Lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter
Lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter, behandlar även gemensamma servitut, typ vägservitut.
Då gäller delägareförvaltning så länge ingen samfällighetsförenibg är bildad genom lantmäteriet. eller ?
Kan en så kallad "hittepå" förening hitta på egna stadgar och kringå denna lag?
Då gäller delägareförvaltning så länge ingen samfällighetsförenibg är bildad genom lantmäteriet. eller ?
Kan en så kallad "hittepå" förening hitta på egna stadgar och kringå denna lag?
Du måste vara mycket mer specifik.
Om ingen samfällighetsförening är bildad borde delägarförvaltning vara det som gäller. Paragraferna 6-16 hanterar detta. Det finns inga stadgar som sådana utan det som står där gäller om jag har uppfattat det rätt.
Om ingen samfällighetsförening är bildad borde delägarförvaltning vara det som gäller. Paragraferna 6-16 hanterar detta. Det finns inga stadgar som sådana utan det som står där gäller om jag har uppfattat det rätt.
Osäker på om jag tolkar frågan rätt. Men vid delägareförvaltning, så gäller att alla delägare måste vara överens om hur vägen skall skötas. En ev. förening som sköter det saknar helt möjlighet att driva in pengar till verksamheten. Vill någon inte vara med på att betala underhåll, så kan ingen tvinga fram det.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 228 inlägg
Jag skulle säga att det korta svaret är nej. Har man en förening som sköter en samfällighet måste denna följa den nämnda lagen i sin förvaltning.
Någon samfällighetsförening är inte bildad lagligt av lantmäteriet, den är heller inte bildad genom lagen om enskilda vägar. Det finns ingen registrerad samfällighet, men registrerade olika lokaliserade officialservitut för utfartsväg.
Sommarstugägare har bildat frivilligt en vägförening för att sköta tre olika gemensamma vägservitut, de anser att det är en ideel förening som har egna stadgar. Där man i stadgarna anser att majoritets beslut gäller och att nya stugägare blir tvångsanslutna till föreningen där alla betalar samma kostnad oavsett väglängd som är ca 0-3km. Styrelsen anser att de inte faller under lagen om delägareförvaltning och att lagar och regler inte behöver följas av styrelsen, de hittar på egna regler.
De anser även att de har rätt att ansluta fler som inte har behov av vägen och som har andra vägar till stugor och saknar vägservitut till vägen och ta betalt .
Eftersom föreningen inte äger någon fastighet eller mark har föreningen genom styrelsen inte några rättigheter eller mandat att besluta om uthyrning av väg eller annans fastighet.
Delägarförvaltning (Lag (1973_1150) om förvaltning av samfälligheter
Servitutsrättighetsdelägarna beslutar gemensamt i alla frågor. De måste därför vara helt
överens i samtliga frågor. Det räcker att en delägare sätter sig emot för att helt frysa en
fråga. Kommer de inte överens, och en delägare begär det, ska lantmäterimyndigheten, eller
någon annan på myndighetens förordnande, hålla delägaresammanträde.
Detta är den grundläggande förvaltningsformen som gäller för alla gemensamma servitut där
Lag (1973_1150) om förvaltning av samfälligheter är tillämplig, så länge en
Samfällighetsförening inte har bildats.
Sommarstugägare har bildat frivilligt en vägförening för att sköta tre olika gemensamma vägservitut, de anser att det är en ideel förening som har egna stadgar. Där man i stadgarna anser att majoritets beslut gäller och att nya stugägare blir tvångsanslutna till föreningen där alla betalar samma kostnad oavsett väglängd som är ca 0-3km. Styrelsen anser att de inte faller under lagen om delägareförvaltning och att lagar och regler inte behöver följas av styrelsen, de hittar på egna regler.
De anser även att de har rätt att ansluta fler som inte har behov av vägen och som har andra vägar till stugor och saknar vägservitut till vägen och ta betalt .
Eftersom föreningen inte äger någon fastighet eller mark har föreningen genom styrelsen inte några rättigheter eller mandat att besluta om uthyrning av väg eller annans fastighet.
Delägarförvaltning (Lag (1973_1150) om förvaltning av samfälligheter
Servitutsrättighetsdelägarna beslutar gemensamt i alla frågor. De måste därför vara helt
överens i samtliga frågor. Det räcker att en delägare sätter sig emot för att helt frysa en
fråga. Kommer de inte överens, och en delägare begär det, ska lantmäterimyndigheten, eller
någon annan på myndighetens förordnande, hålla delägaresammanträde.
Detta är den grundläggande förvaltningsformen som gäller för alla gemensamma servitut där
Lag (1973_1150) om förvaltning av samfälligheter är tillämplig, så länge en
Samfällighetsförening inte har bildats.
Redigerat:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 228 inlägg
Vi har en grundlagsskyddad föreningsfrihet i Sverige, så är det en vanlig ideell förening är det bara att tacka nej till medlemskap och inte betala något.
Sen är verkligheten ofta mer komplex än så förstås. Finns det en fungerande förening, avgifterna är skäliga och man faktiskt har nytta av vägarna skulle i alla fall jag inte bråka. Det är inte så jävla kul att driva vägar eller föreningar, så om man vill kullkasta det befintliga systemet så skapar man nog problem både för sig själv och andra. Det bör övervägas noga om det är värt det.
Sen är verkligheten ofta mer komplex än så förstås. Finns det en fungerande förening, avgifterna är skäliga och man faktiskt har nytta av vägarna skulle i alla fall jag inte bråka. Det är inte så jävla kul att driva vägar eller föreningar, så om man vill kullkasta det befintliga systemet så skapar man nog problem både för sig själv och andra. Det bör övervägas noga om det är värt det.
Medlem
· Västernorrland
· 2 471 inlägg
I teorin bör väl alla delägare kunna komma överens om att överlämna skötseln till en ideell förening, lika väl som man kan ge ett entreprenaduppdrag till ett företag. Men det kan då inte bli tvingande mot någon som vill hoppa av, motsätta sig enskilda beslut eller inte betalar.
Det kan vara ett praktiskt sätt att inte behöva prata med varje delägare om varje litet beslut, och att förenkla hanteringen med passiva delägare. Och ett sätt att få det att fungera likt en vägförening, men slippa kostnaden för lantmäteriförrättningen.
Men var och en kan begära att det blir en förrättning om man hellre vill det.
Eller låta bli att följa föreningens beslut.
Hindra de åtgärder som de gör på vägarna är svårare, för då måste ju alla delägare (på den sträckningen) gemensamt vara ense om det processas eller anmälas.
Det kan vara ett praktiskt sätt att inte behöva prata med varje delägare om varje litet beslut, och att förenkla hanteringen med passiva delägare. Och ett sätt att få det att fungera likt en vägförening, men slippa kostnaden för lantmäteriförrättningen.
Men var och en kan begära att det blir en förrättning om man hellre vill det.
Eller låta bli att följa föreningens beslut.
Hindra de åtgärder som de gör på vägarna är svårare, för då måste ju alla delägare (på den sträckningen) gemensamt vara ense om det processas eller anmälas.
Eftersom den ideella föreningen inte äger någon som helst mark kan du i grund och botten inte lösa problemet enbart genom ett avtal som reglerar sambruk av vägen. Du måste ha ett avtal också mellan vägägare (den ideella föreningen) och markägare.
Mellan raderna låter det som att vägmarken löper över många fastigheter, och att de i sin tur har ett splittrat och passivt ägande, där boende spontant löst sina problem utan ordentliga markupplåtelser. De som bor i området äger inte själva all den mark över vilken de har sin väg.
Stämmer detta?
Mellan raderna låter det som att vägmarken löper över många fastigheter, och att de i sin tur har ett splittrat och passivt ägande, där boende spontant löst sina problem utan ordentliga markupplåtelser. De som bor i området äger inte själva all den mark över vilken de har sin väg.
Stämmer detta?
Låter som om det behöver ombildas till riktig samfällighet.
Vi har en parksamfällighet på vår gata, den är tvingande, men avgiften är bara 200 om året så ingen klagar.
Utöver det har vi kabeltvförening (ca 900 per år) och bevattningsförening (ca 350 per år?). De är inte tvingande, utan man kan gå i eller ur, om man betalar kostnaden föreningen får för det, 1500 kr för kabeltv, okänd summa (beror på hur mycket material och arbete som krävs) för bevattningen. Den senare är det lyckligtvis ingen som försökt gå ur, husen delar nämligen parvis på anslutningen, så det är svårt att koppla bort en fastighet. Några har gått in, de har då fått betala någon tusenlapp för anslutningsslang och inkoppling av den.
så kan man ju tänka sig att en vägförening som inte är samfällighet också kostar. Det är ju ändå så att det är de som har servitut som ska betala underhållet gemensamt. Men här låter det ju som om några har gått in och gjort lite mer än de får, troligen visa av dåliga erfarenheter.
Vi har en parksamfällighet på vår gata, den är tvingande, men avgiften är bara 200 om året så ingen klagar.
Utöver det har vi kabeltvförening (ca 900 per år) och bevattningsförening (ca 350 per år?). De är inte tvingande, utan man kan gå i eller ur, om man betalar kostnaden föreningen får för det, 1500 kr för kabeltv, okänd summa (beror på hur mycket material och arbete som krävs) för bevattningen. Den senare är det lyckligtvis ingen som försökt gå ur, husen delar nämligen parvis på anslutningen, så det är svårt att koppla bort en fastighet. Några har gått in, de har då fått betala någon tusenlapp för anslutningsslang och inkoppling av den.
så kan man ju tänka sig att en vägförening som inte är samfällighet också kostar. Det är ju ändå så att det är de som har servitut som ska betala underhållet gemensamt. Men här låter det ju som om några har gått in och gjort lite mer än de får, troligen visa av dåliga erfarenheter.
Sådana inofficiella vägföreningar kan finnas, för att alternativet är att någon begär en förrättning hos Lantmäteriet och Lantmäteriet inrättar en samfällighetsförening som gör samma sak till samma kostnad. Men då betalar man också en förrättningskostnad.
Så så länge man sköter den inofficiella föreningen bra och kostnader + kostnadsfördelningen är rimliga, finns det en fördel i att undvika en dyr förrättning. Tycker man att kostnadsfördelningen är orimligt eller har man problem med fastighetsägare som inte vill betala, då ska man fundera på en förrättning (och diskutera möjligheten på årsstämma. Då kan man antingen fortsätta med förrättningen eller så kommer man överens om att man sköter föreningen på exakt samma sätt som en samfällighetsförening ska skötas (och då slipper man en dyr förrättning)
Så så länge man sköter den inofficiella föreningen bra och kostnader + kostnadsfördelningen är rimliga, finns det en fördel i att undvika en dyr förrättning. Tycker man att kostnadsfördelningen är orimligt eller har man problem med fastighetsägare som inte vill betala, då ska man fundera på en förrättning (och diskutera möjligheten på årsstämma. Då kan man antingen fortsätta med förrättningen eller så kommer man överens om att man sköter föreningen på exakt samma sätt som en samfällighetsförening ska skötas (och då slipper man en dyr förrättning)
Där min familj hade sommarstuga under min uppväxt, fanns ingen samfällighet. Vägen sköttes genom en frivillig insamling typ var 5 e år. Av "någon anledning" var det ingen som ville hålla i insamlingen mer än en gång....
Kommunen kallade till möte för att de ville att en samfällighet skulle ordnas. De lockade med bidrag till vägen. Vissa av ägarna ville absolut ha samfällighet, det var de som alltid var jobbigast att samla in ifrån (500 kr / 5 e år). Det var också de som var mest rabiata motståndare till att några få "obehöriga" tog sig ned till "deras strand" Ingen tomt gick ända ned till vattenlinjen, stranden som var typ 2 mil lång var tillgänglig.
Mina föräldrar blev lite misstänksamma över kommunens plötsliga intresse. Det var tydligen så att om man tog emot statligt bidrag till vägen, så får man dels inte hindra allmänheten att köra där, men tydligen kan kommunen/staten även förelägga föreningen att vägen skall hålla viss standard och bredd.
Det visade sig att kommunen hade färdiga planer för att kräva en breddning från skogsbilväg till asfalterad bred landsväg. Och de hade planer på att expropriera stora delar av tomterna närmast havet för att anlägga parkeringsplatser, just de tomter som var mest positiva till vägförening. När planerna avslöjades blev motståndet kompakt. Ingen samfällighet bildades.
I gengäld tog min mamma på sig att sköta nästa insamling, och blev mörkrädd över konflikterna som visade sig finnas utefter vägen. Där var en liten grupp som bokstavligen mordhotade henne för att stoppa insamlingen. En ägare som var granne med ledaren för packet, gick till slut med på att betala, men bara om hon lovade att inte berätta för någon, "de bränner ned mitt hus om de får reda på det".
Kommunen kallade till möte för att de ville att en samfällighet skulle ordnas. De lockade med bidrag till vägen. Vissa av ägarna ville absolut ha samfällighet, det var de som alltid var jobbigast att samla in ifrån (500 kr / 5 e år). Det var också de som var mest rabiata motståndare till att några få "obehöriga" tog sig ned till "deras strand" Ingen tomt gick ända ned till vattenlinjen, stranden som var typ 2 mil lång var tillgänglig.
Mina föräldrar blev lite misstänksamma över kommunens plötsliga intresse. Det var tydligen så att om man tog emot statligt bidrag till vägen, så får man dels inte hindra allmänheten att köra där, men tydligen kan kommunen/staten även förelägga föreningen att vägen skall hålla viss standard och bredd.
Det visade sig att kommunen hade färdiga planer för att kräva en breddning från skogsbilväg till asfalterad bred landsväg. Och de hade planer på att expropriera stora delar av tomterna närmast havet för att anlägga parkeringsplatser, just de tomter som var mest positiva till vägförening. När planerna avslöjades blev motståndet kompakt. Ingen samfällighet bildades.
I gengäld tog min mamma på sig att sköta nästa insamling, och blev mörkrädd över konflikterna som visade sig finnas utefter vägen. Där var en liten grupp som bokstavligen mordhotade henne för att stoppa insamlingen. En ägare som var granne med ledaren för packet, gick till slut med på att betala, men bara om hon lovade att inte berätta för någon, "de bränner ned mitt hus om de får reda på det".
Medlem
· Västernorrland
· 2 471 inlägg
När det är gamla outredda bysamfälligheter som berörs kan det kosta multum att göra en förrättning, speciellt om det är en lite större by och det har skett många avstyckningar genom åren.
I den mån en ideell förening är ett sätt att kringgå Lag (1973:1150) om förvaltning av samfälligheter,
så kommer trixet att - förr eller senare - haverera av endera två skäl -
Som flera i tråden omvittnat kan man inte tvinga människor att åtnjuta den relativa fördelen i att delta i en ideell (eller för den delen frivillig ekonomisk) förening. Att enstaka individer struntar i betalning och andra föreningsregler kan ett kollektiv överleva. De blir isolerade och utfrysta. Men överlevnaden hänger på den sköra tråd, att till och med de mest inbitna idealisterna tröttnar på snyltare.
Hempularens uppväxtminnen är mycket belysande och skolexempel på den andra konflikttypen mer än den första. Markägare, kommuner eller andra - mer eller mindre legitima - intressenter hyser planer, som går stick i stäv med det spontana kollektivets verksamhet. Detta yttre tryck krossar kollektivets inbördes sammahållning. Om sådana "främmande intressen" gör anspråk kommer brukarkollektivet att åtnjuta större rättssäkerhet än de har i en ideell förening.
Flera debattörer gnäller över och varnar för dyra förrättningar. Jag tycker att man gott kan se proportion i saken. Om ett kollektiv är så stort som 100-200 hushåll kommer en förrättning att kosta kanske ett par hundratusen kronor. Men utslaget per hushåll blir engångskostnaden inte större än ett par tusenlappar.
så kommer trixet att - förr eller senare - haverera av endera två skäl -
- 1. Vägbrukarna misslyckas att hålla sams
- 2. Vägbrukarnas intressen kolliderar med ex markägarnas
Som flera i tråden omvittnat kan man inte tvinga människor att åtnjuta den relativa fördelen i att delta i en ideell (eller för den delen frivillig ekonomisk) förening. Att enstaka individer struntar i betalning och andra föreningsregler kan ett kollektiv överleva. De blir isolerade och utfrysta. Men överlevnaden hänger på den sköra tråd, att till och med de mest inbitna idealisterna tröttnar på snyltare.
Hempularens uppväxtminnen är mycket belysande och skolexempel på den andra konflikttypen mer än den första. Markägare, kommuner eller andra - mer eller mindre legitima - intressenter hyser planer, som går stick i stäv med det spontana kollektivets verksamhet. Detta yttre tryck krossar kollektivets inbördes sammahållning. Om sådana "främmande intressen" gör anspråk kommer brukarkollektivet att åtnjuta större rättssäkerhet än de har i en ideell förening.
Flera debattörer gnäller över och varnar för dyra förrättningar. Jag tycker att man gott kan se proportion i saken. Om ett kollektiv är så stort som 100-200 hushåll kommer en förrättning att kosta kanske ett par hundratusen kronor. Men utslaget per hushåll blir engångskostnaden inte större än ett par tusenlappar.
Vägmarken ligger till 98% på en näringsfastighet.B billy_baver skrev:
Denne har vägservitut över den andres 2%.
Husägarna äger ingen vägmark eller väg.
Det är nog ofta så det ser ut. Hos oss sköts vägen av en helt informell "förening" sedan markägaren inte längre har något intresse i att underhålla den.B nord123 skrev: