Hur det hela började...
- Status
Jag ville efter nio år i Stockholm flytta därifrån. Det spelar ingen roll hur mycket pengar man tjänar där eller hur dyr och snabb bil man än köper. Det räcker ändå inte till så mycket mer än en medelmåttig villa, där fritiden äts upp av sitta i ändlösa bilköer och titta på framförvarande bils bromslysen.
Jag var less på stan efter att ha gjort karriär där, och min hustru, som är inbiten stockholmare, var nyutexaminerad arkivarie och därtill gravid med vårt första barn. Hon tyckte nog också att det kunde vara bra med någonting nytt.
Vi började med att titta på hus i mina hemtrakter, utanför Nyköping och Oxelösund. Men, även där har prisutvecklingen skenat iväg, och att bo där och pendla till Stockholm kostar lika mycket som att bo i Stockholm, men det tar lite längre tid.
Vi bestämde oss för att rita en cirkel på 25 mil runt Stockholm och söka där. Det är rätt stora delar av Sverige, men ändå kommer man till Stockholm på några timmar så att släkten inte hamnar för långt bort.
Vi började söka, och så hittade jag några hus i Dalarna. Det är vacker där, men när vi tittade på några hus Så indann det sig ingen "wow-känsla".
Nästa ställe att titta på blev utanför Söderhamn. Det fanns mycket hus där, och två av dem hade lockat mig. När vi gick runt i det första huset så blev det WOW! i hela kroppen. Det var den gamla bruksherrgården, byggd på 1890-talet för brukspatronen som vi såg. Den byggdes ut på 1950-talet. 1980 inredde man "Ljusne-Woxna vattenlaboratorium" i det här huset. 1991 byggde man ut med 200m2 till dryga 500m2 boyta, plus källare och stort garage.
2002 var sagan all, och en man köpte huset billigt för att börja bygga bostad av det. Nu hade han fått jobb på annan ort och ville sälja.
Huset var q-märkt, det ligger 50m från havet och bredvid en park. Förvisso ligger ortens industri intill, men det är fridfullt här med mycket djurliv och natur. Vi fick det billigt.
Den första tiden ägnades åt att köpa möbler. Det går åt en del möbler för att någorlunda fylla ett sådant hus. Jag räknade till 127 ihopmonterade IKEA-möbler efter en månad. Det blev tre fulla släpkärror med kartonger och emballage som kördes till återvinningsstationen.
Jag är inte det minsta praktisk. Jag kan förvisso hantera spett, slägga och skärbrännare efter en tid på SSAB i Oxelösund men det har man inte så stor nytta av när hus skall renoveras.
Hela huset är fullt av mycket ovanliga saker för att vara ett bostadshus. Så har vi t.ex. s.k. Thorsmanslist i vårt vardagsrum och sovrum. I början såg det hemskt ut, men det är onekligen praktiskt med en del avställningsytor i lagom höjd. Dörrarna till dessa rum är också utrustade med rejäla Assa-lås...
Det finns massor med ventilationsrör, och det sitter en gigantisk fläktanläggning i huset som väger flera ton. Runt 20m2 yta tar den upp inne i huset, sedan sitter det en massa grejer uppe på taket också... Eftersom vi inte bedriver laboratorieverksamhet är den avstängd.
Elen var från början avsäkrad med 80A huvudsäkring, men är numea 35A, och ambitionen är att sänka den till 25A.
Tänkte ge små glimtar ur jobbet med att få ordning på detta.
Jag var less på stan efter att ha gjort karriär där, och min hustru, som är inbiten stockholmare, var nyutexaminerad arkivarie och därtill gravid med vårt första barn. Hon tyckte nog också att det kunde vara bra med någonting nytt.
Vi började med att titta på hus i mina hemtrakter, utanför Nyköping och Oxelösund. Men, även där har prisutvecklingen skenat iväg, och att bo där och pendla till Stockholm kostar lika mycket som att bo i Stockholm, men det tar lite längre tid.
Vi bestämde oss för att rita en cirkel på 25 mil runt Stockholm och söka där. Det är rätt stora delar av Sverige, men ändå kommer man till Stockholm på några timmar så att släkten inte hamnar för långt bort.
Vi började söka, och så hittade jag några hus i Dalarna. Det är vacker där, men när vi tittade på några hus Så indann det sig ingen "wow-känsla".
Nästa ställe att titta på blev utanför Söderhamn. Det fanns mycket hus där, och två av dem hade lockat mig. När vi gick runt i det första huset så blev det WOW! i hela kroppen. Det var den gamla bruksherrgården, byggd på 1890-talet för brukspatronen som vi såg. Den byggdes ut på 1950-talet. 1980 inredde man "Ljusne-Woxna vattenlaboratorium" i det här huset. 1991 byggde man ut med 200m2 till dryga 500m2 boyta, plus källare och stort garage.
2002 var sagan all, och en man köpte huset billigt för att börja bygga bostad av det. Nu hade han fått jobb på annan ort och ville sälja.
Huset var q-märkt, det ligger 50m från havet och bredvid en park. Förvisso ligger ortens industri intill, men det är fridfullt här med mycket djurliv och natur. Vi fick det billigt.
Den första tiden ägnades åt att köpa möbler. Det går åt en del möbler för att någorlunda fylla ett sådant hus. Jag räknade till 127 ihopmonterade IKEA-möbler efter en månad. Det blev tre fulla släpkärror med kartonger och emballage som kördes till återvinningsstationen.
Jag är inte det minsta praktisk. Jag kan förvisso hantera spett, slägga och skärbrännare efter en tid på SSAB i Oxelösund men det har man inte så stor nytta av när hus skall renoveras.
Hela huset är fullt av mycket ovanliga saker för att vara ett bostadshus. Så har vi t.ex. s.k. Thorsmanslist i vårt vardagsrum och sovrum. I början såg det hemskt ut, men det är onekligen praktiskt med en del avställningsytor i lagom höjd. Dörrarna till dessa rum är också utrustade med rejäla Assa-lås...
Det finns massor med ventilationsrör, och det sitter en gigantisk fläktanläggning i huset som väger flera ton. Runt 20m2 yta tar den upp inne i huset, sedan sitter det en massa grejer uppe på taket också... Eftersom vi inte bedriver laboratorieverksamhet är den avstängd.
Elen var från början avsäkrad med 80A huvudsäkring, men är numea 35A, och ambitionen är att sänka den till 25A.
Tänkte ge små glimtar ur jobbet med att få ordning på detta.