Jag har rent motsatt erfarenhet. Den enda gången i mitt liv som jag har köpt en ny hyvel så var den i det närmaste oduglig att använda. Det var en Stanley.Daniel_N skrev:
Medan de flesta gamla järnhyvlarna av någorlunda kvalitet som jag har samlat på mig har gått att få i ordning så de fungerar väl.
Elhyveln brukar jag skämtsamt kalla "lektrisbiilon". Elektriska bilan. Den är bra då man grovformar saker och vill ha bort material snabbt utan större krav på nogrannhet.L Liljeros skrev:
Vill man ha någonting rakt eller ta bort litet material på ett kontrollerat vis då är det handhyvel som gäller. Åtminstone om man inte har tillgång till rikthyvel och planhyvel eller om arbetsstycket är för stort för att hantera på hyvelmaskinen.
Där har vi det. Jag har aldrig upplevt en ny hyvel av bättre kvalitet. Någonting sådant har jag aldrig haft råd med. I stället lärde jag mig att få de gamla att fungera och att tillverka mina egna.
Som med så mycket annat.
Jag har en handhyvel och har svårt att tro att jag skulle få ut större precision med den än vad jag får med elhyveln, nu är väl det kanske främst en handhavandefråga. Då jag bor ganska trångt så finns tyvärr inte tillgång till rikt och planhyvel så får hålla mig till brädgårdens standardmått och justera vid behov, då är en handhyvel utmärkt. Den är dock hopplös att nyttja med en Festool midi dammsugare då påsen blir full på en gång.H heimlaga skrev:
Min uppfattning är att handhållen elhyvel och manuell hyvel är två helt olika verktyg som i liten grad överlappar varandras användningsområde. Precision med elhyvel har jag aldrig upplevt. Men då hör det till saken att jag inte använt handhållen elhyvel speciellt mycket och då ingen bra.L Liljeros skrev:
Så är det.
Med handhyvel kan jag rikthyvla med ungefär samma noggrannhet som jag gör på rikthyveln med 2,4 meter långa gjutjärnsbord. Det tar mycket mer tid med handhyvel än med maskin men resultatet blir likvärdigt. Med elhyvel är det svårt att få någon längre bit rak med bättre noggrannhet än 2mm.
Med handhyvel har man också en helt annan kontroll över hur djupt man tar och över vinkeln i sidled. Ett bra exempel är då man hyvlar landen (överlappen på borden) på en båt. Där har man ju en snedfasning vars vinkel förändras kontinuerligt samtidigt som det måste vara en jämn förändring utan knölar. Det här är den bästa bilden jag kan hitta i datorn nu i kväll. Du ser hur vinkeln på landet ökar tills det blir nästan en halvspont närmast ändan. Den kontrollen har man bara med handhyvel.
Man kan också forma jämna kurvor på ett helt annat vis med handhyvel. Genom att ta litet i gången och sikta och ta bort litet till så att kurvan blir jämn och fin. Här är det böjningen i övre sidan på övre delen till en ny köl i en båt. Jag var tvungen att göra kölen i två delar en övre och en nedre och limma ihop dem på plats för att få dit en ny köl i en gammal båt.
Elhyveln däremot är bra på att ta bort material snabbt och ungefärligt. Till exempel då man grovhyvlar åror eller då man jämnar upp övre sidan på stockarna i en timmervägg
Med handhyvel kan jag rikthyvla med ungefär samma noggrannhet som jag gör på rikthyveln med 2,4 meter långa gjutjärnsbord. Det tar mycket mer tid med handhyvel än med maskin men resultatet blir likvärdigt. Med elhyvel är det svårt att få någon längre bit rak med bättre noggrannhet än 2mm.
Med handhyvel har man också en helt annan kontroll över hur djupt man tar och över vinkeln i sidled. Ett bra exempel är då man hyvlar landen (överlappen på borden) på en båt. Där har man ju en snedfasning vars vinkel förändras kontinuerligt samtidigt som det måste vara en jämn förändring utan knölar. Det här är den bästa bilden jag kan hitta i datorn nu i kväll. Du ser hur vinkeln på landet ökar tills det blir nästan en halvspont närmast ändan. Den kontrollen har man bara med handhyvel.
Man kan också forma jämna kurvor på ett helt annat vis med handhyvel. Genom att ta litet i gången och sikta och ta bort litet till så att kurvan blir jämn och fin. Här är det böjningen i övre sidan på övre delen till en ny köl i en båt. Jag var tvungen att göra kölen i två delar en övre och en nedre och limma ihop dem på plats för att få dit en ny köl i en gammal båt.
Elhyveln däremot är bra på att ta bort material snabbt och ungefärligt. Till exempel då man grovhyvlar åror eller då man jämnar upp övre sidan på stockarna i en timmervägg
Angående frågan om vad man bygger och när man behöver använda handhyvel. Några bra exempel från östra rikshalvan ovan, men jag kan komplettera med mina.
Ibland använder jag till stor del handhyvlar i hela bygget. I vissa fall för att det passar bättre då jag gör små saker med ämnen som inte passar i maskiner, men minst lika ofta för att jag vill och kan. Då kan det vara en mix av lite olika hyvlar.
För nästan alla möbelbyggen använder jag en liten favorithyvel någon gång, även om det mesta görs med maskiner. Det är alltid någon liten justering som behövs, en kant som ska fasas av eller liknande. Då kommer lilla stöthyveln (block plane) fram. Inte riktigt så att jag har den i fickan hela tiden, men hade jag bara lite större fickor så kanske den hade bott där.
Ibland använder jag till stor del handhyvlar i hela bygget. I vissa fall för att det passar bättre då jag gör små saker med ämnen som inte passar i maskiner, men minst lika ofta för att jag vill och kan. Då kan det vara en mix av lite olika hyvlar.
För nästan alla möbelbyggen använder jag en liten favorithyvel någon gång, även om det mesta görs med maskiner. Det är alltid någon liten justering som behövs, en kant som ska fasas av eller liknande. Då kommer lilla stöthyveln (block plane) fram. Inte riktigt så att jag har den i fickan hela tiden, men hade jag bara lite större fickor så kanske den hade bott där.
Det är samma här att det är främst vid möbelsnickeri som jag använder handhyvlarna. Möjligheten att hyvla bort några hundradels millimeter för exakt passning går egentligen inte att hantera med maskiner. Sluthyvling av ytor efter maskinhyvling ger en annan finish om man nu har förstånd att uppskatta det. Sedan använde jag handhyvel vid läggning av trall utomhus i somras bl a för att ta ner en ås som låg lite högt.Hep skrev:
Jag hade tur när jag var i Kanada senast och höll kurs och kunde då smita in på Lee Valley som har söndagsöppet och botanisera bland verktygen. Det fick bli en Veritashyvel som komplement till de handhyvlar jag har, bland annat några äldre hyvlar som jag ärvde efter min morfar, numera ordentligt renoverade.
Jag har en skaplig samling veritashyvlar. Den som får helt överlägset mest körtid är min dx60. Nu senast när jag lagt golv är det den och min shoulder plane som ligger inom räckhåll nästan hela tiden. Om jag bara fick ha kvar en hyvel hade jag behållit dx60.
Bland det mest prisvärda i putshyvelväg kan vara att hitta en engelsk Stanley no 4 som är något äldre (trähandtag, mässingsskruvar och att sulan och sidorna inte är spåriga efter slipning som på nya). Det är inte jättesvårt att få dom att funka alldeles utmärkt. När man väl kan hyvla så får man samma resultat som från en Lie Nielsen eller Veritas.
Hyvelns sula måste vara rimligt plan, alla skruvar åtdragna (åtdragna, men inte våldsamt åtdragna!) och handtagen måste sitta fast (ofta kan träet ha krympt och stången som går igenom har då blivit för lång i jämförelse, åtgärdas med en bricka eller med att man kortar ner stången lite med en fil). Det viktigaste är att spånklaffen sitter ordentligt mot stålet. Att lära sig ställa in spånklaffen är kanske det viktigaste man kan lära sig. Med en spånklaff som är rätt inställd kan man hyvla med bra finish i det mesta. Det finns en anledning att hyvlar med spånklaff slog ut hyvlar utan spånklaff.
Här ligger också en liten varning för Anchor, jag har en no 7, superfin och bra på alla sätt (förutom att någon målat den neongrön ovanpå den mer smakfulla originalgröna färgen). Problemet är bara att spånklaffen har fel profil som gör att spånöppningen blir för liten och spånen fastnar. Andra säger att Anchor är utmärkta, så vet inte om jag bara haft otur. Har en skolrubank i trä jag använder istället. Funkar utmärkt det också.
En brasklapp. Jag är ganska sopig på att hyvla. Men att det blir snett och vint beror inte på hyvlarna i alla fall.
Hyvelns sula måste vara rimligt plan, alla skruvar åtdragna (åtdragna, men inte våldsamt åtdragna!) och handtagen måste sitta fast (ofta kan träet ha krympt och stången som går igenom har då blivit för lång i jämförelse, åtgärdas med en bricka eller med att man kortar ner stången lite med en fil). Det viktigaste är att spånklaffen sitter ordentligt mot stålet. Att lära sig ställa in spånklaffen är kanske det viktigaste man kan lära sig. Med en spånklaff som är rätt inställd kan man hyvla med bra finish i det mesta. Det finns en anledning att hyvlar med spånklaff slog ut hyvlar utan spånklaff.
Här ligger också en liten varning för Anchor, jag har en no 7, superfin och bra på alla sätt (förutom att någon målat den neongrön ovanpå den mer smakfulla originalgröna färgen). Problemet är bara att spånklaffen har fel profil som gör att spånöppningen blir för liten och spånen fastnar. Andra säger att Anchor är utmärkta, så vet inte om jag bara haft otur. Har en skolrubank i trä jag använder istället. Funkar utmärkt det också.
En brasklapp. Jag är ganska sopig på att hyvla. Men att det blir snett och vint beror inte på hyvlarna i alla fall.
Humor. Jag satt och väntade på att koppla upp mig på ett möte och slösurfade in på YouTube. Någon algoritm tyckte att jag borde se ett klipp med Paul Sellers. En på många sätt vettig man, men med lite väl egna idéer ibland. Eller åtminstone en man som värdesätte att ha egna idéer. Nu var det ett klipp om varför alla samstämmiga råd här i tråden om en liten "block plane" är helt fel. Nu beror det såklart på vad man bygger och storleken på det, men rätt intressant som motpol till vad jag själv tycker.
Och innan någon annan påpekar det - jag vet att han är sjukt mycket bättre möbelsnickare än jag någonsin kommer bli.
Och innan någon annan påpekar det - jag vet att han är sjukt mycket bättre möbelsnickare än jag någonsin kommer bli.