Socialen gör en bedömning av tillgångarna. De går inte bara på vad det finns papper på. Om du säljer en fastighet till underpris så kan de vägra att ge ersättning. De kan vägra för att de tror att det finns tillgångar som det inte finns papper på. Bilar eller fastigheter som på pappret ägs sv någon annan men bedöms vara den söknandes.
Eh, så förklara med vilket lagstöd de skulle få se det som tillgång att ha tillgång till en bil som INTE ägs av den sökande?D Daniel 109 skrev:
Eller om en fastighet säljs till underpris... VAD har de för stöd att göra så?
Nu pratar jag inte om vad de kan göra, utan om vad de får göra.....
Riktlinjer etc från Socialstyrelsen pekar snarare på att ett hus INTE skall tas med som tillgång i ett första läge. Inte ens bil etc.
Det skall ges rimlig tid att sälja ett hus. Tex OM man har ett hus, kan man få tre månader att sälja av det, och under den tiden får man bistånd...
Sen efter tre månader, får de förstås tas ställning till om man försökt sälja huset tillräckligt mycket/bra. Det kanske inte går så lätt i dagens läge....
Medlem
· Västernorrland
· 2 471 inlägg
Nja, lagfarten är ett bevis på ägaröverlåtelsen att man blivit ägare en gång från början. Men tekniskt sett inte på att man med full säkerhet fortfarande är det.S Stefan1972 skrev:
Däremot är det befogat att anta det tills motsatsen bevisats, men nu hävdar ju TS att det finns bevis.
Och alla fastigheter är inte värda pengar. Det finns de som har negativt värde och är osäljbara, t.ex. om där finns markföroreningar eller förfallna hus som ägaren kan tvingas åtgärda.
Om det i realiteten inte är möjligt att omvandla sakerna till pengar så ska de inte räknas.
Jag hade velat veta hur socialen motiverar sitt beslut.
Säger de att den som står på lagfarten alltid kan sälja fastigehten och omvandla den till pengar (=inte sant)
Säger de att TS bevis för att han redan har sålt fastigheten är otillräckliga (varför? på vilket sätt?)
Det ena är en bevisvärderingsfråga det andra en lagtolkningsfråga.
Det den sökande ska göra är att lämna in en begäran om omprövning av beslut och där stolpa upp på vilka grunder detta ska ske. Lämnas till det du refererar som 'soc'. Om de avslår så överklagar ni till förvaltningsrätten. Besvärshänvisning ska framgå på avslagsbeslutet. Detta tar ett par månader men rent formellt är det så det går till.
En kollega till mig siljde sig. Det var min kollega som haft inkomst, stått för huskostnader och underhåll och övriga utgifter. Både via lön och ett arv. De var översens om att kollegan skulle behålla huset och skrev över det. Den före detta partern kunde då inte få något bistånd efter som tillgången skäkts bort. Det motsvarar inte den hör situationen, men bevisar att tillgångar du haft tidigare eller antas ha nu påverkar bedömningen. Jag vet att kronofogden plockat bilar som inte varit registrerade på den skuldsattes arbetsgivare. Det är inte heller samma sak. Men man går inte bara på formellt ägande i sådanna sammanhang, då skulle det vara för lätt att gömma tillgångar. Men det medför att de även i det här fallet inte borde gå stenhårt på det formella.
Jo, oavsett vad som hänt och gällt avseende pengar/inkomster så skall det inte påverka i all evighet.D Daniel 109 skrev:
En person betala tillbaka en skuld istället för att spara. Det blev dömt så bistånd endast skulle påverkas i två månader.... även fast det handlade om pengar som skulle kunna räckte längre än så.
Detta var Högsta Förvaltningsdomstolen.
Fast min väldigt begränsade (peppar, peppar) erfarenhet av socialen, är att de är rätt omänskliga mot de som behöver dem.
För en massa år sedan när jag var ordf. i bostadsrättsföreningen, och vi skulle stambyta 800 lgh. där 300 av de boende var pensionärer, många i extremt dåligt skick. Så ringde jag till socialen för jag ville be om en rådgivare som kunde delta i ett av våra informationsmöten inför stambytet. Och berätta om vilka insatser de ev. skulle kunna hjälpa åldringar med.
Telefonisten snäste med otrevlig översittarröst "Det är minsann ingen telefontid NU", innan jag hann säga någonting överhuvudtaget. Sedan började jag "Jag heter xx och är ordförande i...". Där avbröt hon mig med en vänlig välkomnande röst, och jag fick naturligtvis prata med en handläggare.
Jag mådde illa av bemötandet, först extremt otrevlig, men så fort hon insåg att jag inte var behövande, men utan att ha en aning om vad jag ville prata om så blev det "röda mattan", VIP behandling. Tänk om jag någonsin faktiskt skulle behöva hjälp...
För en massa år sedan när jag var ordf. i bostadsrättsföreningen, och vi skulle stambyta 800 lgh. där 300 av de boende var pensionärer, många i extremt dåligt skick. Så ringde jag till socialen för jag ville be om en rådgivare som kunde delta i ett av våra informationsmöten inför stambytet. Och berätta om vilka insatser de ev. skulle kunna hjälpa åldringar med.
Telefonisten snäste med otrevlig översittarröst "Det är minsann ingen telefontid NU", innan jag hann säga någonting överhuvudtaget. Sedan började jag "Jag heter xx och är ordförande i...". Där avbröt hon mig med en vänlig välkomnande röst, och jag fick naturligtvis prata med en handläggare.
Jag mådde illa av bemötandet, först extremt otrevlig, men så fort hon insåg att jag inte var behövande, men utan att ha en aning om vad jag ville prata om så blev det "röda mattan", VIP behandling. Tänk om jag någonsin faktiskt skulle behöva hjälp...
Jag har varit med om andra situationer med SOC om tillgångar och nekad hjälp.
Det är väldigt vanligt att långtidssjukskrivna som behöver hjälp av SOC lider av psykisk ohälsa och inte orkar driva några processer.
Just nu har den sökande inte några tillgångar utan problem och kostnader istället för tillgångar.
Många tror att SOC är en myndighet som alltid hjälper och fungerar men så är det inte i verkligheten.
Den som läser SoL (Socialtjänstlagen) kan även läsa att psykiskt sjuka männoskor som möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra.
Men de som upplevt denna hjälp i många kommuner får även höra om hur SOC gör egna tolkningar av lagen och den juridiska biten är väldigt svår även om jag vet att det finns en jurist som hjälper just utslagna människor mot myndigheten men kan inte hitta informationen om denna nu.
Med en sjukskrivning så ska även sjukdomsbilden vara klar och där framgår det eventuellt att den sökande är oförmögen att lösa detta problem p.g.a sjukdomsbilden.
Då det handlar om en sjukskriven person som inte fått hjälp från försäkringskassan så är SOC sista anhalten för att få ekonomisk stöd en inkomst och vid sjukskrivning så ska inte kravet om tillgångar behandlas som det hade utan en sjukskrivning.
Min erfarenhet från SOC är även att den sökande i sin ansökning samt när han talar med handläggare bör ta tillbaka alla eventuella medgivanden och tillåtelser för SOC att kontakta andra myndigheter och läkare då dessa ofta endast leder till en sämre situation med avslag och liknande då de väljer att tolka informationen till deras egen fördel istället för den sökandes så detta bör göras omgående.
Om en ansökan om ekonomiskt bistånd fylls i och frågan om tillgångar ska fyllas i så bör fastigheten skrivas med 0kr i värde eller som - kostnad då det inte finns något värde utan endast en utgift förknippat med den sökandes ägande av fastighet/lagfart.
Det jag anser att ni bör göra är att begära hjälp av kommunens eller på vissa orter psykvårdens kuratorer som hjälper den sökande med att lösa problemen samt hjälper med kontakter med myndigheter och SOC så den sökande kan få den hjälp personen är berättigad till.
I andra kommuner erbjuder dom något som istället kallas personligt ombud men som precis som kuratorn hjälper personen att få ordning på problemen, de personliga ombuden är fristående från myndigheter men ofta är de knutna till problemen personen har och man måste på många ställen söka ny kontakt efter de är lösta alltså inte en permanent kontakt.
Det kan ta tid att få hjälp av en kurator och under tiden bör ni kontakta medborgarkontoret som hjälper den sökande både med SOC och kontakter för kurator hjälp.
Det finns även en massa föreningar och riksförbund för personer med funktionsnedsättningar både fysiska och psykiska som kan hjälpa till och om inte annat dela med sig om sina erfarenheter om hur man bör gå vidare och dessa omfattar även hjälp till anhöriga som blir tvungna att hjälpa till.
Detta problemet bör lösas genom att personen får de kontakter och stöd den behöver istället för att rikta in sig direkt på juridiken.
När personen får stöd så kommer de hjälpa personen med det som krävs så en försörjning kan uppnås och SOC brukar vara betydligt mer tillmötesgående mot en kurator eller personligt ombud.
Det är väldigt vanligt att långtidssjukskrivna som behöver hjälp av SOC lider av psykisk ohälsa och inte orkar driva några processer.
Just nu har den sökande inte några tillgångar utan problem och kostnader istället för tillgångar.
Många tror att SOC är en myndighet som alltid hjälper och fungerar men så är det inte i verkligheten.
Den som läser SoL (Socialtjänstlagen) kan även läsa att psykiskt sjuka männoskor som möter betydande svårigheter i sin livsföring får möjlighet att delta i samhällets gemenskap och att leva som andra.
Men de som upplevt denna hjälp i många kommuner får även höra om hur SOC gör egna tolkningar av lagen och den juridiska biten är väldigt svår även om jag vet att det finns en jurist som hjälper just utslagna människor mot myndigheten men kan inte hitta informationen om denna nu.
Med en sjukskrivning så ska även sjukdomsbilden vara klar och där framgår det eventuellt att den sökande är oförmögen att lösa detta problem p.g.a sjukdomsbilden.
Då det handlar om en sjukskriven person som inte fått hjälp från försäkringskassan så är SOC sista anhalten för att få ekonomisk stöd en inkomst och vid sjukskrivning så ska inte kravet om tillgångar behandlas som det hade utan en sjukskrivning.
Min erfarenhet från SOC är även att den sökande i sin ansökning samt när han talar med handläggare bör ta tillbaka alla eventuella medgivanden och tillåtelser för SOC att kontakta andra myndigheter och läkare då dessa ofta endast leder till en sämre situation med avslag och liknande då de väljer att tolka informationen till deras egen fördel istället för den sökandes så detta bör göras omgående.
Om en ansökan om ekonomiskt bistånd fylls i och frågan om tillgångar ska fyllas i så bör fastigheten skrivas med 0kr i värde eller som - kostnad då det inte finns något värde utan endast en utgift förknippat med den sökandes ägande av fastighet/lagfart.
Det jag anser att ni bör göra är att begära hjälp av kommunens eller på vissa orter psykvårdens kuratorer som hjälper den sökande med att lösa problemen samt hjälper med kontakter med myndigheter och SOC så den sökande kan få den hjälp personen är berättigad till.
I andra kommuner erbjuder dom något som istället kallas personligt ombud men som precis som kuratorn hjälper personen att få ordning på problemen, de personliga ombuden är fristående från myndigheter men ofta är de knutna till problemen personen har och man måste på många ställen söka ny kontakt efter de är lösta alltså inte en permanent kontakt.
Det kan ta tid att få hjälp av en kurator och under tiden bör ni kontakta medborgarkontoret som hjälper den sökande både med SOC och kontakter för kurator hjälp.
Det finns även en massa föreningar och riksförbund för personer med funktionsnedsättningar både fysiska och psykiska som kan hjälpa till och om inte annat dela med sig om sina erfarenheter om hur man bör gå vidare och dessa omfattar även hjälp till anhöriga som blir tvungna att hjälpa till.
Detta problemet bör lösas genom att personen får de kontakter och stöd den behöver istället för att rikta in sig direkt på juridiken.
När personen får stöd så kommer de hjälpa personen med det som krävs så en försörjning kan uppnås och SOC brukar vara betydligt mer tillmötesgående mot en kurator eller personligt ombud.
Medlem
· Västernorrland
· 12 030 inlägg
har du sökt bistånd nån gång? Vad jag vet så är ett fastighetsinnehav en primär orsak till att man många ggr får avslag. Lånar du pengar av någon och får det insatt på kontot så är det också en tillgång fast du köpt mat för det. Då minskar biståndet med motsvarande.L larka742 skrev:
De är tyvärr väldigt fyrkantiga ibland.............
Allvetare
· Västra götaland
· 10 938 inlägg
Jag har genom min yrkesutövning en hel del kontakt med IFO (Individ och familjeomsorgen, soc) och min uppfattning är att det är ganska vanligt att handläggare där som arbetar med "ekonomiskt bistånd" gör främst just det. Det måste vara barn inblandade för att man ska få nån form av "omsorg", annars är du bara en individ som saknar medel, och handläggarens uppgift är inte att hjälpa människor, utan att minimera kommunens kostnader. Det brukar resultera i all sorts paragrafrytteri, noll smidighet för att nå målet "egen försörjning", till som ovan, där man använder tveksamma lagutrymmen för att neka folk bistånd. Tyvärr.H hempularen skrev:
Det är väldigt varierande, men om du på pappret redan äger två hus ska det mycket till att få hjälp med bostadsbidrag för en hyreslägenhet. Då ska du givetvis antigen sälja husen och leva på de pengarna, elelr göra dig av med lägenheten och bosätta dig i ett av husen. Och det är väl precis vad det handlar om här: att den sökande ser ut att ha tre bostäder när de kollar.S Stefan1972 skrev:
Jag vet många som fått bo kvar i sina villor och ändå kunnat få stöd, men då är det den enda bostaden de har, och i vår kommun har det dessutom inte funnits några stora lägenheter förut. De har då insett att det är billigare att behålla villan.
Helt rätt tycker jag.
Jag anser inte att det är rätt, vi talar inte om välbärgade människor med stora tillgångar utan utslagna där omständigheter ständigt sätter käppar i hjulen.Anna_H skrev:
De välbärgade har ofta haft en inkomst och eventuellt även extra försäkringar som garanterar sjukpenning och kanske även extra pengar från tilläggsförsäkringar.
Det är inte riktigt så lätt som du vill få det till.
En faktor du berör angående ägande av bostadsrätt eller fastighet är att om den sökande säljer så står den utan bostad och med en bostadsbrist så kan person ofta inte få en ny bostad.
I en storstad som Stockholm där det i stort sätt är omöjligt att få tag på en ny bostad utan att köpa en bostadsrätt samt att de hyreslägenheter som finns att tillgå har en hyra långt över hyresersättningen så blir det svårare med att tvinga fram en försäljning.
Denna tråden gäller en sjukskriven person som antagligen är utförsäkrad från försäkringskassan och då ska det inte vara krav om försäljning då personen inte söker hjälp ekonomiskt bistånd av den vanliga anledning utan p.g.a sjukdom med sjukskrivning av läkare där sjukersättning inte utbetalas.
Anledningen att många inte får ersättning av försäkringskassan beror på sjukdomsbild där det inte fungerat under en lång period och inte haft någon inkomst eller Sjukpenninggrundande inkomst (SGI) under längre perioder ofta många år, alltså människor som levt på botten och inte haft något skyddsnät från samhället andra är att försäkringskassans "läkare" gör andra bedömningar.
Vi pratar även om personer som mår dåligt och är svaga samt inte orkar tjafsa eller överklaga med suicida tendenser som nekas hjälp till något som krävs för att erhålla en fungerande vardag med en inkomst på existensminimum.
Försäkringskassan är det svårt att få rätt emot då det är försäkringskassan själv som bedömer om de gjort rätt eller ej.
Dessa personer brukar omnämnas med dom som faller mellan stolarna i välfärden där olika myndigheter ofta skyllt på varandra och ingen hjälp har funnits.
I en del kommuner fungerar allt väldigt väl som man kan förvänta sig, dessa är oftast små kommuner och orter medans det i andra inte fungerar alls.
Många tror att det finns så mycket och välfungerande sociala skyddsnät men en vacker dag kommer ni eller någon i er närhet att få uppleva att det inte finns något överhuvudtaget när det behövs även om det gör det på pappret.
Med det sagt så kan man erhålla en viss ersättning även om man fått avslag och det är matersättningen som man kan få ut var vecka men även detta brukar inte fungera i praktiken.
Det lustiga är att det sedan länge ligger ett sådant överklagande och väntar på behandling hos Förvaltningsrätten.O olofh skrev:
När han från början kom i kontakt med Soc, fick han som sagt hjälp, han var öppen ang dessa fastigheterna, och ett tag var det inga problem.
Sen var det förmodligen någon som tryckte till den dåvarande Soc sekreteraren, för då blev det beslutat om rådrum angående försäljning av fastigheterna. Eftersom han inte kunde sälja det som inte var hans egendom, skickades ärendet till Förv.rätten, så att de skulle prova om fastigheterna faktisk skulle kunna räknas som hans tillgångar, och att Soc's krav på försäljning var legitimt.
Men innan rätten hinner ta tag i fallet, får mannen en ny handläggare tilldelat, och denna verkar även inneha en dömande makt, eftersom plötsligt så var kravet på avyttring av fastigheterna tillbaka, tillsammans med ett par absurda påståenden, (som enkelt kunde motbevisas tack vare sparade mejl , o dyl) krav på en bekräftelse från F-kassan att de mottagit ett överklagande ang bostadsbidrag, med så kort tidsfrist att killen inte hann få brevet ifrån F-kassan ens i sin hand, innan handläggerskan tagit beslut om avslag på ekonomisk bistånd för aug mån, pga att hon aldrig fått in den begärda bekräftelsen. Det tog F-kassan mer än 2 veckor, till trots för flera påtryckningar.
När den begärda bekräftelsen väl kom, och vidarebefordrades till Soc, var ju beslutet tagit, - "du får överklaga till Förv.rätten"
För det 1:a så är soc alltid svåra att ha och göra med. Det är en myt att vi har en massa sociala skyddsnät i Sverige (anser jag).N Norsken69 skrev:
Det du skriver att Soc i början var mer generösa är något jag också fått förklarat för mig (av en kompis som arbetat på soc) Om Soc tror att det är en tillfällig kris någon har hamnat i kan de vara lite mer generös men om de sen inser/tror att den här personen kommer ha problem under en överskådlig framtid så måste de bli mycket mer restriktiva. Det är ju trots allt dina och mina skattepengar vi pratar om.
Det är också så att enligt lag så är äkta makar skyldiga att försörja varandra (med vissa undantag) Du skriver att den du försöker hjälpa är gift. Soc kommer då också väga in hennes möjligheter till inkomst och ev avyttra saker. Har de barn ihop så kan soc mycket väl anse att det är din kompis som borde vara hemma med barnen och låta frun jobba. Det går då inte att hänvisa till gamla könsroller att det är mamman som ska vara hemma när barnen är små.