Flera av svaren ovan som utgår från att man ska dela allt återspeglar ett svenskt synsätt som är lite säreget i ett internationellt perspektiv. Antag att skogen och den förmögenhetsmassa som gjort förvärvet av huset möjligt består av medel som kommer från mannens familj. Fransk code civil och mycket av den rätt i andra länder som utgår från code civil sedan Napoleons dagar ser som sitt syfte att slå vakt om familjens förmögenhetsmassa genom flera släktled. Enskild egendom ses som det naturliga. Så var det t o m i sovjetisk civilrätt och är det fortfarande i den ryska. Om t ex ett belgiskt par köper ett hus tillsammans men det är den ena partens pengar som bekostar förvärvet så blir båda formellt ägare men det finns en latent skuld från den part som inte bidragit. Den skulden utlöses vid skilsmässa. Detta är normalläget i äktenskap även om parterna inte gjort något särskild avtal "contrat de mariage". Har det skett en värdestegring delas denna möjligen mellan parterna. I trådskrivarens fall håller jag med dem som rekommenderar ett räntefritt skuldebrev på halva husets värde och att man vid skilsmässa delar värdestegringen - och även eventuell förlust. Ett av de många rättsfall jag läst rörde en lantbrukare som gifte sig med en kvinna som varit hans hushållerska. Efter fem år plus några begärde hon skilsmässa och fick halva värdet av den ärvda släktgården som mannen blev tvungen att frånträda - för man ska ju dela allt och inte ha äktenskapsförord för det är fult.
Man bör notera att samboförhållanden kan innebära ännu större risk (eller fördelar beroende på hur man ser det). Antag att mannen äger skogen och låter bygga bostaden för egna medel i samband med att paret bestämmer sig för att bll sambos. Om förhållandet spricker måste mannen släppa halva värdet av huset för i samboförhållanden finns definitionsmässigt inte enskild egendom. Har kvinnan skrivit på en låneförbindelse torde den kunna kvittas mot hennes rätt till halva huset enligt sambolagen. Det är bara om paret flyttar in i ett befintligt hus som mannen förvärvat väl innan samboförhållandet inleddes som ingen delningsrätt finns. I det läget bör kvinnan inte ingå en skuldförbindelse.
Om ett innan samboförhållandet befintligt hus byggts till kraftig under förhållandet gäller inte delningsrätt enligt sambolagen ens för värdet av tillbyggnaden (HD dom). Hur skulle det då ses om ett gift par skiljer sig och fortsätter som sambos? Blir utfallet olika om förvärvats väl innan giftermålet eller i samband med detta? Har huset förvärvats med enskild egendom i samband med giftermålet och makarna sedan blivit sambos skulle det kunna hävdas att delning ska ske eftersom bostaden förvärvades för bådas bruk, dvs sambolagen får gälla. Osäkert, men något att fundera på. Osäkert om det finns rättsfall på det. Men eftersom svensk rättspolitik i sådana här ärenden är påtagligt inriktad på delning så kan man tänka sig att värdet skulle delas trots att förvärvet ursprungligen skedde med enskild egendom. Skuldebrev förefaller angeläget. Vore jag maken skulle jag kräva ett uttryckligt avtal som reglerar eventuell delningsrätt och som utgår från att huset förvärvades för enskild egendom - oavsett att parterna ändrar civilrättslig status till sambos.
Man bör notera att samboförhållanden kan innebära ännu större risk (eller fördelar beroende på hur man ser det). Antag att mannen äger skogen och låter bygga bostaden för egna medel i samband med att paret bestämmer sig för att bll sambos. Om förhållandet spricker måste mannen släppa halva värdet av huset för i samboförhållanden finns definitionsmässigt inte enskild egendom. Har kvinnan skrivit på en låneförbindelse torde den kunna kvittas mot hennes rätt till halva huset enligt sambolagen. Det är bara om paret flyttar in i ett befintligt hus som mannen förvärvat väl innan samboförhållandet inleddes som ingen delningsrätt finns. I det läget bör kvinnan inte ingå en skuldförbindelse.
Om ett innan samboförhållandet befintligt hus byggts till kraftig under förhållandet gäller inte delningsrätt enligt sambolagen ens för värdet av tillbyggnaden (HD dom). Hur skulle det då ses om ett gift par skiljer sig och fortsätter som sambos? Blir utfallet olika om förvärvats väl innan giftermålet eller i samband med detta? Har huset förvärvats med enskild egendom i samband med giftermålet och makarna sedan blivit sambos skulle det kunna hävdas att delning ska ske eftersom bostaden förvärvades för bådas bruk, dvs sambolagen får gälla. Osäkert, men något att fundera på. Osäkert om det finns rättsfall på det. Men eftersom svensk rättspolitik i sådana här ärenden är påtagligt inriktad på delning så kan man tänka sig att värdet skulle delas trots att förvärvet ursprungligen skedde med enskild egendom. Skuldebrev förefaller angeläget. Vore jag maken skulle jag kräva ett uttryckligt avtal som reglerar eventuell delningsrätt och som utgår från att huset förvärvades för enskild egendom - oavsett att parterna ändrar civilrättslig status till sambos.
Redigerat:
P
pleqtiz
Verktygstokig
· Västernorrland
· 1 776 inlägg
pleqtiz
Verktygstokig
- Västernorrland
- 1 776 inlägg
Äktenskapsförord! Jösses vilket känsligt ämne det är, när jag gifte mig så nämde jag det och det blev nästan så vi gick skilda vägar..
Ja det är känsligt det där med pengar. Vår bankman sa att man skall vara egoistisk och föreslog att vi skulle skriva skuldbrev. Det gäller i 10 år sen får jag bjuda på de pengarna. Dock är vi ej gifta.P pleqtiz skrev:
Jag verkar vara en minoritet som är mer inne på att man inte måste dela allt ekonomiskt bara för att man är gifta? Så länge ni gör som ni två tycker fungerar bra så är det okej, även om många andra gör på något annat sätt. Prata med din respektive om hur du känner och börja där. Se om ni tillsammans kommer på en lösning som känns okej för båda, t.ex:
Gråsten: "I trådskrivarens fall håller jag med dem som rekommenderar ett räntefritt skuldebrev på halva husets värde och att man vid skilsmässa delar värdestegringen - och även eventuell förlust."
Tänk på att du då bör betala av din skuld till din partner lite varje månad så att om bostaden säljs för ett par hundra tusen under dagens värde vid en eventuell separation eller flytt så slipper du ta ett lån då.
Gråsten: "I trådskrivarens fall håller jag med dem som rekommenderar ett räntefritt skuldebrev på halva husets värde och att man vid skilsmässa delar värdestegringen - och även eventuell förlust."
Tänk på att du då bör betala av din skuld till din partner lite varje månad så att om bostaden säljs för ett par hundra tusen under dagens värde vid en eventuell separation eller flytt så slipper du ta ett lån då.
Hade jag försökt släppa det och bara vara nöjd med att du får bo billigt. Du ska givetvis inte betala något vid några renoveringar. Eftersom han inte själv knappt verkar ha några lån så hade jag tyckt det var rimligt att du betalade en väldigt billig "hyra" till honom. Var lite hård på den delen och "roffa" åt dig så att du kan spara undan mycket pengar istället som du kan ha om ni mot förmodan går isär någon gång. Så att inte du står där fattig och barskrapad för att tala klarspråk. Det skall svida lite för honom om han nu inte delar med sig.
Sen kan jag ha full förståelse om han vill ha sin fastighet för sig själv. Men sedan tror jag det kan ändras med åren och ju längre ni är tillsammans. Eller hur länge har ni varit tillsammans?
Sen kan jag ha full förståelse om han vill ha sin fastighet för sig själv. Men sedan tror jag det kan ändras med åren och ju längre ni är tillsammans. Eller hur länge har ni varit tillsammans?
Spännande att alla skriver "värdeökning", nu har det ju vänt så då får man även ta del av värdeminskning....
Jag ser inget konstigt i att ha separat ekonomi beträffande boendet, jag och min fru har det så, vad är problemet? Om jag äger något innan vi träffas så ska hon väl inte per automatik få 50% för att vi gifter oss? Statistiken säger tyvärr att många skiljer sig också, jag skulle nog inte uppskatta att behöva ta ett låna på 3-4Msek för att lösa ut henne från mitt hus om hon väljer att flytta! Jag har ett par kollegor på jobbet som råkat ut för detta, dock inte såna värden, men dom gör aldrig om samma misstag igen säger dom.
Jag och min fru har löst det så att hon betalar en liten symbolisk "hyra" varje månad som kanske motsvarar vad en etta, hyreslägenhet, kostar. Dvs. inte vad det skulle kosta med lån på 50% av ett 8Msek huslån och underhåll och drift o allt vad det heter. Vi tycker det fungerar bra. Och skulle jag dö så får hon ärva allt ändå.
Så man kan säga att ingen vinner eller förlorar på om vi separerar, och lever vi ihop resten av livet så är det ju ingen skillnad på om hon äger hälften eller inte. I övrigt så har vi delad ekonomi också. Dom pengarna som hon "tjänar" på att bara betala för en koja när hon bor i ett slott sätter hon in på banken. Så skulle hon vilja lämna så kan hon enkelt betala kontantinsatsen på ett eget boende.
Det är faktist ganska vanligt att man skriver äktenskapsförord om den ena parten råkar har mer värde i form av fastigheter, pengar eller annat när man träffas. Fungerar det inte för partnern som har mindre med sig in i boet så får man väl hitta en annan lösning. Hyra ut fastigheten och köpa något 50/50 ihop, konstigare är det inte. Och älskar man varandra så borde inte ett äktenskapsförord vara ett problem. Jag skulle absolut inte ha problem med detta om fallet varit det omvända
Jag ser inget konstigt i att ha separat ekonomi beträffande boendet, jag och min fru har det så, vad är problemet? Om jag äger något innan vi träffas så ska hon väl inte per automatik få 50% för att vi gifter oss? Statistiken säger tyvärr att många skiljer sig också, jag skulle nog inte uppskatta att behöva ta ett låna på 3-4Msek för att lösa ut henne från mitt hus om hon väljer att flytta! Jag har ett par kollegor på jobbet som råkat ut för detta, dock inte såna värden, men dom gör aldrig om samma misstag igen säger dom.
Jag och min fru har löst det så att hon betalar en liten symbolisk "hyra" varje månad som kanske motsvarar vad en etta, hyreslägenhet, kostar. Dvs. inte vad det skulle kosta med lån på 50% av ett 8Msek huslån och underhåll och drift o allt vad det heter. Vi tycker det fungerar bra. Och skulle jag dö så får hon ärva allt ändå.
Så man kan säga att ingen vinner eller förlorar på om vi separerar, och lever vi ihop resten av livet så är det ju ingen skillnad på om hon äger hälften eller inte. I övrigt så har vi delad ekonomi också. Dom pengarna som hon "tjänar" på att bara betala för en koja när hon bor i ett slott sätter hon in på banken. Så skulle hon vilja lämna så kan hon enkelt betala kontantinsatsen på ett eget boende.
Det är faktist ganska vanligt att man skriver äktenskapsförord om den ena parten råkar har mer värde i form av fastigheter, pengar eller annat när man träffas. Fungerar det inte för partnern som har mindre med sig in i boet så får man väl hitta en annan lösning. Hyra ut fastigheten och köpa något 50/50 ihop, konstigare är det inte. Och älskar man varandra så borde inte ett äktenskapsförord vara ett problem. Jag skulle absolut inte ha problem med detta om fallet varit det omvända
Har en fråga hur lever ni nu samt hur löser ni saker runt gällande hus tänker mat räkningar osv.
Har ni gemensamma barn?
Har du diskuterat din syn med din man?
Har ni gemensamma barn?
Har du diskuterat din syn med din man?
Ja, precis som Markarbetaren skriver så kan ni ju hyra ut ert befintliga boende (eller sälja möjligen) och bo i något som ni båda har råd med ifall det är väldigt viktigt för dig att ni båda delar på boendet helt och hållet.
Tänk om han hade haft pengarna i aktier istället för hus och skog. Då skulle ni få hyra en lägenhet tillsammans eller liknande. Nu råkar han ha pengarna i just hus och skog och möjlighet finns att bo där, men ni måste ju inte bara för det.
Tänk om han hade haft pengarna i aktier istället för hus och skog. Då skulle ni få hyra en lägenhet tillsammans eller liknande. Nu råkar han ha pengarna i just hus och skog och möjlighet finns att bo där, men ni måste ju inte bara för det.
Jag misstänker att din man är angelägen att behålla "sin" skog och hus om ni skiljer er. För på din beskrivning - och lite förutfattade meningar, medges - så antar jag att han sköter skogen och underhåller gårdsbyggnaderna (verkstad? garage?? vedbod???).
Bland skogsägare är det rätt vanligt att man dessutom får ärva gård från släkt och då vill man behålla gården intakt. Så inte alls ovanligt att den som tar med sig gården in i äktenskapet har den som enskild egendom.
Nu gjorde jag en del gissningar och antaganden om er situation, ber på förhand om ursäkt om de stämmer dåligt!
Bland skogsägare är det rätt vanligt att man dessutom får ärva gård från släkt och då vill man behålla gården intakt. Så inte alls ovanligt att den som tar med sig gården in i äktenskapet har den som enskild egendom.
Nu gjorde jag en del gissningar och antaganden om er situation, ber på förhand om ursäkt om de stämmer dåligt!
Äktenskapet fungerar idag inte som det gjorde förr då det var en ekonomisk uppgörelse mellan två familjer och en slags social försäkring för både kvinnor och män samt en samhällsinstitution i ett samhälle där män och kvinnor hade olika roller. Så är inte samhället idag, nu har båda könen samma lagliga rätt och det står individen fritt att välja sitt liv.
Att tycka sig ha rätt till en annan persons kapital idag är ju bara jättekonstigt. Äktenskapsförordet är väl skrivet av en anledning? Han vill väl inte ge bort hälften av sina tillgångar till dig bara för att ni har en kärleksrelation? Jag har mycket svårt med den moraliska aspekten i TS synsätt?
Att tycka sig ha rätt till en annan persons kapital idag är ju bara jättekonstigt. Äktenskapsförordet är väl skrivet av en anledning? Han vill väl inte ge bort hälften av sina tillgångar till dig bara för att ni har en kärleksrelation? Jag har mycket svårt med den moraliska aspekten i TS synsätt?
Vill bara lägga till en liten juridisk detalj i din jämförelse med andra länder. I Sverige kan inte en kvinna (eller man) kräva underhåll efter en separation för egen del (Underhåll i Sverige kan bara krävas för gemensamma barn) I andra länder kan kvinnor som varit hemma och tagit hand om hushållsarbete kräva rejäla underhåll efter en separation oavsett om paret har barn ihop eller ej. Det där med bodelning kommer då i lite annorlunda dager kan jag tycka.G gråsten skrev:
Problemet är ju att många fortfarande inte lever jämlikt. Många har ju fortfarande olika roller i en familj speciellt om man har barn ihop. Annars håller jag med dig och har faktiskt själv krävt äktenskapsförordH Hutton skrev:
I ett äktenskap lovar man att dela hela livet. Då är det fullt rimligt att även dela sina tillgångar. Men om man ser det som en lite längre rellation förstår jag om man inte vill dela med sig. Jag har nog en väldigt konservativ syn på äktenskapet.
Jag kan bara hålla med men det är en sak som är lite märklig med det ts skriver. ts verkar ha gått med på att skriva ett äktenskapsförord. När en person ärver något värdefullt. tex skogsmark, så brukar ju arvet vara skrivet som enskild egendom. I de fall den ena parten har enskild egendom genom arv så ingår inte det i bodelningen vid en skilsmässa i alla fall. Har en person fått arvet som enskild egendom så behöver personen egentligen inte skriva äktenskapsförord. Det kan vara en liten luring att tänka på.M -MH- skrev:
Det är ju verkligen helt sjukt att en vuxen och kompetent människa kan kräva underhåll av en annan person. Det borde ha försvunnit den dagen kvinnor fick rösträtt i de länder det gäller. Att gå med på att få underhåll är ju inget annat än en slags retroaktiv prostitution. Ok, i en uppgörelse där man i paret kommit överens om att kvinnan ska vara hemma och mannen jobbar(eller tvärtom, om det existerar?) tycker jag att det också ska ingå en ekonomisk uppgörelse som kompenserar för utebliven pension mm. men det är ju upp till det paret.MissMuffet skrev: