Köpa orenoverat hus från 40-talet?

[Cancerman_777]

Naturligtvis får Cancerman_777 leva som han vill, men att skriva:

är fel eftersom vi två nu har många år tillsammans där vi har samägt lägenheter och hus samt tillsammans har jämkat ihop oss, beslutat och tagit ansvar utan att någon av oss varit missnöjda, så det är absolut ingen garanti på att det leder till osämja.

För mig skulle ett sånt här beteende leda till att jag var missnöjd och inte vilja fortsätta förhållandet:


För då är det en part som är viktigast och alltid ska ha sista ordet, dvs. inte tycker att den andre är viktig utan att saker är viktigare. Inte mycket till kärlek i mina ögon.

Jag höll med dig när du skrev:

Så du menar att ni båda varit nöjda och belåtna med ALLA, verkligen ALLA, beslut som fattats. Även de där en av er fått backa från vad den önskat? Jag känner mig själv så väl att jag vet att jag inte har vart det i mina unga år utan lärt mig vad jag behöver och inte.

För mig skrämmer ett kravställande från en partner på inflytande över mitt liv långt mer än självständighet.

Nej, så är det verkligen inte. Bara för att man inte kompromissar innebär inte det att man inte lyssnar, diskuterar och kommunicerar.

Jag ber dig att vänligen lägga ner snacket om att jag inte älskar min sambo. Du gränsar till övertramp.

 

[Finndjävel]

Bara för att man inte kompromissar innebär inte det att man inte lyssnar, diskuterar och kommunicerar.

Ha, det är nog precis vad det innebär.

 

[Martin_B]

Ha, det är nog precis vad det innebär.

Nä, där har Cancerman_777 faktiskt rätt. Det är två helt olika saker.

 

[Cancerman_777]

Ha, det är nog precis vad det innebär.

Det får stå för dig. Så är det inte under mina tak eller bland dem i min krets.

 

[Finndjävel]

Ifall det inte finns på kartan att kompromissa vad spelar det då för roll att man lyssnar, diskuterar och kommunicerar? Vad kan man överhuvudtaget få ut av en konversation när man redan har bestämt sig att man kör sitt eget race?

 

[Martin_B]

Ifall det inte finns på kartan att kompromissa vad spelar det då för roll att man lyssnar, diskuterar och kommunicerar? Vad kan man överhuvudtaget få ut av en konversation när man redan har bestämt sig att man kör sitt eget race?

Det ser ju väldigt bra ut utåt, blir svårare att klandra en. Exakt vad våra politiker håller på med ...de ser ut att kompromissa, men de har bestämt sig för länge sedan och kört sitt eget race

Men det ser ju väldigt bra ut utåt i allafall! Och folk köper det! hahaha

 

[Cancerman_777]

Ifall det inte finns på kartan att kompromissa vad spelar det då för roll att man lyssnar, diskuterar och kommunicerar? Vad kan man överhuvudtaget få ut av en konversation när man redan har bestämt sig att man kör sitt eget race?

Man kan få nya infallsvinklar. Nya tankebanor. Man kan ha missat saker i sitt eget tänk. Ja...listan kan göras lång.

 

[BirgitS]

Så du menar att ni båda varit nöjda och belåtna med ALLA, verkligen ALLA, beslut som fattats. Även de där en av er fått backa från vad den önskat? Jag känner mig själv så väl att jag vet att jag inte har vart det i mina unga år utan lärt mig vad jag behöver och inte.

Jag kan inte påminna mig något beslut där jag har känt mig överkörd och jag hoppas verkligen att det gäller min sambo också. Så jag kan inte känna igen mig i att någon backar. Som ett exempel: När vi ska köpa en soffa kan vi hålla på och titta på soffor i kanske två år innan vi hittar en soffa som vi båda tycker om. Det tar tid men det får det lov att ta.
Ett annat exempel: Vi kanske inte tycker det är så kul att träffa varandras släktingar alla gånger, men det är ju något som man gör för att man ställer upp som stöd för den man älskar.

Sen blir det väl lättare av att vi träffades som unga utan en massa färdiga åsikter om hur man ska bo utan har tagit intryck av vad vi båda har tyckt under åren.

Vi har ju vänner som varit äldre när de blev ihop och kommer med ett bagage av hur saker ska vara och där har det väl varit besvärligare, t.ex. ett fall där han är väldigt förtjust i sten som material i inredning men då har det fått bli typ hyllor, soff- och matbord i sten i vardagsrummet men inte i något annat rum, och inte val av möblerna med mest sten utan lite lättare. Det är ju också ett sätt att komma överens utan att en person känner att de får backa för att en annan person ska bestämma allt.

 

[Cancerman_777]

Jag kan inte påminna mig något beslut där jag har känt mig överkörd och jag hoppas verkligen att det gäller min sambo också. Så jag kan inte känna igen mig i att någon backar. Som ett exempel: När vi ska köpa en soffa kan vi hålla på och titta på soffor i kanske två år innan vi hittar en soffa som vi båda tycker om. Det tar tid men det får det lov att ta.
Ett annat exempel: Vi kanske inte tycker det är så kul att träffa varandras släktingar alla gånger, men det är ju något som man gör för att man ställer upp som stöd för den man älskar.

Sen blir det väl lättare av att vi träffades som unga utan en massa färdiga åsikter om hur man ska bo utan har tagit intryck av vad vi båda har tyckt under åren.

Vi har ju vänner som varit äldre när de blev ihop och kommer med ett bagage av hur saker ska vara och där har det väl varit besvärligare, t.ex. ett fall där han är väldigt förtjust i sten som material i inredning men då har det fått bli typ hyllor, soff- och matbord i sten i vardagsrummet men inte i något annat rum, och inte val av möblerna med mest sten utan lite lättare. Det är ju också ett sätt att komma överens utan att en person känner att de får backa för att en annan person ska bestämma allt.

Soffan var ett perfekt exempel. Jag är närmare 2 meter lång. Jag MÅSTE ha en soffa jag kan ligga i för att variera för min rygg. NO way att jag avvaktar 2 år för att få en soffa som vi båda skall känna är ok. Min rygg är värd LÅNGT mer än så.
Släktingar...ja, men det ser inte jag som en kompromiss. Det är av ren hövlighet som man följer med.

Det handlar aldrig om att köra över någon. Var får du alla dramatiska paralleller från? Självklart måste någon backa, för jag betvivlar å det starkaste att ni är samstämmiga i precis allt.

 

[BirgitS]

I så fall backar vi båda två, för vi jämkar ihop våra åsikter tills vi kommer fram till något som båda tycker är bra, även om det inte är optimalt för någon av oss så blir vi nöjda, bland annat för att vi vet att den andre också är nöjd.

Nåja, vi börjar ju titta på ny soffa när den gamla blir börjar bli utsliten så det är ju inte fråga om att stå utan soffa i två år.

 

[Cancerman_777]

I så fall backar vi båda två, för vi jämkar ihop våra åsikter tills vi kommer fram till något som båda tycker är bra, även om det inte är optimalt för någon av oss så blir vi nöjda, bland annat för att vi vet att den andre också är nöjd.

Nåja, vi börjar ju titta på ny soffa när den gamla blir börjar bli utsliten så det är ju inte fråga om att stå utan soffa i två år.

Så ingen blir nöjd alltså. Det är ju exakt det jag vä det mig mot.

Nej, men den kanske gjort sitt innan ni hunnit svänga in er, och nej...jag är mer mån om min rygg än om att min sambo inte skulle gilla färgen.

 

[heimlaga]

Då kan du anmäla mig också för jag håller med Finnen och Birgit i sakfrågan.

Just nu håller jag på och kompromissar ihop början till mitt livs första förhållande som 37-åring.
Det är sant att hon många gånger lyckas förklara saker så jag inser att jag har haft fel och att jag många gånger lyckas få henne att inse att hon har haft fel. Hon är fruktansvärt intelligent och det är en sida som jag tycker om hos henne.
Likväl så finns det frågor där vi helt enkelt måste kompromissa för att vi båda skall kunna få ett bra liv i vårt framtida förhållande.

 

[Cancerman_777]

Då kan du anmäla mig också för jag håller med Finnen och Birgit i sakfrågan.

Just nu håller jag på och kompromissar ihop början till mitt livs första förhållande som 37-åring.
Det är sant att hon många gånger lyckas förklara saker så jag inser att jag har haft fel och att jag många gånger lyckas få henne att inse att hon har haft fel. Hon är fruktansvärt intelligent och det är en sida som jag tycker om hos henne.
Likväl så finns det frågor där vi helt enkelt måste kompromissa för att vi båda skall kunna få ett bra liv i vårt framtida förhållande.

Det handlar inte om att hålla med eller vad han tycker I SAKFRÅGAN, men att hävda någonting om min person hör inte hemma I SAKFRÅGAN.

 

[Madelenh]

Det finns en hel del att tänka på och ta ställning till innan man ger sig på ett sådant projekt.

Med tanke på att ni vill köpa ett billigt hus som har renoveringsbehov, så förmodar jag att ni inte har obegränsat med pengar. Och då är det klokt att renovera själv, av flera orsaker.
Dels vet ni precis vad som har gjorts och hur det har gjorts, dels sparar ni mycket pengar på att göra det själva. Ha också i åtanke att vi går mot sämre tider med lägre huspriser och högre räntor. Så att leja bort stora renoveringar och tro att man får igen pengarna om 5-10 år kan vara fel. Dvs. ännu en anledning till att göra så mycket som möjligt själv.

Men att renovera själv har också ett pris. Som många skriver så kommer det garanterat tära på förhållandet, såvida ni inte är självplågare bägge två. Det är oundvikligt. Stora delar av huset kommer säkert vara upp och ner längre perioder, ni kanske därför saknar rum och utrymme. Det kan bli en del bråk p.g.a sådana småsaker. Verktyg och annat skräp som ligger framme som man snubblar på och sådant där smått kan snabbt trigga igång bråk när bägge redan är utmattade och är på spänn.

Men så gäller samma sak även dålig ekonomi. Anta att ni köper ett färdigrenoverat hus eller rent av bygger nytt. Ja, då blir det mesta smidigt, men istället får ni sämre ekonomi och stora lån. Sådan stress är heller inte bra för hälsan.

Så tänk igenom vilket av alternativen pest eller kolera som är mest tolererbart, och detta skriver jag återigen med tanke på att ni funderar på att köpa ett gammalt renoveringsobjekt för en "billig peng", något som man knappast siktar in sig på om man har alla pengar i världen.

Ställer er även frågan hur länge ni planerar att bo där. Är det okej att bo där livet ut, så är det lättare att satsa flera på på renovering, än om man bara skall bo där i några år. Det finns alldeles för många som köper renoveringsobjekt, renoverar sönder sig själva i 4-5 års tid, sen säljer de skiten av ren utmattning, när de äntligen har fått ordning på allt

Hade jag varit er, så hade jag renoverat, beroende på vad som skall göras. Är det för omfattande så vet jag ej om jag hade gett mig in på det idag. Den som har renoverat i flera, eller kanske många, år, vet mycket väl vad jag pratar om ...det tär på en!
Fast å andra sidan har man det gott ekonomiskt i långa loppet, och det är ju en stor fördel och frihet.

Har nog kommit fram till att vi inte siktar på detta hus ändå. Priset på huset är just nu 700tusen och vad vi räknat på lite mer lätt då vi inte sätt oss in i de 100% (tyvärr) så blir renoveringen på runt 1-1,2miljoner och om man ska tänka pris mässigt i framtiden är de inte värt de. Men har fortfarande de där i huvudet som mäklaren sa ; om ni köper ett hus på vi säger 1,4 och ändå har planer för att göra om köket innom loppet av en snar framtid så betalar ni ju för köket 2 gånger..
Vilket i de fallt bli sant om man är nöjd med resten av huset förutom köket då.

Men jätte tack för tips!
Jag vill ju tro att jag vill renovera och pyssla med sånt , då jag ändå tycker jag är rätt händig men samtidigt är jag så rädd för att göra fel! Hur kommer man över de? Tips på de?

 

[Staffans2000]

Oavsett så brukar sådana relationer ofta bildas genom att den undergivna parten har nästlat sig in hos den mer framgångsrika parten just för att få ett bättre liv. Det är en form av bedrägeri

Bedrägeri?
Jag kallar det prostitution!

Staffan