Inte som oss andra, vissa flyttar till en ö
Vissa flyttar till ett annat område eller stad. Andra tar sitt pick och pack och flyttar till en ö utan båtförbindelse och tänker båtpendla till arbetet i staden.
Visa bilaga 246746
Redigerat:
Detvör lite bökigt att ha svävare i Sverige. Det är generellt sett förbjudet att köra svävare.
Tipset om svävare ska jag föra vidare, tack! Tyvärr är det bara ett några hundra meter sund mellan ön och fastlandet (och där är en av tre bofasta som håller sundet öppet).
Det är nära stan men högt upp på ön. Vinschen krävde mer än de 16A som anläggningen har.så de får nog uppgradera. Mycket mankraft till flytten krävdes. Jag lagade maten till flyttgänget. De, köparna, ser en möjlighet att varva ner och jobba hemifrån nån dag i veckan. Ingen fiber tillgänglig, bara mobilt.
Lite avundsjuk, skulle gärna bo på en ö isolerad flera månader på vintern och ladda upp med mat och hänge sig åt naturkrafterna - och äkta hälften.
Det är nära stan men högt upp på ön. Vinschen krävde mer än de 16A som anläggningen har.så de får nog uppgradera. Mycket mankraft till flytten krävdes. Jag lagade maten till flyttgänget. De, köparna, ser en möjlighet att varva ner och jobba hemifrån nån dag i veckan. Ingen fiber tillgänglig, bara mobilt.
Lite avundsjuk, skulle gärna bo på en ö isolerad flera månader på vintern och ladda upp med mat och hänge sig åt naturkrafterna - och äkta hälften.
Medlem
· Blekinge
· 12 301 inlägg
Jag känner flera som bor på öar och jobbpendlar. Ingen av dom av säkerhetsskäl eller för att vara för sig själva. Dem är tuffingar och snackar inte mycket om de dagar då högvattnet tvingar dom att vada knädjupt i 5-gradigt vatten på väg till jobbet, eller att de måste ha 3-4 båtar igång för att alla i familjen ska ha tillförlitlig färd till dagens bestyr.
Pappa växte upp på en väglös gård där närmaste vägen till byn gick över vatten som visserligen var smalt men likväl vatten.
Vintertid var det inget problem att ta sig över isen även om flödvatten på isen kunde väta ned skidorna så det blev tjocka iskakor under dem och inget glid alls.
Sommartid var det inget problem att hålla några småbåtar i brukbart skick.
Det var förfallstiden vår och höst som var det stora problemet. Första nyisen kan på en natt bli så tjock att den stoppar en båt men inte så stark att den säkert bär en människa på sparkstötting. Rutten våris är full av pipor och bär ingenting även om den är så tjock att den stoppar en båt.
I förfallstiden använde de en omväg på skogsstigar över land och barnen bodde inkvarterade hos släktingar i byn för att hinna till skolan i tid.
Ett annat problem var tunga transporter som måste göras vintertid. Då de skulle bygga nytt fähus körde de stockarna med häst över isen till sågen en vinter och fick dem sågade och körde ned virket till stranden och stabbade det där och väntade tills nästa vinter då de körde hem virket på isföret. Allt annat tungt byggmaterial skulle också transporteras på isföret.
Med rätt utrustning kan man ta sig fram en del av förfallstiden men det kräver skickllighet och mycket arbete.
En pontonkälke fungerar som en sparkstötting och när den brakar genom flyter den som en katamaran och man blir bara litet våt om gummistövlarna medan man paddlar eller kexar sig fram till fasdt is där man drar upp den och sparkar vidare.
En liten lättbyggd fäljulla (speciell typ av roddbåt) kan man släpa efter sig eller skjuta framför sig på isen där den glider fram på sina två kölar som en kälke. Då man kommer till iskanten eller brakar igenom är det bara att kexa eller ro vidare. Fören är formad som en isbrytare och trycker ned tunn is under sig.
En rännstång sprider vikten över ett stort område där man sparkar sig fram som på en enmedad sparkstötting.
En hydrokopter är ett billigare alternativ till svävare. Jag har sett hembyggda hydrokoptrar som har fungerat väldigt bra. Den luftkylda boxermotorn från en gammal Wolkswagen är mycket popular som hydrokoptermotor. Propellern kan man till och med laminera och tälja till av trä om man är skicklig men en riktig flygpropeller är bäst. Skrovet brukar vara av glasfiber eller aluminium med W-formad ganska flat botten så det blir som två medar under.
Vintertid var det inget problem att ta sig över isen även om flödvatten på isen kunde väta ned skidorna så det blev tjocka iskakor under dem och inget glid alls.
Sommartid var det inget problem att hålla några småbåtar i brukbart skick.
Det var förfallstiden vår och höst som var det stora problemet. Första nyisen kan på en natt bli så tjock att den stoppar en båt men inte så stark att den säkert bär en människa på sparkstötting. Rutten våris är full av pipor och bär ingenting även om den är så tjock att den stoppar en båt.
I förfallstiden använde de en omväg på skogsstigar över land och barnen bodde inkvarterade hos släktingar i byn för att hinna till skolan i tid.
Ett annat problem var tunga transporter som måste göras vintertid. Då de skulle bygga nytt fähus körde de stockarna med häst över isen till sågen en vinter och fick dem sågade och körde ned virket till stranden och stabbade det där och väntade tills nästa vinter då de körde hem virket på isföret. Allt annat tungt byggmaterial skulle också transporteras på isföret.
Med rätt utrustning kan man ta sig fram en del av förfallstiden men det kräver skickllighet och mycket arbete.
En pontonkälke fungerar som en sparkstötting och när den brakar genom flyter den som en katamaran och man blir bara litet våt om gummistövlarna medan man paddlar eller kexar sig fram till fasdt is där man drar upp den och sparkar vidare.
En liten lättbyggd fäljulla (speciell typ av roddbåt) kan man släpa efter sig eller skjuta framför sig på isen där den glider fram på sina två kölar som en kälke. Då man kommer till iskanten eller brakar igenom är det bara att kexa eller ro vidare. Fören är formad som en isbrytare och trycker ned tunn is under sig.
En rännstång sprider vikten över ett stort område där man sparkar sig fram som på en enmedad sparkstötting.
En hydrokopter är ett billigare alternativ till svävare. Jag har sett hembyggda hydrokoptrar som har fungerat väldigt bra. Den luftkylda boxermotorn från en gammal Wolkswagen är mycket popular som hydrokoptermotor. Propellern kan man till och med laminera och tälja till av trä om man är skicklig men en riktig flygpropeller är bäst. Skrovet brukar vara av glasfiber eller aluminium med W-formad ganska flat botten så det blir som två medar under.
Redigerat: