....varför skulle de? Finns ingen licens eller något sådant att riskera eller skydda...men att skvallra på kollegor. Det skulle inte funka.
Som sagt...i rättsväsendet har du sedan åklagare, domare, försvarsadvokat...
I socialtjänsten är handläggaren allt detta..... och det gör att vi får sådana här biståndsärenden.
Det fastnar hela tiden på handläggaren, som nekar-nekar...
L larka742 skrev:
Larka742 vad har DU för utbildning i så fall som utrycker dig så självsäkert i dessa frågor?L larka742 skrev:
Jag kan bara hålla med i så gott som allt. Hur jag kan göra det? Jag har bland annat jobbat med med ensamkommande, som varit här länge nog att bli myndig, jag har medverkat i en grupp som hjälper utslagna, och suttit med i flera såna här olika myndighetsmöten än jag kan räkna, och... Jag har egna ohyggligt dåliga erfarenheter av Soc familj, då min ex fru drabbades av ptsd vid 30 års ålder som en direkt följd av flera års sexuella övergrepp, utförda av både män och kvinnor, i hennes hemland Somalia.L larka742 skrev:
Från älskat till hatat på en halv sekund, split personality syndrome.
Det jag gick igenom, hur jag - mannen, blev behandlat till trots att jag inget fel gjort och kunde till 100% bevisa att så var fallet... Till och med när mamman slagit ena dottern illa, märken syntes och dottern berättade i detalj, så lades felet på mig i deras rapport, eftersom jag hade stressat henne via SMS...???
Jaja - vi kanske ska sluta här, hehe. Topic lagfart och äganderätt
Interessant tråd blev det iaf - tack till alla.
Lagfaren måste bli rätt och kom ihåg att det inte är soc fel att nya ägaren inte skaffat lagfarter.N Norsken69 skrev:Jag kan bara hålla med i så gott som allt. Hur jag kan göra det? Jag har bland annat jobbat med med ensamkommande, som varit här länge nog att bli myndig, jag har medverkat i en grupp som hjälper utslagna, och suttit med i flera såna här olika myndighetsmöten än jag kan räkna, och... Jag har egna ohyggligt dåliga erfarenheter av Soc familj, då min ex fru drabbades av ptsd vid 30 års ålder som en direkt följd av flera års sexuella övergrepp, utförda av både män och kvinnor, i hennes hemland Somalia.
Från älskat till hatat på en halv sekund, split personality syndrome.
Det jag gick igenom, hur jag - mannen, blev behandlat till trots att jag inget fel gjort och kunde till 100% bevisa att så var fallet... Till och med när mamman slagit ena dottern illa, märken syntes och dottern berättade i detalj, så lades felet på mig i deras rapport, eftersom jag hade stressat henne via SMS...???
Jaja - vi kanske ska sluta här, hehe. Topic lagfart och äganderätt
Interessant tråd blev det iaf - tack till alla.
Min erfarenhet är att du inte kan begära extra pengar för barn som bor på deltid hos dig. Det är ett annat regelverk kring det. Det är alltså 2barn och 2 vuxna som bor i en 3a Det handlar om. I Stockholm hade familjen kunna tvingas att byta till en mindre lägenhet... men det kanske är speciellt i Stockholm.
OT: Det var inte engagemang jag frågade larkan742 om här ovan. Det var kunskap och utbildningsnivå.
OBS! Det finns många bra föräldrar runt om i Sverige som tar ett stort föräldra-ansvar och som betyder mycket för barnen fast de inte har barnen boende hos sig. Norrsken69 och larkarn742 ni "dissar" helgföräldrar helt utan anledning!
Min utbildning? Jag är ämneslärare, 4årig utbildning för att ansvara för barn. Jobbat ca 14 år på högstadiet bl.a. med barn som har "särskilda behov" oftast "bokstavsbarn". Blivit tillfrågad av soc många gånger i barnärenden.
Om du hade läst det jag skrivit, så har de 2 gemensamma barn, samt 2 till på halvtid.MissMuffet skrev:
Enligt lagar/regler, samt Skatteverkets egen förklaring/definition så behövs inte lagfarten ändras alls - som jag också har sagt tidigare.
En upprepning här:
Normalt bör man utgå från att den som har lagfart på fastigheten också är ägaren av samma fastighet.
Det är endast om äganderätten kan styrkas som någon annan än den lagfarna ägaren bör tas upp som ägare.
Äganderätten till en fastighet får man när en giltig köpehandling har upprättats (4 kap. 1 § JB).
- Äganderätten övergår inte i samband att en lagfartsansökan har blivit giltig.
Medlem
· Västernorrland
· 2 471 inlägg
Nej, men det är soc uppgift att utreda vilka faktiska tillgångar som finns och inte.MissMuffet skrev:
Och det gör man inte genom att enbart hänvisa till vem som står registrerad på lagfarten i fastighetsregistret om det är ett komplicerat fall där andra bevis för ägandet läggs fram.
I ett sådant fall ska beslutsmotiveringen, som man är skyldig att ge, tala om varför man kommit till slutsatsen att de andra bevis som finns inte anses tillräckliga eller tillförlitliga.
Att automatiskt bara hänvisa till lagfarten, utan att göra en prövning av de faktiska omständigheterna DET är soc fel.
Fortsätt att diskutera i denna nya tråd i Övrigt Off Topic, "Familj i trångmål- nekas ekonomiskt bidrag" .
Alla eventuella nya inlägg här i Juridikforumet kommer att raderas då den här diskussionen inte passar i Juridikgorumet.
Alla eventuella nya inlägg här i Juridikforumet kommer att raderas då den här diskussionen inte passar i Juridikgorumet.
Redigerat: