Vi hör ju på nyheterna om att priser på bostadsrätter och kanske snart villor börjar gå neråt. Vi står i startgroparna att bygga hus och nu blir man ju lite rädd. Som det varit nu har det inte skillt mycket på ett nybyggt eller bättre begagnat i vår stad men nu kanske det börjar skilja massor. Vi ska bygga i ett ganska attraktivt område ca 1 km från vattnet och 8 km från staden, i ett område som klassas som ganska fint att bo i. Vi ska bygga ett hus från en känd och bra leverantör. Vi valde nyckelfärdigt och nu är man rädd att OM man skulle behöva sälja så kanske vi inte får igen pengarna. Vi är också rädda att priserna på att bygga är som högst nu och att även de går ner.

Ett liknande nybyggt hus som vi ska bygga i vårt område såldes för 3.1 milj. med utgångspris på 2.8. ingen ordninggjord tomt och inget garage. Vårt kommer gå på något liknande som utgångspriset inklusive tomt och alla avgifter.

Mina frågor är:

Tror ni huspriserna börjar gå ner nu och är det då riskabelt att bygga nytt för närmare 3 miljoner?

Tror ni att även byggpriserna kommer säänkas? Iså fall har vi ju köpt när det är som dyrast...

Tycker ni att vi bygger för dyrt? Det finns ju billigare alternativ...

Tack för svar!
 
Vi kommer nog se en avmattning på bostadsoprisernaframöver men jag tror att det kommer vara en ganska långsam förändring, alltså ingen 'bubbla' som plötsligt spricker.

Vad gäller byggpriser så är det samma sak där, sålänge det finns många som vill bygga så kommer priserna förbli höga. Först när färre kommer vara intresserade av att bygga kommer ex.vis hantverkare sänka sina priser. Vad gäller råvarupriserna så är de som de är, jag tror inte trävaruindustrin har större påslag idag än för fem år sedan.
 
Jag är verkligen ingen auktoritet på området, men en del frågor tycker jag är enkla att svara på.

Priserna på bostadsrätter i storstäderna har sjunkit ganska ordentligt den sista tiden. Jag tycker det är rimligt att anta att fenomenet sprider sig till småhus och mindre städer. I synnerhet som börsen har gått väldigt dåligt den sista tiden. Å andra sidan så är ju räntorna kanske snart på väg ned, och det är ju en motverkande faktor.

"Är det riskabelt att bygga ett hus för 3 miljoner?" Den frågan tycker jag alltid man ska svara ja på, oavsett åt vilket håll priserna går. Det viktiga i dagsläget är ju att man inte ligger på marginalerna. Att vara tvungen att sälja i en nedåtgående marknad kan ju vara katastrof.

Sjunker huspriserna så sjunker byggpriserna. Färre kommer vilja bygga hus i en nedåtgående marknad och den minskade efterfrågan leder till lägre priser.

Samtidigt så har Japan haft en sjunkande fastighetsmarknad i över 15 (?) år, och inte ens noll-ränta har hjälpt. Om ett egenhändigt byggt hus är en livsdröm så ska man inte vänta för att försöka pricka botten i priskarusellen. Det är omöjligt.
 
Vi värderade vårt nybyggda hus häromdagen. Generellt sa mäklaren så brukar det ta ca 5år innan man får igen vad huset kostade. Hur det ska tolkas vet jag inte. Det måste ju bero mycket på läget, hur mycket man kostat på huset och hur fastighetspriserna rör sig på ett par års sikt.

Hur som helst så har vi ett hyfsat påkostat hus 180 kvm men ingen lyx utan mer av typen extra isolering, aluminiumfönster, stort enbilsgarage med förråd, larm, altan, kakel/klinker, kamin, markiser, rullad gräsmatta och att allt är färdigt. När vi inkluderar sista dörrhandtaget, postlådan osv (allt vi lämnar kvar om vi flyttar) så lär vi väl förlora ungefär 450 000kr jämfört med verklig byggkostnad om vi skulle sälja idag enligt mäklarens värdering. Vi har då lejt bort i princip allt även om vi i vissa fall ändå haft bra kontakter. Men börjar prislappen komma över 3,5-3,8 milj så ligger ett tydligt tak för normala nybyggda villor. Eftersom många räknar med att kunna bygga lika billigt eller billigare själva. I en normal byggkalkyl så saknas det väldigt många saker innan ett hus är helt färdigt såsom de flesta vill ha det inom ett par år. Alla småkostnader drar iväg rejält när man lägger ihop, även om man bara räknar ren materialkostnad och gör allt jobb själv.

Då ska man betänka att vårt hus började byggas för 2 år sen precis så marknaden har ju dessutom gått upp under de här två åren. Vi bor verkligen mitt i ett samhälle i den enligt oss och många attraktivaste lugna delen men ändå otroligt centralt på en fin tomt 1050kvm som vi fick köpa till någorlunda vettigt pris i ett samhälle strax utanför Södertälje (4mil till centrala Stockholm efter E4) med pendeltågsstationen 400m härifrån så man klarar sig lätt med en bil, stor ICA och centrum 400m bort osv. Som jämförelse så kostar en liten 50-talsvilla 80km+80kvm källare ej upprustad ca 2-2,2 milj i samma område skulle jag gissa om de har likvärdig tomt.

Så inte ens i "Stockholmstrakten" är det garanterad vinst bara för att man bygger nytt.
 
Ger mig på att som glad amatör spekulera och tänka högt.

Att bygga nytt i ditt fall kanske är en dålig idé om det är i rent spekulationssyfte. Nu antar jag att du och din familj ska bo där en lång tid framöver, eller?

Byggpriserna följer konjukturen i sann marknadsekonomisk anda. Överstiger efterfrågan tillgången så är tillgpngen dyrköpt. Vad gäller priser på material så måste man lyfta blicken och se globalt. Trävarupriserna har, liksom plåtpriser stigit kraftigt senaste året. Plåt i gossistledet (plåtslagare etc) steg med 25% från en dag till en annan. Anledningen till detta är var en ökad global efterfrågan på virke och plåt. Tror inte vi kommer att se sänkningar här.
 
Rakt svar: JA! Jag är övertygad om att priserna på medellång sikt kommer att sjunka både på begagnat och på byggmarknad. Och JA! Därför är det är riskabelt att sätta sig med stora lån för nyproducerad bostad. Och åter JA! Vet ni "billigare alternativ " skulle jag inte tveka ett ögonblick. Värre är det för de stackare som mer eller mindre piskas att betala "reapris flera miljoner" för att öht få tak över huvud i någon storstad...

Jag antar att ni inte alls ville höra detta. Då får ni lyssna på andra. Vi kan enas om att människan är en glömsk varelse. I början av 90-talet krisade Byggsverige. Det gick storries om familjer som bara lämnade villans nycklar i brevlådan och stack. Och historierna var tillräckligt "sanna" för att skrämma slag på folk. Nybyggena blev lika få som under andra världskriget. Och visst sjönk priserna. Både på begagnade villor och på byggmarknaden. Svart på vitt: Byggprisindex för gruppbyggda villor sjönk från index 120 till 105 första halvan av 90-talet. Samtidigt ökad Konsumentprisindex från 120 till knappt 140. Verkliga prisfallet motsvarar alltså gapet 140 minus 105, alltså runt 25 procent. Sedan dess har KPI stillsamt ökat till 150. Men BPI har rusat upp till 200. Kan det fortsätta på mer än ett sätt?
 
Usch och blä jag vet inte vad jag ska tro. Vi planerar ju att bo där till vi blir gamla om en sådär 40 år....men man är ju ändå rädd...OM något skulle hända....skilsmässa, arbetslöshet etc.

Staden är en medelstor stad. Grejjen är den att vi verkligen fått ett kanonpris på huset. Och det finns ju billigare hus men med betydligt sämre standard och inte samma bra planlösning. Huspriset blir 2,2 miljoner, resten upp till 2,8 är sådant som vi måste betala för alla hus. Kanske kan vi hitta ett för ca 2 miljoner.....men med så stora lån gör ju inte 200 000 så stor skillnad eller?Tror inte vi skulle komma jättemycket billigare undan med ett annat hus....ja kanske med smålandsvillan men vi vet inte om det är vad vi vill ha. Flera åsikter mottages tacksamt!
 
Huvudsaken är ju att ni inte sitter med lån upp över skorstenen. Man kan nog tro att race iaf är över nu. sedan om det blir en liten priskorrigering på 2-10% eller en större nedgång på uppåt 30% vet ingen. På 25 års sikt komemr det dock att ha gått upp.

Så tvingas ni inte att sälja så spelar det ju ingen roll.

Sen är det ju jättesvårt med sjukdom, skiljsmässor osv - men man kan ju inte anta det värsta heller. Det absolut viktigaste är er totalekonomi skulle jag vilja säga...

/K
 
Jag tror sannolikheten att priserna fortsätter uppåt är mycket stor om man planerar att bo kvar i huset en längre tid. På kort sikt är det klart att oförutsedda händelser kan inträffa som får priserna att falla, och är man då tvingad att sälja kan man mycket väl förlora pengar. Bostadsrätter i centrala Stockholm skiljer sig också avsevärt från villor i utkanten av Malmö. Ännu har vi inte sett något prisfall på villor och bara ekonomin mjuklandar efter den rådande högkonjukturen och inflationen håller sig inom rimliga gränser tror jag inte att vi kommer att se något prisfall alls, men ingen kan ju sia om framtiden och jag är inte ens ekonom... ;)

/Pontus
 
Det är väl främst bostadsrätter i storstäderna som har sjunkit i värde de senaste månaderna (och från mycket höga nivåer), troligen främst pga skatteplanering inför årsskiftet och stigande kreditriskpremier. Villapriserna mattas troligen av också, men så länge sysselsättningen och räntenivån håller sig på nuvarande nivåer blir det knappast frågan om någon större nedgång. Jag tycker inte att man skall stirra för mycket på vad som hände under kraschen 1990-1992 - hela Sverige var bankrutt och banksystemet höll på att kollapsa, räntorna var extrema och villapriserna sjönk kanske 30%. Enligt min åsikt är vi långt ifrån denna situation idag.

Vi skall själva bygga ett hus med en totalbudget på ca 5,5 Mkr, och visst känns det nervöst. Men det är ett kanonläge, vi tänker bo där länge, vi har stabila jobb och bra försäkringar, och lånar bara ca 60%. På vår ort finns inga begagnade alternativ som motsvarar vad vi vill ha, så det är bara nybyggt som gäller.
 
Kanske den mest elementära av alla frågor, men hur mycket räntehöjningar klarar ni? Ligger för egen del på dryga miljonen i lån, har gått upp ca 500/månad jämfört med för ett år sedan. Kalkylerar för egen del med att den rörliga räntan kan gå upp rejält (till ca 10%) innan jag börjar småsvettas, men allt handlar ju om hur säkra jobb man har och hur stor inkomst... Min/vår situation är den att jag/vi (utan risk för arbetslöshet) klarar en ränta på 25-30%. Viss försiktighet bör således absolut iakttagas, (såvida man inte är "extremhöginkomsttagare"..) men bara man vet med sig att man har råd att bo kvar och reda ut en eventuell storm så är trots allt ett hus (åtminstone historiskt sett) en bra investering. För egen del lyder resonemanget att okej, det vore förbannat surt om den räntorna steg i oändlighet, men paniksälja, aldrig! Kontentan av det hela, är ni inte höginkomsttagare bör ni verkligen tänka över situationen. (Jag gillar verkligen inte att vara negativ och visst kan jag vara lätt nevrotisk när det gäller lån, men som det nämndes i tidigare inlägg; minns 90-92.) Om det är en bubbla på gång eller inte vill jag inte heller spekulera i, men då liksom nu är det inga problem att låna mycket pengar av bankerna, och det är bara en tidsfråga innan de sjunkande priserna på bostadsrätter även ger utslag på villapriserna, det är jag helt övertygad om. Men det är som sagt ni själva som vet vilka marginaler ni har.
 
Huset kommer gå på 2.8 milj. med allt. Vi lägger 800 000 kontant. Vi tjänar just nu tillsammans 49 000 innan skatt. Dock ska jag inte arbeta heltid...men om det krisar får jag ju göra det....vad tror ni om situationen?
 
påG skrev:
Huset kommer gå på 2.8 milj. med allt. Vi lägger 800 000 kontant. Vi tjänar just nu tillsammans 49 000 innan skatt. Dock ska jag inte arbeta heltid...men om det krisar får jag ju göra det....vad tror ni om situationen?
Spontant inga problem, men det finns ju så mycket mer som påverkar som du inte berättar något om. Studieskulder? Billån? Barn? Resekostnader? Hobbies? Matvanor? Klädesvanor? osv osv..

Men gör en enkel uträkning, lån på 2 miljoner ger er en kostnad på runt 12.000-15.000 i månaden i driftskostnader för er hus om man räknar med allt som har med huset att göra. Om ni har runt 25.000 i månaden båda 2 så har ni ut någonstans runt 34.000 i månaden beroende på kommunalskatt och jämkning och så. Det skulle ge er cirka 20.000 över till övriga utgifter och det bör inte vara något problem om ni inte har några andra jättestora utgifter.

- M
 
påG skrev:
Huset kommer gå på 2.8 milj. med allt. Vi lägger 800 000 kontant. Vi tjänar just nu tillsammans 49 000 innan skatt. Dock ska jag inte arbeta heltid...men om det krisar får jag ju göra det....vad tror ni om situationen?
Skulle jag själv rösta ja till att låna 2 miljoner med en hushållsinkomst på 50.000?
Jag skulle inte göra det utan en i övrigt tämligen detaljerad budget.

Strunta i om ni köper när det är som dyrast eller inte. När ni väl har köpt så är beslutet fattat. Då är värdeutvecklingen en bisak. Allt handlar om huruvida ni får ihop det på månadsbasis eller inte.

Vore jag osäker så skulle jag i familjen göra en principöverenskommelse om att bygga klart fram till en viss grundstandard och i första hand ha ett enda fokus: Att få huset beboeligt.

Vi gjorde själva på det sättet en gång tidigare. Inflyttnigen skedde till ett hus utan tapeter med oinredd övervåning, i princip med bara ett fungerade kök, badrum och tvättstuga. Det var faktiskt bara roligt. Det sista som blev klart var bastun. Det tog 3-4 år innan garaget kom upp och 7-8 år innan vi kände att vi hade råd att bygga färdigt bastun. :-)

Men det var vi i vår konstiga familj. Var och en får göra på sitt sätt.
 
I en småbarnsfamilj tycker inte vi i vårt liv att det är rimligt att ha så mycket kvar att göra på huset...om vi bara skulle få det beboligt. Vi skulle målat själva men tjänade knappt något på det så det var bara dumt att göra det själva. Vi har kalkylerat fram och tillbaka flera gånger om och jag ser inga som helst problem med att klara ett lån på 2 miljoner om vi båda arbetar heltid. Kruxet blir när en av oss ska jobba lite mindre pga barn. Vi ska ta skattereduktion och med dagens ränta och 3000:- i drift skulle huset gå på 10 000.-/mån efter skattereduktion men exklusive amortering. Vi har bara ett litet billån och det är utan ränta för det är från min pappa. Några stora billån skulle vi aldrig sätta oss med. Fler tankar?
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.