35 890 läst ·
298 svar
36k läst
298 svar
Jaktkniv i bilen gav dryga böter för jägare
Det gör nästan alltid det. Men det blir inte så bra löpsedlar. -"Narkotikapåverkad mattläggare gick bärsärkagång bland Pingstkyrkans syjunta. Åtalad för knivinnehav". Skulle säkert sälja lösnummer men något snyftreportage, skulle det inte bli.Unikt namn skrev:
Minnie
Är man ovanlig ifall man glömt körkortet?Unikt namn skrev:
Polisen måste varit en riktig småpåve. En polis som sätter dit en pappa som skjutsar sonen till ishallen för att han har en kniv i bilen har uppenbara attitydproblem. Att pappan käftade emot var kanske inte så konstigt. Med tanke på hur mycket pengar denna polis kostat samhället genom sitt onödiga ingripande så är han knappast en tillgång. Staten drog in drygt 20 000 i böter, men hela hanteringen har säkert gått på minst miljonen, ens skattepengar används verkligen klokt.
Att nån stridspitt känner för att mäta kuk med polisen och sedan får en knäpp på nosen ger inga sympatier hos mig.L lbgu skrev:Är man ovanlig ifall man glömt körkortet?
Polisen måste varit en riktig småpåve. En polis som sätter dit en pappa som skjutsar sonen till ishallen för att han har en kniv i bilen har uppenbara attitydproblem. Att pappan käftade emot var kanske inte så konstigt. Med tanke på hur mycket pengar denna polis kostat samhället genom sitt onödiga ingripande så är han knappast en tillgång. Staten drog in drygt 20 000 i böter, men hela hanteringen har säkert gått på minst miljonen, ens skattepengar används verkligen klokt.
Men vi har väl olika syn på saken.
Det räcker med att filma polisens arbete för att man ska råka illa ut.L lbgu skrev:
Jag har några exempel på att man inte behöver vara kukmätarOla för att råka riktigt illa ut, men ok...Unikt namn skrev:
Ja man säger att det finns en långtgående rätt att försvara sig men man får inte bruka mer våld än nödvändigt. Min uppfattning baserat på de dummar jag sett är att marginalen är extremt snäv mellan vad man brukar och vad som krävdes. I många fall kan det framstå som rent tyckande från fall till fall.kashieda skrev:
Du verkar missta mig för de som satt i domstolen. Jag förstår om du är förvirrad, för jag har ju verkligen givit sken av att vara den som författat domen, eller...
Min tolkning är att eftersom personen inte friades helt, så gjorde domstolen en bedömning att graden av våld inte var helt försvarlig med hänsyn taget till situationen.
Vilken tolkning gör du?
Säg att Svensson vaknar en natt av att någon bryter sig in i huset. Svensson börjar med att verbalt mota ut inkräktarna, eftersom det inte hjälper så har Svensson nu rätt att tillfoga fysiskt "våld" men ett eventuellt överraskningsmoment är förlorat. Hur ska Svensson som är helt otränad i självförsvar veta var gränsen går i just detta fall? Svensson tar närmsta möjliga tillhygge, ex hammare\basebollträ men hur ska han gå till försvar? Basbollträ i huvudet kan innebära dödsfall och kommer definitivt räknas som för grovt, slag på kroppen? Det är klart svårare i den trånga hallen och det är inte säkert att man får in en träff som stoppar. Går man in med för lite så är risken betydande för sig själv samt sin familj, går man in med för mycket så är risken stor att man hamnar i fängelse.
Med rådande regelsystem skulle jag säga att smita ut bakvägen med familjen är bästa lösningen. Är man dock tränad och vet hur man oskadliggör utan att gå över gränsen på ett säkert vis så visst, det finns dock fortfarande betydande risker.
Det finns ju god anledning till varför folk på gatan ofta undviker blanda sig i bråk\rånförsök som man stöter på. Antingen riskerar man få på huvudet av polisen eller av de kriminella.
Jag är inte expert inom detta men jag är ändå ganska säker på att det du beskriver i ditt exempel är helt felaktigt agerande av den som upptäcker att någon håller på att bryta sig in i huset.I Ironside skrev:Ja man säger att det finns en långtgående rätt att försvara sig men man får inte bruka mer våld än nödvändigt. Min uppfattning baserat på de dummar jag sett är att marginalen är extremt snäv mellan vad man brukar och vad som krävdes. I många fall kan det framstå som rent tyckande från fall till fall.
Säg att Svensson vaknar en natt av att någon bryter sig in i huset. Svensson börjar med att verbalt mota ut inkräktarna, eftersom det inte hjälper så har Svensson nu rätt att tillfoga fysiskt "våld" men ett eventuellt överraskningsmoment är förlorat. Hur ska Svensson som är helt otränad i självförsvar veta var gränsen går i just detta fall? Svensson tar närmsta möjliga tillhygge, ex hammare\basebollträ men hur ska han gå till försvar? Basbollträ i huvudet kan innebära dödsfall och kommer definitivt räknas som för grovt, slag på kroppen? Det är klart svårare i den trånga hallen och det är inte säkert att man får in en träff som stoppar. Går man in med för lite så är risken betydande för sig själv samt sin familj, går man in med för mycket så är risken stor att man hamnar i fängelse.
Med rådande regelsystem skulle jag säga att smita ut bakvägen med familjen är bästa lösningen. Är man dock tränad och vet hur man oskadliggör utan att gå över gränsen på ett säkert vis så visst, det finns dock fortfarande betydande risker.
Det finns ju god anledning till varför folk på gatan ofta undviker blanda sig i bråk\rånförsök som man stöter på. Antingen riskerar man få på huvudet av polisen eller av de kriminella.
Steg ett att verbalt mota ut inkräktare låter rätt. Att i steg två gå till fysiskt angrepp med eller utan tillhyggen låter fel, och något som du i en senare rättegång kan bli gärningsmannen och inkräktarna offren. Du får försvara dig själv med den nivå av våld som krävs men jag tror inte du kommer undan med att vara den som först tar till våld.
Ska du då vara sitta och titta på medan de när ut din älskade 28 tums tjock tv och frimärkssamling och allt annat av värde? Nej, du ska dom steg enochenhalv göra ett envarsgripande, förutsatt att det som i ditt exempel är ett brott som kan leda till fängelse. Detta uttrycker du först verbalt och om de då inte slutar upp håller du dem kvar med det våld som krävs, men inte mer (bedömningssport-här uppstår det som kan bli trubbel i rätten senare). Polis tillkallas som får ta över.
Är det i ditt hem finns inga utomstående vitten som kan tala i inkräktarnas favör. Det går nog att skrämma bort dem och varför skulle de självmant anmäla sitt inbrott för att anmäla dig? Och är det inte i hemmet kan en metod vara att själv avvika från platsen efteråt för att slippa eventuellt efterspel.
https://lawline.se/answers/13617RoTe skrev:
Sen vet jag inte om du kommer ihåg fallet med gubben i Norrköpings trakten(?) som för några år sedan sköt en grabb som trakasserat honom hemma ett antal ggr.
Här är lite saxat :P Pin skrev:Jag är inte expert inom detta men jag är ändå ganska säker på att det du beskriver i ditt exempel är helt felaktigt agerande av den som upptäcker att någon håller på att bryta sig in i huset.
Steg ett att verbalt mota ut inkräktare låter rätt. Att i steg två gå till fysiskt angrepp med eller utan tillhyggen låter fel, och något som du i en senare rättegång kan bli gärningsmannen och inkräktarna offren. Du får försvara dig själv med den nivå av våld som krävs men jag tror inte du kommer undan med att vara den som först tar till våld.
Ska du då vara sitta och titta på medan de när ut din älskade 28 tums tjock tv och frimärkssamling och allt annat av värde? Nej, du ska dom steg enochenhalv göra ett envarsgripande, förutsatt att det som i ditt exempel är ett brott som kan leda till fängelse. Detta uttrycker du först verbalt och om de då inte slutar upp håller du dem kvar med det våld som krävs, men inte mer (bedömningssport-här uppstår det som kan bli trubbel i rätten senare). Polis tillkallas som får ta över.
Är det i ditt hem finns inga utomstående vitten som kan tala i inkräktarnas favör. Det går nog att skrämma bort dem och varför skulle de självmant anmäla sitt inbrott för att anmäla dig? Och är det inte i hemmet kan en metod vara att själv avvika från platsen efteråt för att slippa eventuellt efterspel.
"Bestämmelserna om nödvärn finns att läsa i 24 kapitlet brottsbalken. Där framgår det i 1 § att en gärning som utförs i nödvärn enbart är ett brott om gärningen är uppenbart oförsvarligt. Det innebär att man får bruka våld mot en inbrottstjuv, men enbart till den grad som krävs för att motverka angreppet. Man får alltså helt klart bruka våld mot en inbrottstjuv om det är det som krävs, men säg att angriparen är obeväpnat och den som brukar nödvärn väljer att skjuta eller knivhugga personen, då finns det hög sannolikhet att den som hävdar nödvärn har begått ett brott, ex. misshandel."
Så du har rätt till viss del men det är egentligen inte den detaljen jag vill lyfta fram utan snarare hur man kan förvänta sig att Svensson ska veta vad som krävs för att lösa situationen. Du utgår från att inkräktaren ignorerar Svensson, tyvärr är det sällan sant, det är ganska vanligt med misshandel och förnedring. Ett par problem :
- Svensson måste låta inkräktaren agera först. Att inkräktaren bryter sig in kan egentligen Svensson bara agera verbalt mot, möjligen knuffa lite. Det är först när inkräktaren ger sig på Svensson som Svensson får agera men det är allt för oftast redan för sent att agera då.
- Om Svensson ändå får möjlighet att försvara sig så ska det ske med en våldsnivå som anses rimlig. Så vad är rimlig? Man förväntar sig alltså att Svensson ska i en hotfull och stressande situation och dessutom otränad inom självförsvar veta var gränsen går där inkräktaren oskadliggörs så att risken för sig själv och familjen försvinner samtidigt som det inte räknas som övervåld.
Egentligen skitenkelt.
Om du blir skrämd av tex en inbrottstjuv, grabbar tag i närmaste pryl att slå med och klappar till utav bara fan utan att tänka efter, så är det helt ok.
Om du däremot tänker efter vad du ska använda och sen väntar på rätt tillfälle så är det inte ok.
Om du blir skrämd av tex en inbrottstjuv, grabbar tag i närmaste pryl att slå med och klappar till utav bara fan utan att tänka efter, så är det helt ok.
Om du däremot tänker efter vad du ska använda och sen väntar på rätt tillfälle så är det inte ok.