Otroligt fint läge.Sprakarn skrev:
En tomt som är "gratis" för oss.
Möjlighet att använda mark runt i kring tomtem som vår.
Kan du förklara lite närmre vad
visar det sig till sambons nackdel att blodet är tjockare än vattnet.
innebär?
Men snälla, vad är det ni hakar upp er på egentligen? Det är väl klart att man vill se till så det blir rätt så att ingen känner sig lurad i fall det skulle ta slut. Alla vet vi att alla förhållanden knakar i fogarna mer eller mindre från tid till tid och det är trots allt inte helt ovanligt att gå skilda vägar. Då ska man ju naturligtvis se till att diskutera detta tillsammans när man går in i det. Det kan t.o.m. göra att båda parter känner sig tryggare i förhållandet då det faktiskt är specificerat hur det ekonomiska påverkas vid ett eventuellt uppbrott.
Är det för att tomten ligger på broderns mark som ni tycker det känns konstigt? Själv har jag haft 3 sambos i samma lägenhet där det känts självklart att dela på alla kostnader men där jag fram tills nu har varit ensam ägare. För mig kändes det rätt att "sälja" halva lägenheten till min sambo för marknadsvärde så att vi därifrån är likvärdiga ägare. Men fram tills vi skaffade sommarstugan så var det klart och tydligt underförstått att jag skulle ha första-tjing på lägenheten om det tog slut, däremot att jag skulle få köpa ut honom för det marknadsvärde som skulle råda då. På det viset får han del av alla värdeökningar som skett under tiden. Är det egentligen något som skiljer sig mot det här fallet?
Sen håller jag helt och hållet med Hempularen att när man väl har gått in i det så delar man lika på allt oavsett mängden arbete gjort på själva huset från endera parten etc.
Är det för att tomten ligger på broderns mark som ni tycker det känns konstigt? Själv har jag haft 3 sambos i samma lägenhet där det känts självklart att dela på alla kostnader men där jag fram tills nu har varit ensam ägare. För mig kändes det rätt att "sälja" halva lägenheten till min sambo för marknadsvärde så att vi därifrån är likvärdiga ägare. Men fram tills vi skaffade sommarstugan så var det klart och tydligt underförstått att jag skulle ha första-tjing på lägenheten om det tog slut, däremot att jag skulle få köpa ut honom för det marknadsvärde som skulle råda då. På det viset får han del av alla värdeökningar som skett under tiden. Är det egentligen något som skiljer sig mot det här fallet?
Sen håller jag helt och hållet med Hempularen att när man väl har gått in i det så delar man lika på allt oavsett mängden arbete gjort på själva huset från endera parten etc.
Det finns alltså en person till i världen som resonerar liknande som jag om min sambo. SköntCockaby skrev:
En fråga. Att det är underförstått att du ska ha första tjing. Är det inskrivet på något sätt eller någon muntlig sak? Är man vansinnigt osams eller låt säga din sambo avlider och du ska dela allt med sambons föräldrar är allt solklart då? Jag är överdrivet noggrann för jag vill inte att någon ska få mer besvär en nödvändigt om något skulle hända en dag.
Jag ser det som en trygghet för båda. Ser det som helt normalt att sätta sig ner och berätta hur man resonerar med varandra i förväg vid ev separation eller dödsfall.
Du pratar mycket om att du eller brorsan skall ha första tjing vid en eventuell separation. Här kommer blodsbanden in i bilden. Vad får sambon för kompensation för nedlagd arbetsinsats på projektet utöver att bli löst från sin del i det gemensamma lånet på 600? Får sambon äganderätt i "gratistomten"? I så fall hur stor?
Har svårt att föreställa mig att den öppna marknaden kommer att värdera fastigheten alltför högt mot bakgrund av de förutsättningar som skisserats ovan. I det läget är det ni bröder, som sätter priset. Varför inte kontakta en adv. med familjerätt, som specialitet? Kan vara väl använda slantar inte minst för sambon.
Har svårt att föreställa mig att den öppna marknaden kommer att värdera fastigheten alltför högt mot bakgrund av de förutsättningar som skisserats ovan. I det läget är det ni bröder, som sätter priset. Varför inte kontakta en adv. med familjerätt, som specialitet? Kan vara väl använda slantar inte minst för sambon.
Allt det här är det jag undrar över och vill ha lite kloka åsikter om.Sprakarn skrev:
Får bli att ta hjälp av en revisor eller någon specialist som du säger.
Huset kommer utan tvekan vara värt 2.5m när det är klart. Det är ett jättefint läge oavsett vem som bor där. Vi bröder ska inte sätta något pris. Det ska vara rättvist mellan mig om min sambo så någon extern person är bäst. Bör väl vara en jämn fördelning av med vad båda vi sambos gick in med från början bara.
Finns det någon förståelse varför det är rimligt med att jag ska ha någon slags fördel och kanske en första chans att köpa loss huset vid en separation?
Kan en ide vara att ha ett % ägande för att inte prata pengar? Vi slår ihop alla pengar, värde av gratis tomt när vi börjar. Då handlar om och vad vi gick in med. Där har vi en % sats. Enda gången det ska spela någon roll är vi separation. Skulle någon av oss dö eller liknande ska den andres del tillfalla den andra eller något i stil med det.
Skulle vi separera samma dag allt är klart tar man % x 2.5milj (marknadsvärde mest rättvist?) så ser var och en vad sin del är värd + löser lån osv. Där är summan jag i första chans ska kunna få lösa ut min sambo för.
Redigerat:
problemet är nog inte vad det är värt när det är färdigt, utan hur man skall agera om det är värt (eller borde vara värt) 5 milj, om 5 år. För om du eller släkten har avtalsmässigt rätt att köpa med förtur, så kommer du aldrig att kunna få en korrekt värdering från marknaden. Vem vill ödlsa tid på att bjuda på en fastighet som ändå inte kommer att säljas via budförfarandet?
Jag tror att du bör nöja dig med en "underförstådd" förköpsrätt, och om det blir aktuellt en dag så får du hoppas att ni båda ändå kan tänka tillräkligt klart för att uppfylla sådana muntliga avtal. Gå in med ett samboavtal där du tillförsäkras dagens värde av tomten, och ev andra tydliga tillgångar som du stoppar in (jag tycker du skall glömma värdet av fyllnadsmassorna i det läget, såvida de inte faktiskt kostar dig pengar). Om det spricker en dag så plockar ni ut de tillgångar som definieras i sambo avtalet, allt annat delas lika. Och så får ni då diskutera om huset.
Men det är inte rimligt att du skall kunna behålla huset till ett lägre värde än marknadsvärdet som gäller den dagen. Det är ganska vanligt framförallt om det finns barn med i bilden att den som bor kvar i huset får stå i skuld till den som flyttar med en del av summan, skulden är då ofta tidsbegränsad tills barnen blir 18 år eller liknande. Då är ju syftet att det anses ligga i bådas intresse att barnen inte skall behöva ryckas upp ur sin miljö.
Jag tror att du bör nöja dig med en "underförstådd" förköpsrätt, och om det blir aktuellt en dag så får du hoppas att ni båda ändå kan tänka tillräkligt klart för att uppfylla sådana muntliga avtal. Gå in med ett samboavtal där du tillförsäkras dagens värde av tomten, och ev andra tydliga tillgångar som du stoppar in (jag tycker du skall glömma värdet av fyllnadsmassorna i det läget, såvida de inte faktiskt kostar dig pengar). Om det spricker en dag så plockar ni ut de tillgångar som definieras i sambo avtalet, allt annat delas lika. Och så får ni då diskutera om huset.
Men det är inte rimligt att du skall kunna behålla huset till ett lägre värde än marknadsvärdet som gäller den dagen. Det är ganska vanligt framförallt om det finns barn med i bilden att den som bor kvar i huset får stå i skuld till den som flyttar med en del av summan, skulden är då ofta tidsbegränsad tills barnen blir 18 år eller liknande. Då är ju syftet att det anses ligga i bådas intresse att barnen inte skall behöva ryckas upp ur sin miljö.
Bra åsikter tack!hempularen skrev:
Skulle det ta slut en dag så tar man in uppgift från ett par mäklare vad huset är värt. Sen tar man in % satsen kring ägandet vad vi gick in med från början och jag har rätt att köpa huset för något mellan utgångspris och uppskattat pris. Klarar inte jag det så kan min bror få chansen annars är det ut på marknaden med budgivning.
Underförstådda saker tycker jag känns väldigt osäkert. Om det är underförstått kan det lika väl stå på pappret så det är helt klart istället. Det kanske inte är underförstått om 20år och någon av oss gått bort.
Man kan givetvis fördela som man vill. Men enligt min åsikt så innebär ett delande av intäkter att man vid separation bara tar det absoluta insatta kapitalet (Dvs dagsvärdet idag av tomt och ev kontantinsatser) Hela värdeökningen bör man (tycker jag) dela lika, utan hänsyn till hur mycket den ene eller de andre har satt in.
Mitt resonemang kan halta ifall det istället skulle finnas en förlust den dag man skall skifta. Framförallt i förhållanden där det är VÄLDIGT stor skillnad i inkomst och insatt kapital mellan parterna, så kan en likadelning av en förlust ge absurt dåligt resultat för den "fattigaste". Antag att du är höjdare i finansvärlden, din sambo har en vårdbiträdeslön. Med dina 10 milj. bonusar köper ni en villa för 20 milj, säljer efter några år med 5 milj. i förlust. Den förlusten vore helt orimlig att dela lika med ngn. som kanske tjänar 17- 18 tusen eller mindre i månaden.
Mitt sätt att se det gäller ju ett förhållande med delad ekonomi, jag vet att många istället kör en totalt separerad ekonomi, där var och en står för exakt sina kostnader, och bara sådant som är tydligt gemensamt (typ sophämtningsavgiften) betalas ur en gemensam pott som båda bidrar lika till. Personligen tycker jag (men det är bara ett tyckande) att det är fel med en sådan separat ekonomi, efterssom den inte tar hänsyn till vad resp. part tillför i form av stöd, hämta barn på dagis etc.
Och det kan ge tråkiga effekter typ jag vill åka till rivieran på semester men min fru har inte råd att följa med. Då kommer frun att känna sig i underläge när jag i min godhet bidrar till hennes resa med MINA pengar.
Mitt resonemang kan halta ifall det istället skulle finnas en förlust den dag man skall skifta. Framförallt i förhållanden där det är VÄLDIGT stor skillnad i inkomst och insatt kapital mellan parterna, så kan en likadelning av en förlust ge absurt dåligt resultat för den "fattigaste". Antag att du är höjdare i finansvärlden, din sambo har en vårdbiträdeslön. Med dina 10 milj. bonusar köper ni en villa för 20 milj, säljer efter några år med 5 milj. i förlust. Den förlusten vore helt orimlig att dela lika med ngn. som kanske tjänar 17- 18 tusen eller mindre i månaden.
Mitt sätt att se det gäller ju ett förhållande med delad ekonomi, jag vet att många istället kör en totalt separerad ekonomi, där var och en står för exakt sina kostnader, och bara sådant som är tydligt gemensamt (typ sophämtningsavgiften) betalas ur en gemensam pott som båda bidrar lika till. Personligen tycker jag (men det är bara ett tyckande) att det är fel med en sådan separat ekonomi, efterssom den inte tar hänsyn till vad resp. part tillför i form av stöd, hämta barn på dagis etc.
Och det kan ge tråkiga effekter typ jag vill åka till rivieran på semester men min fru har inte råd att följa med. Då kommer frun att känna sig i underläge när jag i min godhet bidrar till hennes resa med MINA pengar.
Jag har funderat mycket på det här under dagen och vad som blir mest rätt är helt upp till dig och din sambo att komma fram till.
Den viktigaste saken att komma fram till är om ni ska utjämna innan ni går in i det till 50-50% och då så småningom få hälften vardera av vinstökningen eller om ni ska ha någon annan procentsats på ägandet.
Själv tycker jag definitivt 50-50% känns helt klart bäst. Det verkar ju vara en ganska liten andel som din sambo hade kunnat gå in med initialt och det innebär också hon skulle få en väldigt liten andel av värdeökningen som blir efterhand och troligtvis kommer hon lägga ner lika mycket emotionellt kapital och tid som du. Tid som möjligen inte är lika lätt att relatera till värdeökningen av bostaden men man ska inte förringa värdet av att slippa andra sysslor för att få klart saker på huset. Ska man gå in med en ojämn procentsats så ska det definitivt också återspeglas i fördelningen av de löpande kostnaderna och genast blir det mycket svårare att hålla reda på.
Nä, jag hade gjort så här, eller snarare har gjort motsvarande såhär:
Tomt 400 000 (för att göra räkningen enkel)
Kapital in: 1 000 000
Banklån: 600 000
= 2 000 000 totalt i byggkostnad.
Detta fördelas på två = 1 000 000 vardera. För att inte ge banken alltför mycket ränta så får din sambo låna 700 000 av dig genom att skuldebrev upprättas. Banklånet tas solidariskt.
Vid en eventuell separation säger vi att huset är värderat till 2 600 000.
600 000 är bankens, de lämnas utanför då ni ändå står för hälften var av det.
2 000 000 delas på er båda = 1 000 000 vardera. Skuldebrevet löses ut så att sambon är skyldig dig 700 000 och du får lösa ut hennes resterande andel med 300 000.
För att göra ovanstående mer på öret rättvist så kan man även skriva in att det ska utgå ränta på skuldebrevet, det finns gängse sätt hur man ska räkna ut sånt.
Det är säkert massor som jag inte tänkt på, men jag tror själv att det är här nånstans man ska fundera. Vad som händer om en av er går bort är en helt annan sak och är nog enklast att reglera via testamente och inte i några villkorsskrivningar.
Den viktigaste saken att komma fram till är om ni ska utjämna innan ni går in i det till 50-50% och då så småningom få hälften vardera av vinstökningen eller om ni ska ha någon annan procentsats på ägandet.
Själv tycker jag definitivt 50-50% känns helt klart bäst. Det verkar ju vara en ganska liten andel som din sambo hade kunnat gå in med initialt och det innebär också hon skulle få en väldigt liten andel av värdeökningen som blir efterhand och troligtvis kommer hon lägga ner lika mycket emotionellt kapital och tid som du. Tid som möjligen inte är lika lätt att relatera till värdeökningen av bostaden men man ska inte förringa värdet av att slippa andra sysslor för att få klart saker på huset. Ska man gå in med en ojämn procentsats så ska det definitivt också återspeglas i fördelningen av de löpande kostnaderna och genast blir det mycket svårare att hålla reda på.
Nä, jag hade gjort så här, eller snarare har gjort motsvarande såhär:
Tomt 400 000 (för att göra räkningen enkel)
Kapital in: 1 000 000
Banklån: 600 000
= 2 000 000 totalt i byggkostnad.
Detta fördelas på två = 1 000 000 vardera. För att inte ge banken alltför mycket ränta så får din sambo låna 700 000 av dig genom att skuldebrev upprättas. Banklånet tas solidariskt.
Vid en eventuell separation säger vi att huset är värderat till 2 600 000.
600 000 är bankens, de lämnas utanför då ni ändå står för hälften var av det.
2 000 000 delas på er båda = 1 000 000 vardera. Skuldebrevet löses ut så att sambon är skyldig dig 700 000 och du får lösa ut hennes resterande andel med 300 000.
För att göra ovanstående mer på öret rättvist så kan man även skriva in att det ska utgå ränta på skuldebrevet, det finns gängse sätt hur man ska räkna ut sånt.
Det är säkert massor som jag inte tänkt på, men jag tror själv att det är här nånstans man ska fundera. Vad som händer om en av er går bort är en helt annan sak och är nog enklast att reglera via testamente och inte i några villkorsskrivningar.
Sammanfattingsvis kan man säga att jag håller helt med Hempularen.
Vi kör med halvdelad ekonomi där vi båda betalar in 50% av vår nettolön till ett gemensamt konto och där görs alla gemensamma utgifter där allt som båda har nytta av ingår, även gemensamma krogbesök och semestrar. Det innebär att min sambo betalar 1000 kr mer varje månad men att han också har 1000 kr mer på sitt eget konto.
Vi kör med halvdelad ekonomi där vi båda betalar in 50% av vår nettolön till ett gemensamt konto och där görs alla gemensamma utgifter där allt som båda har nytta av ingår, även gemensamma krogbesök och semestrar. Det innebär att min sambo betalar 1000 kr mer varje månad men att han också har 1000 kr mer på sitt eget konto.
En fastighet är värd exakt det som marknaden är beredd att betala vid ett givet tillfälle. Tar du in s.k. "värderingar" från ett antal auktoriserade värderingsföretag kan du få ta del av tyckanden med en spridning på miljonbelopp.
Hej!
Man har ju sett såld på hus. En del hus är lite svårare att gissa på och vissa har personligt värde osv. Hur många hus säljs det i snitt runt eran tomt per år?
Men till trådskaparens fråga. Om ni ska bygga ett hus gemensamt(görs inte på en dag) som blir erat livsverk, är då din Sambo beredd att "ge upp" huset vid en seperation efter X antal år med kanske barn som älskar huset och tomten? Och får hon bo kvar om hon vill om du skulle "gå bort"? Är svaren ja på de frågorna kan vi fortsätta diskussionen.
Annars är det omöjligt att gå vidare och bättre att bygga på annan neutral tomt där man får se "den dagen" vilken som har fäst sig vidläget och huset mest. Om man får svar JA så räcker jag upp handen för Cockaby:s uträkning angående köpet och lån.
Inte lätt men jag tycker eran kärlek sins emellan ska vara viktigare än att du tvunget ska bygga där om hon är minsta tveksam till frågorna.
Lycka till!
Man har ju sett såld på hus. En del hus är lite svårare att gissa på och vissa har personligt värde osv. Hur många hus säljs det i snitt runt eran tomt per år?
Men till trådskaparens fråga. Om ni ska bygga ett hus gemensamt(görs inte på en dag) som blir erat livsverk, är då din Sambo beredd att "ge upp" huset vid en seperation efter X antal år med kanske barn som älskar huset och tomten? Och får hon bo kvar om hon vill om du skulle "gå bort"? Är svaren ja på de frågorna kan vi fortsätta diskussionen.
Annars är det omöjligt att gå vidare och bättre att bygga på annan neutral tomt där man får se "den dagen" vilken som har fäst sig vidläget och huset mest. Om man får svar JA så räcker jag upp handen för Cockaby:s uträkning angående köpet och lån.
Inte lätt men jag tycker eran kärlek sins emellan ska vara viktigare än att du tvunget ska bygga där om hon är minsta tveksam till frågorna.
Lycka till!
Väldigt utförligt och bra det tackar jag för!Cockaby skrev:
Missade nog det i när jag beskrev grundförutsättningar att vi båda tycker bäst om en slags delad ekonomi till viss del. Drift mat hyra osv osv har vi som gemensam kostnad. Våra bilar är våra egna så att säga. Våra hobbys betalar vi med egna pengar. Det handlar ju inte om på kronor och ören men jag tror det är viktigt för båda att man har lite egna pengar att göra precis vad man vill för. Vill aldrig behöva bråka om pengar. Vi har ganska lika inkomst, några tusingar i skillnad men jag har högre kostnader att ta mig till jobb osv. så pengar i handen är rätt lika.
Det är ju lite knepigt när hon går in med 0kr och jag går in med 1milj + låt säga 400 för tomt. Självklart vill jag att hon ska känna att det är en investering hon gör och med ditt förslag ser det väl väldigt vettigt ut.
Jag är dålig på siffror men om jag förstod din uträkning rätt så skulle det ta slut samma dag huset är klart är det 300.000kr som jag är skyldig banken och 300.000kr som jag ska betala min fd sambo. Då är hon utlöst och huset är mitt? Låter så hemskt när man skriver om det tar slut och om någon dör men jag kanske är knäpp som ser sånt som självklarheter att ta med på papper. Tror alla tjänar på att det är solklart vad som ska hända i alla lägen.
Bara att lyssna på andra och läsa här på forumet i 15min så ser man vad avsaknad av planering för framtiden kan innebära för elände.
Det svåra skulle nog vara att få en korrekt värdering på huset om detta skulle hända. Enormt värde för mig för bl.a. placeringen vid min brors mark och gården jag växt upp på. För en extern köpare en fantastisk tomt och fint läge. Eftersom det sällan säljs hus runt i kring skulle det bli väldigt svårt att göra en vettig värdering. Några tips på vad man skulle kunna skriva in? 1 hand kanske man kan försöka komma överens med varandra utan annan inblandning av andra, går inte det alt 2 mäklare eller nått sånt.
Bambi skrev:Hej!
Man har ju sett såld på hus. En del hus är lite svårare att gissa på och vissa har personligt värde osv. hur många hus säljs det i snitt runt eran tomt per år?
Blir ju väldigt mycket personligt värde i detta så det blir otroligt svårt. Säljs väldigt lite hus runt i kring.
Men till trådskaparens fråga. Om ni ska bygga ett hus gemensamt(görs inte på en dag) som blir erat livsverk, är då din Sambo beredd att "ge upp" huset vid en seperation efter X antal år med kanske barn som älskar huset och tomten? Och får hon bo kvar om hon vill om du skulle "gå bort"? Är svaren ja på de frågorna kan vi fortsätta diskussionen.
Någon måste ju tyvärr ge upp huset om det skulle ta slut en dag
Min sambo har full förståelse varför jag skulle ha mera "rätt" till huset. Men sådant är ju bra att ha på papper nu den dagen vi börjar med projektet. Självklart är huset hennes om jag skulle gå bort. Både hon och jag vet att hon är så välkommen av min familj.
Annars är det omöjligt att gå vidare och bättre att bygga på annan neutral tomt där man får se "den dagen" vilken som har fäst sig vidläget och huset mest. Om man får svar JA så räcker jag upp handen för Cockaby:s uträkning angående köpet och lån.
Inte lätt men jag tycker eran kärlek sins emellan ska vara viktigare än att du tvunget ska bygga där om hon är minsta tveksam till frågorna.
Hon är inte tveksam. Vi resonerar väldigt lika. Ingen av oss vill bo för nära någons släkt. Tomtens läge innebär att vi ser min släkts hus på kanske 500-600m avstånd. Inte direkt så vi behöver sitta och fika i köket hos varandra varje dag
Lycka till!
Tack
Hej igen!
Då verkar ni överens om att läget och allt runt omkring är så pass bra så det blir svårt att hitta något motsvarande och du får förtur vid ev seperation, men jag hoppas ni lever lyckliga där i alla era dagar.
Då kommer nästa sak, tomten, ena stunden nämner du att det är något värde du tar med dig och i nästa är den gratis, där måste ni bestämma vad som gäller för den. Ska tomten ha ett värde för dig in i bygget så ska den ju värderas nu innan.
Sen tycker jag att ni ska bestämma hur hus och ev. tomt ska värderas den dagen ni ev. går skilda vägar, ex 2-3 olika värderingsmän etc?
Man vet juh aldrig hur läget är om ni delar på er, hur har ni det ekonomiskt, vad orsakar seperationen osv, så mycket som styr hur förhandligarna om huset blir.
Vid sämsta tänkbara scenario ska bara pengarna fördelas och då är det nog marknadsvärdet som gäller, som är svårt att få fram utan budgivning. Men snittet av antal värderingar, ju fler desto bättre och dyrare kanske är det närmaste sanningen man kan komma.
Det viktiga är att ni är överens om hur det går till om något sker.
Då verkar ni överens om att läget och allt runt omkring är så pass bra så det blir svårt att hitta något motsvarande och du får förtur vid ev seperation, men jag hoppas ni lever lyckliga där i alla era dagar
. Då kommer nästa sak, tomten, ena stunden nämner du att det är något värde du tar med dig och i nästa är den gratis, där måste ni bestämma vad som gäller för den. Ska tomten ha ett värde för dig in i bygget så ska den ju värderas nu innan.
Sen tycker jag att ni ska bestämma hur hus och ev. tomt ska värderas den dagen ni ev. går skilda vägar, ex 2-3 olika värderingsmän etc?
Man vet juh aldrig hur läget är om ni delar på er, hur har ni det ekonomiskt, vad orsakar seperationen osv, så mycket som styr hur förhandligarna om huset blir.
Vid sämsta tänkbara scenario ska bara pengarna fördelas och då är det nog marknadsvärdet som gäller, som är svårt att få fram utan budgivning. Men snittet av antal värderingar, ju fler desto bättre och dyrare kanske är det närmaste sanningen man kan komma.
Det viktiga är att ni är överens om hur det går till om något sker.
Redigerat:
Tomten är värd pengar om vi går skilda vägar.Bambi skrev:Hej igen!
Då verkar ni överens om att läget och allt runt omkring är så pass bra så det blir svårt att hitta något motsvarande och du får förtur vid ev seperation, men jag hoppas ni lever lyckliga där i alla era dagar
Då kommer nästa sak, tomten, ena stunden nämner du att det är något värde du tar med dig och i nästa är den gratis, där måste ni bestämma vad som gäller för den. Ska tomten ha ett värde för dig in i bygget så ska den ju värderas nu innan.
Sen tycker jag att ni ska bestämma hur hus och ev. tomt ska värderas den dagen ni ev. går skilda vägar, ex 2-3 olika värderingsmän etc?
Man vet juh aldrig hur läget är om ni delar på er, hur har ni det ekonomiskt, vad orsakar seperationen osv, så mycket som styr hur förhandligarna om huset blir.
Vid sämsta tänkbara scenario ska bara pengarna fördelas och då är det nog marknadsvärdet som gäller, som är svårt att få fram utan budgivning. Men snittet av antal värderingar, ju fler desto bättre och dyrare kanske är det närmaste sanningen man kan komma.
Det viktiga är att ni är överens om hur det går till om något sker.
Det innebär ju att den måste värderas innan som du säger. Det är ju inte småpengar det handlar om inte i min värld åtminstone och ska helt klart vägas in.
Vi ska prata igenom allt och ta hjälp av någon utomstående så får vi se vart vi hamnar.