Självklart har meetoo kampanjen bidragit till mycket positivt. Det är inget snack om saken! Jag ifrågasätter bara den undersökningen som expressen lät göra. För att sedan därefter dra stora slutsatser på det hela. Det är helt enkelt för få människor inblandade samt att uppdragsgivaren är en kvällstidning.M mr_bygg skrev:
Men vad som riktigt läskigt det är många invandrarkvinnor inte vågar gå ut på kvällen och knappt på dagen
Medlem
· Västerbotten
· 3 275 inlägg
Hoppas väl ändå att det var en Sjukskötare!Anna_H skrev:
Jag hade en diskussion med ordförande för nån av de större kvinnojourer i Stockholm. Hon envisades med att påstå att det var värre för en kvinna att bli slagen av sin partner än för en man. Då blir jag mörkrädd, för man inte jämföra smärtor eller hur man upplever det. Visst en man kan säkert tillfoga en kraftigare skada. Men för det kan man inte påstå att det är mindre synd om mannen. Men vi upplever smärta olika för är det inte så jobbigt å få en rejäll smäll så tänder flyger å andra tycker att örfilen gav en outhärdlig smärta. Det jag vill säga är att vi upplever smärta olika. Man kan inte säga att det är värre för den ena än den andre. Det är bara man själv som vet hur ont det gör. Dessutom är jag övertygad om att i misshandels fall som ovan där det är partnen som är förövaren så tror jag den psykiska smärtan blir värre, den som slår är den som kanske bor ihop med. Debatten kom nämligen upp för att en berättade om en kompis till honom tror jag som blev misshandlad av sin partner. Jag fick känslan att hon var tvungen att "försvara" kvinnan. Men det är väl ingen tävling? En tävling som ansolut inte går att vinna. Som inte ska vara en tävling. Det är bra att det finns kvinnojourer som ställer upp. Jag är övertygad om att dessa som så många andra ideella föreningar får en del "avarter" det farliga blir när dessa hamnar styrelsen.
Som vårat samhälle ser ut så tror jag att det svårare och "värre" att erkänna att frugan slår en. Detta beronde på att som man kan man inte bli slagen av en kvinna då är man en mes. Tyvärr finns den bilden. Det gör det väldigt svårt att våga prata med någom om problemet. Det är tur att kvinnor kommit mycket längre i utvecklingen. Det kanske hjälper att kvinnan länge setts som det svagare könet det gör det nog lättare att prata om det. Även om mörkertalet är extremt. Hos män är det nog ännu större just pga det jag skrev. Men media har inte direkt hjälpt till.
Men det är bra att även om det är väldigt väldigt svårt att berätta så är det bra att samhället på det stora hela är så pass öppet. Vi får börja med kvinnorna sen får vi ta männen. Men att jämföra vem det är mest synd om är fel. Och det är naturligtvis inte mer synd om mannen. Jag kan väl tycka att även där måste män skärpa sig. Man är inte en mindre man för att partnern slår en.
Vi män ska inte heller ha den tanken.
Det är tur att det finns kvinnojourer det är tråkigt med de avarter som riskerar att nästla sig. Självklart kommer det passera en å annan kvinna som lurar sig igenom. Det kommer man imte undan och har inget med de tjejer som sköter det. De vill hjälpa alla och en trovärdig lögnare smiter ibland igenom. Vilket kan resultera i att en som verkligen inte behöver hjälp får det....
Nej jag tycker inte att kvinnan är ett svagare kön jag anser tvärtom snarare.
Som vårat samhälle ser ut så tror jag att det svårare och "värre" att erkänna att frugan slår en. Detta beronde på att som man kan man inte bli slagen av en kvinna då är man en mes. Tyvärr finns den bilden. Det gör det väldigt svårt att våga prata med någom om problemet. Det är tur att kvinnor kommit mycket längre i utvecklingen. Det kanske hjälper att kvinnan länge setts som det svagare könet det gör det nog lättare att prata om det. Även om mörkertalet är extremt. Hos män är det nog ännu större just pga det jag skrev. Men media har inte direkt hjälpt till.
Men det är bra att även om det är väldigt väldigt svårt att berätta så är det bra att samhället på det stora hela är så pass öppet. Vi får börja med kvinnorna sen får vi ta männen. Men att jämföra vem det är mest synd om är fel. Och det är naturligtvis inte mer synd om mannen. Jag kan väl tycka att även där måste män skärpa sig. Man är inte en mindre man för att partnern slår en.
Vi män ska inte heller ha den tanken.
Det är tur att det finns kvinnojourer det är tråkigt med de avarter som riskerar att nästla sig. Självklart kommer det passera en å annan kvinna som lurar sig igenom. Det kommer man imte undan och har inget med de tjejer som sköter det. De vill hjälpa alla och en trovärdig lögnare smiter ibland igenom. Vilket kan resultera i att en som verkligen inte behöver hjälp får det....
Nej jag tycker inte att kvinnan är ett svagare kön jag anser tvärtom snarare.
O Odjuret skrev:
Jag har läst flera av dina inlägg, kan hålla med dig i mycket men risken finns att de som läser ett inlägg som inte "faller en på läppen", verkar provokativt, ger en felaktig bild av fortsatt diskussion.
Om man nu läst ett inlägg av dig eller mig så är det lätt att skapa sig en felaktig bild av personen i fråga, den bilden stannar lätt kvar.
Jag håller inte med i allt du skriver, men att män som far illa är det lika synd om, håller helt med om just det, samt lite andra saker.
Om man nu skall försvara sig, behandla alla lika, hur förklarar man för sina söner att de skall slå tillbaka på en tjej i skolan om hon slår han?
Jag förespråkar inte våld, samhället har evolverat, kvinnor/tjejer använder fysiska påtryckningsmedel i skolan, jag har sett det själv, på plats, i låga åldrar, i grundskolan.
Det är redan fel på nästa generation, vems är felet, samhället?
Men det är inte ett försvar för att behandla andra illa, vi är enskilda individer med ett, förhoppningsvis, bra inflytande på våra barn.
12-åringen höll ner en bråkstake i skolan nu i onsdags, hårt nedtryckt i kalla marken, föll inte lärarna riktigt i smaken, jag berömde honom, mamman visade missbelåten min.
Det kunde ha resulterar i ett misshandelsfall om inte min "lillskrutt" gått emellan, sedan fick han förklara sig att han inte var delaktig, var var de vuxna rastvakterna?
Så länge han inte startar ett bråk har han mig på sin sida, det är en del av min barnuppfostran, han måste veta att det finns vuxna som ställer upp, oavsett om lärarkåren brister på våran skola, förra gången detta hände fick hans kära mor ett utbrott, skällde ut han, då blev det väldigt högljutt mellan oss, riktigt bråk, tills jag fick förklara att hon inte får skälla på någon som gör rätt, jag vet att hon blev rädd, därav reaktionen hon fick, utskällningen av sonen, menar jag då.
Nu är vi långt ot, men detta är inte helt ot.samtidigt, detta är en händelse som stannar kvar hos vårt gemensamma barn.
Resultatet av för många liknande upplevelser kan resultera i ett tänk att:
Pappa hjälpte mig.
Mamma fick jag skäll av!
Hur löser man detta, jo, med att i efterhand berätta, förklara för barnen, ber om ursäkt, visar att man kan göra fel, det är mänskligt.
Prata med era barn, de förstår ofta mer än många av oss vuxna.
ps
Nu citerade jag en person jag inte känner, gav han ett svar i början, innan jag svamlade iväg, jag har den fallenheten, att svamla.
Jag tror att så gott som alla på forumet har liknande inställning till att man inte går och tar varandra på könsorganen, såvida inte de inblandade vill det, men då kan man göra det hemma, inte på arbetsplatsen eller krogen.
Mvh P-A
Så sant, repetition av torsdagens inlägg: https://www.byggahus.se/forum/threads/metoo.304610/page-18#post-2842473P Pagno skrev:
Jag skulle också tycka att det vore obehagligt om en vilt främmande person började hälsa på mig ute på gatan vid upprepade tillfällen, och där jag inte har besvarat hälsningen någon gång, det skulle ju börja kännas som stalking eftersom det bryter mot vanlig sedvänja. Däremot är det normalt att folk, som man inte känner, hälsar i hissen eller på andra ställen i huset, eller för den delen på fjällvandring, men inte ute på en allmän gata.KnockOnWood skrev:
Medlem
· Blekinge
· 12 248 inlägg
Jag vet inte i vilken värld du lever, kanske i Stockholm? Här ute är det helt normalt att man morsar på folk man möter ute på vägen även m man inte känner dom. Och jag vet många andra ställen där det är likadant.BirgitS skrev:
Undrar hur mänskligeheten har lyckats fortplanta sig om redan en hälsning kan kännas obehaglig.
Och hur skall man få nya vänner och bekanta?T Thomas_Blekinge skrev:
Själv är jag "nyinflyttad" sedan sju år i en liten by, där jag så ofta jag hinner, orkar och vädret tillåter tar entimmespromenader runt om på småvägarna. Självklart hejar man när man möter folk, och kanske stannar till och småpratar när man passerar någon som donar i trädgården.
Har fått många vänner på köpet bland mina nya grannar.
Medlem
· Blekinge
· 12 248 inlägg
KoW, jag antar att du inte klämmer på dom.
JAg hoppas att du tittar ner i marken när du möter kvinnor? Så du inte riskerar att trakassera nån stackare.
Men inte är det ofredande!
Det är helt okej! Du behöver inte bemöta mina inlägg! Men du får gärna göra det om du vill!S scim skrev:
Som alltid med kampanjer som metoo så spårar allting ur efter ett tag. Jag fick höra en skräckhistoria, Det var en tjej som undrade varför deras manliga tränare i innebandy laget hälsade så konstigt. Det var för att var rädd för att hon skulle känna sig antastad.
Är det dit vi helt plötsligt är på väg? Där vi inte vågar hälsa på tjejer för vi är rädda för att antasta människan? Jag erkänner jag är skyldig, jag har nämligen hälsat på kvinnor. Jag tar dom i handen och tittar dom i ögonen... Undra vad som var det värsta att jag rörde henne eller tittade på henne? Eller för att jag inte tittade på hennes bröst?
Är det dit vi helt plötsligt är på väg? Där vi inte vågar hälsa på tjejer för vi är rädda för att antasta människan? Jag erkänner jag är skyldig, jag har nämligen hälsat på kvinnor. Jag tar dom i handen och tittar dom i ögonen... Undra vad som var det värsta att jag rörde henne eller tittade på henne? Eller för att jag inte tittade på hennes bröst?
Jag skrev "gatan" just för att poängtera att den inte gällde landsbygd. Jag har bott i många förorter runt Göteborg och Stockholm, samt varit på besök i många större och mindre städer, bland annat i Sundsvall som artikeln gällde, och ingenstans har man gått omkring och hälsat på alla okända man möter eftersom man då inte skulle kunna göra något annat.T Thomas_Blekinge skrev:
Det gällde inte heller "en hälsning" utan flera gånger och om någon inte fattar att om deras hälsning inte besvaras så ska man sluta upp, så behöver man nog en allvarligare tillsägelse.
Men har du betett dig så när du har gått omkring i städer?
Artikeln gäller i Sundsvall.
Hur gör du om någon i en trädgård aldrig besvarar din hälsning, fortsätter du då att hälsa i alla fall eller fattar du att den personen inte vill prata med dig?
Det beror ju på hur det har varit, vi får nog inte hela sanningen i Sundsvalls Tidning eftersom de inte har intervjuat kvinnan, men polisen tyckte ju uppenbarligen inte det. Fast å andra sidan var det ju många poliser som på 80-talet tyckte att en del våldtäkter var inget som de behövde bry sig om.O Odjuret skrev:
Om det är så frekvent att det känns som någon står och lurpassar på en så fort man sticker ut näsan, börjar det nog bli förföljelse.