Kan man sitta i orubbat bo som skilda?

[Waldemar 15]

Hej
Min exfru och jag skilde oss för tio år sedan, och delade genom en lantmäteriförrättning, då upp den lantbruksfastighet vi ägde ihop, så att min exfru fick behålla brukningscentrum m bostadshus och ek.byggnader, medans jag fick skogen och det mesta av åkermarken.
Vi har fem barn tillsammans.
Min exfru är nu 68 år, och jag 65.
Marknadsvärdet av hennes fastighet utifrån taxvärdet är ca 6M, och på min fastighet ca 3,5M.
Nytt hus beräknas kosta ca 3M med nyckel i dörren.
Under de senaste åren har jag byggd en verkstad och ladugård på min fastighet, och klargjort en tomt för bostadshus. Jag hade planer på att bygga där, men har nu sedan fem år varit sambo med en annan kvinna i hennes hus.
Min exfu kan nu inte klara av å sköta huset och byggnadarna länger, och vill sälja gården och låta bygga ett enplanshus, och har frågat om hon kan få bygga på den tomt jag redan har klargjort med väg, vatten, el och avlopp.
Hon och jag är goda vänner och samarbetar konstruktivt på alla sätt.

Vinsten skulle - som vi tänker- vara att min fastighet då skulle få ett större värde vid en framtida försäljning, iom att det då skulle finnas både bostad , ek.byggnader, skog och åker där.
Och vidare att hon då får möjlighet att bo kvar i trakten, något som tydligen är väldigt viktigt för henne.

Det vi däremot undrar över är följande: - Hur skall vi kunna skriva rent juridiskt , så att vi får samma situation som om vi fortfarande vore gifta?

Vi är överens om att det vi är ute efter är att vi båda skall kunna känna trygghet när det gäller bostad livet ut.
Samtidigt tänker vi också på de olika scenarior som kan inträffa:
-Hon dör först/ vill flytta / kan inte bo kvar. Då vill vi att jag inte skall bli tvungen att sälja huset för att lösa ut barnen så att de får sitt arv.
-Jag dör först, och då skall hon kunna bo kvar så länge hon kan/vill, utan att resten av fastigheten säljs.

-Min sambo dör/ vi går isär så att jag inte länger kan bo i hennes hus. I det läget vill min exfru och jag - som vi tänker nu- att jag skall kunna flytta upp till ek.byggnaden som har ett mindre bostadsutrymme med sovrum/badrum etc, tills jag kommer fram till om jag vill bygga ett hus åt mig där också, eller flytta/ bygga på något annat ställe.

Summa Summarum: - Går det som skilda å sitta kvar i orubbat bo? Och hur gör man isf detta rent juridiskt?

 

[Stefan1972]

Finns nog bara ett svar, anlita jurist/advokat.....Kanske inte ens de kan hjälpa för det låter väldigt invecklat. Det kanske fungerar när ni båda är i livet men sen då.........

 

[Räknenisse]

Spontant tänker jag att hon lägger pengar i bygget av ett hus på din fastighet i utbyte mot skuldebrev/pant i fastigheten och ett nyttjanderättsavtal.

Litar ni tillräckligt på varandra så skulle ni kunna fördröja att barnen ärver genom ett ömsesidigt testamente. Men det kan ändå inte hindra barnen från att kräva sin laglott och i det fall ingen har råd att köpa ut dem tvinga fram en försäljning av fastigheten.

Svaret är nog att alla de saker som ni önskar inte går att uppnå samtidigt (om ni inte gifter om er) och oavsett vilken lösning ni landar i bör någon juridiskt kunnig titta på den.

 

[Nötegårdsgubben]

Ni lever inte ett gemensamt liv och borde inte försöka rigga situationen som om ni gjorde det. Stycka av en tomt åt henne istället om du vill hjälpa henne. Denna avstyckning (den befintliga tomten eller en ny invid den) kommer ju sen kunna ärvas ihop med din lantbruksfastighet i framtiden om arvingarna så önskar.

Så länge alla är överens kan man förvisso göra lite som man vill, men att mot arvingarnas vilja försöka rigga arvsrätten riskerar att skapa djupa sår mellan arvingarna och den kvarlevande.

 

[Waldemar 15]

Ni lever inte ett gemensamt liv och borde inte försöka rigga situationen som om ni gjorde det. Stycka av en tomt åt henne istället om du vill hjälpa henne. Denna avstyckning (den befintliga tomten eller en ny invid den) kommer ju sen kunna ärvas ihop med din lantbruksfastighet i framtiden om arvingarna så önskar.

