Är kanske inte alla som uppfattade att det var ett visst inslag av ironi i mitt inlägg. Detta bestod i den förväntade årliga värdeökningen på 10% som är orimligt att förvänta sig i ett långsiktigt perspektiv. Detta gäller speciellt nu när alla parametrar förutom arbetslöshetssiffrorna är optimala för att maximera bostadspriserna. Dessutom bor många av de som blivit arbetslösa på mindre industriorter så påverkan på storstadsregionerna är dessutom högst begränsad av denna parameter. Det finns också en stor del av befolkningen som inte är aktuell för bostadsmarknaden pga för låga inkomster eller brist på kapital.
Sen har vissa opponerat sig mot det här med att man måste arbeta för att banken ska vara nöjd och man ska kunna tillskansa sig ränteavdragen på 30%. Ok, man kanske behöver jobba deltid för att det ska fungera men när man ser dagens upplaga av Lyxfällan blir man nästan mörkrädd över hur lättvindligt problemkrediter kan bakas in i huslån till totalt ekonomiskt oansvariga individer. Är detta möjligt bara för att de har ett arbete medan en person som t.ex. har en aktieportfölj på ett par miljoner och förutom tidigare nämnda bostadslån är helt skuldfri skulle nekas låna mer på sin bostad? Dessutom fanns det i detta fallet ganska bra med marginal upp till marknadsvärdet även inkluderat det årliga "extralånet". Men det är som sagt var inte här som resonemanget brister utan i antagandet om en årlig genomsnittlig värdeökning på 10%.
Apropå jobb så känns det betydligt trevligare med arbetsfria inkomster om jag får välja men ni som vill får självklart jobba tills det är dags för hemmet. Våra politiker kommer garanterat att jubla åt ert beslut.
Sen har vissa opponerat sig mot det här med att man måste arbeta för att banken ska vara nöjd och man ska kunna tillskansa sig ränteavdragen på 30%. Ok, man kanske behöver jobba deltid för att det ska fungera men när man ser dagens upplaga av Lyxfällan blir man nästan mörkrädd över hur lättvindligt problemkrediter kan bakas in i huslån till totalt ekonomiskt oansvariga individer. Är detta möjligt bara för att de har ett arbete medan en person som t.ex. har en aktieportfölj på ett par miljoner och förutom tidigare nämnda bostadslån är helt skuldfri skulle nekas låna mer på sin bostad? Dessutom fanns det i detta fallet ganska bra med marginal upp till marknadsvärdet även inkluderat det årliga "extralånet". Men det är som sagt var inte här som resonemanget brister utan i antagandet om en årlig genomsnittlig värdeökning på 10%.
Apropå jobb så känns det betydligt trevligare med arbetsfria inkomster om jag får välja men ni som vill får självklart jobba tills det är dags för hemmet. Våra politiker kommer garanterat att jubla åt ert beslut.
Sen senaste avsnittet av Lyxfällan så förstår du vad jag menar. Två totalt ekonomiskt oansvariga personer som kunde baka in ett tidigare båtlån på ca en halv miljon kr i sitt huslån. Jag skulle inte vilja vara aktieägare i en bank som lånar ut pengar så lättvindligt.-MH- skrev:
Intresant diskussion. Något jag dock saknar är ifrågasättandet av idén att se en potentiell värdeökning som en reell inkomst.
Jag förstår att TS var ute efter att skapa debatt, och att det hela bygger på att banken beviljar krediter som man sedan ska leva på. Men det riktiga, och slutgiltiga värdet bestäms ju av marknaden. Det är inte förräns BR är såld som man vet vad den var värd. Förhoppningsvis har man då kalkylerat rätt och kan betala tillbaka hela krediten. Men om marknaden just då inte var sugen på just den BR till just det priset så kan det som liknande en ok inkomst bli ett rejält bakslag.
Så brukar ju folk resonera om sina aktier, och jag gör det själv; jag säger att jag har så och så mkt pengar. Men är en stor del av dem bundna i aktier så har jag ju dem inte. Har jag otur så får jag dem inte sålda och har således ingenting.
Så tänker en lekman som jag.
Jag förstår att TS var ute efter att skapa debatt, och att det hela bygger på att banken beviljar krediter som man sedan ska leva på. Men det riktiga, och slutgiltiga värdet bestäms ju av marknaden. Det är inte förräns BR är såld som man vet vad den var värd. Förhoppningsvis har man då kalkylerat rätt och kan betala tillbaka hela krediten. Men om marknaden just då inte var sugen på just den BR till just det priset så kan det som liknande en ok inkomst bli ett rejält bakslag.
Så brukar ju folk resonera om sina aktier, och jag gör det själv; jag säger att jag har så och så mkt pengar. Men är en stor del av dem bundna i aktier så har jag ju dem inte. Har jag otur så får jag dem inte sålda och har således ingenting.
Så tänker en lekman som jag.
Redigerat:
Nu blev ju just detta exempel aningen extremt men i teorin så har det ju fungerat just så....
Om jag själv räknar på hur alla i vår närhet har levt under de senaste 10 åren så kan man lugnt säga att ALLA har levt långt över deras tillgångar sedan de köpte sitt första hus.
Var bokstavligt livrädd då jag köpte vårt första hus för 450.000kr för 10 år sedan eftersom att mina föräldrar INTE klarade av ett lån på 400.000kr under 80-talet trots
att båda arbetade.
De köpte ett billigt hus och totalrenoverade det mellan 1978-1980....Det totala lånet slutade på just 400.000kr.
1994 såldes huset för 420.000 .....Enbart räntor var betalda under åren och därför återstod det samma i lån!
Visst var det mycket lägre räntor 1999 med min rädsla stod fast då min tjej dessutom var arbetslös!
Vårt hus var redan renoverat och ingenting behövdes göras under de två åren vi bodde där.
Huset såldes för 800.000kr och ett nytt köptes för 900.000kr , som sedan 4 år senare såldes för 1.6 mkr till förmån för ett annat för 2.1 mkr
Värdet idag 4 år senare är drygt 3 mkr trots krisen.
Totalt har husen "renoverats" för 600.000kr. ( i form av värmesystem,nytt badrum,kök,golv,tapeter/färg e.t.c )
Våra totalkostnader är i stort sett likvärdiga med det första huset p.g.a låga räntor och billigare driftskostnader.
Våra rishögar till bilar är sedan länge utbytade mot nya och vi unnar oss numera även semester,...något som våra stackars föräldrar inte hade råd med.
Om jag själv räknar på hur alla i vår närhet har levt under de senaste 10 åren så kan man lugnt säga att ALLA har levt långt över deras tillgångar sedan de köpte sitt första hus.
Var bokstavligt livrädd då jag köpte vårt första hus för 450.000kr för 10 år sedan eftersom att mina föräldrar INTE klarade av ett lån på 400.000kr under 80-talet trots
att båda arbetade.
De köpte ett billigt hus och totalrenoverade det mellan 1978-1980....Det totala lånet slutade på just 400.000kr.
1994 såldes huset för 420.000 .....Enbart räntor var betalda under åren och därför återstod det samma i lån!
Visst var det mycket lägre räntor 1999 med min rädsla stod fast då min tjej dessutom var arbetslös!
Vårt hus var redan renoverat och ingenting behövdes göras under de två åren vi bodde där.
Huset såldes för 800.000kr och ett nytt köptes för 900.000kr , som sedan 4 år senare såldes för 1.6 mkr till förmån för ett annat för 2.1 mkr
Värdet idag 4 år senare är drygt 3 mkr trots krisen.
Totalt har husen "renoverats" för 600.000kr. ( i form av värmesystem,nytt badrum,kök,golv,tapeter/färg e.t.c )
Våra totalkostnader är i stort sett likvärdiga med det första huset p.g.a låga räntor och billigare driftskostnader.
Våra rishögar till bilar är sedan länge utbytade mot nya och vi unnar oss numera även semester,...något som våra stackars föräldrar inte hade råd med.
Arbetsfri inkomst var det några som eftersökte. Mitt tips är att satsa på att jobba inom staten. Gärna som riksdagsledamot och hålla en låg profil. Eller sitta på någon myndighet och porrsurfa på arbetstid. Lönen och förmånerna är dessutom inte helt tokiga.
Jo, en anställning utan tydliga krav på resultat är nog det enklaste viset...
Man kan också hitta en annan vinkling som syftar på ämnet att leva på sin bostad. Vi är inte där ännu, men för tre år sedan bodde vi i en kustby i Skåne och hade tänkt köpa ett billigare boende för att kunna unna oss lite mer medan barnen fortfarande bor hemma. Vi hittade inget direkt kul objekt och vi hade dessutom fått räkna med att pendla (jag ogillar restid...). Så vår plan att sälja huset för 3M och köpa ett annat för 2M slutade istället med att vi köpte ett härligt 20-talshus för 6M - mitt i stan! Det blev dessutom _mycket_ billigare!
Nu undrar du kanske hur i hela friden det gick ihop?
Jo, vi sålde våra två ganska påkostade bilar till förmån för en enklare kombi. Nu cyklar hela familjen till vardags. Jättehärligt bara det! Sen (det ingick ju i kalkylen innan vi köpte kåken) bytte vi ut oljepanna mot fjärrvärme, hyrde ut en 2-rumslägenhet på tredje plan och hyrde ut i stort sett hela källaren till (mitt) företag som ändå skulle flytta. Vi fick blodad tand och har dessutom hyrt ut ett rum till en student. Räknar vi ihop alla räntekostnader (mycket av lånen är bundna på lång tid) alla driftskostnader och en tänkt årlig kostnad för löpande underhåll och lägger hyresintäkterna mot dessa så har vi idag ett netto på 300kr/månad. Vår boendekostnad är alltså -300kr/mån och vi har ändå c:a 200kvm privat bostadsyta kvar! I och med att vi själva bor i huset (taxerat som småhusfastighet) räknas hyresintäkterna som kapitalinkomst. Det blir i runda slängar 300.000 pix per år. Detta tack vare ett centralt läge (skattemyndigheten har rikthyror för olika ändamål och olika stadsdelar) och ett jättesug efter både verksamhetslokaler och studentlägenheter/rum.
För varje år som går kommer denna kalkyl bara att se trevligare och trevligare ut "tack vare" den förmodade inflationen som säkert infinner sig igen! Den slopade fastighetsskatten och låga räntor är ju också gynnsamt, men det hade vi inte kalkylerat från början. Nu kan vi istället amortera ganska många tusen i månaden, renovera och bygga ut(!) - fler kvadratmeter att hyra ut såklart. En rejäl kåk mitt i stan är en bra pensionsförsäkring!
Givetvis jobbar vi båda heltid - det är ju så kul! Jag förstår faktiskt inte folk som inte vill jobba.
Det blir en slant över också på det viset och alternativen och möjligheterna i livet blir fler med en slant på banken och en fast tillgång på 400kvm mitt i stan.
Man kan också hitta en annan vinkling som syftar på ämnet att leva på sin bostad. Vi är inte där ännu, men för tre år sedan bodde vi i en kustby i Skåne och hade tänkt köpa ett billigare boende för att kunna unna oss lite mer medan barnen fortfarande bor hemma. Vi hittade inget direkt kul objekt och vi hade dessutom fått räkna med att pendla (jag ogillar restid...). Så vår plan att sälja huset för 3M och köpa ett annat för 2M slutade istället med att vi köpte ett härligt 20-talshus för 6M - mitt i stan! Det blev dessutom _mycket_ billigare!
Nu undrar du kanske hur i hela friden det gick ihop?
Jo, vi sålde våra två ganska påkostade bilar till förmån för en enklare kombi. Nu cyklar hela familjen till vardags. Jättehärligt bara det! Sen (det ingick ju i kalkylen innan vi köpte kåken) bytte vi ut oljepanna mot fjärrvärme, hyrde ut en 2-rumslägenhet på tredje plan och hyrde ut i stort sett hela källaren till (mitt) företag som ändå skulle flytta. Vi fick blodad tand och har dessutom hyrt ut ett rum till en student. Räknar vi ihop alla räntekostnader (mycket av lånen är bundna på lång tid) alla driftskostnader och en tänkt årlig kostnad för löpande underhåll och lägger hyresintäkterna mot dessa så har vi idag ett netto på 300kr/månad. Vår boendekostnad är alltså -300kr/mån och vi har ändå c:a 200kvm privat bostadsyta kvar! I och med att vi själva bor i huset (taxerat som småhusfastighet) räknas hyresintäkterna som kapitalinkomst. Det blir i runda slängar 300.000 pix per år. Detta tack vare ett centralt läge (skattemyndigheten har rikthyror för olika ändamål och olika stadsdelar) och ett jättesug efter både verksamhetslokaler och studentlägenheter/rum.
För varje år som går kommer denna kalkyl bara att se trevligare och trevligare ut "tack vare" den förmodade inflationen som säkert infinner sig igen! Den slopade fastighetsskatten och låga räntor är ju också gynnsamt, men det hade vi inte kalkylerat från början. Nu kan vi istället amortera ganska många tusen i månaden, renovera och bygga ut(!) - fler kvadratmeter att hyra ut såklart. En rejäl kåk mitt i stan är en bra pensionsförsäkring!
Givetvis jobbar vi båda heltid - det är ju så kul! Jag förstår faktiskt inte folk som inte vill jobba.
Det blir en slant över också på det viset och alternativen och möjligheterna i livet blir fler med en slant på banken och en fast tillgång på 400kvm mitt i stan.
He he ...kul "21.an"
Man får nog dock lägga till ett tack till våra banker som under en lång tid nu har gjort mycket möjligt för många!
En av rädslorna som jag kände för 10 år sedan inför mitt första husköp var ju hur det slutade för många i i generation med mina föräldrar.
Bankerna lånade ut pengar utan rimlig möjlighet till återbetalning och folk fick sälja sina hus och ta med sig stora skulder.
Dock kan man ju inte leva efter hur det HAR varit men man var ju som sagt orolig.
Tänkte därför vara lite försiktig och hittade ett hyreshus för 800.000kr som var i bra skick.
Det fanns tre lägenheter och en stor butikslokal.
En trerums lägenhet på 85 kvadrat planerade vi att bo i själva då frun väntade barn.
Lokalen,en etta samt en tvåa var redan uthyrda och dess hyra räckte till lån,drift samt ett överskott på ca 80.000/år ( + då att vi skulle ha bott gratis )
På pappret såg detta bra ut men den lokala banken tvärvägrade att låna ut pengar till "stadsbor" som han kallade hos.
Det fanns tomma lägenheter i byn vilket då inte skulle garantera nya hyresgäster om någon flyttade..
Vi var välkomna att söka nya lån om vi hittade en vanlig villa istället eftersom att våra avsikter då var "seriösare"...ett bra hus i byn kunde man ju få för ungefär hälften och om vi då frös i huset på vintern så drabbade det ju bara oss själva....
"Risken" för att vi som "stadsbor" skulle komma och ta över "deras" fastigheter,missköta dem och sedan sälja med vinst var tydligen skäl nog att neka oss lånen över telefon..( ingen kreditprövning utfördes på oss ) ( banken läggs för övrigt ner nu )
Vi hittade strax efter en ( vanlig ) villa i byn som vi köpte men pengarna lånade vi av en annan bank!
Samma risk finns naturligtvis fortfarande att folk har lånat för mycket pengar som de inte klarar av om räntorna höjs rejält och därför är bankerna numera väldigt försiktiga även på smålån vilket har resulterat i att många inte har kunnat köpa hus trots goda ekonomier.
Man skall ha lite tur,...is i magen och en känsla för vad som komma skall tydligen...
Man får nog dock lägga till ett tack till våra banker som under en lång tid nu har gjort mycket möjligt för många!
En av rädslorna som jag kände för 10 år sedan inför mitt första husköp var ju hur det slutade för många i i generation med mina föräldrar.
Bankerna lånade ut pengar utan rimlig möjlighet till återbetalning och folk fick sälja sina hus och ta med sig stora skulder.
Dock kan man ju inte leva efter hur det HAR varit men man var ju som sagt orolig.
Tänkte därför vara lite försiktig och hittade ett hyreshus för 800.000kr som var i bra skick.
Det fanns tre lägenheter och en stor butikslokal.
En trerums lägenhet på 85 kvadrat planerade vi att bo i själva då frun väntade barn.
Lokalen,en etta samt en tvåa var redan uthyrda och dess hyra räckte till lån,drift samt ett överskott på ca 80.000/år ( + då att vi skulle ha bott gratis )
På pappret såg detta bra ut men den lokala banken tvärvägrade att låna ut pengar till "stadsbor" som han kallade hos.
Det fanns tomma lägenheter i byn vilket då inte skulle garantera nya hyresgäster om någon flyttade..
Vi var välkomna att söka nya lån om vi hittade en vanlig villa istället eftersom att våra avsikter då var "seriösare"...ett bra hus i byn kunde man ju få för ungefär hälften och om vi då frös i huset på vintern så drabbade det ju bara oss själva....
"Risken" för att vi som "stadsbor" skulle komma och ta över "deras" fastigheter,missköta dem och sedan sälja med vinst var tydligen skäl nog att neka oss lånen över telefon..( ingen kreditprövning utfördes på oss )
( banken läggs för övrigt ner nu )Vi hittade strax efter en ( vanlig ) villa i byn som vi köpte men pengarna lånade vi av en annan bank!
Samma risk finns naturligtvis fortfarande att folk har lånat för mycket pengar som de inte klarar av om räntorna höjs rejält och därför är bankerna numera väldigt försiktiga även på smålån vilket har resulterat i att många inte har kunnat köpa hus trots goda ekonomier.
Man skall ha lite tur,...is i magen och en känsla för vad som komma skall tydligen...
det verkar som om jag har hamnat i Disneys värld just nu.
"jag lever gott och slipper jobba"
jag i min enfald hade trodd det existerade bara i fantasivärlden, men det verka så att vissa tror på det på allvar.
att slippa jobba och ända leva på avkastning på hus (eller dylikt) känns i mina öron som utnyttjande och förnedrande av dom som faktiskt bygger upp det välfärdssamhälle Sverige faktist är.
Nu har vi en situation där det mer än något annat undermineras för att några giriga männsikar med jobbtrötthet vill få leva utan att bidra till andras välfärd (missförstå mig inte nu... jag gillar personligen inte alls Sveriges sjukvård - tycker snarare att sjukvård ska vara personbunden -"försäkringar)
men iaf....
att ha ett hus som stiger med 10% per år (oavsett vars i landet) är orimligt.
den dagen som det går ner, så går det ner rejält och att sedan gå till banken - utan jobb- och ber om pengar brukar väl snarare resultera i personlig konkurs än mera lån
så med andra ord--- Jobba!!!!!
eller förlora allt
mvh
har egen erfarenhet av detta!
"jag lever gott och slipper jobba"
jag i min enfald hade trodd det existerade bara i fantasivärlden, men det verka så att vissa tror på det på allvar.
att slippa jobba och ända leva på avkastning på hus (eller dylikt) känns i mina öron som utnyttjande och förnedrande av dom som faktiskt bygger upp det välfärdssamhälle Sverige faktist är.
Nu har vi en situation där det mer än något annat undermineras för att några giriga männsikar med jobbtrötthet vill få leva utan att bidra till andras välfärd (missförstå mig inte nu... jag gillar personligen inte alls Sveriges sjukvård - tycker snarare att sjukvård ska vara personbunden -"försäkringar)
men iaf....
att ha ett hus som stiger med 10% per år (oavsett vars i landet) är orimligt.
den dagen som det går ner, så går det ner rejält och att sedan gå till banken - utan jobb- och ber om pengar brukar väl snarare resultera i personlig konkurs än mera lån
så med andra ord--- Jobba!!!!!
eller förlora allt
mvh
har egen erfarenhet av detta!
Om du läser vad jag skrev tidigare så förstår du att jag ironiserar. Det är självklart orimligt med huspriser som i genomsnitt stiger 10% per år. Sen apropå det här med att välfärden undermineras så är det väl ganska enkelt att se vilken kategori som gynnats mest av Alliansens politik senaste åren, eller? Här håller jag helt med dig att man istället borde satsat dessa pengar på andra grupper i samhället.lovya skrev:
Glädjekalkyl. Jag tror inte på 10% per år. Själv bor jag i ett hus som bygdes 2003. inköpt 2006 för 3.000.000 och vi har "renoverat" och byggt klart övervåning för runt 400.000 - tror att vi skulle få 3.4 ca om vi sålde nu - dvs +/- 0 på 3 år.
Sen ska man tänka på att det aldrig blir så dyrt som när man inte arbetar. Är man ledig har man också betydligt mer tid till att spendera pengar jämfört när man sitter på jobbet 8-17.
