69 111 läst ·
216 svar
69k läst
216 svar
Min pappa vill sälja huset till min syster till underpris
Just det! Ordna med en framtidsfullmakt som inkluderar möjlighet att sälja fast egendom. Då slipper ni bli låsta med ett hus som kostar men som ni inte kan sälja i hans livstid. Annars får er far en god man och ni har inte längre något inflytande över hans ekonomi. Framtidsfullmakten kan även vara till hjälp för att få in honom på särskilt boende när det är dags. Men låt honom bo kvar hemma så länge det går med hjälp av hemtjänst! Demens kan förvärras vid flytt!harry73 skrev:
Det finns absolut en poäng att ordna arv, fullmakt, mm. med en förälder som börjar få demens.
När pappan har så mycket demens att han inte längre kan ta egna juridiskt bindande beslut, kan han även om han bor på hem, inte längre sälja huset. Han får pga egen förmögenhet kanske inte heller hyresbidrag för demensboendet. Det gör att husets värde äts upp av alla övriga utgifter.
Så länge är det egentligen inte så konstigt. fadern har en egen förmögenhet och betalar sina utgifter med den egna förmögenheten.
Problemet är egentligen att fadern inte längre nyttjar huset och inte heller kan bestämma om underhåll. Det kan leda till att underhåll skjuts upp. Även för arvingar saknas det incitament att lägga pengar på underhållet ur egen ficka eftersom fadern fortfarande äter upp huset förmögenhet och det inte är säkert att arvingar ser tillbaka investeringen den dagen fadern dör.
Så om fadern fortfarande kan ta egna beslut, kan det vara bra att fördela tillgångarna, skriva testamente, ordna fullmakt, och allt som fadern inte längre kan göra när demensen gör honom handlingsförlamad
Jag skrev "Är det rättvist? Ja, kanske. Men man kan ju förstå varför den som vet om förutsättningarna planerar inför detta och ser till att fördela ett arv i förtid." så jag förstår inte varför du lägger ordet i min mun att jag skulle tycka det är orimligt.D Daniel 109 skrev:
Fördelningspolitiskt är det helt klart rättvist. Men den som förbereder sig kommer enkelt runt det.
Och jag tror inte det gör någon skillnad om man har pensionsförsäkring, de tar hand om det med.
Du tycker man ska förbjuda äldre människor att fördela arvet i förtid?
Har man pension räknas det som inkomst, då betalar man definitivt. Men du tycks tycka att man inte ska betala om man lagt pengarna på kontot i stället för pensionsförsäkringen.
Jag föreslår att du läser om vad jag skrev. Om man lagt pengarna på kontot får man ju så klart betala. Om man inte ser till att det inte finns pengar på kontot.D Daniel 109 skrev:
Vad är ditt förslag? Ska man förbjuda alla över 70 att skänka pengar till sina barn? Ska man vid beräkningen av avgiften titta 10 år tillbaka för att se om de haft pengar och sen sätta avgiften som om de fortfarande hade pengar?
Som jag skrev tidigare, man måste flytta tidigt, innan demensen blir svår. Jag har flera äldre släktingar (de flesta har gått bort) som har flyttat i olika stadier. Min mormor exempelvis flyttade två gånger, den första gången när hon flyttade från villa till lägenhet gick det jättebra för att hon fortfarande uppfattades som klar och kunde ta in den nya miljön (i princip bara närminnet som börjat svikta). Andra gången, när hon flyttade in på vårdhem var fruktansvärd för henne. Det hade blivit mycket svårare att flytta från huset om det skett i ett senare tillfälle, att bo kvar var inget hållbart alternativ. Min mor stod på sig hårt om att de skulle flytta medan de själva kunde hjälpa till och det blev jättebra.UffePlåtis skrev:
Tar vi istället min farmor så fick hon bo kvar alldeles för länge i villan. När hon inte klarade av att bo själv i villan så vart hon ju tvungen att flytta till lägenhet. Hennes tillstånd försämrades dock mycket snabbt efter att hon flyttat till lägenhet och det blev vårdhem redan efter ett par månader. Hon kom aldrig till ro i lägenheten.
Det viktiga är att flytta i tid. Nu är vi där med min far också, han behöver få flytta in i en lägenhet och göra sig hemmastadd där - innan minnet hinner bli för dåligt. Som jag skrivit tidigare, han är väldigt lätt att prata med, men han kommer inte ihåg att ta mediciner, han kommer inte ihåg att ställa undan smöret efter att han gjort sig en smörgås. Allting lämnas framme till dess att han ser det nästa gång och då lyfter undan det där det skall vara. Han kommer att få bo i lägenhet i säkert fem år innan det är dags för serviceboende, men det hade aldrig fungerat om han skulle bo kvar i huset.
Varför skulle TS förlora på affären? Systern kanske förlorar men jag fattar inte varför TS skulle behöva betala skatt eller mäklararvode? Eller menar du att systern (som tar över huset) kommer att förlora?susanne Hellqvist skrev:
Hej
ta, kontakt med jurist, du kommer förlora på affären då du kommer få en hel del avdrag på de 2 msek, framtida preliminärskatt och mäklararvode. om 5-6 år , Ett bättre alternativ är kanske din syster säljer huset för 6 msek och du har fått 1,5 msek. Det är bättre att ni köper huset tillsammans och låter er pappa bo kvar. Ni behöver inte köpa ny bostad till er far och du får ta del av värdstegringen. Din far kanske behöver ett boende om 5 år.![]()
-----L Louise69 skrev:Hej!
