Javisst, lånets värde minskar i takt med inflationen, inga konstigheter, men det nominella beloppet ska ändock betalas, av en själv eller av arvingarna, det försvinner liksom inte. Under tiden man sitter och väntar på att lånet ska "ätas upp" av inflationen sitter man och betalar en ränta som troligen överstiger inflationen och därmed betalar man ju inflationskompensation till banken i den ränta man betalar.patols skrev:
Hårddrar man resonemanget så är rådet att låna amorteringsfritt så mycket brallorna håller för och sen sitter man bara och väntar. Ett antal år senare så har inflationen gjort att lånet inte är värt mer än att man bara behöver skippa en restauranglunch för att kunna slutbetala lånet. Men då har man missat den lilla detaljen att man under tiden betalat massor med pengar i räntor, till räntenivåer där banken kompenserat sig just för inflationen.
Så, jag hajjar fortfarande inte hur man kan ta ett lån och låta bli att amortera och bara betala räntor och sen vips så är lånet borta utan att det kostat något?
Redigerat av moderator:
Som jag skrev har du rätt i att lånet inte försvinner, men som jag sa minskar värdet av det. Och naturligtvis har du rätt i att det nominella beloppet ska betalas någon gång. Oavsett om man amorterar eller inte så kommer det (med mycket stor sannolikhet) bli en hel del pengar över den dag man säljer om man äger huset under en längre period.bra-byggare skrev:
Tag mitt räkneexempel ovan och lägg till att familjen bor där i 30 år. Efter den tidsperioden är huset värt 3,75M och säljer man det då blir det en vinst på 1,35M, vilket motsvarar nästan 1,5 årslön för familjen den dag de säljer.
Visst kan man räkna på det och komma fram till att det är lönsamt över den perioden att ha amorterat hårt, men det priset betalar man ffa i början av perioden och vinsten hämtar man ut i slutet. Men ser man bara till vad som är mest lönsamt borde man aldrig ha flyttat hemifrån sina föräldrar...
Jag kanske är helt ute i omloppsbana och snurrar här. Men återigen, man har väl under tiden man väntar på att inflationen ska göra sitt jobb betalat banken kompensation för just inflationen så det spelar väl ingen roll att lånets värde minskar mätt i dagens penningvärde, man får ju betala en summa motsvarande inflationen till banken i ränta varje år istället för att betala allt i slutet i form av slutamortering. Så vari ligger den ekonomiska vinsten?patols skrev:
Ja, men familjen betalar ju ränta under 30 år som innehåller just en komponent för att kompensera för inflationen till banken?patols skrev:
Jag vet inte vad som är mest lönsamt, jag försöker bara omsätta idén som kom upp med att låta inflationen amortera lånet till något konkret för att sedan försöka bedöma om det är lönsamt eller inte. Men det är alltså inte det mest lönsamma?patols skrev:
Det pratas vitt och brett om här på forumet att inflationen ska äta upp lånet så att det så att säga betalar
sig själv. Vad är det som garanterar att arbetslönerna följer med inflationen. Det finns ett pristak på allt. Det är inte säkert lönerna kan höjas i samma takt som priserna stiger. Det kanske är så enkelt att vi måste frysa lönerna eller t. o med sänka lönen för att få behålla jobbet. Arbetsgivaren kan välja att slå igen företaget och flytta till Karibien. Vi här i Sverige är nog en aning bortskämda och tror att det här ekonomiska uppsvinget ska fortsätta. Den generationen som växer upp i dag vet inget om hur det är att leva med mindre resurser. Tror knappast att det är någon som kommer ihåg hur det var på början av 90 talet. Folk fick lämna sina hus och ta det pris dom fick. De fick börja om på ny kula med en skuld på gamla huset utan att bo kvar. Tendensen verkar vara likadan i dag. Folk tror att det är bara att handla. Att Bankdirektörerna ska sitta där som nickedockor och säga ja till allting. Jag tror att allt kan sluta med en obehaglig överraskning och att allt slutar med en katostrofal överraskning för många jämförbart med det som hände i Japan, ena dagen lever de som kungar och baroner, andra dagen är allt kaos. Katastrofen är ett faktum. Den som är förutseende i dag ser om sitt hus och ser till att de har en rejäl buffert för sämre tider. Att det kommer förr eller senare behöver nog ingen tvivla på. Att vi har en gynnsam period just nu betyder inte att det kommer att fortsätta. Tycker mig se att den redan nu börjar att mattas av. Varför vänta på smällen. Bättre att förbereda sig i tid.
sig själv. Vad är det som garanterar att arbetslönerna följer med inflationen. Det finns ett pristak på allt. Det är inte säkert lönerna kan höjas i samma takt som priserna stiger. Det kanske är så enkelt att vi måste frysa lönerna eller t. o med sänka lönen för att få behålla jobbet. Arbetsgivaren kan välja att slå igen företaget och flytta till Karibien. Vi här i Sverige är nog en aning bortskämda och tror att det här ekonomiska uppsvinget ska fortsätta. Den generationen som växer upp i dag vet inget om hur det är att leva med mindre resurser. Tror knappast att det är någon som kommer ihåg hur det var på början av 90 talet. Folk fick lämna sina hus och ta det pris dom fick. De fick börja om på ny kula med en skuld på gamla huset utan att bo kvar. Tendensen verkar vara likadan i dag. Folk tror att det är bara att handla. Att Bankdirektörerna ska sitta där som nickedockor och säga ja till allting. Jag tror att allt kan sluta med en obehaglig överraskning och att allt slutar med en katostrofal överraskning för många jämförbart med det som hände i Japan, ena dagen lever de som kungar och baroner, andra dagen är allt kaos. Katastrofen är ett faktum. Den som är förutseende i dag ser om sitt hus och ser till att de har en rejäl buffert för sämre tider. Att det kommer förr eller senare behöver nog ingen tvivla på. Att vi har en gynnsam period just nu betyder inte att det kommer att fortsätta. Tycker mig se att den redan nu börjar att mattas av. Varför vänta på smällen. Bättre att förbereda sig i tid.
På något vis förutsätter det ju att husens värde hela tiden ökar mer än inflationen.patols skrev:
För bankens ränta är ju satt (i princip) av två komponenter:
Det vinstkrav banken har på att låna ut pengarna
plus
den inflation som råder.
För banken tänker ju naturligtvis på samma sätt, om de pengar som lånas ut äts upp av inflation så måste räntan täcka denna förlust.
Mig veterligen idkar inte banker välgörenhet.
Jag är nog ganska övertyga om detta att många husägare är av den yngre generationen. Jag har med intresse under många år sett hur det kan svänga på börsen och hur priserna på marknaden svänger,. inte minst huspriserna. Många kalkylerar med att huspriserna ska stiga och att värdeökningen ska betala husägarens amortering och räntekostnader. Kände en gammal änka som sålde sitt hus för 600.000:- hennes bankman och rådgivare gav henne rådet att köpa Erikssons aktier för pengarna. Hon betalade då 600 kr per aktie som den kostade. Några veckor senare störtdök aktien till 30 kronor. Hennes kapital försvann hastigt och lustigt. Hon flyttade till en hyreslägenhet och jag fick förtroendet att lägga nya mattor i lägenheten.Pengarna som hon fick över efter husförsäljningen räckte precis lagom till mattläggningen. Det kan tilläggas att hon hade jobbat och slitigt ett helt liv för att få råd med sitt hus. Hennes slit var helt förgäves på grund av en bankrådgivares råd. Och den hastiga konjunkturförändring som hade skett på marknaden. Änkans exempel är nog ett av många.
Absolut inte. Att amortera är säkert mest lönsamt i de flesta av fallen. Men nu handlar det om ett boende och inte en investering.bra-byggare skrev:
Tycker man det då är viktigt att bo på ett sätt man inte någonsin kommer att kunna betala av helt, men man har råd att betala månadskostnaden, så tycker iaf jag att det är en ok prioritering att bo så.
Vad är den yngre genarationen? Statistiskt sett så är rimligtvis många "yngre" också husägare och det är väl inget som förändrats nyligen. Sen har jag lite svårt för tvärsäkra påståenden om att många (oklart vad många är) som lånar inte har koll på sin ekonomi och inte kalkylerar med högre räntor eller har en buffert. Visst det förekommer säkert att man har noll koll, men det går lika bra att köra sin ekonomi i botten utan huslån. För bra exempel är det bara att kolla på lyxfällan där det sällan eller aldrig det är boendet som ställer till med problemen.
Annars så är min spontana reaktion på en hel del inlägg här, vad ska man egentligen göra av sin lön? Att låna mer än någon miljon eller knappt det verkar ju vara på gränsen till ekonomisk roulette. Att sedan inte amortera för varje krona som man sedan får över verkar vara förkastligt. Att konsumera är oansvarigt och köper man hus, bil, elektronik eller åker på semster så är det endast för att göra grannen avundsjuk.
Visst skulle det funka att sitta i en hyresrätt eller ett "billigt" boende och spara alla sina pengar för att inte riskera något, men vad i hela friden ska man göra med alla pengar som man får över
Sen i förlängningen kan man ju fundera vad som skulle hända med ekonomin om alla skulle följa de mest "snusförnuftiga" råden här i tråden och inte köpa "dyra" hus, bygga nytt och absolut inte slösa och konsumera sånt som inte är absolut nödvändigt
Annars så är min spontana reaktion på en hel del inlägg här, vad ska man egentligen göra av sin lön? Att låna mer än någon miljon eller knappt det verkar ju vara på gränsen till ekonomisk roulette. Att sedan inte amortera för varje krona som man sedan får över verkar vara förkastligt. Att konsumera är oansvarigt och köper man hus, bil, elektronik eller åker på semster så är det endast för att göra grannen avundsjuk.
Visst skulle det funka att sitta i en hyresrätt eller ett "billigt" boende och spara alla sina pengar för att inte riskera något, men vad i hela friden ska man göra med alla pengar som man får över
Sen i förlängningen kan man ju fundera vad som skulle hända med ekonomin om alla skulle följa de mest "snusförnuftiga" råden här i tråden och inte köpa "dyra" hus, bygga nytt och absolut inte slösa och konsumera sånt som inte är absolut nödvändigt
Redigerat:
Hur du får det till att jag räknat med att husets värde ökar mer än inflationen förstår jag inte då jag räknat med samma inflation på huspris som på lönen. Detta är inte nödvändigtvis sant men någonting måste man utgå från i räkneexemplet. Jag tror tex att många har en löneutveckling som är tydligt bättre än inflationen då man under sin yrkesverksamma tid ofta gör någon form av karriär och får mer ansvar på jobbet och högre lön. Däremot är det förstås orimligt att tro att huspriserna ska fortsätta upp på det sätt de gjort de senaste 30 åren, men att de kommer att följa inflationen är inte helt orimligt.Mikael_L skrev:
Att banken tjänar pengar är självklart, oavsett om du amorterar eller inte, och mest tjänar den på att kunderna inte amorterar. Men nu är vi inte ute efter att minimera bankens vinst, eller ens maximera individens tillgångar, för är man det ska man naturligtvis bo så billigt som möjligt och aldrig unna sig någon lyx.
Många svenskar har råd att lägga en större eller mindre summa på lyx som man kanske egentligen inte behöver men vill ha av andra skäl och varför man då inte kan inkludera in boendet i det förstår inte jag.
Ska vi minimera riskerna hela tiden får man inget kul liv.
Att vi framöver ska tjäna lika mycket pengar på vårt boende som man kunnat göra de senaste 30 åren tror jag är en utopi, men att det inte blir en lika bra affär behöver inte betyda att det är en dålig...
Ja OK, jag får backa lite, för jag skrev väl om lite andra saker då.patols skrev:
På lång sikt är det inte orimligt att tro att huspriset följer inflationen (då bortser vi från heta och kalla regioner utan tänker oss generellt och genomsnitt). Där håller jag med dig.
Och ja, du har också rätt i att inflationen amorterar åt oss. Inte helt perfekt förvisso, den som lånat är tvingad att "amortera" vare sig den vill eller inte.
Jag trodde du tänkte att inflationen amorterar bort lånet utan kostnad för den som lånar, nu var det ju inte det du tänkte tydligen. Men tyvärr finns det många andra som tror att lånet "försvinner kostnadsfritt" pga inflation och värdeökning.
Men visst är strategin att strunta i amortering och istället låta inflationen verka helt möjlig, i alla så länge banker och lagstiftningen tillåter detta.
Jag kan nog däremot inte tycka det är helt smart.
Jag skulle istället föreslå att man bestämmer sig för en trolig ränta sett över lång sikt. T.ex 4-5% någonstans.
Sen tar man av detta ränte-belopp från lönen kontinuerligt, och antingen amorterar med överskottet eller sparar, för att klara av högre räntor och investeringar.
Men när räntorna rakar upp i höjden så blir det alltså inget sparat eller amorterat.
Men hur går detta till rent konkret?:Mikael_L skrev:
1. Lån 1 milj. amorteringsfritt 2 år, inflation 2%, ränta 5%. Efter 2 år har man betalat nominellt 100 kkr i räntor vilket är värt ca 49kkr+48kkr=97 kkr i dagens penningvärde (vi betalar räntan i slutet av året), lånet nominellt fortfarande 1 milj och värt i dagens penningvärde 960kkr vid andra årets slut.
Vid andra årets slut har man betalat 97 kkr+960 kkr=1 057 kkr i dagens penningvärde för detta amorteringsfria lån som betalas av i slutet av låneperionden. För detta alternativ borde inflationen amortera mest för en eftersom inflationen får verka på hela lånebeloppet.
2. Lån 1 milj amorterar 2 gånger under två år 500kkr per gång, inflation 2% ränta 5%År 1: Lånet värt 980 kkr, amortering 500 kkr (värt 490 kkr) ränta 50000 kr värt 49 kkr i dagens penningvärde
Är 2. Lånet värt 480 kkr, amortering 500 kkr (värt 480 kkr) ränta 25 kkr värt 24 kkr i dagens penningvärde.
Vid andra årets slut har man betalat 49kkr+24 kkr+490 kkr + 480 kkr=1 043 kkr i dagens penningvärde. För detta alternativ har inflationen bara fått agera amortering på en del av lånebeloppet eftersom man amorterade av hälften efter ett år.
Jag måste räkna fel eller inte förstå hur ni tänker för jag kan inte få det till att inflationen agerar amortering åt en på ett sätt som gör det mer lönsamt än att göra riktiga amorteringar så länge som räntan är högre än inflationen?
Det jag kan ställa upp på är att inflationen gör att lönen ökar nominellt (ingen öneökning utöver inflationen räknar jag på) medan lånets storlek inte ökar nominellt och att man därför hela tiden borde kunna öka sina amorteringar nominellt och därmed betala av lånet snabbare än om inflationen och löneökningarna är noll över tiden. Men man måste i vilket fall som helst betala ut 1 milj i nominella termer till banken eller hur tänker ni annars?
Redigerat av moderator:
Man minskar väl knappast lånets storlek i kronor om man inte amorterar så inflationen kan aldrig ses som en amortering även om priser, löner och kanske också huspriser går upp. Det man kan göra om man anser sig ha en vettig belåning på huset är att välja att inte amortera och istället ta den extrakostnad det innebär i räntor för att göda sin bank istället Sen om huset ökar i värde är det väl en ren bonus, men det är inget som man bör räkna med.
Sen om huset ökar i värde är det väl en ren bonus, men det är inget som man bör räkna med.bra-byggare
Ja ordet amortera är givetvis helt felaktigt valt när man inte amorterar, utan bara låter skulden vara kvar ograverad och falla i reellt värde.
mr_bygg sammanfattar det väl bra i sitt inlägg innan mitt här.
Ja ordet amortera är givetvis helt felaktigt valt när man inte amorterar, utan bara låter skulden vara kvar ograverad och falla i reellt värde.
mr_bygg sammanfattar det väl bra i sitt inlägg innan mitt här.
På sätt och vis är det bankernas girighet som har ställt till detta ekonomiska kaos. När det bestämdes att lånen skulle begränsas till 85 % så var bankerna kvicka med att erbjuda topplån på resten. Det verkar som att om det inte finns några lagar som styr bankerna så struntar de i dom här moraliska aspekterna. Om inte folk klarar av att betala sina lån (gäller inte bara hus) så går det att ansöka om skuldsanering, en kostnad som drabbar alla skattebetalare. Bankerna borde ta ansvar för en del och begränsa till 70 % vad de kan få tillbaka. Det är fel åt helvete att bankerna alltid ska stå skadelösa, det är ju deras våghalsighet och dåliga rådgivning som ligger till grund om det går åt helvete. Det brukar heta att en bank inte kan gå i konkurs. Och att staten går in och täcker förlusterna. Det skulle vara så att det skulle vara samma regler för bankerna som för Aktiebolag, när en del av Aktiekapitalet är förbrukat ska de slå vantarna i bordet.
Så länge spar och låne räntorna är lika stora spelar det ingen roll om man amorterar eller inte.
Kapitalbindningen i en investering kommer man inte undan bara för att man betalar kontant.
I exemplet ovan har du inte räknat med avkastningen på det lösa kapitalet som jag antar är samma
i båda räkneexemplen, då skulle kalkylen se helt annorlunda ut.