Googlar jag på livslängd på badrum verkar jag hitta allt mellan 15-50 år, men mest troligt 20-30. Jag har ett helkaklat badrum i en bostadsrätt som är renoverat i samband med stambyte i samtliga hushåll under 2001-2002. När det gjordes så valde de flesta en dusch med skjutvägg samt tvättmaskin, men i den här lägenheten verkar man ha valt badkar. Sedan har någon senare valt att slänga ut badkaret och sätta in en duschkabin och tvättmaskin. Nu skulle jag vilja slänga ut den ofantligt klumpiga duschkabinen och sätta upp en duschvägg. Frågan är om ni tror att det är idiotiskt och risk för vattenskador? Jag är såklart sugen på att göra en totalrenovering av badrummet, men antagligen skulle det inte vara en lönsam investering om jag skulle välja att sälja lägenheten, och jag kan väl inte påstå att jag hoppas på att bo här resten av mitt liv.
 
BirgitS
Nyligen såg jag något om 20 år för matta och 25 år för klinker. Men det handlar ju egentligen om ersättningen från försäkringsbolaget om det inträffar en vattenskada och det varierar nog en del mellan bolagen vad de har för åldersavdrag. Det är alltså bäst att du hör med ditt försäkringsbolag.
 
Jag tror att OM tätskiktet är korrekt utfört, så håller det mycket längre än 20 - 30 år.

Problemet ligger i att om du gör tätskikt i 1000 badrum, så kommer det med säkerhet att finnas några badrum där det är någon liten läcka. Skiktet är för tunt på några kvadratcm, någon skada där en murslev från plattsättaren har skurit igenom lite osv.

I dessa läckor kommer det ut lite vatten då och då, och med tiden orsakar det skador. När tillräckligt lång tid gått, så har de här skadorna fått materialet bakom att svälla lite, då blir skadan större, det börjar läcka mer osv.

Men i de badrum där allt är helt korrekt, så får man vänta till tätningsmaterialen börjar självspricka. Och det kan vara fråga om 100 år eller mer för bra moderna material. De äldre tätskikten som fanns, baserade på tjära och asfalt, torkade ut med åren och krympte och spricker efter några tiotals år.
 
BirgitS
Fast de tätskikt som man hade för knappt 20 år sen har man ju inte längre och det finns väl en anledning till det, och det var inte heller krav på samma regelavstånd som nu etc. på den tiden heller.
 
Jo kravet på regelavstånd har gällt länge. De rollade tätskikten som var det som gällde då, har två nackdelar.

1. Det blir lite personlig touch som styr hur tjockt det läggs på. Man anger en mängd, typ 1,7 kg/kvm. Sedan köper man den mängd som då går åt för den totala ytan. Men hur jämnt det sedan rollas blir lite individuellt. Och ännu mera individuellt är dte med de plattsättarfirmor som bara lade på max hälften av den mängd det skall vara, och där plattsättaren sedan åkte och returnerade resten, och riktigt individuellt blev när man kunde få returpengarna kontant i fickan....

2. De rollade skikten är mer ömtåliga än folien. Så de är lite känsliga för mekanisk åverkan innan de täcks med kakel eller klinkers. Detta innebär att det är svårt/omöjligt att reparera ett rollat tätskikt. Om en platta måste bytas så kan det bli en skada på tätskiktet. Det skall då lagas med 10 cm överlapp. Så du får knacka bort fler plattor för att frilägga, och därmed finns risk att du skadar mer av tätskiktet osv. Och det går inte att se om det blivit skadat.

Fördelen med det rollade tätskiktet, är att om det är rätt gjort så har du en homogen tät yta helt utan skarvar.

Dagens foliesystem har ju sin svaga punkt i skarvarna. Det är omöjligt att avgöra om skarven är helt tät. Man måste förlita sig på att rätt mängd av lim har applicerats, och hoppas på det bästa. Det går inte att inspektera eller prova.

Men den stora fördelen mot rollat tätskikt ligger i att det går inte att tjäna pengar på att fuska med folien.
 
Klicka här för att svara
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.