Det är nog tyvärr svårt om ni inte delar den. Lantmätaren kan göra ett förslag på delning men det kostar ju en del, men om man har tänkt dela gården så kommer lantmätarn ändå att kosta en del.A AnnaCGL skrev:
Man kan ju ”köpa ut” den ena parten under marknadsvärde. Kom överens om ett belopp som känns rimligt för båda, och dra sen lott om vem som får köpa ut den andre.
Eller upprätta ett skuldebrev till marknadsvärde och låt den som tar över gården betala över tid.
Bara ett par tankar.
Eller upprätta ett skuldebrev till marknadsvärde och låt den som tar över gården betala över tid.
Bara ett par tankar.
jobbig situation och väldigt tråkigt att föräldrarna inte planerat för detta inklusive kompensation för länge sen. Vet inte hur gamla de är, men om den nu är så välskött och värdefull som du säger så borde det finnas möjligheter att ta fram kapital för att kompensera ekonomiskt. Om man vill.A AnnaCGL skrev:
Jag förstår att pappan ”vill” att en ska ta över, men hur ser föräldrarna på rättviseaspekten? Om de tycker att det är oproblematiskt att en får allt och den andra inget (utöver laglott då såklart), ja då vet jag inte riktigt hur man ska göra. Har den frågan ställts?
Ger i övrigt samma råd som andra - ta hjälp! Areal t ex lär vara vana vid att hjälpa till vid generationsskiften.
Husägare
· Småländska höglandet
· 5 634 inlägg
Då finns inte något bättre alternativ än att göra en gammal hederlig hemmansklyvning. Det verkar inte som om någon av er kan köpa ut den andre, och om ni får varsin halva av gården blir båda åtminstone hyfsat nöjda.A AnnaCGL skrev:
Tänker någon av er eller båda bedriva aktivt jordbruk eller skogsbruk på gården, och är era planer åt olika eller samma håll? Finns idag någon näringsverksamhet på gården som någon av er eller båda vill ta över?
Diverse kreativa lösningar med utköp av hela fastigheten under marknadsvärdet bär med sig stora risker för framtida osämja.
Har era föräldrar en realistisk bild av hur detta generationsskifte kan gå till?
Tycker dina föräldrar beter sig egoistiskt faktiskt. Väldigt stor risk att en av er kommer gå genom livet och känna bitterhet över detta, till och med om det går att ersätta ena brodern med halva marknadsvärdet. Sälj hela alltet och lev era liv oberoende av era föräldrars val tycker jag.
Husägare
· Småländska höglandet
· 5 634 inlägg
Det här är lite OT, men för dem av er som antar att det är fråga om 2 bröder, läs TS användarnamn långsamt. Eller besök TS' profil 
...
...tror inte att vi kommer att landa i att dela gården, inte heller samäga. Jag tänker att det hade varit enklare att nöja sig med en mindre kompensation om man inte själv var intresserad av gården utan endast glad att den stannar i familjen. Men att både bli av med gården och dra ett kortare strå ekonomiskt känns inte som att det kommer vara hållbart i längden.Cheesen skrev:
föräldrarna har kapital och äger även andra företag, det kan absolut vara idé att titta om det skulle kunna gå att hitta kompensation där igenom på något sätt. De är väldigt måna om att familjen går först, går det inte att lösa så att alla blir nöjda så säljer de hellre. Det vill ju egentligen ingen och risken med det är att någon kommer att köpa och sen stycka sönder och tjäna en massa pengar på det. Då kan ju lika gärna vi tjäna de pengarna. Men det är ju såklart ingen som vill se det egentligen. Så det är lite som att vi biter oss själva i svansen hela tiden.
Är det ens ett alternativ att sälja släktgården till högstbjudande utifrån? Hela familjen vill väl att gården kommer förvaltas vidare av er familj - i så fall är det väl inte relevant att prata om marknadspris.
I slutändan är det dina föräldrars gård och de gör vad de vill med den. De kan sälja den och resa för pengarna så att ni inte får något arv längre fram.
Ta hjälp av någon utifrån. Man kan komma överens om ett pris och köpa ut den andra. Stycka av tomt kan man väl. Man kan skriva avtal att syskon har förköpsrätt vid en evt. framtida försäljning, indexjusterat om man så vill.
Andra har varit i liknande situationer förr och ändå kunnat gå vidare utan osämja.
Lycka till
I slutändan är det dina föräldrars gård och de gör vad de vill med den. De kan sälja den och resa för pengarna så att ni inte får något arv längre fram.
Ta hjälp av någon utifrån. Man kan komma överens om ett pris och köpa ut den andra. Stycka av tomt kan man väl. Man kan skriva avtal att syskon har förköpsrätt vid en evt. framtida försäljning, indexjusterat om man så vill.
Andra har varit i liknande situationer förr och ändå kunnat gå vidare utan osämja.
Lycka till
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 209 inlägg
Det sätter ju helt klart frågan i en annan dager. Om gårdsarvet är mindre än hälften av det totala arvet är det mycket lättare att lösa så att den som inte får gården inte blir förfördelad.A AnnaCGL skrev:
Men, här gäller det att inte glömma faktorn tid, både i form av inflation och upplevd nytta.
Om vi har arvingarna A (TS) och B där B idag får gården (låt oss säga värd 10 Mkr) medan A får vänta på sitt arv tills båda föräldrarna gått bort, väl medveten om att det finns mer än 10 Mkr kvar i boet så kan A:s position ändå vara väldigt dålig.
Om vi exempelvis har inflation på i genomsnitt 5 % så kommer värdet av gårdsarvet att stadigt sjunka, då förskottsarv räknas i fast penningvärde. Om mindre än 15 år kommer det att vara hälften. Den som får ärva tidigt får alltså ärva mer, ju tidigare (eller högre inflation) desto mer.
Lägg därtill att den som får gården faktiskt också kommer i besittning av den, och kan använda den (eller värdet av den) till att berika sitt liv.
Så givet antagandena kan A eller B få en gård som idag är värd 10 Mkr men som när den ska ”betalas” om 15 eller 30 år bara är värd hälften eller en fjärdedel.
Sånt här går att lösa. Om A eller B får ett lån av föräldrarna (som aldrig avses betalas, utan kvittas i dödsboet) för att köpa gården till marknadspris så kan man lägga ränta på det för att säkra att inte värdet av förskottsarvet urholkas. Exempelvis.
Att ”bara” ge ett av två vuxna syskon en sådan gåva upplevs nog också lätt orättvist. Att båda får/får låna lika mycket är kanske inte nödvändigt, men att hjälpa även den som inte får gården på traven känns rättvist i mina ögon.
Redigerat: