Fann detta på Transportstyrelsen ( citat från nedanstående länk ) :
Hur gör jag – var kan jag få hjälp?
När det uppstår tveksamhet om en närstående persons lämplighet att köra bil, bör du i första hand diskutera detta med en läkare. Läkaren kan utreda frågan eller remittera vidare till annan specialist. Det är viktigt att du som närstående är med vid läkarbesöket och får tillfälle att berätta om eventuella varningstecken men också få höra de förhållningsregler som ges. Det kan vara bra att informera läkaren eller distriktssköterskan om dina funderingar via brev före besöket. Det kan ofta vara bra att dela sin oro med andra närstående för att få perspektiv på problemen och för att vara fler som kan påverka personen att söka läkare eller på sikt eventuellt sluta köra.
https://www.transportstyrelsen.se/g...dicin/produkter/aldre-och-bilkorning_webb.pdf
Hur gör jag – var kan jag få hjälp?
När det uppstår tveksamhet om en närstående persons lämplighet att köra bil, bör du i första hand diskutera detta med en läkare. Läkaren kan utreda frågan eller remittera vidare till annan specialist. Det är viktigt att du som närstående är med vid läkarbesöket och får tillfälle att berätta om eventuella varningstecken men också få höra de förhållningsregler som ges. Det kan vara bra att informera läkaren eller distriktssköterskan om dina funderingar via brev före besöket. Det kan ofta vara bra att dela sin oro med andra närstående för att få perspektiv på problemen och för att vara fler som kan påverka personen att söka läkare eller på sikt eventuellt sluta köra.
https://www.transportstyrelsen.se/g...dicin/produkter/aldre-och-bilkorning_webb.pdf
I Japan har man lite lösningar.
https://www.theguardian.com/world/2...-cheap-noodles-discount-japan-older-motorists
https://www.theguardian.com/world/2...-cheap-noodles-discount-japan-older-motorists
Det beror ju på vilket test som ska göras.S StenQL skrev:
Det är ju bara åldersrelaterade problem som syn och reaktions- och manöverförmåga som står för merparten av olyckor med äldre så varför krångla till det?
Men varför lägga ansvaret på läkare o anhöriga som har icke- neutral roll till den det gäller?S StenQL skrev:
Med ett oberoende "besiktningsorgan", så skulle man ju komma bort från alla känslomässiga problem.
Eller ska vi låta den personlige bilmekanikern i familjen "besiktiga" alla bilar runt om kring och bli den som får ta ansvar för att inget händer med bilarna?
Tänk vad pengar vi skulle spara!
Jag kan inte se problemet med att en läkare skulle göra bedömningen?
De är ju de som har kompetensen att avgöra det.
Om läkaren gör bedömningen att personen inte är kapabel att framföra ett motorfordon så skickar han ett underlag till Transportstyrelsen.
Sedan är det de som tar beslutet om körkortet skall återkallas eller ej.
Läkaren har inte det mandatet.
De är ju de som har kompetensen att avgöra det.
Om läkaren gör bedömningen att personen inte är kapabel att framföra ett motorfordon så skickar han ett underlag till Transportstyrelsen.
Sedan är det de som tar beslutet om körkortet skall återkallas eller ej.
Läkaren har inte det mandatet.
Om det vore en läkare som enbart hade uppgiften att göra en bedömning gällande körförmåga så vore det naturligtvis helt OK.K knipo skrev:
Problemet nu är ju att alla, och i synnerhet äldre är hos läkare i andra syften än att få sitt körkort återkallat.
Och då blir det ofta en förtroendefråga ifall ens husläkare eller annan som man besöker ska anmäla problem med körförmåga och genom det kanske ta bort något av det sista man har. Vill man gå till en sådan läkare? Vill man gå dit igen? Vill läkaren jobba under förutsättningarna att patienten är rädd för vad han kommer att säga om synen tex?
Har du helt missat kritiken mot det nuvarande systemet?
Ja, jag har faktiskt missat kritiken mot det nya systemet.
Upplys mig gärna. (Obs. Ej ironi.)
