Jag är så trött på att vara dålig.
Varning: Detta inlägg innehåller kraftiga mängder bitterhet och frustration. Läsning kan vara skadligt för gravida och små barn.
Ja, nu har ännu en dag gått. I vårt nya boende, den underbara gården från 1800-talet. Och med ännu en dag passerad så har frustrationskontot fyllts på, och självkänslan minskat ännu lite mer. Va, vadå, hur kan det bli så? Semester och allt? Jo - jag ska berätta hur en genomsnittlig dag ser ut när jag ska "renovera".
1. Jag funderar ut vad som behöver göras. Står och kliar mig i huvudet en stund: vilket moment kommer först? Och vilket sen?
2. Åk på inköpsrunda. Sväng in på Byggmax för femtioelfte gången i livet. Titta på de andra som lastar på - tusan vad proffsiga de ser ut. De vet säkert vad de håller på med. Känslan av att bara chansa sig fram sköljer över mig igen.
3. Kom hem igen med de där listerna som behövdes.
4. Mät hur mycket list som ska kapas. Fast vänta, var är tumstocken? Jag har ju sex-sju stycken, var har alla tagit vägen? Det finns säkert en i verktygsskåpet på nedervåningen. Gå ned och kolla... tomt. Nähä, den ligger väl i rummet där upp. Upp för trapporna, leta... tomt. Nähä? Ute då? Gå ut i garaget. Leta, irriterad över att saker ligger huller om buller även här. Nej, ingen tumstock. Leta i köket, vardagsrummet... ovanvåningen? Där, till slut, under byggpappen ligger den.
5. Mät listen. Fundera. Blir det rätt? Det brukar bli för kort. Ska jag ta i lite extra? Okej, gör det.
6. Sätter mig på golvet för att kapa listen jag måttat ut. Men vänta, var är skyddsglasögonen? Återupprepa steg 4. Leta överallt. Hitta dem på huvudet.
7. Samma sak med hörselskydden. De låg visst på tvättkorgen. Logiskt.
8. Okej! Listen kapas. Äntligen.
9. Håll upp den mot där den ska fästas... japp. För kort. Så klart.
10. Gör om proceduren. Hoppas att den för korta biten kan användas till något annat.
11. Tittar på det nylagda klickgolvet. Så fult det blev runt elementrören. Varför blir det aldrig bra?
12. Försök spika fast listen. Den fäster inte med dyckertpistolen. Träffat inget fast där bakom på de första tre försöken. Får fuska med målarfog sen.
13. Inser att listen behöver geras med kapen i hörnet.
14. Inser att det antagligen kommer bli fel, denna gången med.
15. Funderar på om hus är något för mig, eller om tält vore bättre.
Ja, ni känner kanske igen det. Inget går smidigt, allt blir lite småfel. Nästan jämt. Och så har en dag gått, där jag inser att en DUKTIG person hade fått gjort lika mycket på 30 minuter som jag lyckas sjabbla till under 3-4 timmar.
Nu vet jag vad du tänker, kanske, att alla inte kan vara bra på samma sak. Visst är det så! Men efter att ha bott i hus i typ 20 år och ägt i drygt 15 år så hade jag hoppats att saker blivit lättare. Eller att jag blivit säkrare på saker jag gör. Men hur jag än beter mig så tycker jag att det blir lite halvkasst. Och jag är så TRÖTT på det. För någonstans är det något som påverkar självkänslan, och den självupplevda känslan över huruvida man är en "riktig man".
Min pappa var ungefär likadan. Fast värre. Han fixa lösa hyllplan med att stoppa i mer plugg och skruva i de för stora hålen, och hoppades att det skulle betta. Köpte oftast de billigaste verktygen som gick sönder snabbt. Kunde fixa grejer, men det blev på sin höjd oftast "good enough". Jag hade velat vara BRA på det här. Visst har jag blivit skickligare med åren. Från att vara totalt nollad (uppvuxen i lägenhet i storstan utan något intresse för praktiska grejer eller idrott) så är det mycket bättre idag. Har byggt en del grejer, vissa har blivit okej. Kan laga en del saker med godkänt resultat. Men det känns alltid lite motigt, har alltid känslan i ryggen att "det här kommer nog inte att gå".
Man ska ju inte jämföra sig med andra. Det är en usel idé. Ändå gör jag det. Min svåger är så löjligt händig, exempelvis. Kan varenda byggmoment, fixar allt själv i huset med riktigt snyggt resultat. Snabb och jätteduktig. Samma sak med många vänner. De verkar besitta en inbyggd egenskap av att bara förstå vad som ska göras, och gör det med bra resultat.
Jag kan andra saker. Vissa saker är jag riktigt bra på. Men i världen som man och 40-plussare så upplever jag att man ganska ofta blir... om inte bedömd för din färdighet, så lite halvt underkänd som mindre händig. Inte av alla, men en del. Lite som den informella tävlingen om vem som har finast bil, är bäst på golf, kan springa milen snabbast, eller något annat statusfält. Är du inte händig och kan fixa saker själv? Då är det lite av ett underbetyg till dig som man.
Slut på ventileringen. Behövde pysa ur mig frustrationen av att så ofta känna mig otillräcklig och ohändig. Känner du igen dig? Berätta gärna!
Ja, nu har ännu en dag gått. I vårt nya boende, den underbara gården från 1800-talet. Och med ännu en dag passerad så har frustrationskontot fyllts på, och självkänslan minskat ännu lite mer. Va, vadå, hur kan det bli så? Semester och allt? Jo - jag ska berätta hur en genomsnittlig dag ser ut när jag ska "renovera".
1. Jag funderar ut vad som behöver göras. Står och kliar mig i huvudet en stund: vilket moment kommer först? Och vilket sen?
2. Åk på inköpsrunda. Sväng in på Byggmax för femtioelfte gången i livet. Titta på de andra som lastar på - tusan vad proffsiga de ser ut. De vet säkert vad de håller på med. Känslan av att bara chansa sig fram sköljer över mig igen.
3. Kom hem igen med de där listerna som behövdes.
4. Mät hur mycket list som ska kapas. Fast vänta, var är tumstocken? Jag har ju sex-sju stycken, var har alla tagit vägen? Det finns säkert en i verktygsskåpet på nedervåningen. Gå ned och kolla... tomt. Nähä, den ligger väl i rummet där upp. Upp för trapporna, leta... tomt. Nähä? Ute då? Gå ut i garaget. Leta, irriterad över att saker ligger huller om buller även här. Nej, ingen tumstock. Leta i köket, vardagsrummet... ovanvåningen? Där, till slut, under byggpappen ligger den.
5. Mät listen. Fundera. Blir det rätt? Det brukar bli för kort. Ska jag ta i lite extra? Okej, gör det.
6. Sätter mig på golvet för att kapa listen jag måttat ut. Men vänta, var är skyddsglasögonen? Återupprepa steg 4. Leta överallt. Hitta dem på huvudet.
7. Samma sak med hörselskydden. De låg visst på tvättkorgen. Logiskt.
8. Okej! Listen kapas. Äntligen.
9. Håll upp den mot där den ska fästas... japp. För kort. Så klart.
10. Gör om proceduren. Hoppas att den för korta biten kan användas till något annat.
11. Tittar på det nylagda klickgolvet. Så fult det blev runt elementrören. Varför blir det aldrig bra?
12. Försök spika fast listen. Den fäster inte med dyckertpistolen. Träffat inget fast där bakom på de första tre försöken. Får fuska med målarfog sen.
13. Inser att listen behöver geras med kapen i hörnet.
14. Inser att det antagligen kommer bli fel, denna gången med.
15. Funderar på om hus är något för mig, eller om tält vore bättre.
Ja, ni känner kanske igen det. Inget går smidigt, allt blir lite småfel. Nästan jämt. Och så har en dag gått, där jag inser att en DUKTIG person hade fått gjort lika mycket på 30 minuter som jag lyckas sjabbla till under 3-4 timmar.
Nu vet jag vad du tänker, kanske, att alla inte kan vara bra på samma sak. Visst är det så! Men efter att ha bott i hus i typ 20 år och ägt i drygt 15 år så hade jag hoppats att saker blivit lättare. Eller att jag blivit säkrare på saker jag gör. Men hur jag än beter mig så tycker jag att det blir lite halvkasst. Och jag är så TRÖTT på det. För någonstans är det något som påverkar självkänslan, och den självupplevda känslan över huruvida man är en "riktig man".
Min pappa var ungefär likadan. Fast värre. Han fixa lösa hyllplan med att stoppa i mer plugg och skruva i de för stora hålen, och hoppades att det skulle betta. Köpte oftast de billigaste verktygen som gick sönder snabbt. Kunde fixa grejer, men det blev på sin höjd oftast "good enough". Jag hade velat vara BRA på det här. Visst har jag blivit skickligare med åren. Från att vara totalt nollad (uppvuxen i lägenhet i storstan utan något intresse för praktiska grejer eller idrott) så är det mycket bättre idag. Har byggt en del grejer, vissa har blivit okej. Kan laga en del saker med godkänt resultat. Men det känns alltid lite motigt, har alltid känslan i ryggen att "det här kommer nog inte att gå".
Man ska ju inte jämföra sig med andra. Det är en usel idé. Ändå gör jag det. Min svåger är så löjligt händig, exempelvis. Kan varenda byggmoment, fixar allt själv i huset med riktigt snyggt resultat. Snabb och jätteduktig. Samma sak med många vänner. De verkar besitta en inbyggd egenskap av att bara förstå vad som ska göras, och gör det med bra resultat.
Jag kan andra saker. Vissa saker är jag riktigt bra på. Men i världen som man och 40-plussare så upplever jag att man ganska ofta blir... om inte bedömd för din färdighet, så lite halvt underkänd som mindre händig. Inte av alla, men en del. Lite som den informella tävlingen om vem som har finast bil, är bäst på golf, kan springa milen snabbast, eller något annat statusfält. Är du inte händig och kan fixa saker själv? Då är det lite av ett underbetyg till dig som man.
Slut på ventileringen. Behövde pysa ur mig frustrationen av att så ofta känna mig otillräcklig och ohändig. Känner du igen dig? Berätta gärna!
Det känns som att du iallafall skulle kunna spara mycket tid på att efter varje gång du försökt inte bara gå din väg i frustration utan ALLTID oavsett hur arg du är plocka i ordning efter dig. Då slipper iallafall nästa försök börja i ett frustrerat läge över att du inte hittar grejerna.C ConnyN skrev:
Och ditt näst projekt är att plocka i ordning saker som ligger på fel plats!
Finns det ingen bra plats skriver du upp det på en lista, så har du snart en förteckning över ett anta l små projekt som underlättar din framtid som husägare.
För att det ska fungera behöver du även bestämma en specifik plats för saker som inte har någon plats ännu. Där kommer du snart att kunna hitta saker som hör ihop, och då blir det naturligt att skapa en plats för dem.
Själv städade jag vårt trädgårdsförråd på midsommarafton. Har nu två tomma hyllor, ett nästan tomt golv där gräsklipparen kan stå utan att jag snubblar på den, OCH en stor skräphög med bland annat fyra trasiga elektriska grilltändare, tre trasiga barnpooler som döttrarna köpt till hundarna, 8 trasiga krukor som jag redan bett maken slänga minst fem gånger genom åren (han brukar bli arg på att de står ivägen och ställa in dem i förrådet, jag blir arg på att de står ivägen, tar ut dem ur förrådet och ber honom ta dem med sig nästa gång han åker till tippen. Men då får de inte plats så de åker in i förrådet igen)
Nästa projekt jag har är att tvinga maken att sortera alla skruvar, muttrar, spikar och överblivna manicker från IKEA-möbler. För där de står ska jag ställa två garderober med hyllor som han kan ställa kassarna med bilprylar, cykelprylar och allt annat osorterat i.
Vänta aldrig till den planerade renoverings helgen och gör allting då.C ConnyN skrev:
Gör något varje dag fram till dagen du ska bygga.
Även om du bara lägger 1 timme om dagen innan helgens bygg, så är de gott om tid till att läsa på hur och vad som ska göras, inhandla material, ställa fram såg och verktyg och att planera.
Kom också från lägenheten till hus, har också fru och barn.
Det har hjälpt mig enormt mycket att göra lite varje dag även om det inte är bygga varje dag. De minskar eventuella problem och de tar inte tid från dyrbar ledig helgtid. Vet hur drygt de kan vara att handla på byggmax en helg med massa folk i vägen.
Är relativt händig men det är hög igenkänningsfaktor på att lägga orimligt med tid på att leta verktyg.
Jag har insett att jag måste städa och sprtera ofta för att bli effektiv. När jag lagar mat är jag rätt duktig på det även när man gör 7-rätters, men när det ska byggas måste jag verkligen stanna upp och städa av.
När det är ordning fuskar man mindre och tar rätt verktyg/metod.
Youtube är din vän när det gäller att lära sig nytt, men också knep för att underlätta.
Sen kan man oftast inte fokusera 4h om man är ovan. När det skiter sig eller börjar gå dåligt måste man ta en paus och tänka innan man fortsätter, speciellt om det är kritiska moment. Proffs gör det på rutin/muskelminne man inte får som hemmapulare.
Jag har insett att jag måste städa och sprtera ofta för att bli effektiv. När jag lagar mat är jag rätt duktig på det även när man gör 7-rätters, men när det ska byggas måste jag verkligen stanna upp och städa av.
När det är ordning fuskar man mindre och tar rätt verktyg/metod.
Youtube är din vän när det gäller att lära sig nytt, men också knep för att underlätta.
Sen kan man oftast inte fokusera 4h om man är ovan. När det skiter sig eller börjar gå dåligt måste man ta en paus och tänka innan man fortsätter, speciellt om det är kritiska moment. Proffs gör det på rutin/muskelminne man inte får som hemmapulare.
Tack för svaren. Kändes ändå bra att spy ur sig lite... 
Problemet är inte att jag inte har koll på grejerna. Även när jag har stenkoll så blir det ändå så ofta fel, det går långsamt, jag måste fundera så länge. Samtidigt som vissa andra renoverar badrum och byter råspont och dränerar så står jag och svär tyst över golvlister och dörrfoder.
Det är mest det som är trist. Känslan att aldrig nå samma nivå att händighet som många andra. En brist jag vet att jag ärvt, och inte riktigt blir av med.
Men visst, alla blir inte maratonlöpare eller sångare. Man har fallenhet för olika saker.
Problemet är inte att jag inte har koll på grejerna. Även när jag har stenkoll så blir det ändå så ofta fel, det går långsamt, jag måste fundera så länge. Samtidigt som vissa andra renoverar badrum och byter råspont och dränerar så står jag och svär tyst över golvlister och dörrfoder.
Det är mest det som är trist. Känslan att aldrig nå samma nivå att händighet som många andra. En brist jag vet att jag ärvt, och inte riktigt blir av med.
Men visst, alla blir inte maratonlöpare eller sångare. Man har fallenhet för olika saker.
Bara självinsikten är ju ett steg på vägen. Och att du inte ger upp är också bra.
Hur är energinivån när du tar tag i olika projekt. Har du rätt förutsättningar att få till ett bra resultat?
Hur är energinivån när du tar tag i olika projekt. Har du rätt förutsättningar att få till ett bra resultat?
Har byggt både badrum och spikat lister/dörrfoder.C ConnyN skrev:Tack för svaren. Kändes ändå bra att spy ur sig lite...
Problemet är inte att jag inte har koll på grejerna. Även när jag har stenkoll så blir det ändå så ofta fel, det går långsamt, jag måste fundera så länge. Samtidigt som vissa andra renoverar badrum och byter råspont och dränerar så står jag och svär tyst över golvlister och dörrfoder.
Det är mest det som är trist. Känslan att aldrig nå samma nivå att händighet som många andra. En brist jag vet att jag ärvt, och inte riktigt blir av med.
Men visst, alla blir inte maratonlöpare eller sångare. Man har fallenhet för olika saker.
Badrum är enklare. Du kanske ska börja där istället? Lister är så satans tråkigt vilket gör att det oftast inte blir speciellt väl genomfört.
Känner igen mig mycket, samtidigt efter 25 år i hus och de erfarenheter som de gett så har jag lärt mig en del. Kan svära över lösningar jag själv gjorde i början, har lärt mig att inte vara tidsoptimist och att allt tar dubbla tiden mot vad man först tror. Och inte minst - sätt inga onödiga deadlines, dvs när nån i familjen frågar när det blir klart - dubbla den tiden du tror och lägg dessutom på några extra veckor så kan du renovera i lugn och ro och ändå överträffa förväntningarna 😀C ConnyN skrev:Tack för svaren. Kändes ändå bra att spy ur sig lite...
Problemet är inte att jag inte har koll på grejerna. Även när jag har stenkoll så blir det ändå så ofta fel, det går långsamt, jag måste fundera så länge. Samtidigt som vissa andra renoverar badrum och byter råspont och dränerar så står jag och svär tyst över golvlister och dörrfoder.
Det är mest det som är trist. Känslan att aldrig nå samma nivå att händighet som många andra. En brist jag vet att jag ärvt, och inte riktigt blir av med.
Men visst, alla blir inte maratonlöpare eller sångare. Man har fallenhet för olika saker.
Men det bästa jag gjort var ändå när vi byggde nytt kök i vintras - då hyrde jag in en snickare jag lärt känna då vi anlitat honom tidigare - hyrde in honom för att bygga köket tillsammans med honom. Det var hur kul som helst och jag lärde mig massor!
Hög igenkänningsfaktor! Jag hittar aldrig tumstocken! 😆
Sen tror jag inte det är så att man föds till att bli händig eller inte. Är det första golvet och första listerna så blir det inte lika snyggt som i sista rummet.
Vi trodde att vi skulle renovera klart ett rum på semestern förra sommaren. Istället tog det oss fyra veckor att bara göra luftspalten i snedtaket. Ett år senare är vi nästan klara, bara listerna kvar... Nu när vi skulle göra samma sak i nästa rum tog luftspalten en dag! Övning ger färdighet osv.
Du verkar ju ha vänner och bekanta med kunskap, ta vara på det!
Sen tror jag inte det är så att man föds till att bli händig eller inte. Är det första golvet och första listerna så blir det inte lika snyggt som i sista rummet.
Vi trodde att vi skulle renovera klart ett rum på semestern förra sommaren. Istället tog det oss fyra veckor att bara göra luftspalten i snedtaket. Ett år senare är vi nästan klara, bara listerna kvar... Nu när vi skulle göra samma sak i nästa rum tog luftspalten en dag! Övning ger färdighet osv.
Du verkar ju ha vänner och bekanta med kunskap, ta vara på det!
En grej från min verklighet är att man måste välja noga vilka projekt som är rimligt kul och belönande att klara av på egen hand på rimlig tid. Lej bort det övriga till proffs som gör detta på rutin.
Man behöver positiv feedback på det man gör och ibland får man bara inse att det saknas tid, kompetens, resurser för att få det ordnat inom rimliga ramar. Lej bort, få det fixat i så fall.
__
PS. Kan ju även säga att aktuellt forum kan få vem som helst att känna sig konstant kass på att ordna saker, alla dessa fantastiska projekt om det ena och andra. Man får vara noga med vilka idéer man följer upp, vara glad för resultat man når och fira dessa i gott sällskap.
Man behöver positiv feedback på det man gör och ibland får man bara inse att det saknas tid, kompetens, resurser för att få det ordnat inom rimliga ramar. Lej bort, få det fixat i så fall.
__
PS. Kan ju även säga att aktuellt forum kan få vem som helst att känna sig konstant kass på att ordna saker, alla dessa fantastiska projekt om det ena och andra. Man får vara noga med vilka idéer man följer upp, vara glad för resultat man når och fira dessa i gott sällskap.
Redigerat:
Fast att leja bort är ju något som utöver att man blir ruinerad även tär något fruktansvärt på psyket eftersom man måste hantera alla casanovor till hantverkare och orka bråka på alla fel som görs och sedan den saltade fakturan osv. Lite som att man måste vara frisk för att orka vara sjuk bl.a. i hanteringen av försäkringskassan...H Harald Blåtumme skrev:
Rolig tråd! Är exakt likadan. Har en vision och en grandios bild om hur jag vill att det ska se ut när jag renoverar något eller bygger något! Men kan säga att så blir det INTE! Målingen, byggandet, lister allt blir liksom lite si så där och halvdant.
jag känner igen mig så väl!
brukar dock köra på fake it to you make it =)
och tre tak senare och en hel del annat så börjar det se bättre ut det man gör.
Och leta efter verktyg är standard. så försök att ha bestämda platser för dom. har själv börjat göra det då efter 12 måttband köpet då jag inte hittat dom andra så blev det att försöka hålla i ordning
brukar dock köra på fake it to you make it =)
och tre tak senare och en hel del annat så börjar det se bättre ut det man gör.
Och leta efter verktyg är standard. så försök att ha bestämda platser för dom. har själv börjat göra det då efter 12 måttband köpet då jag inte hittat dom andra så blev det att försöka hålla i ordning
Din ödmjukhet, självinsikt och ditt mod att blotta dina svagare sidor är enorma styrkor som jag hoppas att din omgivning uppskattar - men jag misstänker att de inte har förstått att göra detta fullt ut. Jag förvånas också över att många saker tar så väldigt lång tid, också småfix. Och över att så fort man ska göra det allra minsta och bara tar fram de redskap och tillbehör som borde räcka, så visar det sig att man behöver göra många fler turer till verktygslådan mm innan man har allt som faktiskt krävs för att slutföra. För min del kan det här innebära att jag blir otålig och fuskar eller bara "drar till" med fel verktyg eller ett ungefärligt mått - i bästa fall resulterande i ett halvbra resultat som jag retar mig på framöver. Du är absolut inte ensam - däremot är du modigare och har större självinsikt än de allra flesta av oss!C ConnyN skrev:
Låter som jag 😂 fast lägg på 2 småbarn i bilden också samt 4h osammanhängande sömn så jag skyller på det. 😅C ConnyN skrev: