Det ligger lite i vad hempularen skriver kring sk elsäkerhetstest men mer i detalj skiljer inte provning med AC eller DC sig åt i hur man kan detektera fel eller om den ena skulle vara mer skadlig. Principen enligt de normer som styr detta är att om utrustningen är avsedd drivas med AC ska provningen ske med AC och omvänt om den är utförd för DC.
En av de lägre klasserna av prov kräver då att provspänningen ska vara 2xUn + 1000V där Un är märkspänning för utrustningen och + 1000V ska grovt spegla de transienter och andra överspänningar som förekommer i ett nät. För vanlig 230V blir då kravet vid AC provspänning 1460V, skulle man vilja använda DC (som är tillåtet) får man då multiplicera med 1.4 som vanligt för att spegla toppspänningen vid AC. En annan sak som gör att AC blir smidigare är att man vid DC får prova vid båda polariteterna för AC-utrustning.
I princip ger DC möjlighet till noggrannare test för att skilja dåliga exemplar, detta genom att man endast mäter isolationen och slipper kapacitiva avledningsströmmar som bli ofrånkomliga vid AC. Den offset i tillåtna gränser som blir följden kan ställas snävare vid DC och provspänningskällan behöver inte kunna leverera så stor ström som vid AC. Det är nog grunden till uppfattningen hempularen hört talas om dvs en mer potent provkälla kan ge upphov till lokala genomslag med större effekt och skador som följd av provet. Det är också svårare ett sätta bra gränser för OK/NOK vid tex EOL-test, men ibland vid enstaka test där man är ute efter förstörande prov (tex "bränna ut" kabelfel) är det utmärkt med en AC-källa med lite högre strömkapacitet.
I grunden går det hela ut på vad som brukar kallas test av dielektrisk hållfasthet och som hempularen nämnde fördelningen av spänning i de olika skikten beroende på material osv. Test med DC båda polariteterna ger alltså samma utfall och möjlighet till lite bättre noggrannhet, men AC är praktiskt lite smidigare och allmänt vedertaget. Vid lika "starka" provkällor kan dessutom DC vara "farligare" för objektet, om man väl når gennomslagsgränsen blir lavineffekten påtaglig och snart har man en permanent skada. Därför är DC-källorna som används kommersiellt relativt strömsvaga för de här ändamålen.
Och för att återgå till TS, reklamera trafon, inte för att den skulle skadats utan så att alla i kedjan blir varse det allvarliga felet med felmärkning och bristande kontroll i flera led.
En av de lägre klasserna av prov kräver då att provspänningen ska vara 2xUn + 1000V där Un är märkspänning för utrustningen och + 1000V ska grovt spegla de transienter och andra överspänningar som förekommer i ett nät. För vanlig 230V blir då kravet vid AC provspänning 1460V, skulle man vilja använda DC (som är tillåtet) får man då multiplicera med 1.4 som vanligt för att spegla toppspänningen vid AC. En annan sak som gör att AC blir smidigare är att man vid DC får prova vid båda polariteterna för AC-utrustning.
I princip ger DC möjlighet till noggrannare test för att skilja dåliga exemplar, detta genom att man endast mäter isolationen och slipper kapacitiva avledningsströmmar som bli ofrånkomliga vid AC. Den offset i tillåtna gränser som blir följden kan ställas snävare vid DC och provspänningskällan behöver inte kunna leverera så stor ström som vid AC. Det är nog grunden till uppfattningen hempularen hört talas om dvs en mer potent provkälla kan ge upphov till lokala genomslag med större effekt och skador som följd av provet. Det är också svårare ett sätta bra gränser för OK/NOK vid tex EOL-test, men ibland vid enstaka test där man är ute efter förstörande prov (tex "bränna ut" kabelfel) är det utmärkt med en AC-källa med lite högre strömkapacitet.
I grunden går det hela ut på vad som brukar kallas test av dielektrisk hållfasthet och som hempularen nämnde fördelningen av spänning i de olika skikten beroende på material osv. Test med DC båda polariteterna ger alltså samma utfall och möjlighet till lite bättre noggrannhet, men AC är praktiskt lite smidigare och allmänt vedertaget. Vid lika "starka" provkällor kan dessutom DC vara "farligare" för objektet, om man väl når gennomslagsgränsen blir lavineffekten påtaglig och snart har man en permanent skada. Därför är DC-källorna som används kommersiellt relativt strömsvaga för de här ändamålen.
Och för att återgå till TS, reklamera trafon, inte för att den skulle skadats utan så att alla i kedjan blir varse det allvarliga felet med felmärkning och bristande kontroll i flera led.
