Hur ser vår moral ut?

[Hene]

Angående skenhelighet (inlägg 25) så skulle det väl inte finnas något så lågt som att sitta och ljuga i den här tråden om hur moralisk man är. Det tror jag inte att någon gör. Hur man bemöter sina medmänniskor i allmänhet, som självklart är en viktigare moralisk fråga (tycker jag), så handlar inte tråden om det så därför tänker jag inte beskriva hur länge jag står och pratar med Aluma-försäljare.

Självklart finns också olika situationer som måste bedömas olika ur moralisk synpunkt och kanske ännu mer ur praktisk synpunkt. Jag skulle lätt plocka upp en 20-lapp från gången bredvid kassan på Konsum och ge till kassörskan och säga: "Någon har tappat den här". Om jag däremot var ute och fjällvandrade och hittade en tjuga så finns självklart en gräns för hur många mil i fel riktning jag skulle gå för att hitta en hittegodsavdelning eller polisstation att lämna in den på. Jag skulle nog låta den ligga.

Fakturan på halva beloppet skulle jag alltid påpeka. Men även där finns kanske en gräns. Om jag hade köpt något för 9867 SEK och fick faktura på 9866 så skulle jag nog bara tro att det var någon felavrundning när momsen lades på eller dylikt och därför inte ringa och ta upp tid för någon som säkert skulle kosta mer än 1 krona.

Edit: Delar av detta ska ses som ett svar på inlägg nummer 18.

 

[rundvikarn]

Ni snackar om 500-lappar på gatan som om det vore ett problem. Den som tappat den hade i alla fall en att tappa. Men hur agerrar Ni mot aluma-försäljare, den där illaluktande gubben på parkbänken eller mot kvinna i lägenheten bredvid som ni vet får stryk av sin man varje kväll?

Det var troligtvis inte riktigt så här djupt tråden skulle gå men snackar vi moral så får det bli hela kakan....

Jag vet inte vad en aluma-försäljare är men min före detta svärfar var en av de illaluktande gubbarna på parkbänken men inte behandlade jag honom sämre för det .

En kvinna som får stryk av sin man inom mitt närområde löper däremot risk
att ha karlen på sjukhus ett tag .

Har hjälpt flera stackars kvinnor att ta sig loss från elaka kräk, men
inte är jag någon ängel för det, jag tål bara inte när kvinnor far illa .

Polisen är faktiskt väldigt trevlig då man spöat upp en kvinnomisshandlare
eller våldtäktsman , de nästan ber om ursäkt för att de måste förhöra en .

Därmed inte sagt att våld är rätt men ibland kan man inte besinna sig.....

 

[Anna_H]

Kan ju berätta en fullkomligt sann historia apropå det: Min 9-åriga dotter (som ofta hittar pengar, men det brukar vara mynt) hittade en hundralapp i vår trädgård häromveckan, en lördag. Varken jag eller maken saknade nån sedal så vitt vi visste, grannarna var bortresta och det hade snöat men sedeln var ju torr och synlig, så det kunde knappast vara deras. Inte mycket annat att göra då än att låta henne behålla den. Glad i hågen travade hon ner till affären, köpte godis för 30 krnoor, men upptäckte när hon kom hem att hon bara hade en tjuga kvar.

Eftersom vi ändå skulle handla mer gick vi samma väg tillbaka och spanade, utan att hitta något, så när vi kom till affären så frågade vi i kassan hon hade hanldat om de visste något, och jodå: en kund hade hittat en 50-lapp vid tuggummiautomaterna, men sett flera barn på väg åt olika håll, så hon hade lämnat den i kassan.

Och dottern blev turtjej för andra gången på samma dag! Den här gången köpte hon en påse chips som hon bjöd hela familjen på.