Då är jag också gammelmodig!TheGame skrev:
Jag och min fru har precis köpt hus, rent ekonomiskt så har jag gått in med mer pengar, då jag hade en br som när vi sålde gav nästan 1,6 milj i vinst. Men vi går in 50/50. Hon har bidragit så pass mycket under alla våra år. Sedan så hade vi tur att tack vare hennes kö tid i HSB lyckades få tag i en HR. Vilket gjorde att vi kunde sälja i lugn och ro och sedan köpa i samma takt. En HR i innerstan i Stockholm har ett visst värde.
(Att hon tjänar mycket mer än mig innebär att hon får ta ganska stort ekonomiskt lass...)
Sedan är statistik underbart! Som tur var så använder jag mig inte av statistik, då låter jobbigt.... räkna med att det finns 50% risk att det skiter sig.... Nää... Lite mer positivt vill jag ha det...
Men jag har lärt mig en sak här i livet, man ska ha papper på allting.... (inte för att jag alltid lever som jag lärt mig är en annan sak 
)
)När man avtalar bort sambolagen betyder det att var och en äger ensam den egendom som resp. part köper även om den är för gemensamt bruk. Tänk på att avtala bort även för framtida köp inte bara de som varit fram till avtalet. Känns detta fel så gift er!
Jag och min sambo var i ungefär samma läge. Inget snack när vi köpte. Fråga din bank, de har sina egna idéer.
Jag hänvisades av banken till en jurist som upprättade ett så kallat "Bodelningsavtal", femtusen eller nåt. Banken hjälpte inte till med det (Nordea).
Lustigt nog ville banken ha detta när vi skulle sälja. "För att jag inte senare skulle komma att ställa några krav på min sambo/fästmö."
Jag hänvisades av banken till en jurist som upprättade ett så kallat "Bodelningsavtal", femtusen eller nåt. Banken hjälpte inte till med det (Nordea).
Lustigt nog ville banken ha detta när vi skulle sälja. "För att jag inte senare skulle komma att ställa några krav på min sambo/fästmö."
Vill du se det positivt så kan du tänka att det är 50% chans att ni lyckas, inte så illa!Odjuret skrev:
Slängde in över 200000 i kontantinsats och min livskamrat 0. Vi står båda som ägare på huset/lån och betalar lika på lån och amortering. Vi har varit tillsammans i över 10år och jag ser det inte som ett problem att jag betalade kontantinsatsen, aldrig känt att jag ångrat mig.
En stadig ekonomi är mer värd än vem som betalar vad anser jag. Och ett stabilt förhållande då
En stadig ekonomi är mer värd än vem som betalar vad anser jag. Och ett stabilt förhållande då
Det beror på hur man värderar jämlikhet i en relation. Vår syn på samboavtalet är att det är ett papper som förhoppningsvis aldrig ska behöva användas, men som är mer eller mindre nödvändigt får att våga satsa stort och ändå ha en jämställd relation.
Det blir stört omöjligt att ha en gemensam vardagsekonomi om vi inte också delar lika på t ex renoveringar, men om vi ska ha samma investeringsvilja i sånt måste vi också dela 50/50 på värdeförändringen. Samtidigt skulle det kännas jävligt snopet att antingen inte kunna använda allt kapital vid bostadsköpet, eller att förlora flera hundra tusen om det spricker redan efter ett par år.
TL;DR: I en någorlunda ekonomiskt jämlik relation blir vardagen väldigt mycket lättare om man äger lika andelar och skriver avtal om kapitalinsatsen, som sen får ligga i en låda på obestämd framtid.
Det blir stört omöjligt att ha en gemensam vardagsekonomi om vi inte också delar lika på t ex renoveringar, men om vi ska ha samma investeringsvilja i sånt måste vi också dela 50/50 på värdeförändringen. Samtidigt skulle det kännas jävligt snopet att antingen inte kunna använda allt kapital vid bostadsköpet, eller att förlora flera hundra tusen om det spricker redan efter ett par år.
TL;DR: I en någorlunda ekonomiskt jämlik relation blir vardagen väldigt mycket lättare om man äger lika andelar och skriver avtal om kapitalinsatsen, som sen får ligga i en låda på obestämd framtid.
Har man gemensam ekonomi dröjer det inte många år innan den där kontantinsatsen antingen jämnat ut sig eller blivit dubbelt så stor.
Har man gemensam ekonomi så lägger man ju alla sina pengar i samma låda och sen bryr man sig inte om vem som använder dem.
De första åren vi bodde i huset gick hela min lön till räkningar varje månad. Vissa månader var t.o.m. sambon tvungen att sätta in pengar på mitt konto. Sen stod sambon för såna saker som mat och kläder. Tror det dröjde närmare 3 år innan sambon slapp sätta in pengar till mig varje månad.
Sett ur det perspektivet så var kontantinsatsen en droppe i havet. Skulle vi ha skrivit kontrakt på nåt så skulle det ha varit vems lön som användes till vad.
Har man gemensam ekonomi så lägger man ju alla sina pengar i samma låda och sen bryr man sig inte om vem som använder dem.
De första åren vi bodde i huset gick hela min lön till räkningar varje månad. Vissa månader var t.o.m. sambon tvungen att sätta in pengar på mitt konto. Sen stod sambon för såna saker som mat och kläder. Tror det dröjde närmare 3 år innan sambon slapp sätta in pengar till mig varje månad.
Sett ur det perspektivet så var kontantinsatsen en droppe i havet. Skulle vi ha skrivit kontrakt på nåt så skulle det ha varit vems lön som användes till vad.
har man planerat att ha separata ekonomier där var part alltid står för sina kostnader ja då är det väl en bra ide att räkna på kronor och procent. Har man däremot ändå tänkt ha gemensam ekonom, kanske skaffa barn och vara föräldraledig ja då är det nog bäst att släppa rättvisetänket.
Jag har sett många förhållanden spricka för att någon känner sig rädd att "bli lurad", på tex kontantinsatsen. Får väl hoppas att hen ändå känner sig nöjd med att få tillbaka sina pengar även om familjen inte finns kvar....
Jag har sett många förhållanden spricka för att någon känner sig rädd att "bli lurad", på tex kontantinsatsen. Får väl hoppas att hen ändå känner sig nöjd med att få tillbaka sina pengar även om familjen inte finns kvar....
Men eftersom jag måste vara negativ så... Det är alltså 50/50 att det tar håller...MartinP666 skrev:Vill du se det positivt så kan du tänka att det är 50% chans att ni lyckas, inte så illa!
Men om jag inte visar statistiken för frugan, finns det större chans att det håller då?
För gifta som har barn(boendes hemma) där föräldrar begär skilsmässa är det en period om 6mån där föräldrar får gå i par terapi och utvärdera om deras val är det rätta innan skilsmässa blir godkänd av staten.Adam F skrev:
På riktigt! Ni som utgår från att det ska skita sig när ni skaffar gemensamt boende men ändå väljer att ha delad ekonomi. Sitter ni varje nyårsafton och räknar om procentsatsen på ägandet av huset/lägenheten eller hur gör ni sen. "Du gumman, i år har jag lagt 10000 kronor mer än dig i vår gemensamma ekonomi för jag tjänar bättre än dig då du varit föräldraledig. Så nu vill jag ha en procent mer av huset, för du förstår om x antal år så kommer vi att separera och då vill jag att rätt ska vara rätt" Underbart liv ni måste leva, inte konstigt att förhållanden slutar i skilsmässa...
