Det är så klart olika för var och en beroende på ens förutsättningar.W witten skrev:
Visst vi kanske hade det lite knapert de första 5 åren, men mest pga att sambon då pluggade heltid. Efter det kan jag inte påstå att vi inte unnat oss det vi velat trots amortering.
Största bidraget till det är förmodligen att jag aldrig någonsin köpt en tjänst utan alltid byggt och mekat själv oavsett vad.
W witten skrev:
Jo självklart. Därför har jag just bolån kortsiktigt på 10-20 år men med mål att ta bort det av princip och skönt att veta att barnen får ärva en stor obelånad fastighet.
Skulle haft bra precis en miljon mindre i lättillgängligt kapital om jag inte belånat huset och funnit bättre avkastning.
Det är ju ett noga övervägt risktagande.
Men de som maxbelånar och inte amorterar skickar nog väldigt sällan hela överskottet på ett sparande med bra avkastning.
Fast möjligheten att amortera av lånet bygger väl mest på om man hade turen att köpa innan priserna gick upp några hundra procent istället för att man faktiskt amorterat mer än de som köper hus idag?TorpAnders skrev:
Att amortera 720 kkr på 20-25 år är trots allt bara 2400-3000 kr per månad i snitt.
Så lite får inte merparten av dagens husköpare amortera.
/Krille
Vad är problemet egentligen.V VRZ skrev:
Statistik från SCB på att genomsnittsvillan i Sverige gick ifjol på 3,8 miljoner.
Man får låna 85% av bostadens värde.
Om man nu skulle maxa lånet på genomsnittsvillan får man låna 3.230.000kr
5383 kronor i månaden i amortering på 2%.
Sen kanske man rimligtvis bör sikta på en lägre prislapp att gå in på marknaden på och påbörja sin bostadstrappa eller ha mer än absoluta minimum att lägga kontant.
Men anser man sig vara lite finare och bättre än genomsnittet vad gäller bostadsägande och status på adressen så får man väl se till att lönen matchar det. Börjar man ge sig in i matchen på 8 miljoners boende förutsätter jag att man går in med stort kapital från tidigare affärer och löner som backar upp livsstilen.
Men det är väl det som är problemet att man tittat vad man tror sig ha råd med för stunden och helt enkelt dragit på sig för stora lån och risker och sålt sin själ till kreditgivarna och hoppas det går bra
Redigerat:
Den kåken jag köpte byggdes 1969 för 68 000:- vilket var helt normalt för den typen av hus på den tiden.K Krille4 skrev:Fast möjligheten att amortera av lånet bygger väl mest på om man hade turen att köpa innan priserna gick upp några hundra procent istället för att man faktiskt amorterat mer än de som köper hus idag?
Att amortera 720 kkr på 20-25 år är trots allt bara 2400-3000 kr per månad i snitt.
Så lite får inte merparten av dagens husköpare amortera.
/Krille
Den gubben hade dessutom ränteavdragsfördelar vi bara kan drömma om.
Jag köpte den 1988 för 720 000:- och sålde den 2005 för 1 350 000:- efter att ha lagt ut ca 250 000:- på renoveringar så jag är också en looser med din matte.
Kollade för skojs skull upp den historiska prisbilden i den byn det gäller ( Som är ett mycket populärt naturnära område och en före detta gräddhylla innan såna som jag bröt mark för knegare i området
)Jag och min köpare är de största förlorarna fram till idag helt klart.
Med det sagt så är det fritt fram för var och en att bedöma sin egen ekonomiska situation och förmåga vid sin fastighetsaffär och därefter handla på det sätt som ger den största glädjen och tryggheten i livet.
Finns inget i min matte som visar att alla vi som varit med och tjänat på den enorma uppgången av huspriserna skulle vara förlorare.Den kåken jag köpte byggdes 1969 för 68 000:- vilket var helt normalt för den typen av hus på den tiden.
Den gubben hade dessutom ränteavdragsfördelar vi bara kan drömma om.
Jag köpte den 1988 för 720 000:- och sålde den 2005 för 1 350 000:- efter att ha lagt ut ca 250 000:- på renoveringar så jag är också en looser med din matte.
Kollade för skojs skull upp den historiska prisbilden i den byn det gäller ( Som är ett mycket populärt naturnära område och en före detta gräddhylla innan såna som jag bröt mark för knegare i området
Jag och min köpare är de största förlorarna fram till idag helt klart.
Med det sagt så är det fritt fram för var och en att bedöma sin egen ekonomiska situation och förmåga vid sin fastighetsaffär och därefter handla på det sätt som ger den största glädjen och tryggheten i livet.
Tvärtom har vi haft ordentligt tur som kunnat köpa billigt och därmed kunnat amortera en stor del av eller hela lånet. Dessutom kunnat göra absurda vinster när vi sålt
Vi har själva haft turen och har nu ett stort nybyggt hus med låg belåningsgrad. Visst har vi jobbat hårt med renoveringar och nybygge och lagt många timmar - men ärligt talat kommer den största delen av vinsten genom ren ren tur. Så tur kan nog tyvärr inte de som köper idag se fram emot även om de amorterar mycket.
/Krille
Tror man skall ha en nykter inställning till bolån. Har du 3, 4, 5M i lån och amorterar stenhårt så det är mest sannolikt att 99% av alla inte kommer vara skuldfria vid pension eller när de tackar för dig för gott. Speciellt i storstadsområdena. Sett över generationer kommer andelen skuldfria minska. Det har det gjort sen industrialiseringen och idén om familjegården som är släktens hjärta vilken förvaltats i generationer… Finns ingen bank heller som förväntar sig att fastigheten skall vara obelånad när man går i pension.
För mig, att amortera stenhårt, är inget jag ser som intressant. Jag vill kunna njuta av livet, uppleva saker och unna mig och familjen massor! Inte behöva köpa gammalt bröd. Däremot lånar jag inte till konsumtion.
När man är skuldfri så utöver en skön känsla i kroppen så sitter man på ett ansenligt kapital. Som man inte kan göra något med. Fel enligt mig. Vad har man missat under livets gång pga att bli ”skuldfri”. Vilka minnen har man missat att skapa med barnen och hur många drömmar har man inte lyckats uppnå? Man lever bara en gång och att triumfatoriskt kunna utropa: ”Yes! Jag dog skuldfri!!!” bör inte vara någons mål.
Då tycker jag att det skall vara en balans i skuldsättningen utifrån personens situation långsiktigt. Dagens bolånekrav är förmodligen rimliga och man skall relatera kostnaderna för sin fastighet/boende mot de alternativa kostnaderna för boende. Då landar man nog rätt.
För mig, att amortera stenhårt, är inget jag ser som intressant. Jag vill kunna njuta av livet, uppleva saker och unna mig och familjen massor! Inte behöva köpa gammalt bröd. Däremot lånar jag inte till konsumtion.
När man är skuldfri så utöver en skön känsla i kroppen så sitter man på ett ansenligt kapital. Som man inte kan göra något med. Fel enligt mig. Vad har man missat under livets gång pga att bli ”skuldfri”. Vilka minnen har man missat att skapa med barnen och hur många drömmar har man inte lyckats uppnå? Man lever bara en gång och att triumfatoriskt kunna utropa: ”Yes! Jag dog skuldfri!!!” bör inte vara någons mål.
Då tycker jag att det skall vara en balans i skuldsättningen utifrån personens situation långsiktigt. Dagens bolånekrav är förmodligen rimliga och man skall relatera kostnaderna för sin fastighet/boende mot de alternativa kostnaderna för boende. Då landar man nog rätt.
Varför "Speciellt i storstadsområdena"? Det är väl i storstadsområdena som sannolikheten att bli skuldfri vid ett lån på "3, 4, 5M" är högst, då lönerna generellt är högre i storstadsområdena.Huggedugge1 skrev:
Jag tror inte det. Levnadskostnader generellt och huspriser är betydligt dyrare i storstäderna. Oavsett så handlar det om storleken på lånen. Snittlönen 2021 tror jag var 33,200kr/månad. (Kan ha fel.) Nu talar vi generella medelvärden. Räknar man baklänges och tittar på amortering så bör man se att storstäderna amorterar mer. Trots det finns det inte en chans att slutbetala ett hus Bromma, Lidingö, Hovås, Särö, Bjäre, Lomma, etc. Knappast i Rinkeby heller… med hjälp av vanlig lön - även om den är dubblerad i storstäderna. (Vilket den inte är generellt sett.) Börsuppgång och ev arv kanske kan rätta till det. Men…Alfredo skrev:
Ingen fastighetsägare, generellt sett, lär gå i pension eller dö skuldfri.
Och varför skulle de det?
När min mor köpte en stor ville 1968 blev hon fullständigt idiotförklarad. Hennes värdeutveckling till 2021 var fantastisk!K Krille4 skrev:Finns inget i min matte som visar att alla vi som varit med och tjänat på den enorma uppgången av huspriserna skulle vara förlorare.
Tvärtom har vi haft ordentligt tur som kunnat köpa billigt och därmed kunnat amortera en stor del av eller hela lånet. Dessutom kunnat göra absurda vinster när vi sålt
Så tur kan nog tyvärr inte de som köper idag se fram emot även om de amorterar mycket.
/Krille
Jag tror att även de som köpt nu den senaste tiden kommer uppleva detta. Även då som nu var det vissa perioder som var riktigt tuffa. Blev bra ändå.
Absolut! Men nu uppfattade jag det som att du talade om ett lån med en fast storlek (exempelvis "3, 4, 5M") och då tror jag chansen att betala av det är störst i storstadsområdena eftersom lönerna generellt är högre där,
Att lånebeloppen normalt är mycket högre i storstadsområdena är en annan sak.
Jag håller helt med och över tid kommer värdeutvecklingen på bostäder säkert att vara positivt även framöver.
Jag tror dock priserna på bostäder kommer att utvecklas i ungefär samma takt som KPI över tid. Människor kommer helt enkelt inte att ha råd med bostäder om priserna ökar så mycket mer än KPI som de har gjort de senaste åren.
/Krille