Sedan skall man kanske också sätta sig och fundera över vad givaren ville uppnå med formuleringen, och vilken lösning som bäst stämmer överens med givarens önskan.
Aha, du vill sälja men inte han. Därför kan du inte kräva att han säljer till dig.Gunnar2 skrev:
Men en opartisk värderingsman har alltså värderat till 3,8 miljoner. Hur kommer din bror då från 1,9 ner till 1,0 miljoner? Så mycket kan det väl inte ligga i formuleringen "med avdrag för den latenta skatten på realisationsvinst"? Hur motiverar han sig?
Han anser att han är den ende köparen och kan då i princip sätta hur lågt pris som helst, och att jag har svårt att sälja till någon annan (sant). Han har också beräknat 500 000 kr behövs för framtida reparationer och renoveringar, och detta har han dragit av från 3 miljoner, vilket han anser är marknadsvärdet. Då hamnar han på värdet ca 1,25 miljoner och sedan drar han av 250 000 för att jag inte behöver betala skatt när vi utväxlar fastighet och pengar som gåvor.
Jag har redan fått ett omdöme från en jurist om att gåvobrevet är dåligt formulerat. Jag skall kontakta en jurist som kan fastighetsrätt och se om paragrafen är giltig. En av gåvogivarrna är fortfarande i livet och skulle (kanske) kunna vittna om avsikten med gåvan.
Jag skall först försöka sälja genom mäklare till ett så bra pris att min bror blir nöjd. Går det inte ansöker jag om tvångsförsäljning av hela fastigheten hos tingsrätten. Då kan ärendet dra ut på tiden.
Råd till föräldrar: ge aldrig en fastighet till edra barn medan ni själva vill använda den. Behåll den och låt avkomlingarna längta efter arvet, så kanske de uppför sig exemplariskt ...
Jag har redan fått ett omdöme från en jurist om att gåvobrevet är dåligt formulerat. Jag skall kontakta en jurist som kan fastighetsrätt och se om paragrafen är giltig. En av gåvogivarrna är fortfarande i livet och skulle (kanske) kunna vittna om avsikten med gåvan.
Jag skall först försöka sälja genom mäklare till ett så bra pris att min bror blir nöjd. Går det inte ansöker jag om tvångsförsäljning av hela fastigheten hos tingsrätten. Då kan ärendet dra ut på tiden.
Råd till föräldrar: ge aldrig en fastighet till edra barn medan ni själva vill använda den. Behåll den och låt avkomlingarna längta efter arvet, så kanske de uppför sig exemplariskt ...
Din bror räknar verkligen kakan flera gånger. Om nu marknadsvärdet vore 3 miljoner så är det det med renoveringsbehov. Om man skulle renovera för 0,5 miljoner så skulle marknadsvärdet stiga med ungefär den summan till 3,5 miljoner.Gunnar2 skrev:
Jag skulle inte heller sälja under dom förutsättningarna....det bästa borde vara att båda säljer till en 3e person....
Men det innebär ju att din bror frångår gåvobrevet då det specificerar hembudssumman till "skäligt marknadsvärde med avdrag för den latenta skatten på realisationsvinst", dvs 1,9 miljoner - latent skatt. Gissningsvis ca 1.5 miljoner.Gunnar2 skrev:
Du kan alltså lämna in ett hembud till honom på 1.5 miljoner. Därefter är du fri att sälja din halva vidare till vem som helst till valfritt pris. Rent hypotetiskt skulle du ju t.ex. kunna sälja din halva för 1.2 miljoner till en motorcykelklubb. Sen kan han ju förhandla med mc-klubben...
Intressant, jag skall fundera på det. Om en MC-klubb nappar så kan min bror bli tvungen att sälja till underpris till dem om han nu inte vill ha dem som samägare ...
Jag har förstått det så att han inte är tvungen att acceptera detta hembudspris. Alltså säger han nej och säger "köp till mitt underpris eller sälj själv till någon annan" och då tror han att försäljningspriset blir lägre än hans underpris, vilket mycket väl kan stämma.
Kanske blir jag tvungen att vara kvar tills han tröttnar på att vara samägare med mig. Hittills har jag varit samarbetsvillig när det gäller t ex utnyttjandetiderna, men det behöver jag ju inte vara i fortsättningen ...
Nu har jag kollat med en jurist: förbehållet i gåvobrevet gäller bara mellan mig och min bror. Eftersom han avvisat mitt bud enligt förbehållet i gåvobrevet kan jag sälja eller ge bort min andel.
Först skall vi försöka sälja genom mäklare, det har min bror gått med på. Om han inte accepterar det pris vi då får kan jag sälja eller ge bort min andel till min fru. Då har han inte längre övertaget, eftersom hon kan begära offentlig auktion. Det ger kanske ett lägre försäljningspris än med mäklare, men det blir mycket bättre än hans skambud.
För några dagar sedan var jag så deppig och förbannad att jag inte kunde sova. Jag kan inte somna nu heller, men det är för att jag är så upprymd och lättad.
Tack igen, farbror Pepe!
Först skall vi försöka sälja genom mäklare, det har min bror gått med på. Om han inte accepterar det pris vi då får kan jag sälja eller ge bort min andel till min fru. Då har han inte längre övertaget, eftersom hon kan begära offentlig auktion. Det ger kanske ett lägre försäljningspris än med mäklare, men det blir mycket bättre än hans skambud.
För några dagar sedan var jag så deppig och förbannad att jag inte kunde sova. Jag kan inte somna nu heller, men det är för att jag är så upprymd och lättad.
Tack igen, farbror Pepe!
Förstår inte hur du resonerar.... du o din bror har alltså fått ett fritidshus i gåva (förskott på arv) från en av dina föräldrar. Från ditt sista råd kan man också utläsa att denna förälder hoppas ha tillgång till huset under resten av sin livstid och därför också formulerat villkor i gåvobrevet.Gunnar2 skrev:
Detta villkor försöker du nu får juridisk hjälp via detta forumet och en advokat hur man kan kringgå?
Jag är naturligtvis inte insatt i alla detaljer kring detta men från det som går att utläsa från dina inlägg så ser det inte ut som du har förtjänat nån gåva/arv. Samtidigt försöker du utmåla din bror som en buse som bara vill betala ett skambud för din andel.
Kanske läge för att göra som hempularen föreslår, dvs ta sig en funderare kring vad som var/är givarens önskan
Bjoli: mina föräldrar har ångrat att de gav fritidshuset till oss, vilket skedde för att vi skulle slippa arvsskatt. Därför skrev jag detta "Råd till föräldrar". Utan att gå in på detaljer skulle många konflikter som uppstått under årens gång inte ha uppkommit om de istället fortsatt att vara ägare. Advokaten som då formulerade gåvobrevet avrådde dem faktiskt från att ge oss stället i gåva. Själv hade jag inte en tanke på hur krångligt det skulle bli med samägandet utan var bara glad och tacksam över gåvan.
Du får intrycket att att jag "försöker utmåla min bror som en buse". Det är din tolkning, men själv har jag inte skrivit så. Jag försöker bara förklara de olika turerna i ärendet. Och det är faktiskt han själv (!) som är den förste att i vår inbördes mailväxling beteckna sitt eget bud som "skambud".
Jag är nu övertygad om att jag skall kunna dra mig ur ett samägande utan att känna mig lurad. Förhoppningsvis kan därmed den här tråden avslutas.
Tack alla som har kommit med råd.
Suveränt forum !!!
Du får intrycket att att jag "försöker utmåla min bror som en buse". Det är din tolkning, men själv har jag inte skrivit så. Jag försöker bara förklara de olika turerna i ärendet. Och det är faktiskt han själv (!) som är den förste att i vår inbördes mailväxling beteckna sitt eget bud som "skambud".
Jag är nu övertygad om att jag skall kunna dra mig ur ett samägande utan att känna mig lurad. Förhoppningsvis kan därmed den här tråden avslutas.
Tack alla som har kommit med råd.
Suveränt forum !!!
Vad glad jag är att vi löst detta i förväg genom en deal så att jag tog över föräldrarnas stuga mot att de har nyttjanderätt livet ut och förköpsrätt om försäljning skulle bli aktuellt (vilket aldrig händer om jag inte går i personlig konkurs).
Muntligt får mitt syskon gärna vara där ibland men jag äger, bestämmer och tar kostnaderna. Jag tror inte på delat ägande - det skapar bara förutsättningar för bråk. Nu kunde vi lösa detta medan alla är friska, pigga och vänner och slipper framtida bråk om det. Mitt syskon har givetvis fått kompensation och var helt med på dealen.
Ge aldrig bort en fastighet till flera. Det som är tänkt att bli en samlande punkt blir förvånansvärt ofta ett ok då det ska underhållas och därmed kostar tid och pengar. Det ger grogrund för konflikter även i de släkter som hadde den bästa av sammanhållning innan.
Iofs är detta lättare att genomföra när värdet inte är så högt att det finns ekonomiskt utrymme att kompensera.
Muntligt får mitt syskon gärna vara där ibland men jag äger, bestämmer och tar kostnaderna. Jag tror inte på delat ägande - det skapar bara förutsättningar för bråk. Nu kunde vi lösa detta medan alla är friska, pigga och vänner och slipper framtida bråk om det. Mitt syskon har givetvis fått kompensation och var helt med på dealen.
Ge aldrig bort en fastighet till flera. Det som är tänkt att bli en samlande punkt blir förvånansvärt ofta ett ok då det ska underhållas och därmed kostar tid och pengar. Det ger grogrund för konflikter även i de släkter som hadde den bästa av sammanhållning innan.
Iofs är detta lättare att genomföra när värdet inte är så högt att det finns ekonomiskt utrymme att kompensera.
Jag är i samma situation, fast tvärtom. Ett syskon som bodde närmast fick ta över fritidshuset med ett förbehåll om att vi andra hade rätt att vistas där en vecka om året, något som sällan utnyttjas pga avstånd och att vi har skaffat eget. Det är förskott på arv. Det känns bra att kunna åka dit ibland och det händer att alla syskonen samlas där. Det känns bra att slippa tjafsa om underhåll och skötsel.edmund skrev:
Redigerat: