Har du en dragregulator som stänger dragluckan när pannan blir varm??
 
Vet inte om det är omvänd förbränning på den (brinner neråt)? I så fall kan det vara för mycket sekundärluft i förhållande till primärluften.

Svårt att gissa med så lite information, kan du berätta mer?
 
Jag och grannen har tills nu båda haft Albinpannan. Jag har inte haft några av de problem som du beskriver, men grannen har det.
Det finns två skillnader; jag har högre skorsten än han -6 meter och han har 4½. Och så har jag har en högre disciplin när det gäller sotning och uraskning.

När grannen är bortrest är jag eldningsvakt åt honom och varje gång börjar jag med att ösa ut askan som samlats i bakkant i asklådan och så sotar jag.
Det är ju en självdragspanna och det verkar som att grannens drag är lite för litet och det gör det än viktigare att hålla avgaspassagen ren "därbak" och sota ofta.

Att oförbränd ved kolar bort har jag också upplevt då veden har varit för sur. Då brukar den kunna "hänga sig" en liten bit upp i vedmagasinet och mer kola bort än att brinna. När det här händer upplever jag att draget minskat men löser det det genom att peta ner hänget mot rostret.

Min erfarenhet av Albin är att den funkar riktigt bra om den är sotad, uraskad och blir matad med torr ved.
 
Då börjar jag ha slut på idéer.

Har upplevt någon enstaka gång att pannan först verkar vara på g och sedan liksom lägger av. Det är när veden varit sur eller precis intagen från -20 grader. Det jag kan tänka mig är att det beror på att vattnet börjar släppa från veden när den blir varm och kyler av eldhärden. Mer då pyr det mer än glöder.
Som jag skrev här ovan har jag och Albin trivts ihop när han varit sotad, uraskad och blir matad med torr ved.

Hoppas Du finner svar på gåtan och berätta vad det var.
 
Klicka här för att svara
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.