Markägaren har vid officialservitut ofta ingen annan rätt till marken, annat än att gå omkring där. Det är servitutsinnehavaren, som har rätten att använda marken inom servitutets angivna syften, inte markägaren. Det finns därför ingen som helst anledning för servitutsinnehavaren att kontakta markägaren när det är fråga om ett officialservitut inskrivet på vederbörligt sätt i de officiella fastighetskartorna.
Enligt min uppfattning hör det också till allmän hyfs att inte yttra sig alltför tvärsäkert om saker man kanske inte begriper, som i detta fall Fastighetsbildningslagen FBL och servitutsreglerna i denna lag.
I och med detta inlägg avslutar jag mitt deltagande i denna fråga