Men jag står fast vid min åsikt, att läkaren är den som kan och skall anmäla till Transportstyrelsen om det finns fog att anta att personen inte är lämplig. (Vilket även är deras skyldighet.)
Visst, det kan vara jobbigt.
Men det är jobbigt att lämna över ett dödsbud, ett cancerbesked eller något annat som inte är i den positiva riktningen.
Alternativet är att om läkaren INTE agerar så kanske tredje person drabbas. Som ytterlighet kan vi ju säga att läkarens fru eller barn i värsta fall omkommer.
Eller att personen själv kör av vägen o skadas eller dödas.
Vilket är jobbigast?
Att informera Transportstyrelsen eller veta att man kanske inte förhindrade den där olyckan.
Att inte informera Transportstyrelsen i sig är olagligt, men omöjligt att bevisa.
Upplys mig gärna. (Obs. Ej ironi.)
Men jag står fast vid min åsikt, att läkaren är den som kan och skall anmäla till Transportstyrelsen om det finns fog att anta att personen inte är lämplig. (Vilket även är deras skyldighet.)
Visst, det kan vara jobbigt.
Men det är jobbigt att lämna över ett dödsbud, ett cancerbesked eller något annat som inte är i den positiva riktningen.
Alternativet är att om läkaren INTE agerar så kanske tredje person drabbas. Som ytterlighet kan vi ju säga att läkarens fru eller barn i värsta fall omkommer.
Eller att personen själv kör av vägen o skadas eller dödas.
Vilket är jobbigast?
Att informera Transportstyrelsen eller veta att man kanske inte förhindrade den där olyckan.
Att inte informera Transportstyrelsen i sig är olagligt, men omöjligt att bevisa.
Redigerat:
Självklart kan inte alla läkare samma sak.
Är man som patient i fråga för ett yttrande till Transportstyrelsen så är det såklart en specialist som skall göra bedömningen. Det förutsätter jag givetvis.
Men det är väl inte det vi diskuterar?
Jag menar att om man är hos läkaren o denne tycker att patienten på något sätt är olämplig så börjar det där. Om det är ögonen, misstänkt epilepsi eller annat så får man väl remitteras. Hur det sedan fungerar praktiskt har jag ingen aning om.
Det är jag helt övertygad om.
Är man som patient i fråga för ett yttrande till Transportstyrelsen så är det såklart en specialist som skall göra bedömningen. Det förutsätter jag givetvis.
Men det är väl inte det vi diskuterar?
Jag menar att om man är hos läkaren o denne tycker att patienten på något sätt är olämplig så börjar det där. Om det är ögonen, misstänkt epilepsi eller annat så får man väl remitteras. Hur det sedan fungerar praktiskt har jag ingen aning om.
Det är jag helt övertygad om.
Att bedöma andras oförmågor kräver ofta erfarenhet. En person som saknar egna erfarenheter om vad som krävs i trafiken saknar enligt min mening kompetens att bedöma lämpligheten annat än i fall där personen som bedöms helt saknar syn.K knipo skrev:
Jag tror att du underskattar komplexiteten i att undersöka ”syn och reaktions- och manöverförmåga”. Syn, visst, det är inte svårt. Men det bör göras av optiker och en ortoptist. Optiker. Bedömer synskärpan, ortoptisten kan behövas för att bedöma synfältsbortfall eller ”blind spots” i synfältet. Till det behövs utrustning och särskild kompetens. Reaktions- och manöverförmåga? Enda sättet att bedöma det, som jag känner till, är simulatortest eller bedömning i faktiska trafiksituationer. Att sitta och ”släppa linjaler” som man gjorde på naturkunskapen i högstadiet säger inte så mycket om reaktionsförmågan och beslutsförmågan i komplexa miljöer.K karlmb skrev:
Självklart ska vi läkare anmäla olämpliga bilförare när vi upptäcker dom. Här handlar diskussionen däremot om att aktivt screena alla äldre bilförare för att undersöka om de har blivit olämpliga efter ett antal år i trafiken. Om det hade räckt med enkla reaktions- och syntester för att avgöra körförmågan, hade vi kunnat skippa hela dagens upplägg med trafikskolor, teoriprov och uppkörning.
