En bekant hamnade i en liknande situation. Frun ville absolut ha en hästgård så efter mycket diskussioner köpte de en och flyttade från stan. Dagen efter inflytt ångrade hon sig och bad om skilsmässa istället.
Ossian K Olsson
Hobbyelektriker
· Limhamn
· 1 961 inlägg
Ossian K Olsson
Hobbyelektriker
- Limhamn
- 1 961 inlägg
Fast flyttar du till landet får du prioritera ner allt sånt till förmån att sitta i en bil och köra fram och tillbaka konstant. Bor man i stan, en AW kan vara 2 öl och sen ta sig hemåt och ändå vara hemma innan 17.J JohanLun skrev:
Kanske läge att tänka om, dina medarbetare med lägre lön kanske också har samma problem, jobba mer hemma, skaffa nåt ställe ni kan ses för workshops osv som inte är inne i centrum, givet att de flesta bor på samma sida stan.Kjell Åkesson1 skrev:
Tycker du ska säga till din fru att om du över huvud taget ska diskutera frågan om flytt så ska ni först göra det med en terapeut av något slag. Det är inte rimligt att man blir deprimerad för att boendet inte är det man tror sig önska. Det finns folk som lever på soptippar som kan dra upp smilbanden, det är något annat som skaver. Ni behöver gå igenom och diskutera vad hon tror att denna 'gård' ska göra för henne som nuvarande boende inte klarar av. Hur ser hon på de nackdelar som detta kommer att ge henne, barnens vänner och relation till förskole/skol personal (om de inte är väldigt små) osv.
Har haft liknande diskussioner med min fru som tidvis var deprimerad över att vårt hus är "felvänt" (suterränghus med kök och entre på övervåningen). Det är rätt uppenbart att det varit vår relation i sin helhet som var upp och ner o inte huset. Då får man ju börja dra i de delar man vet med sig inte funkar så bra, det är ju lite annars som när man förlovar sig för att relationen är dålig, eller man skaffar barn för att lösa problemen med brist på gemensamma intressen. Problemet ligger någon annanstans men man hoppas att en förändring i A ska föra med sig en förändring i B. Man får en dopamin kick av allt nytt som händer och att man fick som man ville, möjligen glömmer man att känna efter för man har fullt upp med planering och renovering den första tiden men så fort det börjar stå still igen så kommer samma skavande känsla tillbaka och då kommer hon vara deprimerad igen. Då står du där med en gård, djur och Epa traktorer och ditt ex bor i en etta på Kungsholmen.
Det senare delen av detta har jag inget egentligt belägg för för min fru började träna en massa istället och får sin dopamin där istället och insåg att hon nog inte skulle vilja flytta längre än någon gata bort för hon har så mycket vänner i området, och det är det nog inte värt bara för att få köket på nederplanet.
Jag kanske bara är svår men jag är rätt säker på att problemet inte ligger i ert nuvarande boende.
Har haft liknande diskussioner med min fru som tidvis var deprimerad över att vårt hus är "felvänt" (suterränghus med kök och entre på övervåningen). Det är rätt uppenbart att det varit vår relation i sin helhet som var upp och ner o inte huset. Då får man ju börja dra i de delar man vet med sig inte funkar så bra, det är ju lite annars som när man förlovar sig för att relationen är dålig, eller man skaffar barn för att lösa problemen med brist på gemensamma intressen. Problemet ligger någon annanstans men man hoppas att en förändring i A ska föra med sig en förändring i B. Man får en dopamin kick av allt nytt som händer och att man fick som man ville, möjligen glömmer man att känna efter för man har fullt upp med planering och renovering den första tiden men så fort det börjar stå still igen så kommer samma skavande känsla tillbaka och då kommer hon vara deprimerad igen. Då står du där med en gård, djur och Epa traktorer och ditt ex bor i en etta på Kungsholmen.
Det senare delen av detta har jag inget egentligt belägg för för min fru började träna en massa istället och får sin dopamin där istället och insåg att hon nog inte skulle vilja flytta längre än någon gata bort för hon har så mycket vänner i området, och det är det nog inte värt bara för att få köket på nederplanet.
Jag kanske bara är svår men jag är rätt säker på att problemet inte ligger i ert nuvarande boende.
Så är det. Kollegorna som bor i city och lämnar barnen är på jobbet 5 min senare.
Det är inte livet med småbarn som blir flaskhalsen som förändrar livet vid en flytt ut till typ Nyköping. Det är pendlingen!
Nej de flesta bor centralt. Jag kan inte begära att se ska ut på vischan för min skull.J JohanLun skrev:
Är du säker att du inte är Freddan?Kjell Åkesson1 skrev:
Du är rätt på det till viss del. Det finns såklart andra saker som skaver. Hade allt annat varit perfektion hade hon möjligen kunnat acceptera nuvarande boende.T TypRätt skrev:
MEN med det sagt. När vi bodde i stan i en vacker sekelskiftslägenhet så svävade hon konstant på moln (även om tjatet om landet kom då) över hur vackert hennes hem var. Hon vaknade med typ ett leende varje dag och det gick aldrig över.
Människan är EXTREMT fokuserad på allt estetiskt med ett EXTREMT detaljfokus. En röd bil tex hade hon vägrat köra i princip. Matchar inte mina strumpor rätt med byxorna blir hon smått tokig.
Notera att detta inte har med pengar eller status att göra. Hon skulle kunna bo i Arvidsjaur om huset är fint.
Den här typen av hus tycker hon är perfektion;
https://historiskahem.se/objekt/til...ign=till-salu&utm_content=norrviken+85#photos
Önskar ja var det. Han har lite bättre kassaflöde :-DP PappasHammare skrev:
Ok tex? Dvs utan typ 90 min dörr till dörr?M maria01 skrev:
Har faktiskt haft liknande diskussioner. Men jag vill absolut inte sova borta från min familj typ 3-4 dagar i veckan i någon deppig etta i stan.klaskarlsson skrev:
Barnen skulle typ börja se mig som en släkting snarare än pappa.
Låt mig gissa hon är hemma mycket mer än dig.Kjell Åkesson1 skrev:
Om man har ett estetiskt sinne så har man det. Vissa ser inte ens detaljer i ett hus.
Om du är social så är du det. För andra är det inte viktigt alls att träffa polare eller gå på fotboll.
I detta fall har ni olika önskemål. Kanske går att hitta en kompromiss, du får pendla en kvart längre, hon får ett hus med själ att trivas i.
Frågan är om det är att bo i ett (urblåst) själlöst hus i en trist förort som är problemet, inte att det måste vara "på landet"? Det finns gott om hus på 30 minuters pendling som ligger i vackra områden med sekelskifteshus.
Jag är helt övertygad om att ni båda skulle kunna bo i ett sjuttitalshus i Gävle och klara er på 1/3 av lönen. Men nu har ni båda högre förväntningar. Hon tycker nog att ni har det bra nog att slippa bo i ett litet själlöst hus. Du att det ska vara kort pendlingstid. Det är inte sjysst att bara gå på dina önskemål om att bo citynära om hon inte alls vill bo där.
Har ni tur kan ni hitta en kompromiss med ett hus som gör henne glad i ett trevligt område där pendlingen är rimlig. Jag tror mer på det än ett hus på landet och en övernattnignslägenhet.