Jag kan förstå logiken kring skuldbrev mellan sambos när det kommer till hus och man är lite osäker. Men det svåra blir ju hur man betalar av en sådan sak...
I teorin skulle sambon kunna betala av 10' varje månad av skulden till dig och sen låta dig stå för alla kostnader i hemmet. Visserligen något överdrivet men jag personligen skulle verkligen sträva efter att få ett jämlikt boende, dvs vilja betala av skulden.
Men som sagt, det blir ju lite lustigt om man i övrigt har delad ekonomi...
Sen vad händer om du dör? Tar din släkt över skuldbrevet?
Min tanke är iaf att skulden skrivs av på nåt sätt så att ni efter sig 10 år äger 50% var av av huset - dvs man ska inte behöva dribbla med en övrigt gemensam ekonomi för att betala av interna skulder....
I teorin skulle sambon kunna betala av 10' varje månad av skulden till dig och sen låta dig stå för alla kostnader i hemmet. Visserligen något överdrivet men jag personligen skulle verkligen sträva efter att få ett jämlikt boende, dvs vilja betala av skulden.
Men som sagt, det blir ju lite lustigt om man i övrigt har delad ekonomi...
Sen vad händer om du dör? Tar din släkt över skuldbrevet?
Min tanke är iaf att skulden skrivs av på nåt sätt så att ni efter sig 10 år äger 50% var av av huset - dvs man ska inte behöva dribbla med en övrigt gemensam ekonomi för att betala av interna skulder....
Det är ju inte riktigt meningen att ett dylikt skuldebrev ska betalas av...
Tanke är ju att vi håller ihop för resten av livet, kanske t.o.m. gifter oss så att det definitivt förlorar i betydelse. Fram tills dess så tickar ju skulden på sätt och vis av automatiskt eftersom värdet på lägenheten har ökat markant medan beloppet står stilla. Vi har valt att inte ha med någon ränta etc vilket ju egentligen jag förlorar på om man ska vara på millimetern. För oss har det känts som en trygg och bra lösning, men visst man vet egentligen inte förrän det faktiskt skulle råka sig så att vi går skilda vägar.
Tanke är ju att vi håller ihop för resten av livet, kanske t.o.m. gifter oss så att det definitivt förlorar i betydelse. Fram tills dess så tickar ju skulden på sätt och vis av automatiskt eftersom värdet på lägenheten har ökat markant medan beloppet står stilla. Vi har valt att inte ha med någon ränta etc vilket ju egentligen jag förlorar på om man ska vara på millimetern. För oss har det känts som en trygg och bra lösning, men visst man vet egentligen inte förrän det faktiskt skulle råka sig så att vi går skilda vägar.
För min del behöver det aldrig betalas av så länge vi är tillsammans.larka742 skrev:
Någon ränta är det inte tal om heller. Det är ju ifs för hennes skull att få en ännu bättre investering om det skulle ta slut om 20år. Då skulle hon ju gå miste om en större "vinst". Kommer ju fortfarande vara en rätt hygglig vinst för henne men vill hon att den ska bli ännu större så måste det ju se annrlunda ut.
Vi får ta det när det kommer. Ingen av oss tjänar några enorma pengar så att hålla på att betala av på en skuld till varandra känns lite dumt på ett sätt som du säger.
Om jag dör har vi testamente och samboavtal som säger att min sambo ärver osv. Går det inte att göra så?
Redigerat:
Ett korrekt, men anings mer omständigt sätt är att helt enkelt sälja huset på öppna marknaden.Suhagg skrev:
Där du, din bror, din fd sambo/fru och alla andra människor budar så mycket dom vill.
Men med det enorma värdet för just dig, så blir kåken självklart din.
Efter det har ni en köpeskilling att dela på.
Oj, jag ser det verkligen tvärtom. Att ett orört skuldebrevet gör att vi ekonomiskt får en mer jämlik situation. Tack vare det så kunde vi gå in 50-50 i lägenheten och börja på noll. Skuldebrevet har ju egentligen inget med ägandet att göra utan är bara monopolpengar så länge vi väljer att vara ihop. Eftersom det inte är någon ränta på summan och lägenheten ökat markant i värde så minskar ju egentligen värdet på skuldebrevet. Tanken är ju också att vi ska vara ihop såpass länge att det helt tappar sin betydelse, antingen att realvärdet blir såpass litet att det bara är att riva eller då naturligtvis att vi gifter oss.larka742 skrev:
Jag tycker tvärtom att det hade känts mer ojämlikt om han skulle betala av mig efterhand. Det skulle ju göra att jag fick mer pengar att shoppa för och lägga på mina hobbies och han hade fått mindre. Alternativt hade man iofs kunnat göra en avskrivningsplan från början men sånt är svårt att känna efter i början vad som är en vettig takt för att man inte ska känna sig lurad. Redan nu när vi har bott 4 år tillsammans och dessutom köpt oss en sommarstuga tillsammans och fått våra ekonomier än mer insyltade så känns skuldebrevet inte lika viktigt.
Men alla funkar vi olika.
Törs väl knappt säga det här.. Men i ett förhållande ska inte pengar blandas in ö.h.t.
Vi i vår familj, har aldrig haft ditt/mitt, utan enbart vårt, oavsett vad.
Skulle heller aldrig ha fallit mig in att kräva papper på att jag skulle äga mer, trots att jag i princip bekostat det mesta.
Lika med inkomster, lägg dom i en hög å använd dom tillsammans, oavsett vem som äter mest.
Försök istället å leva för dagen, å skit i det här löjliga äganderätts-behovet , för imorron vet ni ändå inget om..
Tyvärr har jag sett liknande uppgöreleser, där man vakat över ditt å mitt..., samtliga har gått åt h-vete.., kanske nåt å tänka på.
magentis
Vi i vår familj, har aldrig haft ditt/mitt, utan enbart vårt, oavsett vad.
Skulle heller aldrig ha fallit mig in att kräva papper på att jag skulle äga mer, trots att jag i princip bekostat det mesta.
Lika med inkomster, lägg dom i en hög å använd dom tillsammans, oavsett vem som äter mest.
Försök istället å leva för dagen, å skit i det här löjliga äganderätts-behovet , för imorron vet ni ändå inget om..
Tyvärr har jag sett liknande uppgöreleser, där man vakat över ditt å mitt..., samtliga har gått åt h-vete.., kanske nåt å tänka på.
magentis
Thomas59
Byggveteran
· Stockholms län
· 3 321 inlägg
Thomas59
Byggveteran
- Stockholms län
- 3 321 inlägg
Word!magentis skrev:
Du verkar ha en liknande inställning som jag. Det är ju som du säger att vi alla fungerar olika och tur är väl det. Inget är ju rätt eller fel utan det handlar ju om att hitta någon med liknande synsätt på saker och ting att leva lyckligt med i alla sina dagarCockaby skrev:
Det låter som en sådan lösning passar bra för dig. För mig skulle det inte passa alls tror jag men vem vet jag har inte provat det ännu. Ser lika många fördelar som nackdelar med att ha det som du har. Eftersom lösningen vi har i dag fungerar bra så ser jag ingen anledning att ändra den till när det är dags att bygga hus. Det kanske till och med blir ett problem att ändra för mycket bara för att ett hus ska byggas. Lösningen vi har idag fungerar så vi kanske ska köra som jag tänkt i tråden här och sen om allt går som det är tänkt kan vi förändra ekonomin om 5-10år till det som du säger.magentis skrev:
Sen det sista du avslutar med när "uppgörelser där man vakat över ditt å mitt gått åt pipan" låter lite konstigt. Jag har nämligen sett liknande uppgörelser med delad ekonomi som samtliga gått åt pipan, kanske nått att tänka på
Menar bara att man ser och hör vad man vill höra.
Det enda jag vet säkert är att mina egna erfarenheter samt alla jag känner som haft för lite skrivet har ångrat sig något fruktansvärt den dagen något händer. Sen kraschar förhållanden av fler orsaker och utåt kanske det är lätt att bara nämna och visa upp en sak. "vi bråkade bara om pengar hela tiden" Lättare än att frugan ska berätta som det är och säga att gubben hade liten sno.. och var dålig i sägen därför tog det slut
Redigerat:
Vi har ingen delad ekonomi, vi har bara en ekonomi...
Självklart går alla former av förhållande åt pipan ibland, men jag anser att problem behöver man inte skapa, dom får man tillräckligt av ändå..
Men om du/ni tycker att det fungerar bra som ni har det, då förstår jag inte alls varför den här tråden finns..
magentis
Självklart går alla former av förhållande åt pipan ibland, men jag anser att problem behöver man inte skapa, dom får man tillräckligt av ändå..
Men om du/ni tycker att det fungerar bra som ni har det, då förstår jag inte alls varför den här tråden finns..
magentis
Den här tråden tyckte jag var riktigt intressant, det ger en lite perspektiv på de val man själv har gjort.
Jag förstår hur ni tänker som tycker jag har en konstig konstellation med min sambo och jag håller verkligen med till 100% att man ska blanda in ekonomi så lite som möjligt i förhållandet!! Men för oss båda har en förutsättning för att kunna koppla av den biten och bara tänka på vårt och inte mitt och ditt varit att man nollställt det från början när man går in i det.
Men jag tror att det beror väldigt mycket på vilka förutsättningar man har. Många börjar med en billigare bostad där man har ganska liknande ekonomi att gå in i sitt första gemensamma boende och då spelar det inte så stor roll om den ena kan lägga några hundratusen mer än den andra. Men både i mitt och i Suhaggs fall så är de ursprungliga förutsättningarna lite mer ojämna. Själv hade jag bott i min lägenhet under 7 år när min sambo flyttade in, jag hade dessutom varit sambo med 2 gånger tidigare i samma lägenhet men där det aldrig blev aktuellt att skriva över någon del av den. När jag flyttade ihop med min nuvarande sambo var jag delvis arbetslös och lägenheten var faktiskt min enda ekonomiska trygghet, menar ni på fullaste allvar att jag skulle skriva över halva lägenheten utan någon som helst ekonomisk uppgörelse med risk för att om det hade tagit slut hade jag i stort sett varit tvungen att flytta hem till föräldrarna?
Nä, med lite egen erfarenhet av olika ekonomiska konstellationer mellan sambos måste jag faktiskt säga att det här har varit det som funkat allra bäst. Framförallt tycker jag det är guld värt att diskutera sånt här från början så att alla vet vad som gäller ifall det skulle ta slut. Jag vet av erfarenhet att det finns inget värre än att inte veta om man har råd eller inte att göra slut i fall det inte funkar, då är det i varje fall bättre att man vet förutsättningarna från början och att man gjort upp det när man är vänner och verkligen vill varandra väl.
Jag förstår hur ni tänker som tycker jag har en konstig konstellation med min sambo och jag håller verkligen med till 100% att man ska blanda in ekonomi så lite som möjligt i förhållandet!! Men för oss båda har en förutsättning för att kunna koppla av den biten och bara tänka på vårt och inte mitt och ditt varit att man nollställt det från början när man går in i det.
Men jag tror att det beror väldigt mycket på vilka förutsättningar man har. Många börjar med en billigare bostad där man har ganska liknande ekonomi att gå in i sitt första gemensamma boende och då spelar det inte så stor roll om den ena kan lägga några hundratusen mer än den andra. Men både i mitt och i Suhaggs fall så är de ursprungliga förutsättningarna lite mer ojämna. Själv hade jag bott i min lägenhet under 7 år när min sambo flyttade in, jag hade dessutom varit sambo med 2 gånger tidigare i samma lägenhet men där det aldrig blev aktuellt att skriva över någon del av den. När jag flyttade ihop med min nuvarande sambo var jag delvis arbetslös och lägenheten var faktiskt min enda ekonomiska trygghet, menar ni på fullaste allvar att jag skulle skriva över halva lägenheten utan någon som helst ekonomisk uppgörelse med risk för att om det hade tagit slut hade jag i stort sett varit tvungen att flytta hem till föräldrarna?
Nä, med lite egen erfarenhet av olika ekonomiska konstellationer mellan sambos måste jag faktiskt säga att det här har varit det som funkat allra bäst. Framförallt tycker jag det är guld värt att diskutera sånt här från början så att alla vet vad som gäller ifall det skulle ta slut. Jag vet av erfarenhet att det finns inget värre än att inte veta om man har råd eller inte att göra slut i fall det inte funkar, då är det i varje fall bättre att man vet förutsättningarna från början och att man gjort upp det när man är vänner och verkligen vill varandra väl.
Som du beskriver det så ska man alltså dela allt lika varje gång man avslutar ett förhållande? De flesta träffar nog inte rätt med sitt första förhållande och väldigt många har flera partners även under sitt vuxna liv. Om jag går in i ett förhållande med 10 miljoner kronor så riskerar jag alltså 5 miljoner.magentis skrev:
Nej, jag tycker att lösningen med ett skuldebrev som med inflationen urholkas i reellt värde låter som en ypperlig lösning.