Och fortfarande, vem betalar?
Hur vet du det?K karlmb skrev:
Alltså, är det konstaterat att det är syn och reaktions- och manöverförmåga som står för merparten av olyckor med äldre...?
Och vad menas med dessa tre, främst då "manöverförmåga", som är mest luddigt.
Redigerat:
Tycker nog att läkarna har ett stort ansvar här,skulle man "inte våga" anmäla
en olämplig bilförare och ta ifrån hens "sista glädjeämne i livet" och denne
orsakar svår olycka med dödsoffer och lidande så borde ju läkarens
samvete få sej en rejäl törn.
Nedanstående utdrag från denna länk :
https://www.transportstyrelsen.se/sv/vagtrafik/Korkort/trafikmedicin/lakaren-anmalningsskyldighet/
10 kap. 5 § körkortslagen (1998:488) och 3 kap. 5 § taxitrafiklagen (2012:211)
Om en läkare vid undersökning av en körkortshavare finner att körkortshavaren av medicinska skäl är olämplig att ha körkort, ska läkaren anmäla det till Transportstyrelsen. Innan anmälan görs ska läkaren underrätta körkortshavaren. Anmälan behöver inte göras om det finns anledning att anta att körkortshavaren kommer att följa läkarens tillsägelse att avstå från att köra körkortspliktigt fordon.
Om en läkare vid undersökning eller genomgång av journalhandlingar finner det sannolikt att körkortshavaren av medicinska skäl är olämplig att ha körkort och körkortshavaren motsätter sig fortsatt undersökning eller utredning, ska läkaren anmäla förhållandet till Transportstyrelsen.
https://lawline.se/answers/en-lakar...-ha-korkort-far-personen-kora-bil-trots-detta
en olämplig bilförare och ta ifrån hens "sista glädjeämne i livet" och denne
orsakar svår olycka med dödsoffer och lidande så borde ju läkarens
samvete få sej en rejäl törn.
Nedanstående utdrag från denna länk :
https://www.transportstyrelsen.se/sv/vagtrafik/Korkort/trafikmedicin/lakaren-anmalningsskyldighet/
10 kap. 5 § körkortslagen (1998:488) och 3 kap. 5 § taxitrafiklagen (2012:211)
Om en läkare vid undersökning av en körkortshavare finner att körkortshavaren av medicinska skäl är olämplig att ha körkort, ska läkaren anmäla det till Transportstyrelsen. Innan anmälan görs ska läkaren underrätta körkortshavaren. Anmälan behöver inte göras om det finns anledning att anta att körkortshavaren kommer att följa läkarens tillsägelse att avstå från att köra körkortspliktigt fordon.
Om en läkare vid undersökning eller genomgång av journalhandlingar finner det sannolikt att körkortshavaren av medicinska skäl är olämplig att ha körkort och körkortshavaren motsätter sig fortsatt undersökning eller utredning, ska läkaren anmäla förhållandet till Transportstyrelsen.
https://lawline.se/answers/en-lakar...-ha-korkort-far-personen-kora-bil-trots-detta
Jag som sitter på högre behörigheter på mitt körkort har ju haft "förmånen" att bara ha körkortet giltigt 5 år i sträck och sen avkrävts en dyr läkarundersökning var 5'e år för att förnya.
Det kostar mig alltså ett par tusen var 5'e år, och nästa gång kommer jag låta mina högre körkortsbehörigheter falla bort för att slippa kostnaden och tramsigheterna. Jag har ju faktiskt inte använt dessa körkort under de senaste 25 åren.
Och jag har nu insett att jag i princip inte har nytta av de heller, då jag egentligen behöver en massa ytterligare bevis och dokument för att köra lastbil/buss. Det är endast ifall jag köper en Buss eller Lastbil helt personligen och bara kör den för mitt helt egna privata bruk som jag får köra dessa fordon med endast körkortet.
Nåväl, vad testas vid läkarundersökningen?
Jo, läkaren går genom en lång frågelista och mina sjukdomar, och vad som finns inom släkten och mediciner.
