- Status
Men herregud vad har ni för barnkalas egentligen, ska sägas att vi har bara döttrar och har haft bara tjejer sedan 7års kalasen inträffade. Vi har endast kört med lika många barn som man fyller och visst blir barnen stojjiga efter allt sött men det har funkat bra. Plocka undan saker känns helt konstigt, barn vet ju normalt vad som är ok eller inte.
Det centrala är väl ändå att ditt barn har en trevlig födelsedag, tror inte på hela-klassen-kalas alls, lätt att säga nu till TS men rådet blir väl att det är ditts barns kalas, inte klassens kalas och att det ska vara en trevlig upplevelse för barnet!
Sen skulle jag personligen skämmas ögonen ur mig om mitt barn hade sönder något och givetvis ersätta, det är en självklarhet. Skulle inte ens ta upp om det går på försäkring...
Det centrala är väl ändå att ditt barn har en trevlig födelsedag, tror inte på hela-klassen-kalas alls, lätt att säga nu till TS men rådet blir väl att det är ditts barns kalas, inte klassens kalas och att det ska vara en trevlig upplevelse för barnet!
Sen skulle jag personligen skämmas ögonen ur mig om mitt barn hade sönder något och givetvis ersätta, det är en självklarhet. Skulle inte ens ta upp om det går på försäkring...
Intressant hur så många kan uttala sig kategoriskt om vems fel det är utan att ha varit på plats...
Baserat på de uppgifter som kommer från TS svarar jag så här:
Givetvis har jag ett ansvar att "städa undan" innan, inga kristallvaser på soffbordet men väl väggprydnader. Det handlar dels om att kunna förutse och undvika att mina saker går sönder, dels att se till att det är en säker miljö för barnen.
Hade min unge haft sönder något enligt det scenario som TS beskriver hade jag betalat och skämts något så fruktansvärt. Hade det varit kristallvasen på soffbordet hade jag erbjudit ersättning men inte skämts för då faller det på "olyckor händer".
Således hade jag berättat för föräldrarna vad som hänt, inte försökt skuldbelägga någon utan varit saklig och påtalat att jag förväntar mig att få reparationskostnaderna ersatta. Hade de som nu vägrat hade jag tveklöst tagit upp det med föräldraföreningen och låtit dem skämmas framför alla andra föräldrar, "offentlig förnedring" fungerar väldigt bra på de allra flesta". Inga namn behöver nämnas, bara ett sakligt redogörande för vad som har hänt, att jag inte tänker delta i "alla eller ingen" policyn mer samt att jag skulle vilja höra alla föräldrars åsikter om huruvida man ska betala i det fallet eller ej. Gissningsvis vet alla exakt vilka föräldrar det är som har vägrat betala för sina ungars dåliga uppförande utan att de namnges.
Baserat på de uppgifter som kommer från TS svarar jag så här:
Givetvis har jag ett ansvar att "städa undan" innan, inga kristallvaser på soffbordet men väl väggprydnader. Det handlar dels om att kunna förutse och undvika att mina saker går sönder, dels att se till att det är en säker miljö för barnen.
Hade min unge haft sönder något enligt det scenario som TS beskriver hade jag betalat och skämts något så fruktansvärt. Hade det varit kristallvasen på soffbordet hade jag erbjudit ersättning men inte skämts för då faller det på "olyckor händer".
Således hade jag berättat för föräldrarna vad som hänt, inte försökt skuldbelägga någon utan varit saklig och påtalat att jag förväntar mig att få reparationskostnaderna ersatta. Hade de som nu vägrat hade jag tveklöst tagit upp det med föräldraföreningen och låtit dem skämmas framför alla andra föräldrar, "offentlig förnedring" fungerar väldigt bra på de allra flesta". Inga namn behöver nämnas, bara ett sakligt redogörande för vad som har hänt, att jag inte tänker delta i "alla eller ingen" policyn mer samt att jag skulle vilja höra alla föräldrars åsikter om huruvida man ska betala i det fallet eller ej. Gissningsvis vet alla exakt vilka föräldrar det är som har vägrat betala för sina ungars dåliga uppförande utan att de namnges.
Så då är det ok att ställa en spade och grep mot husknuten istället för att låsa in det och sedan när när något händer köra något försvarstal på allt som skrivs? Ska man resonera på samma sätt när man har vapen hemma? Du menar att ungen gick in i ett stängt låst förråd/garage och tog spaden etc? Ett tips du lägg nyckeln där du förvarade bilnyckeln under kalaset eller den kanske grävdes ned så ingen 9 åring med ADHD baserad på en 2 timmars diagnos kunde åka iväg med bilen? En fråga vad sa föräldrarna när de hämtade barnen, för du ringde väl till dem eller skickades barnen hem själv?Kerstin Larsson skrev:
Hmm. Märkligt att det ska vara så svårt att svara på TS tre frågor...
- Vad anser ni kan vara en rimlig nivå av "säkerhetsåtgärder" att ta till inför ett barnkalas för 9-åringar?
- Hur skulle ni ha agerat efter att ha drabbats av en händelse som denna?
- Hur skulle ni ha agerat om ert barn haft sönder något i någon annans hem?
För övrigt så finns det inget samband mellan hur starkt psyke man har och en politisk korrekthet i sin rätta bemärkelse. Det är synd att flera här skriver inlägg med otrevlig ton i brist på saklig argumentation.
- Vad anser ni kan vara en rimlig nivå av "säkerhetsåtgärder" att ta till inför ett barnkalas för 9-åringar?
- Hur skulle ni ha agerat efter att ha drabbats av en händelse som denna?
- Hur skulle ni ha agerat om ert barn haft sönder något i någon annans hem?
För övrigt så finns det inget samband mellan hur starkt psyke man har och en politisk korrekthet i sin rätta bemärkelse. Det är synd att flera här skriver inlägg med otrevlig ton i brist på saklig argumentation.
Mitt lika enkla som självklara svar är: Ja, jag tycker att man skall kunna ha en spade stående mot husknuten när barn är på besök. En 9-åring bör rimligen förstå att en spade inte skall användas till att slå andra barn.
Men som du säkert vet vet så går ju teori och praktik inte alltid ihop. Var det verkligen det ungen skulle göra slå en annan unge enbart för att denne sprang med spaden över huvudet? vad sa ungens föräldrar när de hämtade ungen och du påpekade det?Kerstin Larsson skrev:
Vad har allt detta med Juridik att göra?
Eller för den delen bygga hus?
De juridiska frågeställningarna avhandlades på första sidan...
Eller för den delen bygga hus?
De juridiska frågeställningarna avhandlades på första sidan...
Vi har haft barnkalas för våra två stora barn sedan de fyllde fem med inbjudningsprincipen att alla i deras dagis/skolgrupp får komma. Som mest har vi bjudit 28 barn, de har varit c:a 16-17 barn i ena gruppen och runt 25-28 i den andra. Max på fest har väl varit runt 20-22 barn eller så. I ena gruppen barn (den mindre) finns en definierad bokstavskombination och i den andra gruppen finns vår son med mängder med energi. Vårt område där vi bor är inte lika dyrt, villa priset här ligger runt 4 miljoner (3,5-alldeles för dyrt). Bara för lite bakgrund.
Rimlig nivå av säkerhets åtgärder. Inga. Vi har till vardags inget framme som kan gå sönder som vi inte kan avvara. Tavlor på väggarna så klart, knivställ etc men inga vaser på bord. Däremot stora glaspartier, vaser i fönster. Vår säkerhets nivå har på kalas varit en i princip 100% planerad tid. Gärna lekar som man behöver stå i kö ett litet tag för att ex kasta vattenballonger eller liknande där "vinsten" är mycket skvätt och kanske en kula eller liknande. Maten är även för planerad och klar. Godis får de när kalaset håller på att ta slut, den sista mutan. Då kan de sitta stilla och äta godis i en 10 minuter innan socker chocken slår till och sedan lämnar man tillbaka dem.
Vi brukar även först göda med korv eller liknande så de inte bara äter tårta och dricker saft.
Beteende vid en liknande händelse. En närliggande händelse. Vår son råkade illa ut vid en lek, det hela slutade med en mindre skada på honom. Det jag gjorde var att jag ringde och pratade med det andra barnets föräldrar och sa att vi förväntade oss en ursäkt i person eftersom det inte gjorts tidigare. Detta var då inget problem.
Om mina barn förstör något skulle jag erbjuda mig betala självrisken och mitt barn skulle få be om ursäkt i person. Än så länge har de inte förstört något så dyrt men en del annat smått har hänt, bla ingnuggning av bär på en skolvägg som vår son gråtandes berättade en kväll efter godnatt sagan. Det hela löste sig väldigt bra när han fick berätta för sin fröken nästa dag och be om ursäkt och lyckligtvis har han inte gjort just det igen ialla fall.
Rimlig nivå av säkerhets åtgärder. Inga. Vi har till vardags inget framme som kan gå sönder som vi inte kan avvara. Tavlor på väggarna så klart, knivställ etc men inga vaser på bord. Däremot stora glaspartier, vaser i fönster. Vår säkerhets nivå har på kalas varit en i princip 100% planerad tid. Gärna lekar som man behöver stå i kö ett litet tag för att ex kasta vattenballonger eller liknande där "vinsten" är mycket skvätt och kanske en kula eller liknande. Maten är även för planerad och klar. Godis får de när kalaset håller på att ta slut, den sista mutan. Då kan de sitta stilla och äta godis i en 10 minuter innan socker chocken slår till och sedan lämnar man tillbaka dem.
Vi brukar även först göda med korv eller liknande så de inte bara äter tårta och dricker saft.Beteende vid en liknande händelse. En närliggande händelse. Vår son råkade illa ut vid en lek, det hela slutade med en mindre skada på honom. Det jag gjorde var att jag ringde och pratade med det andra barnets föräldrar och sa att vi förväntade oss en ursäkt i person eftersom det inte gjorts tidigare. Detta var då inget problem.
Om mina barn förstör något skulle jag erbjuda mig betala självrisken och mitt barn skulle få be om ursäkt i person. Än så länge har de inte förstört något så dyrt men en del annat smått har hänt, bla ingnuggning av bär på en skolvägg som vår son gråtandes berättade en kväll efter godnatt sagan. Det hela löste sig väldigt bra när han fick berätta för sin fröken nästa dag och be om ursäkt och lyckligtvis har han inte gjort just det igen ialla fall.
Det är rätt stor skillnad mellan skjutvapen (som jag antar du menade med "vapen"?) och en spade eller en grep eller för den delen en kratta. Ska man vara petig finns det förmodligen folk som kan döda med ett gem, skall man låsa in dem också? För att inte tala om en plastsked som tårtan äts med.... Jag anser att ditt inlägg är överdrivet och provokativt.Andy78 skrev:
Varför skulle det inte vara ok är det att han sticker ut och säger vad han tycker som skrämmer dig? Du hetsar upp dig över ovan inlägg men det verkar vara helt ok och diagnostistera ADHD på några barn på kallas som man träffat i 2h. Ungarna är ju redan dömda i tråden..ToRy skrev:
cpalm skrev: "Vad har allt detta med Juridik att göra? Eller för den delen bygga hus?"
Tack för ett viktigt påpekande, cpalm! Jag startade tråden i syfte att få råd vad gäller de juridiska frågeställningarna (men sedan dess har den trollat iväg betänkligt).
Jag vänder mig därför till er som är seriösa och som har juridskt kunnande / utbildning / yrkeserfarenhet:
Hur appliceras konkret i detta fall SKL 1972:207, kap 2?
Känner ni till några tidigare fall?
Finns det någon annan text som kan vara tillämplig?
Tack för ett viktigt påpekande, cpalm! Jag startade tråden i syfte att få råd vad gäller de juridiska frågeställningarna (men sedan dess har den trollat iväg betänkligt).
Jag vänder mig därför till er som är seriösa och som har juridskt kunnande / utbildning / yrkeserfarenhet:
Hur appliceras konkret i detta fall SKL 1972:207, kap 2?
Känner ni till några tidigare fall?
Finns det någon annan text som kan vara tillämplig?
Andy78 skrev "...det verkar vara helt ok och diagnostistera ADHD på några barn på kallas som man träffat i 2h."
Vänligen observera att jag inte någonstans i tråden har "diagnosticerat" barnen med ADHD (eftersom jag saknar yrkeserfarenhet från kliniskt / behandlande arbete med just detta, utan endast har arbetat med forskningsverksamhet inom hjärnområdet). Jag framkastade enbart hypotesen att en diagnos SKULLE kunna vara en (av många möjliga) förklaringar till pojkarnas (i mitt tycke) ovanliga beteende. Jag menade att man måste hysa viss förståelse för att en del barn har handikappande svårigheter de inte kan rå för. Detta är dock inte detsamma som att acceptera ett destruktivt beteende.
Vänligen observera att jag inte någonstans i tråden har "diagnosticerat" barnen med ADHD (eftersom jag saknar yrkeserfarenhet från kliniskt / behandlande arbete med just detta, utan endast har arbetat med forskningsverksamhet inom hjärnområdet). Jag framkastade enbart hypotesen att en diagnos SKULLE kunna vara en (av många möjliga) förklaringar till pojkarnas (i mitt tycke) ovanliga beteende. Jag menade att man måste hysa viss förståelse för att en del barn har handikappande svårigheter de inte kan rå för. Detta är dock inte detsamma som att acceptera ett destruktivt beteende.
Ärligt talat så tycker jag inte att du håller dig riktigt till sanningen nu... Din första fråga handlade inte speciellt mycket om juridik utan var mer en diskussionsfråga om hur VI skulle agera i motsvarande situation, vilket inte har speciellt mycket med juridik att göra.Kerstin Larsson skrev:
Dessutom verkar du anpassa din tråd hela tiden för att hålla liv i den. Om du VERKLIGEN vill diskutera detta ur ren juridisk synvinkel och VERKLIGEN funderar på att ta till rättsliga åtgärder för något som dina gäster råkar göra på ett barnkalas som gått över styr så tycker jag att du är snett ute...
DIY_freak skrev: "Din första fråga handlade inte speciellt mycket om juridik utan var mer en diskussionsfråga om hur VI skulle agera i motsvarande situation, vilket inte har speciellt mycket med juridik att göra."
Det skall erkännas att det ligger något i vad du säger: Trådstarten var formulerad som en diskussionsfråga om agerande. Min självklara utgångspunkt var dock (och är fortfarande) att agerandet självklart måste bli just juridiskt.
Det skall erkännas att det ligger något i vad du säger: Trådstarten var formulerad som en diskussionsfråga om agerande. Min självklara utgångspunkt var dock (och är fortfarande) att agerandet självklart måste bli just juridiskt.