Så länge alla är överens kan man förvisso göra lite som man vill, men att mot arvingarnas vilja försöka rigga arvsrätten riskerar att skapa djupa sår mellan arvingarna och den kvarlevande.

Vi har haft familjemöte nu i helgen, och alla barnen och vi -deras föräldrar- är helt överens om att vi skulle vilja ha en situasjon där den av oss som lever längst, får sitta i orubbat bo, och det först när vi båda är borta at det blir arvsuppgörelse.
Vi innser ju att det behöver skrivas något dokument, så vi ska anlita en advokat till detta.
Frågan är ju principellt interessant, bara för at vi inte tekniskt och formellt är gifta, så har vi ju dessa barn tillsammans, och har alla denna önskan om att den kvarlevande ska få bo kvar så länge den önskar

 

[Nötegårdsgubben]

Frågan är ju principellt interessant, bara för at vi inte tekniskt och formellt är gifta, så har vi ju dessa barn tillsammans, och har alla denna önskan om att den kvarlevande ska få bo kvar så länge den önskar

Så länge alla är överens är det inget problem. Det finns ingen myndighet som på eget initiativ tvingar er att göra si eller så. Det legala skyddet mot bröstarvingar tillfaller dock bara äkta makar med gemensamma barn.

Enklaste lösningen är att ni gifter er igen eller litar på barnens ord.

 

[mlb88]

Så länge alla är överens är det inget problem. Det finns ingen myndighet som på eget initiativ tvingar er att göra si eller så. Det legala skyddet mot bröstarvingar tillfaller dock bara äkta makar med gemensamma barn.

Enklaste lösningen är att ni gifter er igen eller litar på barnens ord.

Precis.

Hur ska ni göra med finansieringen av huset?
Ska din exfru låna till det så blir det mer komplicerat för ingen bank kommer låna ut till ett hus på ofri grund.

 

[Waldemar 15]

Precis.

Hur ska ni göra med finansieringen av huset?
Ska din exfru låna till det så blir det mer komplicerat för ingen bank kommer låna ut till ett hus på ofri grund.

Försäljningen av hennes fastighet beräknas enligt mäklare ge ca 5M netto. Nytt hus ca 3M, så det föreligger inget lånebehov

 

[mlb88]

Försäljningen av hennes fastighet beräknas enligt mäklare ge ca 5M netto. Nytt hus ca 3M, så det föreligger inget lånebehov

Jag läste visst ditt första inlägg lite för snabbt.

Men då är det som Nötegårdsgubben säger. Det finns ingen som kommer tvinga er att dela upp arvet och så länge inget av barnen vill ha ut sin arvslott/laglott så kan ni göra som ni kommit överens.

Det problem som mest sannolikt uppstår, trots att ni är överens nu, är att något av barnen vill ha ut sin del av antingen din mark eller din exfrus hus vilket kan gå att lösa med andra tillgångar men gör det inte det så är det försäljning som är alternativet.

 

[YuGi]

Om den totala kvarlåtenskapen är stor borde det funka att du testamenterar huset (legat heter när den är en specifik pryl och inte % av kvarlåtenskap) eller halva kvarlåtenskapen till henne och hon testamenterar halva sin kvarlåtenskap till dig. När person nummer två dör tillfaller hela den återstående kvarlåtenskapen barnen.

Barnens laglott är endast 50%. Den andra hälften kan du ge till vem du vill.

Bygger på förtroende trots allt eftersom testamenten kan skrivas om, men det är i vart fall bara du och din ex-fru som inte får ändra sig. Med endast familjemöte räcker det att ett av de fem barnen har ändrat sig för att spräcka planen.

 

[hempularen]

Det är en bra förutsättning om alla parter är överens om upplägget. Det kommer inte att gå att helt formalisera legalt. Det blir beroende av god vilja hos er alla.
Men, undersök vad som händer om någon av er inte vill vara med om 15-20 år. Går det att lösa, utan att någon blir ställd på bar backe.
Vid sådana här upplägg, så är det rätt sannolikt att livssituationen ändras för någon (ny sambo, syskongnabb som utvecklas åt fel håll, psykisk ohälsa…), efter 15 år eller så. Oftast går det inte så långt att ex ett av barnen verkligen kräver ut sin del, men ett upplägg som det här kan i sig själv skapa osämja, när någon vill hoppa av.

Delvis av egen erfarenhet.

 

[hamsun]

Tack för svar .Förutom att detta ju är en verklig situation i mitt liv som behöver hitta en lösning, så är det det också tycker jag, en intressant fråga detta, att vi som modernt samhälle fortfarande är fastlåsta vid äktenskapet som den enda legala basen för suverän dispotionsrätt över egendom. Det var säkert viktigt i äldre tider - i bondesamhället- när det gällde å hålla gården igång och i släkten osv, men det känns förlegat nu när vi lever ihop på så många andra sätt än som just gifta.
Vi är ju inte naiva hoppas jag, så alla de scenarier som ni målar upp på vad som kan hända om 15-20 år, är säkert realistiska, med ändrade förhållanden, ohälsa, barn med olika uppfattningar osv.
Det är ju just därför vi försöker komma fram till ett upplägg som vaccinerar alla inblandade mot detta, så att ingen av barnen får något förrän vi båda är borta, om den av oss som är kvar sist, av egen vilja delar ut förskott på arv.
Att vi proforma skulle gifta oss, är ju en möjlighet. Dock vill vi helst hitta en annan lösning, vilket ju var anledningen till att jag ställde frågan här.

 

[hempularen]

Jag tror att en anledning till att lagen ger särkullsbarn rätt till arv direkt, utan att behöva vänta. Är att normalt är inte ”problemet” att vänta ut de egna numera skilda föräldrarna. Utan ex. pappan har gift om sig. Skall då de tidigare barnen vänta ut den nya fruns frånfälle så kan det bli orimligt lång väntan. Det förekommer ju att den nya ”mamman” är yngre än barnen.

 

[Nötegårdsgubben]

Jag tror att en anledning till att lagen ger särkullsbarn rätt till arv direkt, utan att behöva vänta. Är att normalt är inte ”problemet” att vänta ut de egna numera skilda föräldrarna. Utan ex. pappan har gift om sig. Skall då de tidigare barnen vänta ut den nya fruns frånfälle så kan det bli orimligt lång väntan. Det förekommer ju att den nya ”mamman” är yngre än barnen.

Ett nog så stort problem som åldern är nog misstron mellan särkullbarn och styvföräldrar. Exemplen när ett förvaltat arv ”försvinner” helt eller delvis är för frekventa för att man ska kunna begära att barn ska vänta ut sin arvsrätt hos en person de inte själva kommer ärva.

Även ens egna föräldrar kan förstås slarva bort eller försnilla ens arv, men sannolikheten är mycket lägre.

---

Jag är mot att man försöker styra sina arvingar från andra sidan graven, men det finns ett rätt populärt sätt att göra det på, och det är att villkora den delen som inte är laglott med att bröstarvingen gör som ens döda jag vill.

Man testamenterar alltså så att om bröstarvingarna avstår sin direkta arvsrätt till förmån för exmaken med efterarvsrätt när även denne vänt näsan i vädret. Om bröstarvingarna inte gör som man vill får de sin laglott, medan man testamenterar andra halvan av sin kvarlåtenskap till forskning om skruvmejslar för vänsterhänta.

Då får man sannolikt som man vill även om barnen säkert börjar ogilla en. Men är man då ändå död så är man.

 

[hamsun]

Ett nog så stort problem som åldern är nog misstron mellan särkullbarn och styvföräldrar. Exemplen när ett förvaltat arv ”försvinner” helt eller delvis är för frekventa för att man ska kunna begära att barn ska vänta ut sin arvsrätt hos en person de inte själva kommer ärva.

Även ens egna föräldrar kan förstås slarva bort eller försnilla ens arv, men sannolikheten är mycket lägre.

---

Jag är mot att man försöker styra sina arvingar från andra sidan graven, men det finns ett rätt populärt sätt att göra det på, och det är att villkora den delen som inte är laglott med att bröstarvingen gör som ens döda jag vill.

Man testamenterar alltså så att om bröstarvingarna avstår sin direkta arvsrätt till förmån för exmaken med efterarvsrätt när även denne vänt näsan i vädret. Om bröstarvingarna inte gör som man vill får de sin laglott, medan man testamenterar andra halvan av sin kvarlåtenskap till forskning om skruvmejslar för vänsterhänta.

Då får man sannolikt som man vill även om barnen säkert börjar ogilla en. Men är man då ändå död så är man.

Säkert helt bra invändningar. I vårat fall finns ju dock inga särkullbarn, så vi får se om just det faktumet gör våran process lättare