Sen kollar jag syntavlan, jag har numera lite svårt att läsa nedersta raden, missar nog någon bokstav ibland, men rad2 funkar, och det är tydligen godkänt med lagom råge.
Sen håller läkaren upp en penna på ena sidan av mitt ansikte och för den sakta in mot centrum, typ rakt framför näsan, och jag får säga till när jag ser den. Och sen samma från andra hållet.
Så för detta..., var 5'e år och 2000:- varje gång..., anses jag vara en tillräckligt bra förare för att dra iväg med en fullastad buss med en skolklass och köra rakt genom Europa och över Alperna.
Jag har en närstående här i släkten som gått drygt 10 år med Parkinssons.
Han körde bil för 6 månader sen, nu hittar han inte sitt rum på boendet, kan för det mesta inte resa sig ur en stol.
Och alltså, för 6 månader sen bodde han hemma, tog hand om precis allt som vanliga vuxna gör, körde inte bil jättebra förvisso, jag vet att jag funderade på om det inte snart var dags att lägga nyckeln på hyllan, men det var i alla fall just inom anständighetens gräns.
Men sen tog sjukdomen plötsligt rejäl fart, och på ett halvår var det boende och vara ett vårdpaket som gällde - ohyggligt tråkigt och hemskt.
Men lärdomen, för denna tråden, är att försämringar av allmäntillstånd och kognitiv svikt kan ske väldigt snabbt. Skall regelbundna undersökningar vara verkningsfulla så kanske det inte ens räcker med vartannat år, för att fånga upp de äldre som behöver sluta köra.
Så vill inte samhället stå för kostnaderna så blir det fråga om hur rik man är ifall man kan fortsätta köra bil.
Det kostar mig alltså ett par tusen var 5'e år, och nästa gång kommer jag låta mina högre körkortsbehörigheter falla bort för att slippa kostnaden och tramsigheterna. Jag har ju faktiskt inte använt dessa körkort under de senaste 25 åren.
Och jag har nu insett att jag i princip inte har nytta av de heller, då jag egentligen behöver en massa ytterligare bevis och dokument för att köra lastbil/buss. Det är endast ifall jag köper en Buss eller Lastbil helt personligen och bara kör den för mitt helt egna privata bruk som jag får köra dessa fordon med endast körkortet.
Nåväl, vad testas vid läkarundersökningen?
Jo, läkaren går genom en lång frågelista och mina sjukdomar, och vad som finns inom släkten och mediciner.
Sen kollar jag syntavlan, jag har numera lite svårt att läsa nedersta raden, missar nog någon bokstav ibland, men rad2 funkar, och det är tydligen godkänt med lagom råge.
Sen håller läkaren upp en penna på ena sidan av mitt ansikte och för den sakta in mot centrum, typ rakt framför näsan, och jag får säga till när jag ser den. Och sen samma från andra hållet.
Så för detta..., var 5'e år och 2000:- varje gång..., anses jag vara en tillräckligt bra förare för att dra iväg med en fullastad buss med en skolklass och köra rakt genom Europa och över Alperna.
Jag har en närstående här i släkten som gått drygt 10 år med Parkinssons.
Han körde bil för 6 månader sen, nu hittar han inte sitt rum på boendet, kan för det mesta inte resa sig ur en stol.
Och alltså, för 6 månader sen bodde han hemma, tog hand om precis allt som vanliga vuxna gör, körde inte bil jättebra förvisso, jag vet att jag funderade på om det inte snart var dags att lägga nyckeln på hyllan, men det var i alla fall just inom anständighetens gräns.
Men sen tog sjukdomen plötsligt rejäl fart, och på ett halvår var det boende och vara ett vårdpaket som gällde - ohyggligt tråkigt och hemskt.
Men lärdomen, för denna tråden, är att försämringar av allmäntillstånd och kognitiv svikt kan ske väldigt snabbt. Skall regelbundna undersökningar vara verkningsfulla så kanske det inte ens räcker med vartannat år, för att fånga upp de äldre som behöver sluta köra.
Så vill inte samhället stå för kostnaderna så blir det fråga om hur rik man är ifall man kan fortsätta köra bil.