Det finns ju ofta konflikter inom släkten, men oavsett detta borde ju fadern kunnat bo kvar. Barnen har ju arvsrätt efter mamman, men det finns också en lag om att den kvarvarande maken har rätt att bo kvar "i orubbat bo". Barnen får ut arvet först när båda föräldrarna är döda.H hempularen skrev:
Tveksamt om ovanstående är applicerat på mitt dilemma, utan här blir det nog Kronofogden som får kallas in. Om det nu går så långt.
Såg nu att fastigheten betingar en smärre förmögenhet. Då är det ju bara att köra på, antagligen ingen risk att det blir noll kvar.
Meddela att ni ämnar ansöka om god man hos tingsrätten enligt samäganderättslagen, samt om tvångsförsäljning. Ni kan ju göra en uppskattning av utfallet vid tvångsförsäljning (kostnader + antagligen lägre pris) jämfört med en försäljning på öppna marknaden, för att förklara hur mycket fortsatt krångel kan komma att kosta syskonet.
Meddela att ni ämnar ansöka om god man hos tingsrätten enligt samäganderättslagen, samt om tvångsförsäljning. Ni kan ju göra en uppskattning av utfallet vid tvångsförsäljning (kostnader + antagligen lägre pris) jämfört med en försäljning på öppna marknaden, för att förklara hur mycket fortsatt krångel kan komma att kosta syskonet.
Jo precis, det var det som av ngn. anledning inte gällde i det här fallet. Jag vet inte varför. Möjligen om barnen var särkullsbarn, att han inte var pappa till dem. Men jag kan tänka mig att han ev. hade stora skulder från tidigare. Och hade ngn konstruktion så att absolut inget skulle kunna bli utmätningsbart. Han var åtalad för bedrägerier vid några tillfällen under de år jag "kände" till honom. Osäker om om han fälldes.P perarne123 skrev:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 239 inlägg
Samägandelagen kan inte användas då inget samägs. Just nu ägs fastigheten av dödsboet, så då är det konsensus bland dödsbodelägarna som gäller, eller domstolsbeslut om försäljning.
Skiftas fastigheten ut med en tredjedel var till dödsbodelägarna kan samägandelagen tillämpas, men då ska man ju ta sig dit först.
Bättre att försöka reda ut det inom dödsboet.
Skiftas fastigheten ut med en tredjedel var till dödsbodelägarna kan samägandelagen tillämpas, men då ska man ju ta sig dit först.
Bättre att försöka reda ut det inom dödsboet.
Det är en väldigt lång väg att vandra fram till en tvångsförsäljning. Den part som vill förhindra eller förhindra en tvångsförsäljning har stora möjligheter att under resans gång obstruera och driva upp kostnaderna till mycket mycket höga belopp.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 239 inlägg
Boutredningsmannen kan ansöka hos tingsrätten om försäljning av fast egendom. Reglerat på samma ställe som att hen inte får göra det själv, 19 kap. 13 § ärvdabalken:
”Fast egendom eller tomträtt må ej av boutredningsmannen överlåtas utan att delägarna skriftligen lämna sitt samtycke eller, där det ej kan erhållas, rätten på ansökan tillåter åtgärden.”
”Fast egendom eller tomträtt må ej av boutredningsmannen överlåtas utan att delägarna skriftligen lämna sitt samtycke eller, där det ej kan erhållas, rätten på ansökan tillåter åtgärden.”
ja men att dödsbodelögarna inte kommer överens såsom i detta ärende om försäljning tycks inte vara ett skäl för domstolen att fatta beslut om försäljning. Vill minnas att ett skäl kan vara att intäkten ska täcka dödsboets skulder.
Se till exempel:
NJA 1983 s 802
https://lagen.nu/dom/nja/1983s802
Se till exempel:
NJA 1983 s 802
https://lagen.nu/dom/nja/1983s802
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 239 inlägg
Nja, jag läser HD som att det måste föreligga ett skarpt förslag till försäljning för att domstolen ska pröva om försäljningen ligger i delägarnas intresse.
Det gör ju som tidigare nämnts att ett köp kan fördröjas av en enstaka dödsbodelägare, sannolikt till den grad att denne tvingar ner det möjliga marknadspriset högst betänkligt. Kanske på ett moment 22-sätt så lågt att domstolen av det skälet inte kan acceptera en försäljning.
Så det är ett elände att hamna i en sån här situation. Vad man kanske skulle kunna tvinga fram genom en bodelningsman är att fastigheten tills vidare hyrs ut till marknadspris. Då tvingar man ju de facto bort det gratisboende syskonet från sitt gratisboende vilket skapar incitament även för denne att låta sälja och få pengar istället.
I den bästa av världar räcker det med att beskriva att det är dithän man kommer driva saken om syskonet försöker sko sig genom förhalning.
Det gör ju som tidigare nämnts att ett köp kan fördröjas av en enstaka dödsbodelägare, sannolikt till den grad att denne tvingar ner det möjliga marknadspriset högst betänkligt. Kanske på ett moment 22-sätt så lågt att domstolen av det skälet inte kan acceptera en försäljning.
Så det är ett elände att hamna i en sån här situation. Vad man kanske skulle kunna tvinga fram genom en bodelningsman är att fastigheten tills vidare hyrs ut till marknadspris. Då tvingar man ju de facto bort det gratisboende syskonet från sitt gratisboende vilket skapar incitament även för denne att låta sälja och få pengar istället.
I den bästa av världar räcker det med att beskriva att det är dithän man kommer driva saken om syskonet försöker sko sig genom förhalning.
Jag kan inte tänka mig att ett boutredning skulle komma på tanken att dödsboet skulle börja hyra ut fastigheten.
Boutredningsmannen börjar med att reda ut alla tvistiga frågor och kommer därefter att försöka få delägarna att komma överens kring vad som ska ske med fastigheten. Kommer delägarna inte överens så kommer boutredningsmannen skifta boet. Det är min erfarenhet.
Att en av delägarna är bosatt på fastigheten förhindrar inte ett skifte.
Edit: det är inte delägarnas intresse utan dödsboets intresse som ska styra boutredningsmannen. En försäljning eller en uthyrning gynnar inte dödsboet.
Boutredningsmannen börjar med att reda ut alla tvistiga frågor och kommer därefter att försöka få delägarna att komma överens kring vad som ska ske med fastigheten. Kommer delägarna inte överens så kommer boutredningsmannen skifta boet. Det är min erfarenhet.
Att en av delägarna är bosatt på fastigheten förhindrar inte ett skifte.
Edit: det är inte delägarnas intresse utan dödsboets intresse som ska styra boutredningsmannen. En försäljning eller en uthyrning gynnar inte dödsboet.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 239 inlägg
Sen håller jag med i stort. Att förlita sig på bifall från domstol för försäljning är ett vågspel.
Ska försöka hitta ett bifall för försäljning efter ansökan från boutredningsman. Vore intressant att se.
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 23 239 inlägg
Tja, det kan väl bero på hur långsam bodelningen kan tänkas vara. Vore jag delägare i TS situation skulle jag nog (givet att man inte lyckas på andra sätt) med hänvisning till 19 kap. 11 § tredje stycket ÄB argumentera för att det vore kapitalförstöring att inte hyra ut huset om det inte kan säljas eller skiftas skyndsamt.D Derbyboy skrev:
För den som vill ha lite mer kunskap kan jag rekommendera: En kommentar Del II (18-25 kap.) Boutredning och arvskifte, försäkringar, EU:s arvsförordning m.m. Finns säkerligen att låna på biblioteket.
NJA 1994 s. 141. - Ej Bifall - Fyra dödsbodelägare kunde ej enas om fördelningen av två fastigheter. HD anförde att när en fastighet ingår i ett dödsbo och någon delägare i dödsboet önskar överta fastigheten, bör en boutredningsman i princip inte försöka sälja fastigheten utan låta denna ingå i arvskiftet, såvida inte likvid för fastigheten behövs för betalning av den avlidnes skulder eller uppkomna kostnader.
NJA 1967 s. 291. - Ej Bifall -Makar hade gemensamt fått lagfart på fast egendom. Hustrun avled. [...] Dödsboets lagfart hindrade därför inte att mannen kunde motsätta sig boutredningsmannens försäljning för dödsboets räkning av hela egendomen. Ansökan lämnades utan bifall.
NJA 2009 s. 90. - Ej Bifall -Två av sju barn ville inte låta boutredningsmannen sälja dödsboets fastighet. Boutredningsmannen ansökte om rättens tillstånd till försäljning och angav ett beräknat försäljningsvärde. HD ansåg att det som förebringats i målet inte kunde godtas som tillräckligt underlag för ett beslut om tillstånd till försäljning av fastigheten utan samtliga dödsbodelägares samtycke.
Göta hovrätts beslut 2017-11-24 i Ärende nr ÖÄ 2142-17. - Bifall - Boutredningsmannen begärde rättens tillstånd på följande grunder - stor oenighet förelåg mellan dödsbodelägarna om försäljningen och att denna var nödvändig för att bestrida kostnaderna i boet. Hovrätten anförde att det förelåg stor oenighet mellan parterna om hur fastigheten skulle förvaltas, säljas och skiftas mellan dem. Med tanke på den långa tid som förflutit sedan arvlåtaren gick bort ansåg hovrätten det inte troligt att någon samsyn kring detta skulle kunna uppnås inom en snar framtid. Med hänsyn härtill och då fastigheten inte utgjorde bostad åt någon av dödsbodelägarna fann hovrätten att det fanns starka skäl att ge tillstånd till försäljningen.
Sammanfattning
Mycket svårt att få bifall i domstol. Praxis från bifall har jag endast hittat från underrätter. I fallet från Göta hovrätt där bifall lämnas konstaterar jag att ingen hade fastigheten som bostad och att det förflutit lång tid sedan arvlåtaren dött. Kan man tänka sig att det finns en del parallella tvister? Jag kan också tänka mig att det var en större fastighet eftersom det fanns fanns oenighet kring "förvaltningen". Det torde endast vara en väsentlig fråga vad gäller större fastigheter, gårdar, gods osv.
Edit: stavfel
NJA 1994 s. 141. - Ej Bifall - Fyra dödsbodelägare kunde ej enas om fördelningen av två fastigheter. HD anförde att när en fastighet ingår i ett dödsbo och någon delägare i dödsboet önskar överta fastigheten, bör en boutredningsman i princip inte försöka sälja fastigheten utan låta denna ingå i arvskiftet, såvida inte likvid för fastigheten behövs för betalning av den avlidnes skulder eller uppkomna kostnader.
NJA 1967 s. 291. - Ej Bifall -Makar hade gemensamt fått lagfart på fast egendom. Hustrun avled. [...] Dödsboets lagfart hindrade därför inte att mannen kunde motsätta sig boutredningsmannens försäljning för dödsboets räkning av hela egendomen. Ansökan lämnades utan bifall.
NJA 2009 s. 90. - Ej Bifall -Två av sju barn ville inte låta boutredningsmannen sälja dödsboets fastighet. Boutredningsmannen ansökte om rättens tillstånd till försäljning och angav ett beräknat försäljningsvärde. HD ansåg att det som förebringats i målet inte kunde godtas som tillräckligt underlag för ett beslut om tillstånd till försäljning av fastigheten utan samtliga dödsbodelägares samtycke.
Göta hovrätts beslut 2017-11-24 i Ärende nr ÖÄ 2142-17. - Bifall - Boutredningsmannen begärde rättens tillstånd på följande grunder - stor oenighet förelåg mellan dödsbodelägarna om försäljningen och att denna var nödvändig för att bestrida kostnaderna i boet. Hovrätten anförde att det förelåg stor oenighet mellan parterna om hur fastigheten skulle förvaltas, säljas och skiftas mellan dem. Med tanke på den långa tid som förflutit sedan arvlåtaren gick bort ansåg hovrätten det inte troligt att någon samsyn kring detta skulle kunna uppnås inom en snar framtid. Med hänsyn härtill och då fastigheten inte utgjorde bostad åt någon av dödsbodelägarna fann hovrätten att det fanns starka skäl att ge tillstånd till försäljningen.
Sammanfattning
Mycket svårt att få bifall i domstol. Praxis från bifall har jag endast hittat från underrätter. I fallet från Göta hovrätt där bifall lämnas konstaterar jag att ingen hade fastigheten som bostad och att det förflutit lång tid sedan arvlåtaren dött. Kan man tänka sig att det finns en del parallella tvister? Jag kan också tänka mig att det var en större fastighet eftersom det fanns fanns oenighet kring "förvaltningen". Det torde endast vara en väsentlig fråga vad gäller större fastigheter, gårdar, gods osv.
Edit: stavfel