Hej forumet!

Jag har en fråga kring detta med lagfart som är för min brors räkning. Problemet är som sådant att min bror och hans sambo köpte en fastighet för över två år sedan, de saknar än idag lagfart för fastigheten. Jag är nu så less på att se hur min bror våndas över detta, han blir irriterad och nedstämd så fort jag ställer frågan kring hur det går med lagfarten. Därför hoppas jag på lite vägledning via detta forum eftersom min bror inte orkar ta tag i detta själv längre.

Lite info kring hur saken ligger till. Min bror och hans sambo köpte en fastighet i form av en liten gård för över två år sedan. Gården ägdes av flertalet ägare varav både privatpersoner och två föreningar ingick. Dessa föreningar tror jag är Synskadades Riksförbund samt Cancerfonden. Säljarna av fastigheten anlitade en revisor som skötte försäljningen istället för en mäklare. Revisorn verkar inte ha haft full koll på allt som skulle skötas varpå detta gällande lagfarten blivit ett evigt strul.

Enligt min bror har han fått till sig att revisorn inte fixat de protokoll från de två föreningarna där affären borde bordföras och bli dokumenterad för att ett godkännande av affären ska bli genomförd. Revisorn som skötte försäljningen är idag pensionerad. Min bror och hans sambo har från första början betalt och anlitat sin bank (Nordea) för att sköta affären, dock har deras första bankman gått i pension och den nuvarande bankmannen har lovat att problemet med lagfarten ska lösas men inget händer trots upprepade löften om lösning från bankens sida. Fastigheten köpte de för omkring 850.000:- och har väl lån på omkring 1 200.000:-, brorsan har totalrenoverat hela rubbet. I höstas ville han köpa till ett markskifte intill gården som ägs av Sveaskog men eftersom han saknar lagfarten på sin fastighet vägrar Sveaskog genomföra en försäljning förens han har en lagfart att visa upp, detta gjorde brorsan än mer nedslagen. Min bror har de dokument med kvitton och så på köpet som är underskrivna av säljarna och så vidare men just lagfarten saknas.

Är det någon här på forumet som har något tips om hur man ska lösa denna soppa? Känns som ett evigt harvande som aldrig tar slut, kan man vända sig till ARN eller typ Finansinspektionen eller anlita en jurist eller nåt i den stilen som kan häva köpet eller va ska man göra?
/Tack på förhand!
 
Jag skulle själv börjat dra i detta och så fort så möjligt. Dels för att man skall ansöka om lagfart inom tre månader efter förvärv och dels för att jag idag vet hur jobbigt det kan bli med Lantmäteriets inskrivningsavdelning och speciellt sedan dom har omorganiserats och dokument i vissa fall saknas.

Problemet kan bli om det inte finns alla papper som behövs och speciellt om det är föreningar inblandade där det då skall finnas protokoll om beslut för försäljning etc. Likaså om olika personer försvinner i pension eller helt enkelt går bort så att inga bevis finns längre.

Börja med att ta tid med Lantmäteriet och gå igenom hela problematiken och ta reda på vad som saknas för att själv sen försöka få fram dom dokumenten. Om tiden går finns det risk att ni sitter i en situation med svårighet får ut lagfarten.

Har själv erfarenhet av ett sådant ärende då jag för ett par år sedan blev nekad att få lagfart pga av en anteckning i deras gamla papper om att det skulle finnas ett gåvobrev på fastigheten sedan en lång tid tillbaka. Till historien hör att familjen har ägt fastigheten sedan den byggdes 1925 och den har gått från farföräldrar, till föräldrar,till oss barn och slutligen till mig som ensam ägare. Det hade skett ägaröverlåtelse med nya lagfarter även efter datumet för det påstådda gåvobrevet utan krångel tidigare men nu var det helt omöjligt att få lagfart.

Och även om både min syster och jag som ensamma lagfarna ägare garanterade att vi båda ville att jag skulle vara ensam ägare vägrade man utfärda lagfart så länge inte detta gåvobrev, som var 40 år gammalt, kunde visas upp och avföras som ett hinder.

Det tog mig närmare 1 år att få fram ett papper som Lantmäteriet godkände genom att jag begärde ut gamla handlingar från olika arkiv och därmed till slut hittade en kopia på dokumentet. Lantmäteriet hade just vid den tiden flyttat allt från bla Tingsrätten upp till deras nya arkiv och kunde inte själv hitta dokumentet.

Så bered er på krångel men allt går att fixa om man bara börjar nysta upp trådarna. Jag skulle aldrig litat på revisorn eller banken så som ert fall ser ut, utan tagit tag i problemet själva. Sen om man kan kräva ersättning och skadestånd eller vad man nu vill från bank och revisor är en annan sak. Men dom kommer nog inte att lösa själva problemet till er.
 
Redigerat:
Tack för snabbt svar, näe jag är rädd för att banken inte är att lita på. Det har som sagt gått över två år nu och banken har inte löst problemet ännu. Tror att min bror betalat banken runt 30.000:- för att lösa dilemmat men det händer ju inget. Därför tänkte jag på de dära med hävning av köp eller ersättning eftersom de inte lyckats lösa problemet trots betalning och låååång tid som passerat utan något resultat.
 
De 30.000:- jag syftade på som betalning till banken är för lagfarten, alltså vad den kostar om jag förstått allt rätt.

Om någon har mer tips kring min fråga om lagfartsproblem så är jag mycket tacksam för svar!
 
Ja men vad hjälper hävning av köpet?
Allt han har lagt ner i tid och pengar är ju då förlorat eftersom säljaren inte bett honom om att han skulle göra något åt huset, så det är väl fel väg att gå. Det enda raka är ju att fösöka få igenom köpet och få ut lagfarterna.

Dvs han måste göra revisorns jobb själv och ta reda på exakt vilka dokument Lantmäteriet förväntar sig och gå till föreningarna och försöka få fram dessa. Om det inte är protokollfört hos föreningarna så kan det naturligtvis bli jobbigt men det blir inte lättare för att man väntar.

Att man sen stämmer revisorn, kräver ersättning av honom, hotar honom eller vad man nu ska göra är en annan sak men det är inget som driver själva sakfrågan framåt. Det gäller för er eller din bror att agera för egen vinning och lösa detta så fort som möjligt innan allt faller i glömska hos framför allt föreningarna. Man kan ju misstänka att dom har fått del av gården som gåva eller arv och då måste man gå igenom dokumenten så att det inte finns villkor för försäljningen i dessa. Och det är sådant Lantmäteriet vill se innan de utfärdar lagfart.
 
De pengar som din bror betalt till banken rör väl troligtvis stämpelskatt och möjligen pantbrev om han tagit lån.

Banken har väl egentligen inget med själva ärendet att göra om det är en extern revisor som sålt fastigheten utan banken har nog bara betalt de olika avgifterna. Om jag förstått dig rätt.

Så jag tror inte ni skall fokusera för mycket på det ni betalt till banken och tro att det är något arvode för att dom skall ordna en lagfart utan det kan ni möjligen anklaga revisorn för.
 
Näe jag håller med dig kring att en hävning av köpet inte är till någon hjälp, jag vet ju om att brorsan vill ha kvar fastigheten, är hans dröm och livsprojekt liksom som han har lagt ner hela sin själ i. Egentligen är svaret ganska uppenbart; att han måste börja nysta i skiten själv. Tyvärr har väl brorsan undvikit det självklara; att just lösa skiten själv. För så fort man börjar fråga honom om lagfarten blir han bara irriterad och ledsen och hänvisar till att banken ska lösa alltihop. Två år har ju passerat och han borde ha insett detta långt tidigare. Men jag ska försöka ligga på honom om detta nu, kan ju visa honom denna tråd (han vet inte om att jag lagt ut frågan på detta forum) med hjälp av dina svar oceanis så hoppas jag han tar tag i skiten. Som anhörig är det påfrestande att veta om problemet som gnager mig som fan, extra frustrerad blir jag när brorsan aldrig vill att vi i familjen ska hjälpa honom med alltihop så bra med utomståendes tips! :)
 
oceanis skrev:
De pengar som din bror betalt till banken rör väl troligtvis stämpelskatt och möjligen pantbrev om han tagit lån.

Banken har väl egentligen inget med själva ärendet att göra om det är en extern revisor som sålt fastigheten utan banken har nog bara betalt de olika avgifterna. Om jag förstått dig rätt.

Så jag tror inte ni skall fokusera för mycket på det ni betalt till banken och tro att det är något arvode för att dom skall ordna en lagfart utan det kan ni möjligen anklaga revisorn för.
Ja jag har dålig koll, äger själv ingen fastighet eller har med lån att göra. Allt jag har är bara studielån och bor i hyresrätt :p
 
Jag tror att det är viktigt att din bror inser allvaret i situationen.

Om det är en förening som inte har protokollfört sitt beslut att sälja, så finns det en risk att någon i föreningen ångrar sig och stoppar affären. Din bror är inte ägare till fastigheten. De ägare som har lagfart kan när som helst kräva tillbaka sin fastighet, de måste då betala tillbaka köpesumman, men inget för ev. värdeökning.

Om någon har skrivit på för föreningen, utan att ha mandat för det, så kan den personen ev. bli skadeståndsskyldig, men den uppförsbacken är lång och brant. Ju längre tiden går, desto större blir risken.
 
Den där revisorn som har agerat mäklare här. Normalt så är det olagligt för en person som inte är registrerad mäklare att agera som mäklare. Jag vet att advokater har rätt att mäkla fastigheter också. Men jag har inte hört att revisorer har den rätten. Dvs. jag tror att revisorn har gjort sig skyldig till brott.
 
Som sagt en jävla soppa alltihop. Eftersom brorsan och hans sambo inte står som ägare på fastigheten kan man ju bara drömma om vad som sker om exempelvis de blir arbetslösa och tvingas sälja sin fastighet. Eftersom de inte står som ägare går det ju inte sälja antar jag, hemska tanke.
 
Ett stort problem här är ju att de tydligen har slutbetalat trots att affären inte är klar.
 
Det första han bör göra är att ta reda på exakt vad som saknas. Vilken förening är det som inte har levererat protokoll?

Sedan MÅSTE han låta en advokat ta hand om det här. Jag tror att ett sätt som kanske kan få den berörda föreningen att agera, är att hota dem med att låta affären gå tillbaka.

De olika delägarna blir då solidariskt ansvariga att betala tillbaka köpesumman, det betyder att din bror kan välja vilken av delägarna han kräver. Det är deras problem att sedan reda ut det hela sinsemellan. Jag kan tänka mig att om man ställer kravet mot den förening som inte levererar protokollet (alltså kräver dem på HELA summan) så kanske det blir lite fart.

Risken är ju att de accepterar återgången, då förlorar han fastigheten, och värdet av renoveringen. Att sätta igång en renovering innan man faktiskt äger fastigheten är alltid riskabelt.

Den kostnaden tror jag iofs att han kan stämma den som skrivit på köpehandlingen på, utan att ha ett protokollfört beslut som grund.
 
hempularen skrev:
Det första han bör göra är att ta reda på exakt vad som saknas. Vilken förening är det som inte har levererat protokoll?

Sedan MÅSTE han låta en advokat ta hand om det här. Jag tror att ett sätt som kanske kan få den berörda föreningen att agera, är att hota dem med att låta affären gå tillbaka.
Delar av detta har redan omnämnts tidigare i tråden.

Jag är förvånad att man så ofta här på BH har som grundinställning att man ska ta in advokater och hota den andra parten.

Det mest naturliga för mig är ju att först ta reda på, som jag skrev längre upp, vad som saknas och det får man reda på genom att ta ett samtal med Lantmäteriets inskrivningsavdelning. Sen tar man naturligtvis kontakt med de berörda som kan lämna ut uppgifterna som behövs och försöker få fram det saknade underlaget.

Att en revisor inte sett till att göra vad han skulle är ju en sak men det betyder ju inte att de två föreningarna är medvetna om att det saknas dokument från deras sida. Det kan vara en lokalförening som fått sina pengar och tror att allt är frid och fröjd eftersom föreningar av den typen ofta styrs av frivilliga krafter.

Personligen skulle jag inte ens brytt mig om vem som gjort fel eller inte i detta läget utan bara agerat för att skaffa fram nödvändiga dokument. Och när man inte agerat själv på två år så tror jag att det är hög tid att göra det innan det är försent och att börja med hot och stämningar drar bara ut på tiden så det är i mina ögon en fel väg att gå.
 
  • Gilla
injonil
  • Laddar…
Just detta att det tagit två år indikerar att här finns ett problem. OM det bara handlar om att ordna ett protokollsutdrag så hade det redan varit klart. Rimligen har revisorn stött på innan han gick i pension, samma med banken, som ju ev. har lånat ut utan fullgod säkerhet.

Jag antar att problemet är att det helt enkelt inte finns något protokoll. Många mindre föreningar är väldigt informella i sin hantering av sådant här. Styrelsen har (förhoppningsvis) varit övverens att sälja, det kan ha avhandats i kassakön på lokala Ica butiken. Sedan har ordföranden eller någon skrivit på försäljningen.

Och så kommer någon i efterhand och begär protokollsutdrag från ett styrelsebeslut. Då kanske styrelsen tom. får klart för sig att de enligt stadgarna inte får sälja fast egendom utan stämmobeslut (en ganska vanlig stadgeformulering i många föreningar) osv.

Det behöver ju inte betyda att föreningen med medlemmar inte vill sälja. Men det blir givetvis ett problem för styrelsen och komma till en stämma och begära beslut om att sälja huset som alla vet att de redan sålde för 2 år sedan.

Där kan behövas lite tryck.
 
  • Gilla
MultiMan
  • Laddar…
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.