Nej och det är ju lite tragiskt. Troligen är det helt enkelt så att folk har blivit så vana med att inte behöva amortera på huset att även om de har slutat investera tillfälligt så har de spenderat de pengarna istället. Jag har alltid varit av åsikten att det är ok att inte amortera särskilt mycket _om_ man istället använder de pengarna till antingen investeringar eller till värdehöjande åtgärder på huset.
Om man däremot låter bli att amortera och istället konsumerar för de pengarna så är man farligt ute, eftersom man då konsumerar för spekulationspengar, dvs spekulationen att huset ska stiga i värde trots att det försämras med tiden. Om man har en ekonomi som inte tillåter varken amorteringar, underhåll eller att motsvarande pengar investeras så har man enligt mig ett för dyrt hus i förhållande till sin ekonomi.
Om man däremot låter bli att amortera och istället konsumerar för de pengarna så är man farligt ute, eftersom man då konsumerar för spekulationspengar, dvs spekulationen att huset ska stiga i värde trots att det försämras med tiden. Om man har en ekonomi som inte tillåter varken amorteringar, underhåll eller att motsvarande pengar investeras så har man enligt mig ett för dyrt hus i förhållande till sin ekonomi.
Jag förstår inte principen med att amorteringens skulle vara mer eller mindre nödvändig beroende på hur mycket huset stiger i pris. Eller utgår du från tanken att alla - utom vi kloka gubbar och gummor som skriver här förstås - spenderar allt som är kvar när månaden är slut?
MH, om man inte investerar i (renoverar, underhåller) huset bör det över tiden bli mindre värt relativt nyare eller bättre underhållna hus. Om man då inte räddas av en allmän prisökning blir huset också mindre värt i reda kr. Om man då inte heller amorterar sitter man förr eller senare med mer i skuld än man kan få ut vid en försäljning. Det är väl ett problem oavsett hur mycket månad man har kvar i slutet av pengarna?
Farzan, jag pratade om amorteringen, dvs avbetalning av banklånet specifikt. Amorteringen påverkar inte husets värde,även om du tar upp en intressant aspekt. Men om vi förutsätter samma underhåll med och utan amortering.
Nej, det behöver inte vara ett problem.
Om man istället för att amortera har sparat pengarna i högräntekonto som överskirder låneräntan, eller om man investerat pengarna på annat sätt som har gett en bättre avkastning än lånet, så har man gjort en bra affär. Att det inte är alla förunnat att hiitta en investering som ger bättre avkastning till lika låg risk som an amortering är tror jag vi alla kan enas om, men det kan nog finnas tilfälle.
Nu hade jag tänkt säga något om buffert, men det gick inte så bra förra gången, så jag avstår.
Man kanske skall vända på det? Ett år då husets bedömda marknadsvärde stiger med 7%, hur mycket amortering bör man då kalkylera med för att anses vara rekorderlig och ansvarstagande? Om det nästa år sjunker med 2%, vad skall man då amortera?
Nej, det behöver inte vara ett problem.
Om man istället för att amortera har sparat pengarna i högräntekonto som överskirder låneräntan, eller om man investerat pengarna på annat sätt som har gett en bättre avkastning än lånet, så har man gjort en bra affär. Att det inte är alla förunnat att hiitta en investering som ger bättre avkastning till lika låg risk som an amortering är tror jag vi alla kan enas om, men det kan nog finnas tilfälle.
Nu hade jag tänkt säga något om buffert, men det gick inte så bra förra gången, så jag avstår.
Man kanske skall vända på det? Ett år då husets bedömda marknadsvärde stiger med 7%, hur mycket amortering bör man då kalkylera med för att anses vara rekorderlig och ansvarstagande? Om det nästa år sjunker med 2%, vad skall man då amortera?
För många belånade egnahemsägare utgör amortering en sorts (primitivt) tvångssparande, som får motsvara professionella fastighetsförvaltares fondavsättning enligt avskrivningsplan.
Man bör egentligen inte alls blanda ihop fastighetens värdeförändring med dess behov av långsiktigt underhåll. Man bör istället försöka förutse den framtida kostnaden för detta underhåll, och tills behovet uppstår avsätta en reserv.
Man bör egentligen inte alls blanda ihop fastighetens värdeförändring med dess behov av långsiktigt underhåll. Man bör istället försöka förutse den framtida kostnaden för detta underhåll, och tills behovet uppstår avsätta en reserv.
Oavsett underhåll så om huset är högt belånat finns risken att en prisnedgång gör att lånet blir större än husets värde. Det betyder att banken inte längre har tillräckligt säkerhet för lånet längre. Det är väl därför de vill att folk amorterar, för att det alltid ska finnas säkerhet för lånet. Om man bara lånat en liten del av husets värde så antar jag att det inte är lika viktigt med amortering.-MH- skrev:Farzan, jag pratade om amorteringen, dvs avbetalning av banklånet specifikt. Amorteringen påverkar inte husets värde,även om du tar upp en intressant aspekt. Men om vi förutsätter samma underhåll med och utan amortering.
Nej, det behöver inte vara ett problem.
Om man istället för att amortera har sparat pengarna i högräntekonto som överskirder låneräntan, eller om man investerat pengarna på annat sätt som har gett en bättre avkastning än lånet, så har man gjort en bra affär. Att det inte är alla förunnat att hiitta en investering som ger bättre avkastning till lika låg risk som an amortering är tror jag vi alla kan enas om, men det kan nog finnas tilfälle.
Nu hade jag tänkt säga något om buffert, men det gick inte så bra förra gången, så jag avstår.
Man kanske skall vända på det? Ett år då husets bedömda marknadsvärde stiger med 7%, hur mycket amortering bör man då kalkylera med för att anses vara rekorderlig och ansvarstagande? Om det nästa år sjunker med 2%, vad skall man då amortera?
Förutom att det är få förunnat att lyckas förränta pengarna bättre än låneränta till samma risk så har ju inte banken kontroll över dina alternativa investeringar. Om man får svårt med räntebetalningarna och banken vill häva lånet så kanske den alternativa investeringen inte heller finns kvar och då får banken inga pengar.
Aktiestinsen angående finanskrisen:
"Det mest konstiga är att man har kunnat köpa bostad utan egen insats. Jag begriper det inte. Vi har många här nu som sitter illa till. På 80-talet var det likadant. Och det kom ju en krasch efter utlåningsfesten då också."
Jag tycker han har helt rätt. Tycker personligen att det behövs statliga regleringar som ska reglera att man måste ha en viss kontantinsats och amortering vid bostadslån. Tror detta kunde göra att vi undviker de största fastighetsbubblorna och minska problemen vid lågkonjunktur.
"Det mest konstiga är att man har kunnat köpa bostad utan egen insats. Jag begriper det inte. Vi har många här nu som sitter illa till. På 80-talet var det likadant. Och det kom ju en krasch efter utlåningsfesten då också."
Jag tycker han har helt rätt. Tycker personligen att det behövs statliga regleringar som ska reglera att man måste ha en viss kontantinsats och amortering vid bostadslån. Tror detta kunde göra att vi undviker de största fastighetsbubblorna och minska problemen vid lågkonjunktur.
Håller med. Istället för att verka för återhållsamhet pushade svenska staten (Göran Persson, Ingvar Hansson KI osv) under högkonjunkturen för låga styrräntor och genom SBAB har man bidragit till att trycka ner kontantinsatskraven. Exempel: T o m början av 2008 erbjöd SBAB lån upp till 4 MSEK utan kontantinsats.Deven skrev:
Jag tycker att det är rimligt att man i ett första skede siktar på att äga 25% av huset. Det är en bra marginal för allt vad skilsmässor, arbetslöshet, sjukdomar och elände heter. Även om priserna går ned, man måste sälja snabbt och billigt, och man måste köpa en massa nytt bohag etc, så landar man som regel på fötterna. Är det goda tider kan man få en sudd över att stoppa in i ett nytt boende. Jag skulle kunna tycka att 2% amortering av husets pris varje år är rimligt så länge lånen överstiger 75% av husets värde. Jag vet att det är väldigt tuffa papper för många i storstäderna. På en kåk för 4 millar handlar det om 80kkr/år, eller nästan 7.000kr/månad. Men för en kåk på "landet" som kostar 1,2Mkr, så handlar det om 2.000kr/månad i amortering.-MH- skrev:
Nästa steg tycker jag är att man skall äga halva sin kåk. Man behöver nog inte amortera 2%, men 1% är väl rimligt tills man äger hälften. Nu vet jag att eftersom priserna studsar och far, så är det svårt att säga när man äger si eller så, men någonstans på ett ungefär.
Om man för det är mer rekorderlig och ansvarstagande vet jag inte, men det skall väldigt mycket till om du skall råka i ekonomiska trångmål för att ditt hus är för hårt belånat med den här strategin.
2% amortering är ändå inte speciellt högt. De senaste åren har vi ofta hört att vi "tack och lov inte har subprime i Sverige", men ett av kriterierna för att kvalificera för "prime" i USA har faktiskt varit att lånet ska betalas av på 30 år...
Problemet är ju att idag, då det är svårare att hitta investeringar som förräntar sig tillräckligt bra för att väga upp bolåneräntan, så amorterar, som Swetrot sa, folk ändå inte. Det var just det jag skrev också. Återigen: Jag ser inga problem med att inte amortera om pengarna istället investeras till minst lika bra ränta som bolåneräntan, eller om pengarna investeras i att förbättra huset. Använder man istället pengarna till konsumtion så konsumerar man i praktiken sitt eget hus om inte huspriset stiger i samma takt som man konsumerar.-MH- skrev:
För det första är det inte alls svårt att hitta en sådan investering(*), för det andra är det antagligen en liten andel av husägare som har mer än 75% av husets värde i lån, för det tredje undrar jag hur Swetror vet att folk inte amorterar?BobbyEwing skrev:
Höägrätnekonton har generellt legat över rörliga bankräntan den senaste åren, och då tycker jag det är bättre att ha pengarna där än att ge dem till banken och behöva be snällt (dvs ta nya lån) om man vill ha tillbak dem.
Köpte du ett hus för fyra eller mer år sedan och belånade 100%, så har du idag en belåning till 75% eller lägre (i snitt förstås). Utan att amortera en krona.
Hur mycket folk amorterar har jag inte sätt någon statistik över. Att antal lånade pengar stiger med fastighetspriserna är kanske inte så konstigt, men betyder det att folk inte amorterar?
Att amortera nu vore dumt. Spara pengarna på banken istället, ifall du skulle behöva dem.
http://www.finansportalen.se/sparkontoguiden.htm
Eller så kanske den alternativa investeringen har gett bättre avkastning, så man kan ge banken de pengar de vill ha, plus har lite över?bra-byggare skrev:
De kan ju också vara så att när man som bäst behöver pengarna, så kan man göra sig av med den alternativa investeringen och fålikvida medel, medan banken inte vill låna ut mer pengar till dig just då.
Jag undrar hur många som amorterar regelbundet på sina huslån egentligen.
Eftersom statistiken visar att bostadsutlåningen ökat, så drog jag slutsatsen att det knappast är någon omfattande amortering som sker bland svenska bolånetagare.
Hur många husägare som har mer än 75% av husets värde i lån har jag letat statistik på, men inte hittat någon. Det verkar vara lite känsligt för bankerna att berätta sådant.
Om man skall låta inflationen sänka skuldsättningsgraden så kan man inte hela tiden spä på sina lån på huset i takt med att det blir mera värt så som av allt att döma gjorts. I min bekantskapskrets har det varit väldigt vanligt förekommande att bilar, köksrenoveringar, altaner, inglasningar, badrum, pooler och allmän ekonomisk sanering finansierats genom att huset belånats mer.
Läser jag äldre inlägg i forumet så var det för ett år sedan en vanligt förekommande fråga hur man ökade ut sina lån och då helst utan att behöva ta ut pantbrev. Och bankerna lånade glatt ut.
Jag anser att det finns många som tagit, ur mitt perspektiv, väldigt stora ekonomiska risker. Just dessa risker är egentligen det enda som kan komma att utlösa ett verkligt ras i fastighetspriserna. En skillnad mot början av 1990-talet är väl dock att bankerna den här gången känner sig i vart fall lite medskyldiga och inte kommer trycka på så hårt för att sälja bostäder exekutivt.
Hur många husägare som har mer än 75% av husets värde i lån har jag letat statistik på, men inte hittat någon. Det verkar vara lite känsligt för bankerna att berätta sådant.
Om man skall låta inflationen sänka skuldsättningsgraden så kan man inte hela tiden spä på sina lån på huset i takt med att det blir mera värt så som av allt att döma gjorts. I min bekantskapskrets har det varit väldigt vanligt förekommande att bilar, köksrenoveringar, altaner, inglasningar, badrum, pooler och allmän ekonomisk sanering finansierats genom att huset belånats mer.
Läser jag äldre inlägg i forumet så var det för ett år sedan en vanligt förekommande fråga hur man ökade ut sina lån och då helst utan att behöva ta ut pantbrev. Och bankerna lånade glatt ut.
Jag anser att det finns många som tagit, ur mitt perspektiv, väldigt stora ekonomiska risker. Just dessa risker är egentligen det enda som kan komma att utlösa ett verkligt ras i fastighetspriserna. En skillnad mot början av 1990-talet är väl dock att bankerna den här gången känner sig i vart fall lite medskyldiga och inte kommer trycka på så hårt för att sälja bostäder exekutivt.
Det är lite djärvt antagande tycker jag. Själv tror jag att utlåningen berättar mer om huspriser och antalet villaägare som jag helt fräckt antar har ökat bägge två.Swetrot skrev:
Husägare A köper ett hus och lånar 1 miljon och amorterar 2% per år. Lånet går ner. Efter 30 år säljer husägare A till husägare B som lånar 3 miljoner. Husägare B amorterar även han 2 % per år. Trots att alla amorterar duktigt, stiger i ett slag mängden utlånade pengar när husägare B tar över.