Hej

Vet ej om denna tråd hör hemma här eller under köpa & sälja hus.

Vi har bekanta i vår ålder (runt 40) vars föräldrar äger ett hus vi är intresserade av. För ett tag sedan avled mamman och nu ska bodelning ske. Eftersom de var gifta kommer ju pappan ärva allt. Han har alzeimers och bor på älderboende. Inget av deras två barn (våra bekanta) vill behålla huset. Vi har bara pratat med ett av deras barn och han tyckte det lät bra om vi vill köpa huset.

Det jag är ute efter är hur ett husköp kan gå till på bästa sätt. Självklart ska det vara en riktig värdering. Inget "kompispris". Behövs en mäklare? Jag har tidigare köpt hus utan mäklare.

Jag är medveten om att det är svårt att få fram fel/brister av nuvarande ägare. Kommer inte finnas någon att åberopa "dolda fel" till, men "dolda fel" brukar ju knappt existera ändå så detta behöver vi inte diskutera.

Jag antar att barnen vill att pappan står på kontraktet som säljare.

Det jag är ute efter är tips på hur en sådan här affär ska gå till på bästa sätt för alla parter.

//JED
 
Om säljaren är dement så bör man troligen se till att en god man utses, och troligen måste affären även godkännas av överförmyndaren.
 
Finns det inte en försäkring mot dolda fel som står som motpart vid eventuella fel?
 
Priset/värdet kan man enklast få av mäklare och sen gör man upp affären på tex banken....
 
Sonen är i dagsläget god man och har hand om de dagliga utgifterna. Det finns också en överförmyndare. Jag vet att de träffas ibland. Ska sonen presentera förslaget för överförmyndaren som ett första steg?
 
O
Själv skulle jag inte funderat på problemet med dolda fel. Det är för mig oväsentligt... Dessutom skulle jag nog bara försöka processa om slutsumman översteg 100000:-
Vill du ha huset så köper du det. Men följ råden i tråden så det blir rätt:)
 
Enk Projektet skrev:
Priset/värdet kan man enklast få av mäklare och sen gör man upp affären på tex banken....
Inte heller en mäklare vet exakt värde. Enda sättet att få fram marknadsvärdet är att sätta ut objektet till försäljning. En mäklare är naturligtvis van att bedöma marknadsvärdet, men man kan göra en sån bedömning själv genom att titta på liknande objekt med liknande läge.

I slutändan så räcker det att köpare och säljare kommer överens om ett pris. Säljarens barn kanske gärna säljer till TS eftersom de känner varandra och gärna tar ett lägre pris för att vara hygglig och för att slippa de kostnader som en mäklare innebär.
 
Jag kan ha fel, men jag tror att den gode mannen måste presentera affären för överförmyndaren, som även skall ta ställning till om ägaren är så dement att han inte kan medverka alls.

Om överförmyndaren inte har något att erinra mot priset så är det OK.

För den säljande sonens egen skull så bör han givetvis förankra det bland övriga framtida arvingar, men det är inte köparens problem.
 
Tack för all information.

Då känns det som att detta går att lösa på ungefär samma sätt som en "vanlig" husaffär. Dvs att alla parter är överens.
 
Jag köpte mitt hus av en herre med Alzheimer. Han hade god man, alltså ansågs han inte så otillräknelig att han behövde en förmyndare. För att det ska ske verkar det som om man mer eller mindre måste vara farlig för sig själv. Har man en god man får man själv ingå avtal och inga inskränkningar verkar finnas juridiskt. God man var självklart med hela tiden vid vårt köp, men gjorde inget utom att stötta vid själva kontraktskrivningen.
Det var lite speciellt. Den äldre herrn ringde ofta under affärens gång, vissa dagar tiotals gånger, för han kom inte ihåg att vi nyss talats vid.
Sedan när köpet genomförts hände det att han ringde och ville tala om detaljer i den "kommande" affären. Ibland dök han upp och kom inte ihåg att han sålt. Lite jobbigt när han börjar slita i dörrhandtaget tidigt på söndagmorgonen och bara Frugan och tvååringen är hemma och blir livrädda. Den gången fick polisen skjutsa honom hem. Personalen på äldreboendet där han då bodde berättade för mig att de flera gånger i veckan fick springa ut och påminna honom om att han inte längre ägde huset, när han var på väg att ge sig hem till oss med färdtjänsten.
Skriver inte detta för att avskräcka dig, jag har inte ångrat köpet, men det kan vara bra att ha en förberedelse på att människor med Alzheimer (elak sjukdom) kan vara påfrestande att ha att göra med.
 
De flesta aspekterna är redan avklarade i tråden. Man kan bara tillägga att största konfliktrisken i praktiken består i oenighet mellan den sjuke ägarens anhöriga. En sådan tvist drabbar sannolikt köparen, ifall alla papper inte är helt korrekta.
 
För att bli av med risken att ni och era bekanta i framtiden blir okompisar över något dolt fel som kostar en massa pengar så kan ni ju komma överens om att huset säljs med friskrivningsklausul eller vad det heter. Ni får då ett något lägre pris men får i gengäld bita i det sura äpplet om något visar sig vara i behov av åtgärd. Som du själv antyder så har väl era bekanta inte full koll på huset och husets ägare är inte helt tillräknelig. Min uppfattning är att när man gör affärer med folk som man ska/vill fortsätta umgås med - må det vara vänner, kollegor eller familj - så ska man vara VÄLDIGT tydlig med villkor och liknande för affären.

Lycka till! :thumbup:
 
Tack ännu en gång för alla synpunkter.

Självklart är jag medveten om vilka problem det kan medföra med vänskap när man gör affärer med bekanta. Gäller ju inte bara husaffärer. Självklart kommer vi att göra en besiktning av huset.

Utan att det nu ska bli världens diskussion angående dolda fel och friskrivningsklausuler så har jag för mig att när jag läste juridik på högskolan så berörde läraren detta. Nu är ju detta ett antal år sedan, men jag har för mig att han sa något liknande: Det är fruktansvärt svårt att bevisa ett dolt fel. En friskrivningsklausul kan inte skrivas generellt för hela huset eftersom det inte går att avtala bort dolda fel. Ska en friskrivningsklausul in i kontraktet så måste den specificeras typ "Jag har gjort om badrummet själv och därmed vill jag frånsäga mig ansvaret för detta".

Är jag helt ute på hal is nu? Blir det husaffär så har jag ju mitt nuvarande hus att sälja. Självklart är det ju bra att få in denna friskrivningsklausul, men hur säker är man? Är det som min juridiklärare sa, så är den ju inte så mycket värd för säljaren utan bara ett prutargument för köparen.
 
Nu vet jag inget om detta egentligen men personligen tycker jag det snarare borde vara tvärtom, att man kan sälja ett hus i "befintligt skick" så att säga. Sen kan köparen ställa som villkor att exempelvis; "om du ser till att det kärvande fönstret och det läckande vattenlåset inklusive följdskador blir åtgärdat så blir det affär."
Man ser ju ibland i annonser formuleringar som "renoveringsobjekt" och liknande, hur funkar det då? Själv köpte jag en sommarstuga med just den formuleringen. Huset var i rätt dåligt skick och dessutom redan under renovering och jag har nu rivit allt utom ytterväggar och tak samt regelstomme och takstolar. Skulle inte drömma om att gå till säljaren och hävda dolt fel för en väggregel som visade sig vara lite halvrutten i nederkant.
Jag kan tycka det självklart att man ska kunna sälja ett hus som är i uppenbart dåligt skick utan att antingen behöva renovera upp det till felfritt skick innan försäljning eller behöva stå för köparens kostnader i efterhand. Även ett hus som man exempelvis har ärvt och som iofs kan vara i hyfsat skick men som man inte vet något om. Självklart får man räkna med att få betydligt mindre pengar för huset....
Hur funkar det när ett hus säljs på exekutiv auktion? Kan kronofogden (eller vem som nu står som ägare för huset) krävas på ersättning för dolt fel?

Det här kanske är värt en helt egen tråd iofs, hoppas jag inte bidragit för mycket till "världens diskussion" nu! :thumbup:
Bidragit till att besvara TS frågeställning har jag ju definitivt inte gjort med det här inlägget än så:
Hoppas ni får ihop något vettigt och att huset blir bra för er! :D
 
Bra skrivet ToRy

Det kanske borde bli en ny tråd om detta. Har ju inte så mycket med min fråga om att just köpa från en dement person.

Det du skriver om "befintligt skick" och "renoveringsobjekt" borde ju då kunna tolkas som en friskrivningsklausuler. Jag skulle själv inte börja bråka och hävda dolda fel om det inte rör sig om hundratusentals kronor. Det är ju skillnad om säljaren ljuger om saker.

En dolda fel försäkring är ju enligt mig bara bra för säljaren eftersom köparen måste processa mot försäkringsbolaget och det brukar ju inte vara så lätt. Det är ju inte som vanliga hemförsäkringen att man ringer och meddelar att man har vattenskada och sedan kommer de hem och fixar det.

Nu skriver jag själv om dolda fel som jag sa att vi skulle undvika, men det är ett intressant ämne:)
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.