37 325 läst ·
362 svar
37k läst
362 svar
Köpa hus för flera miljoner efter 5-minuterstitt???
Vill faktiskt också ställa följande fråga. Om du nu har kommit så långt att du har lagt ett bud, vunnit budgivningen och beställt en besiktning, på vilken du märker att vägen är så trafikerad att du faktiskt inte vill bo där, du pallar helt enkelt inte med att trädgården inte i närheten så lugn som du trodde - är det då inte lite slöseri med pengar att du har lagt ut några tusenlappar, helt i onödan?AndersPS skrev:
Jag har aldrig sagt att det är fel eller konstigt att lägga mycket tid på att titta på ett hus. Det jag motsätter mig är ditt resonemang om att det är det enda rätta. Människor fungerar olika, och då är det också väldigt logiskt att olika metoder - vare sig det gäller köp av hus eller dasspapper - fungerar olika bra för olika personer. Att då uttrycka sig som du gör ger en reaktion (från mig och andra) för att det ger indikationer om en ganska trist människosyn där man dömer ut alla som inte prioriterar/tänker likadant som en själv. Och du måste väl själv inse att du verkar reagera starkt på andras reaktioner, vilket i sig är lite motsägelsefullt?Martin_B skrev:
Som BiFuel säger, så är det inte alla som får ut särskilt mycket mer info från att stanna ytterligare 45 min. Många har redan påpekat att det ju kvittar hur inredningen i köksskåpen ser ut eller vilket av sovrummen som har största garderoben, och kan man då inte utröna så mycket mer om skicket än det man redan sett på en kvart så kan de där extra minuterna kanske bättre spenderas genom att strosa omkring i området tex?
Ja, vissa lägger lång tid på att leta efter TV eller bil, vissa ligger på stranden eller läser böcker istället för att läsa på om husrenovering, men är det så konstigt? I slutändan handlar det ju bara om olika prioriteringar, och jag tycker inte alls att det är förvånande att vissa vill prioritera de prylar man tycker är roligast, eller att må bra och slappna av en stund.
Sedan kan jag väl tillägga att jag däremot håller med till fullo om att det är bra korkat att ta en 5-minuterstitt, inte göra någon egen besiktning och sedan i efterhand försöka få varenda grej man upptäcker till "dolt fel" bara för att man inte vill betala för alla reparationer och fel. Men att frångå sin undersökningsplikt och att vara kvick i sina beslut tycker jag inte alls är samma sak. Jag har ibland tagit fel beslut i andra sammanhang, men då står jag också för det och tar konsekvenserna. Ibland har det ändå varit bättre än att inte ta ett beslut alls.
Finns såklart en risk att det kan uppkomma brister som kostar pengar MEN man kan även tappa stora summor genom att vara för noggrann & långsam. Jag har själv tjänat massa deg genom snabba & ibland impulsiva beslut/affärer. You snooze - you loooose 
Redigerat:
Som sagt - människor är olika. Det handlar väl till syvende och sist om vad man värderar hos ett objekt. en del människor störs inte av att det dyker upp saker som behöver fixas med tiden. Andra måste känna av karman i huset väldigt noga. Någon kanske ändå vill göra större renoveringar och därför bryr sig mindre om hur vissa saker i huset ser ut/fungerar. Somliga har mer eller mindre obegränsade resurser och planerar att blåsa ut det mesta och anlita hjälp för att åtgärda. En annan person vill bo billigt, och lägger därför ribban lågt och accepterar en hel del fel och brister för att få ett billigt objekt.
Sedan så gissar jag att de som köpt ett antal hus under sin livstid med tiden lär sig att snabbt värdera vad som är bra/mindre bra.
För mig och fästmön (som hyfsade husrookies - har bara haft fritidshus förut) så var det viktigt att minimera behovet av dyra överraskningar, inte minst därför att vi inte har så mycket tid/kompetens att fixa en massa saker själva. I och med detta så gjorde vi valet att köpa ett mer "färdigt" objekt med minimala underhållskostnader.
För egen del så är erfarenheten att man iofs på ganska kort tid för en bu eller bä-känsla för ett hus. Om inte magkänslan finns där så spelar det ingen roll hur många andra fördelar som finns. När man väl har ringat in ett eller flera objekt så handlar det ganska mycket om hemarbete för att få en uppfattning om vad ett köp skulle innebära. Och inte minst lusläsa besiktningsprotokoll, ställa frågor till mäklaren och om det blir skarpt läge även göra en egen besiktning.
Sedan så gissar jag att de som köpt ett antal hus under sin livstid med tiden lär sig att snabbt värdera vad som är bra/mindre bra.
För mig och fästmön (som hyfsade husrookies - har bara haft fritidshus förut) så var det viktigt att minimera behovet av dyra överraskningar, inte minst därför att vi inte har så mycket tid/kompetens att fixa en massa saker själva. I och med detta så gjorde vi valet att köpa ett mer "färdigt" objekt med minimala underhållskostnader.
För egen del så är erfarenheten att man iofs på ganska kort tid för en bu eller bä-känsla för ett hus. Om inte magkänslan finns där så spelar det ingen roll hur många andra fördelar som finns. När man väl har ringat in ett eller flera objekt så handlar det ganska mycket om hemarbete för att få en uppfattning om vad ett köp skulle innebära. Och inte minst lusläsa besiktningsprotokoll, ställa frågor till mäklaren och om det blir skarpt läge även göra en egen besiktning.
Vad kul ni verkar ha i den här tråden
. Den passerar alla gränser för anständighet i skrift. Mycket beroende på att vissa debattörer tror sig veta allt om andra.
Snabba beslut i skarpt läge är inte nödvändigtvis oförberedda eller oövertänkta. Det är klart att de kan vara det. Men ofta beror snabba beslut tvärtom på att den som kan haka på är redo på en massa olika plan.
Att lägga bud på en tomt, ett hus eller en lägenhet efter fem minuter på visningen är inte konstigare än att gå in i en affär och tie minuter senare gå ut med en ny maskin eller ett par nya byxor.
Om jag är på visningen av en orsak är det enda jag egentligen saknar att veta hur objektet känns. Det tar inte fem minuter och är den enskilt viktigaste punkten om jag avser bo där. Hus utan själ är obeboeliga för mig.
Vad som däremot inte kommer hända är att jag dras med in en vansinnig budgivning. Det är troligen därför jag hittills inte köpt med det högsta budet.
Jag vet vad jag har råd med med lillfredsställande marginaler. Jag klämmer ur mig det snabbt och meddelar att jag föredrar friskrivning.
Sköter jag mina kort väl kommer både gamla ägaren och mäklaren vilja att just jag köper. Hellre till mig än en gnetig typ som de tror ska besikta och sedan börja snacka om prisavdrag för den trasiga diskmaskinen eller lilla sättningen på grundhörnet som jag såg på väg in.
Mvh Findus
Snabba beslut i skarpt läge är inte nödvändigtvis oförberedda eller oövertänkta. Det är klart att de kan vara det. Men ofta beror snabba beslut tvärtom på att den som kan haka på är redo på en massa olika plan.
Att lägga bud på en tomt, ett hus eller en lägenhet efter fem minuter på visningen är inte konstigare än att gå in i en affär och tie minuter senare gå ut med en ny maskin eller ett par nya byxor.
Om jag är på visningen av en orsak är det enda jag egentligen saknar att veta hur objektet känns. Det tar inte fem minuter och är den enskilt viktigaste punkten om jag avser bo där. Hus utan själ är obeboeliga för mig.
Vad som däremot inte kommer hända är att jag dras med in en vansinnig budgivning. Det är troligen därför jag hittills inte köpt med det högsta budet.
Jag vet vad jag har råd med med lillfredsställande marginaler. Jag klämmer ur mig det snabbt och meddelar att jag föredrar friskrivning.
Sköter jag mina kort väl kommer både gamla ägaren och mäklaren vilja att just jag köper. Hellre till mig än en gnetig typ som de tror ska besikta och sedan börja snacka om prisavdrag för den trasiga diskmaskinen eller lilla sättningen på grundhörnet som jag såg på väg in.
Mvh Findus
Det är kanske inte det enda rätta, men det mest rätta om man ser på det logiskt. Och alla får ju naturligtvis göra precis som de önskar, men med ditt resonemang skulle man också kunna "hålla med" de som börjar bygga taket på ett hus först, och sedan ger sig på väggarna, och till sist grunden.Pytt skrev:
Taket fäster de tillfälligt på några pinnar ungefär, sedan bygger de stommen under. Sedan avslutar de med grunden.
Tycker du det känns som rätt, om de som gör det är vana vid det och tycker om att göra så? Med ditt resonemang, så ja, du tycker det är rätt, bara för att de tycker det.
Medan med mitt resonemang, så är det fel. De får naturligtvis slita ut sig som de önskar genom att bygga i så konstig ordning, då det är helt upp till dem att göra så, men det är likväl fel för det.
Sedan är det inte lika kristallklart att det är "fel" att bara titta på ett hus i 5, eller ens 15 minuter, istället för att utnyttja all den tid man kan få, som är vanligtvis 1-2 timmar under vanliga visningar. Men det är trots allt det mest logiska och det klokaste man kan göra, baserat på storleken och betydelsen av affären.
Räknar du ut hur mycket tid du lägger av ditt liv på att bo i objektet i fråga, och sedermera för att arbeta ihop pengarna till objektet på ditt arbete, så ser du nog väldigt snabbt, att 1-2 timmar hit eller dit är en droppe i havet, och procentuellt sett betydligt kortare tid, än vad du står i affären och väljer dina äpple i fruktdisken, äpplen som du lägger ut några futtiga kronor på och som du äter upp i ett nafs hemma.
Räkna ut det förhållandet rent procentuellt sett, så skall du se vad jag menar.
Ännu en bra liknelse.
Ni känner säkert till de här frågesportprogrammen där två eller fler grupper tävlar mot varandra och man skall svara på frågor under en viss tid. Man får kanske 60 sekunder på sig.
Ni kanske har märkt att om de inte är helt 100% säkra (något man ju av naturliga skäl aldrig kan vara om man inte personligen har bott in ett hus eller av annan anledning känner till objektet till fullo), så utnyttjar de alltid tiden till att dividera fram och tillbaka för att verkligen maximera chanserna att få fram rätt svar.
De vill aldrig riskera att slösa bort dyrbara sekunder, utan utnyttjar den tid de har till förfogande.
Denna liknelse är bra, för de flesta som har sett sådana program, typ på Spåret och alla de frågesportprogrammen, känner igen vad jag menar och kan sätta sig in i själva principen.
Ni känner säkert till de här frågesportprogrammen där två eller fler grupper tävlar mot varandra och man skall svara på frågor under en viss tid. Man får kanske 60 sekunder på sig.
Ni kanske har märkt att om de inte är helt 100% säkra (något man ju av naturliga skäl aldrig kan vara om man inte personligen har bott in ett hus eller av annan anledning känner till objektet till fullo), så utnyttjar de alltid tiden till att dividera fram och tillbaka för att verkligen maximera chanserna att få fram rätt svar.
De vill aldrig riskera att slösa bort dyrbara sekunder, utan utnyttjar den tid de har till förfogande.
Denna liknelse är bra, för de flesta som har sett sådana program, typ på Spåret och alla de frågesportprogrammen, känner igen vad jag menar och kan sätta sig in i själva principen.
Hej hopp, du e tyvärr ute och cyklar. Du kan omöjligt avgöra vad som är mest logiskt och klokast för alla. Absolut att det är mest logiskt och klokast för DIG men detta är ingen vetenskap & du har tyvärr inte svaret för ALLA, bara för dig!Martin_B skrev:
Jag har redan reserverat mig för människor med riktigt mycket pengar, som gör precis som de önskar och har människor som sköter allting åt de. Det är människor med många hundra miljoner kronor eller mer.lambo skrev:
Men inte ens en multimiljonär kan vara nöjd med att behöva sälja ett objekt i förtid för att han inte är nöjd, och för att han inte ville lägga någon extra timma på att titta före köp. Det är en synnerligen dålig affär att behöva ta åtskilliga timmar, kanske dagar för att ordna en försäljning (en extra flytt som det medför skall vi inte ens tala om), bara för att man har försökt spara in en sketen timme.
Matematiken går ej ihop, och således heller ej logiken.
Sen har jag full förståelse för att alla är olika och vissa kanske beställer sin partner över nätet, men det gör inte deras val logiskt för det.
Kan du, eller någon annan som inte håller med mig, ge mig logiska exempel på varför det är en dålig/dum tidsinvestering att utnyttja den timmen, eller rent av de två timmarna (under två visningar) som man har till sitt förfogande innan man bestämmer sig för ett objekt för att sen köpa det?
Just med tanke på vad det innebär att behöva sälja objektet i fråga i det fall man inte är riktigt nöjd?
Inget och ingen säger att man akut säljer veckan efter, men det kan rent av handla om att man är såpass missnöjd att man redan samma år börjar titta efter andra objekt och flyttar 5-10 år tidigare än man hade gjort annars = ytterligare en försäljning och flytt i onödan.
Snälla ge mig logiska exempel, som sagt, på vad som är så mycket viktigare än att man lägger den extra tid man har till sitt förfogande?