Min pappa börjar bli dement. Han har ett hus som är värt 4 miljoner eller mer.
Han har 750 000 kr på banken.
Nu har min syster nästintill tvingat honom sälja huset fast pappa ville bo kvar,
Hon vill köpa huset för 2 miljoner och ge dem till mig.
Jag känner mig mycket osäker på det.
Då måste pappa låna pengar för att ha råd och köpa sin lägenhet.
Någon som är juridisk kunnig och kan se om min systers deal verkar rättvis? Jag vill att det ska bli 100 % RÄTTVIST. Hoppas jag får många bra svar.
Hej Louise69,
Det är svåra beslut, men det bästa är att ta tag i dessa beslut innan din pappa blir sämre. Din systers förslag verkar rimligt - du får halva värdet av huset, som hon vill bo i.
Jag har själv varit i samma situation. Mina föräldrar är borta sedan mycket lång tid tillbaka. Då jag var 16 år var min far sjuk, och mina föräldrar skrev över mitt föräldrahem på mig och min syster. Vi hade flyttat hemifrån, mina föräldrar bodde kvar så länge de levde. Det gjorde ingen skillnad för oss då, men senare (dåvarande arvsskatt mm).
Senare köpte min man min systers halva av huset, som vi sedan ägde tillsammans. Allt fungerade bra. Alla nöjda.
Jag saknar mina föräldrar, ibland mitt föräldrahem. Min poäng är att pengar är inte allt. Vi är inte rika, det var inte mina föräldrar heller, men pengar har aldrig kommit emellan oss i familjen. (Det har det däremot i andra delar av släkt som jag känner!)
Lycka till. Det låter som om din pappa har förutsättningar att få en ganska bra sista tid i livet, med döttrar som bryr sig om honom.
hej, det är så man gör , vid bodelning så får den som blir utlöst minska sin andel med prel skatt och framtida mäklararvode. Den som behåller huset tjänar affären.H HusMedHistoria skrev:
Du får nog läsa på lite kring förmögenhetsbildning. Om vi bortser från de som blivit miljonärer på senare år via sina bostäder, så har väldigt många miljonärer byggt upp sin förmögenhet själva genom företagande, hårt arbete och ett sparsamt liv.harry73 skrev:
Jag vet att demens är en jobbig sjukdom, både för patienten och för anhöriga. Och jag skrev redan i början av tråden att det finns en poäng med att ordna upp ekonomi, boende, arv och fullmakt innan man inte längre kan eller få ta beslut.
Sedan tycker jag att det är moraliskt rätt att betala för sig, även i livets slutskede och att det för efterlevande barn inte finns en självklarhet att de ska ärva en förmögenhet av föräldrarna.
Egentligen tycker jag att arv är av ondo och att pengar som tjänades på 1400-talet pga krig eller på 1700-talet pga slaveri eller på 1800-talet på bekostnad av arbetarnas levnadsvillkor fortfarande finns kvar i samma familjerna är en av de största orättvisor i världen.
De förmögenheter du pratar om från år 1400-1900 är i de flesta fall bortslösade för länge sedan, och i de fallen pengarna finns kvar så utgör dessa miljonärer ett mycket litet antal och deras samlade förmögenhet är liten sett till totala förmögenhetsmassan.
Så är det även om man tittar i toppen på förmögenhetspyramiden. De stora pengarna har tjänats efter 1900. Jag antar att ingen tvingat din familj att köpa saker från IKEA, HM eller Tetra Pak? Jag skulle ändå gissa att det finns saker från de tre företagen i ditt hem.
Man kan tycka att arv är orättvist, men alternativet med svag eller ingen äganderätt, dvs kommunism, har visat sig ha betydligt fler brister och orättvisor.
Redigerat:
Det brukar väl sägas en generation bygger upp. En generation förvaltar och en generation slösar bort. Så är det naturligtvis inte alltid. Men det är inte ovanligt.
Tja, det kan ju bero på att det var mest tjänster och gentjänster och betalt i natura som gällde innan industrialismen kom på 1900-talet.H Husbuggy skrev:Du får nog läsa på lite kring förmögenhetsbildning. Om vi bortser från de som blivit miljonärer på senare år via sina bostäder, så har väldigt många miljonärer byggt upp sin förmögenhet själva genom företagande, hårt arbete och ett sparsamt liv.
De förmögenheter du pratar om från år 1400-1900 är i de flesta fall bortslösade för länge sedan, och i de fallen pengarna finns kvar så utgör dessa miljonärer ett mycket litet antal och deras samlade förmögenhet är liten sett till totala förmögenhetsmassan.
Så är det även om man tittar i toppen på förmögenhetspyramiden. De stora pengarna har tjänats efter 1900. Jag antar att ingen tvingat din familj att köpa saker från IKEA, HM eller Tetra Pak? Jag skulle ändå gissa att det finns saker från de tre företagen i ditt hem.
Man kan tycka att arv är orättvist, men alternativet med svag eller ingen äganderätt, dvs kommunism, har visat sig ha betydligt fler brister och orättvisor.
Och miljonärer har många blivit på aktier och andra investeringar än bostäder. Det var ett par generationer tillbaka man blev ”rik” på ett sparsamt liv…
Nej så gör man inte. Alla sådana dolda kostnader delar man på så att arvet blir så rättvist som möjligt, den som behåller huset får inte mer.susanne Hellqvist skrev: