Vad gäller orsaken till prostatacancer så verkar det finnas ganska lite belägg för att livsstilen har någon större inverkan. Ålder och genetik är överlägset viktigast. Vad jag kan hitta ökar t.ex rökning risken med ett par procent, alkoholkonsumtion försumbart. Övervikt och fysisk inaktivitet ger viss riskökning (men korrelerar nog en del med ålder). Regelbundna utlösningar ger lägre risk. Men det är ett sammelsurium av artiklar och inga jättetydliga samband. Det är iaf inte som rökning och lungcancer.
Risken för inkontinens, gäller den både analinkontinens och urininkontinens? Är det bara urininkontinens så är det, enligt mig, en "skitsak". Jag har en muskelsjukom, och har därför de problemen, vilket jag knappt ser som ett problem, i mängden av annat. Jag tror dock att de är svårare för de som skäms och försöker hålla det hemligt.G Galten skrev:
Impotensen tycker jag ska vara värre, då jag även haft det problemet, pga sjukdomen. Dock behandlat nu.
Men hur är det i ditt eventuella fall. Går det då inte att behandla med tabletter heller? Går det att operera in en pump, eller är det inget att göra?
Om man väljer operation så är det vanligt med någon form av urininkontinens. Men de flesta får bara droppvis vid t.ex lyft eller nysningar. Och det är väl helt hanterbart, En mindre del (runt 10%) kan inte styra sin urin öht. Och det vore ju såklart väldigt jobbigt. Operation ger ingen analinkontinens, däremot kan strålning ge besvärliga biverkningar från ändtarmen (dock kanske inte direkt inkontinens). Strålningen skadar ju annat på väg in och ut ur kroppen.A AG A skrev:
Vad gäller potensen så är det ingen uppmuntrande statistik efter operation. Det verkar som bara en mindre del (kanske 25%) kan få en "tillräcklig erektion för samlag" med behandling (tabletter eller sprutor). För de resterande 75% har de läkemedlen ingen effekt. Men datan består till stor del av män som är 70-80 år, och som kanske inte hade någon potens att tala om innan operationen heller.
Just nu så tror jag att fördelarna med operation överväger. Opererar man ut prostatan så kan läkarna se exakt var det finns cancer och om den har brutit igenom prostataväggen (nu är det mer kvalificerade gissningar utifrån röntgen och slumpmässiga biopsier). Med strålning uppfattar jag det som att man skjuter mer från höften. Cancerrisken och risken för allvarliga problem med tarmen är inte heller till strålningens fördel. Dock är chansen till 15 års överlevnad efter behandling ungefär den samma för båda teknikerna.
Jag har inget litet dropp, utan det är nästan ingen koll alls på blåsan. Men jag kan lugna dig med, att även de största blöjorna. Som kan ta ca. 1liter inte syns någonting under kläderna. Om det skulle bli så illa.G Galten skrev:
Vad gäller potensen så låter det förskräckligt. Men om inget annat fungerar så borde väl ändå möjligheten att operera in en pump, av något slag. Samtidigt kan vi hoppas på att datan är väldigt fel. Då, som du säger, många äldre ändå har dålig potens.
Sedan kanske det inte är vad du vill fokusera på i nuläget. Kanske vill du bara lägga din energi på att överleva först och främst.
Det låter ändå positivt att överlevnaden ser så pass god ut ändå. 15år känns ändå väldigt kort när man bara är 50. Men förhoppningsvis klarar du dig längre. Det är fruktansvärt med denna cancer. Även om man, som jag, kan dö alldeles för tidigt. Så känns ändå alltid cancer som det värsta.
Lider med dig.
Inte mycket att rapportera just nu. Tog ett nytt PSA-test och värdet var exakt samma som det var i oktober. Det borde vara ett tecken att cancern är rätt lugn.
Som vanligt har jag noll återkoppling från vården. På hela denna tiden har jag haft 10 min med en ST-läkare (praktikant) och hon rabblade saker vem som helst kan läsa på Wikipedia. Men på måndag skall jag på ”behandlingskonferens” med både kirurg och strålningsläkare. Hoppas de tar in det tyngre gardet då.
Visar sej att jag tydligen har en sjukförsäkring via jobbet som betalar en klumpsumma vid ”kritisk sjukdom”. Lite drygt 300.000 faktiskt. Hade hellre sluppit sjukdom såklart.
Som vanligt har jag noll återkoppling från vården. På hela denna tiden har jag haft 10 min med en ST-läkare (praktikant) och hon rabblade saker vem som helst kan läsa på Wikipedia. Men på måndag skall jag på ”behandlingskonferens” med både kirurg och strålningsläkare. Hoppas de tar in det tyngre gardet då.
Visar sej att jag tydligen har en sjukförsäkring via jobbet som betalar en klumpsumma vid ”kritisk sjukdom”. Lite drygt 300.000 faktiskt. Hade hellre sluppit sjukdom såklart.
Pratade med en kille förra veckan som gjort en operation som
han själv trodde kanske var i "onödan". Han är 63 år och detta med
potensen var inte något han verkade bry sej så mycket om , däremot
hade han lite dålig kontroll på blåsan och kunde kissa ner sej ibland.
Men han tyckte inte det var någon större sak heller , han levde och
det var det viktigaste.
han själv trodde kanske var i "onödan". Han är 63 år och detta med
potensen var inte något han verkade bry sej så mycket om , däremot
hade han lite dålig kontroll på blåsan och kunde kissa ner sej ibland.
Men han tyckte inte det var någon större sak heller , han levde och
det var det viktigaste.
Jag har fått kontakt med andra drabbade via ett Facebookforum och den överväldigande majoriteten är nöjda med sitt liv efter operation, och som sagt hellre vid liv med lite dropp än det andra alternativet
På mitt jobb är statistiken mer dyster. En kollega fick diagnos och var död två senare. En annan har ingen kontroll alls på sin urin och går med största blöjan
Jag jobbar som kemist sen 25 år och klart man tänker lite på allt vi har utsatt oss för. Det säkerhetstänket fanns inte för 25 år sen och vi jobbade med rätt tunga grejer. Idag är man så mycket mer skyddad
På mitt jobb är statistiken mer dyster. En kollega fick diagnos och var död två senare. En annan har ingen kontroll alls på sin urin och går med största blöjan
Jag jobbar som kemist sen 25 år och klart man tänker lite på allt vi har utsatt oss för. Det säkerhetstänket fanns inte för 25 år sen och vi jobbade med rätt tunga grejer. Idag är man så mycket mer skyddad
Var på kissprov och fick stående ovationer (pissar tydligen 5 cl i sekunden och totalt 7 dl i mätkoppen. Nu är jag ”orbiterad” för operation och skall vara standby. Cancern växer oroväckande nära några lymfkörtlar så de tänker operera bort dem också. Kirurgen bedömde min chans att bli cancerfri till 90% om han fick ”utrymma” dessa körtlar. Det ökar risken för problem och ger längre sjukskrivning men jag litar på honom
Jobbets sjukförsäkring levererade idag. Fick utbetalt 315.000 kr vilket är en väldig massa pengar. Hade dock hellre behållt min prostata.
Jobbets sjukförsäkring levererade idag. Fick utbetalt 315.000 kr vilket är en väldig massa pengar. Hade dock hellre behållt min prostata.
Inga symptom öht. Och det är nog det vanligaste faktiskt.nino skrev:
Innan man hade möjlighet att testa PSA var det inte ovanligt att det var metastaserna som gav symptom först (och som gjorde att man gick till läkaren). Och då var det för sent att göra något.
Så jag rekommenderar verkligen alla män i 50-70 års åldern att ta testet
Lite bökigt och inte helt klart vad som sker.Ringde först vårdcentralen och ville ta ett PSA prov men så lätt var det inte.Måste gå igenom urologen som skickar hem ett frågeformulär med 5 frågor typ som man skickar in.Sedan så skickar urologen en remiss till vårdcentralen men vad som händer sedan är inte riktigt klart.Man får väl kolla på 1177 och se eller om man får en kallelse ?
Hon på urologen sa att om du har problem med att kissa så kan du söka hos vårdcentralen?
Hon på urologen sa att om du har problem med att kissa så kan du söka hos vårdcentralen?
Märkligt att det skall vara så olika mellan olika vårdcentraler (Regioner?).V växelventil skrev:
Jag bad om att få en genomgång med diverse tester (kolesterol, blodsocker o.s.v. och vill även ha ett PSA-prov) utan att ha några symptom utan det var mer åldersrelaterat (57 år).
Kontaktade min vårdcentral och det tog inte en vecka att få kallelse till provtagning. Så borde det vara överallt!
Inga problem här heller , man har hört de som fått cancer i prostatan som har haft ett godkänt psa prov för att året efter haft så höga värden att de opererats.
Så varför ska ett psa prov vara så krångligt att få ta. De jag känner med
prostatacancer har inte märkt nåt själva utan det har varit psaprovet som visat att nånting är fel. Man har ju också känt ett flertal personer längre tillbaka som avlidit av prostatacancer som spridit sej utan de
märkt nåt själva.
Så varför ska ett psa prov vara så krångligt att få ta. De jag känner med
prostatacancer har inte märkt nåt själva utan det har varit psaprovet som visat att nånting är fel. Man har ju också känt ett flertal personer längre tillbaka som avlidit av prostatacancer som spridit sej utan de
märkt nåt själva.
Väldigt konstigt? Det är bara ett vanligt blodprov och ingen dyr specialundersökning.V växelventil skrev:
Sen har det varit en hel del debatt om PSA-provet eftersom man kommer hitta cancrar på äldre män som de aldrig kommer dö av. Det är därför män över 70 inte psa-testas i Region Skåne. Men för de som är lite yngre kan det vara livräddande. Stå på dej!
Ja vet inte varför man måste gå genom urologen först men får fråga när jag väl är där.Hade jag sagt att jag har problem med att kasta vatten som det heter så skulle jag fått träffa en läkare på vårdcentralen och tagit PSA provet den vägen istället.G Galten skrev: