För att få ekonomi i att renovera, måste man göra det mesta själv, vara skapligt händig och tycka att det är kul. För att det ska fungera måste man vara ett team kring barn och prioriteringar.
Själva köpte vi renoveringsobjekt för 3 år sen. Där allt bör göras men inget var akut. Nu har vi gjort kök (totalt med ändring av planlösning/fasad), och ytskikt i 4 sovrum, hall, vardagsrum, hall och arbetsrum. Tycker det fungerar fint. Har barn som idag är 9, 5 och 4.
Tycker det är rimligt med ett större projekt varannan sommar så som ett kök, där man bara ta 1v vanlig semestet och resten är jobb på hus. Ytskikt kan man ta på helger.
Tycker du har en realistisk bild ekonomiskt, kan vara bra att addera tidsplan, budget för verktyg/garagefix. Sen skulle jag sätta mig med min partnet och synka.
Själva köpte vi renoveringsobjekt för 3 år sen. Där allt bör göras men inget var akut. Nu har vi gjort kök (totalt med ändring av planlösning/fasad), och ytskikt i 4 sovrum, hall, vardagsrum, hall och arbetsrum. Tycker det fungerar fint. Har barn som idag är 9, 5 och 4.
Tycker det är rimligt med ett större projekt varannan sommar så som ett kök, där man bara ta 1v vanlig semestet och resten är jobb på hus. Ytskikt kan man ta på helger.
Tycker du har en realistisk bild ekonomiskt, kan vara bra att addera tidsplan, budget för verktyg/garagefix. Sen skulle jag sätta mig med min partnet och synka.
Det är en bra tanke. Det gäller bara att det håller hela vägen. Många kvinnor idag vill att det ska vara rättvist gällande ta hand om barn, tvätt, städning, matlagning.KristinaRT skrev:
Men, många kvinnor kan inte eller vill inte / ta släpet till tippen eller byggvaruhuset / bila upp källargolvet / klättra på tak och i träd / skotta kolstybb (eller vilka jobb det nu kan vara). Antingen delar man på allt och har inställningen att man kan och vill lära sig det den andra kan. Eller så får man acceptera att om det är något man inte kan eller vill som ens respektive gör så får man göra nåt annat istället - även om det är "typiskt kvinnogöra". Detta gäller förstås åt båda håll. Om sen en i förhållandet hellre lagar mat än att åka till tippen är det väl inget fel med det sålänge båda är nöjda. Det viktiga är att båda bjuder till med det de kan och inte gnäller på att den andre gör mindre av något (som båda kan göra). Och givetvis finns det mycket som typiskt kvinnor är bättre på, men det viktiga är att man är överens från början att det den ene inte vill och kan göra kan man inte klaga på att den andre inte bidrar med "gemensamt".
Och det är jäkligt trist om man delar upp så kvinnan är med barnen och fixar all mat etc och mannen bilar källargolv. För det är trevligt att hänga med barnen, det vill man inte missa. Så det bör man dela på för att båda ska få chansen.
Jag tror också det är viktigt att acceptera den andres ambitionsnivå. Om den ene vill lägga 10h på att få en bra yta inför tapetsering så måste det få ta den tiden, å andra sidan om den andre gör ett annat rum och bara vill lägga 2h så ska man från andra hållet acceptera det också. Sen kan man kanske efter ett tag hitta en kompromiss som båda är nöjda med - eller att ett moment huvudsakligen görs av den ene. Detta är även fallet på andra sysslor som matlagning, fönsterputs osv. Att gnälla på att den andre parten har en "lägre ambitionsnivå" är inte kul. Då får man leva med att det serveras korv och makaroner, fönstren inte är perfekt putsade eller det finns några dammråttor under soffan - eller att tapetseringen inte blev perfekt i hallen. Sen kanske man låter den som är bäst på matlagning göra det när man får gäster, och den som är bäst på att tapetsera gör rummet man tar emot gästerna i. Medan måndag-middan och målning i garderoben kan göras av den med lägre ambitionsnivå.
Absolut! Kommunikation och kompromiss är nyckeln. Bara en sådan sak som ambitionsnivå är ju jätteviktigt - man måste komma överens innan.J JohanLun skrev:
Och absolut optimalt är ju om man hjälps åt och dessutom kompletterar varandra, en river och en bygger, en slipar och en målar. Tror tyvärr att många tjejer/kvinnor inte vågar och många män kanske känner att de måste fast de hellre vill laga mat…
Badrum behöver inte vara jättedyrt om man gör underabetet själv. Ev väggar och bjälklag, rör, golvspånskivor, golvvärme, gjutning osv fixar man.
Plattsättning är för svårt för mig, men en del klarar det själva också.
Plattsättning är för svårt för mig, men en del klarar det själva också.
Även stil kan vara viktigt att landa i. Om en vill ha hypermodernt och den andre sekelskifte... Eller en vill ha 60-tals retro och den andre vill ha änglar och bårder så kan det bli jobbigt att enas i tapetbutiken...
Sen är det viktigt att förstå i vilken ordning man behöver göra saker, det är något som vi alltid blir oense om. Om man tex måste dra om elen (i ett rum med gammal utanpåliggande el) så är det dumt att sätta upp dyra tapeter först. Exemplen kan vara många. Däremot kan man isåfall behöva kompromissa med att slänga upp en billig tapet eller måla "temporärt" innan man har möjlighet att byta elen. Vi har haft sådana drabbningar när min fru har ifrågasatt varför man måste fixa elen, byta ett fönster eller slipa jättenoga innan man tapetserar... "kommer verkligen de där små märkena synas, du sätter ju tapeten ovanpå" eller "kan du inte byta kabeln efteråt så vi kan tapetesera redan nu". När jag velat bara måla vitt "sålänge" (temporärt) har hon då sagt "varför vill du inte ha fint direkt"... Temporärt kan ju iofs bli ett bra tag, men ibland är det bättre att göra nåt snabbt. Vet folk som haft en ful vägg och sen målat vitt (eller liknande) precis när de ska sälja, och sen ångrar att de inte bara målade om snabbt redan när de flyttade in... Att bara måla utan underarbete blir oftast hyfsat och går skitsnabbt och är billigt.
Nån gång kanske jag ska bara testa att (låta henne) tapetsera med en dyr tapet på en ospacklad vägg... Man måste ju lära sig nånstans, det är väl att jag redan gått på några minor...
👍
Jo. Hur kul är det att åka till tippen med gammalt skräp, betydligt roligare att laga mat. Och visst, backa med släpkärra kan vara knepigt och alla blir inte bra på det trots viss träning, men om man inte vågar försöka så lär man sig aldrig... (...från en som alltid får köra till tippen...)
Vi köpte ett renoveringsobjekt för lite drygt 8 månader sedan. Maken och jag är lite lagom händiga och intresserade och har tidigare erfarenhet från hus och lgh. Vi har en 10 månaders och en till på väg. Jobbar heltid bägge två, jag landar på ca 50h/ vecka.
Vi delar upp oss så att ingen någonsin har en roll. Om jag spacklar och ränner till tippen ena dagen och han passar barn så får han såga och slipa nästa chans. Vi tog in en firma för dräneringen och det var värt varje krona. Vi har också proffs i släkten så en del råd och hjälp från elektriker, snickare osv.
Räkna med att allt tar mycket längre tid. Jag råkar också gilla min bättre hälft och dessa månader har vi knappt setts. Det har alltid varit smidigare att dela på sig. Gemensamt så har vi väl landat i att det är slitigt och mycket med renoverandet, men ungefär som man räknade med. Det som tär mest är hur lite man hinner vara bara vi och hela familjen. Vi har tagit en renoveringspaus i ett par veckor för att hinna ses lite mer igen. Husköpet är inget vi vill ha ogjort men vi kommer lägga in en lägre växel och försöka komma ihåg igen hur den andre ser ut.
Edit: har man dessutom en tight budget (vem har inte det) så är det ett heltidsjobb att hålla span på blocket, marketplace och alla byggvaruhusdeals och auktioner för att hitta billiga vitvaror/byggmaterial/verktyg. Vi tänkte hela tiden att vi skulle försöka att göra klipp inför renoveringen men det tar också tid!
Vi delar upp oss så att ingen någonsin har en roll. Om jag spacklar och ränner till tippen ena dagen och han passar barn så får han såga och slipa nästa chans. Vi tog in en firma för dräneringen och det var värt varje krona. Vi har också proffs i släkten så en del råd och hjälp från elektriker, snickare osv.
Räkna med att allt tar mycket längre tid. Jag råkar också gilla min bättre hälft och dessa månader har vi knappt setts. Det har alltid varit smidigare att dela på sig. Gemensamt så har vi väl landat i att det är slitigt och mycket med renoverandet, men ungefär som man räknade med. Det som tär mest är hur lite man hinner vara bara vi och hela familjen. Vi har tagit en renoveringspaus i ett par veckor för att hinna ses lite mer igen. Husköpet är inget vi vill ha ogjort men vi kommer lägga in en lägre växel och försöka komma ihåg igen hur den andre ser ut.
Edit: har man dessutom en tight budget (vem har inte det) så är det ett heltidsjobb att hålla span på blocket, marketplace och alla byggvaruhusdeals och auktioner för att hitta billiga vitvaror/byggmaterial/verktyg. Vi tänkte hela tiden att vi skulle försöka att göra klipp inför renoveringen men det tar också tid!
Redigerat:
Panna/värmepump borde bli billigare, medan el kan bli mycket dyrare, men det beror förstås på hur mycket som ska göras. Bara uppgradera uttag etc, eller komplett ny dragning och central.E Emilius skrev:Har hittat ett mycket fint hus på ca 150 kvm som behövs renoveras.
Behöver hjälp med att komma ur "allt löser sig"-känslan och titta konkret på kostnader m.m.
Tanken är att jag ska göra det mesta själv och då ensamt.
El köper jag givetvis in och kanske en del av badrumsrenoveringen så som spackling och kakling. De andra posterna är bara material.
Jag har gjort en grov kalkyl som ser ut såhär:
Kök (ytskikt samt inredning och vitvaror) 150 000 kr Badrum 250 000 kr Sovrum 1 (målning samt parkett) 20 000 kr Sovrum 2 (målning samt parkett) 20 000 kr Sovrum 3 (målning samt parkett) 20 000 kr Sovrum 4 (målning samt parkett) 20 000 kr Panna (luft/vatten då det finns vattenburen värme redan) 250 000 kr WC 100 000 kr El (kanske ska göra en elbesiktning först för att se över behovet?) 75 000 kr Vardagsrum (målning samt slip parkett och lite gips samt reglar) 20 000 kr Matsal (målning samt slip parkett) 20 000 kr Oförutsett 100 000 kr Tjänstledighet 100 000 kr Summa 1 145 000 kr
Är den under-/överdriven någonstans? Har ca 2 miljoner i utrymme från "normalpriset" i området till försäljningspriset.
Till nästa stora fråga. Tanken är att göra ett "ryck" första 2-3 månaderna för att slippa bo i ett renoveringsobjekt och för familjens välmående. Vilka utrymmen bör man satsa på att få färdiga först?
Ni som har erfarenhet av denna typ av renovering och samtidigt har en familj. Svara gärna
Som någon skrivit redan, vad VILL ni göra, och vad BEHÖVER ni göra dvs vad behöver huset. Vad säger besiktningen?
Tänk på att ni bara har sett huset men inte bott där och använt det. Jag skulle inte stressa med kök och badrum om inget är akut där. Flytta in och känn efter hur det funkar och hur ni skulle vilja ha det.
Jag skulle nog köra sovrummen först och då i åldersordning, yngsta barnet först osv.
Man betalar med sin tid och relation. Viktigt att vara synkade, antingen att båda vill och kan hugga i och är beredda att lära sig, eller att man delar upp bygg och barn och har respekt för den andres roll.
Barn behöver inte ny parkett, de behöver föräldrar som mår okej.
Husägare
· Klagshamn
· 106 inlägg
Jag gjorde en del enklare saker själva så som utrivning, lagt parkettgolv osv. Erfarenheten av det är det går extremt långsamt. Ska man försöka att arbeta på kvällen efter vanliga jobbet samtidigt som det vanliga livspusslet med familj så blir det inte särskilt många timmar man hinner med varje dag. Och som tidigare nämnts så är det ganska påfrestande för förhållandet då frun får ta ett stort ansvar gällande barnen och dom vardagliga sakerna. Lätt att båda parter känner dom "gör allt"K Kardan79 skrev:
Husägare
· Småländska höglandet
· 5 086 inlägg
Trådens klokaste ord hittills!S Sir Duke skrev:
Jag är inne på äldre hus nummer 3 och 4 nu, och en sak jag har lärt mig, och det är att prioritera. Allt kostar arbete och allt kostar pengar, frågan är vad det är värt att lägga detta arbete och dessa pengar på? Erfarenheten har gjort mig till en strikt funktionalist: icke-fungerande måste åtgärdas snarast, fungerande men fult kan åtgärdas nån gång när vi har tid, lust och råd. Ett läckande tak (eller snart läckande tak) kan vi inte leva med, ett fult badrum kan vi däremot leva alldeles utmärkt med så länge den 70-talsbruna mattan och de gulnade golvbrunnarna är täta.
Förra året fick ena huset nytt tak, betongpannor. Vi passade på att kitta de tillika 70-talsbrunlaserade fönstren på övervåningen när vi ändå hade ställningen uppe. Det är skönt att ha det gjort, och eftersom vi jagade material på diverse konkursauktioner och dylikt och gjorde allt jobbet (utom plåtbeslagen runt skorstenen) själva, blev det inte speciellt dyrt.
Men det är också skönt att inte göra saker. Nu när jag tittar på den klarlackade furupanelen i vardagsrummet, som matchar så perfekt mot ovannämnda brunlaserade fönsterfoder, är det en bra känsla att veta att vi inte behöver lyfta ett finger. Det får vara som det är, en del av husets årsringar. Och genom att låta det vara som det är, blir det många arbetstimmar och kronor som kan användas till något roligare.
Jag vet.J Jesper Karlsson3 skrev:
Jag/vi valde den vägen.
Jag reagerade mest på hur du beskrev alternativet att samordna inköpt arbetskraft.
😂
Vi har totalrenoverat ungefär 100 kvadratmeter och gjort precis allt själva – förutom köket och dräneringen. Dessutom har vi fixat gillestugan i källaren och byggt en 70 kvadratmeter stor trall. Vi har bytt fasad på alla sidor och målat om huset. Utöver det har vi lagt pengar på en massa småsaker som man inte alltid tänker på, men som ändå kostar.
Att renovera kök med småbarn hemma är verkligen ingen höjdare.Vi öppnade upp planlösningen så att kök och vardagsrum nu hänger ihop, men det hade aldrig gått att göra med barn i rummet – det var hål i golvet för imkanal och mycket annat stök.
Vi bodde hos svärföräldrarna i 2 veckor.
Tanken var att hela projektet skulle landa på 700 000 kronor.
Nu är vi uppe i 900 000, men vi är i princip ”klara!”
Vi köpte huset i november 2023 och har jobbat sena kvällar efter att barnet lagt sig – ofta till ett på natten. Jag säger bara: aldrig mer. Om jag hade vetat då vad jag vet nu, så hade jag nog inte gjort det. Men nu när det nästan är klart känns det ändå skönt. Nu återstår bara lite mysiga projekt som jag kan ta itu med när andan faller på.
Att renovera kök med småbarn hemma är verkligen ingen höjdare.Vi öppnade upp planlösningen så att kök och vardagsrum nu hänger ihop, men det hade aldrig gått att göra med barn i rummet – det var hål i golvet för imkanal och mycket annat stök.
Vi bodde hos svärföräldrarna i 2 veckor.
Tanken var att hela projektet skulle landa på 700 000 kronor.
Nu är vi uppe i 900 000, men vi är i princip ”klara!”
Vi köpte huset i november 2023 och har jobbat sena kvällar efter att barnet lagt sig – ofta till ett på natten. Jag säger bara: aldrig mer. Om jag hade vetat då vad jag vet nu, så hade jag nog inte gjort det. Men nu när det nästan är klart känns det ändå skönt. Nu återstår bara lite mysiga projekt som jag kan ta itu med när andan faller på.
Redigerat:
En extra sak med "bara jobba lite efter riktiga jobbet" är att det tar lika mycket tid att plocka fram och undan om man jobbar åtta timmar som två, men den tid som inte ger något blir en större andel.J Jesper Karlsson3 skrev:
