Hur bortskämda är barn idag egentligen?
Stod på busshållplatsen idag och fick en såndär " I don`t want to live on this planet anymore" känsla när en tre kanske fyraåring som står på busshållplatsen och storbölar över att storebror får spela först på ipaden och hon ska ha en egen ipad nu!!!.Och vad gör föräldern åt detta? Joo tröstar ungen med men det är julafton snart då ska du få en ipad och massa presenter. Kom sitt i mitt knä och tala om för mig hur mycket presenter du ska få i julklapp....
Och vad händer då? Jo ungen blir ännu mer arg och gråter ännu högre över att hon inte vill vänta till julafton för det är för lång tid hon ska ha ipaden idag annars skulle mamma vara en jävla fittkärring.
Jag för mitt liv skulle aldrig våga skrika åt mina föräldrar i den åldern, jag undrar också var barn lär sig ord som fittkärring? Och jag kan för mitt liv inte förstå hur ett så litet barn redan kan ha ett materiellt behov...Var är barn på väg egentligen? Och hur bortskämda är dagens barn?
Och vad händer då? Jo ungen blir ännu mer arg och gråter ännu högre över att hon inte vill vänta till julafton för det är för lång tid hon ska ha ipaden idag annars skulle mamma vara en jävla fittkärring.
Jag för mitt liv skulle aldrig våga skrika åt mina föräldrar i den åldern, jag undrar också var barn lär sig ord som fittkärring? Och jag kan för mitt liv inte förstå hur ett så litet barn redan kan ha ett materiellt behov...Var är barn på väg egentligen? Och hur bortskämda är dagens barn?
Vi får väl de barn vi förtjänar.
Förstår du nu varför folk gärna åker egen bil i stället för kollektivt?
Förstår du nu varför folk gärna åker egen bil i stället för kollektivt?
I absoluta tal eller i relation till hur bortskämda de vuxna är? (både äldre vuxna och unga vuxna ...)katten12 skrev:
På A. svarar jag mer bortskämda än förr, på B svarar jag ungefär lika bortskämda, eller kanske t.o.m mindre bortskämda än förr.
Svaga föräldrar kommer alltid hamna i liknade situationer....rätt åt henne....
Både och tror jag....känner ganska många som är i den situationen och dom är konstant stressade och med dåligt samvete....väldigt känsligt att prata om....injonil skrev:
När barn är 3-4 år är dom i något som kallas trotsåldern och även om det inte gäller alla så är många faktiskt helt omöjliga hantera i vissa situationer. Om den här föräldern hade gjort som många tycker och "satt gränser" och "varit konsekvent" så hade barnet förmodligen fått ett massivt utbrott och skrikit huvudet av sig i flera minuter, det finns tom barn som skriker tills dom kräks. Vad föräldern sannolikt gjorde istället var att distrahera och avleda barnet och få det att tänka på något annat tills man kom hem och kan ta fajten i lugn och ro, i en kontrollerad miljö (där ett barn inte kan springa ut i gatan tex) och utan publik. Detta för barnets, sin egen men även för medpassagerares skull.
Sedan att barn har flera och dyrare prylar idag är inte så konstigt då vi generellt har mycket mera pengar att röra oss med, det kallas tillväxt. Prylar har även blivit väldigt mycket billigare genom globalisering, effektivare produktion mm.
Sedan att barn har flera och dyrare prylar idag är inte så konstigt då vi generellt har mycket mera pengar att röra oss med, det kallas tillväxt. Prylar har även blivit väldigt mycket billigare genom globalisering, effektivare produktion mm.
Medlem
· Nuevo Estockholmo
· 3 529 inlägg
Att ungar nu för tiden har ipads och sånt tycker jag bara är bra. Man lär sig otroligt mycket i tidig ålder. Finns massor med barnvänliga appar och sånt.
Nu är min grabb bara 1 år men han har använt min ipad redan, som hammare
Nu är min grabb bara 1 år men han har använt min ipad redan, som hammare
Fastjag känner ett fåtal föräldrar som sätter gränser för barn i den här åldern och det fungerar alldeles utmärkt dessa ungar skriker inte huvudet av sig eller beter sig illa. Känns som om många idag vill komma undan vad som kallas vett och uppfostran och mutar bort sina barn istället via godsaker, saker och tankar på annat. När jag var liten fick jag ofta utbrott i affären när vi skulle gå förbi godiset jag kunde ligga på marken och skrika för att jag skulle ha godis. Detta resulterade i att jag inte fick följa med till affären alls utan fick stanna hemma. Konsekvensen gick in och jag skrek inte igen när vi var i affären. Men det känns som många ungar idag får göra precis vad de vill och kommer undan med det. Man lämpar över det här med uppfostran på dagis och skolor som också verkar vara helt galna idag jämfört med när jag gick i skolan. I ett klassrum var det knäpptyst man bad om lov för att få gå på toa, idag är det ju som att gå in i ett zoo när man kommer till en mellanstadie klass och problem löses med ex hörselkåpor för de barn som vill jobba och lära sig något. Någonstans så har det ju gått väldigt snett från när jag var barn till idag vad gäller uppfostran, respekt och disciplin.pelle242 skrev:
Haha! Min ettåring har lärt sig använda min sambos iPhone som "bitring" när gaddarna kliar. I onsdags fick hon en spricka över halva luren när han lekt bäver med den.hantverkare1 skrev:Nu är min grabb bara 1 år men han har använt min ipad redan, som hammare
...synd att vi för en månad sedan betalade en lax för att byta skärm efter att hon tappat telefonen ur fickan och backat över den med bilen (mmm, tyvärr! Jag talar sanning).
Medlem
· Nuevo Estockholmo
· 3 529 inlägg
Håller med dig till 110%katten12 skrev:
Min sambo är mellanstadielärare i ett sk problemområde. Det är fruktansvärt hur ungarna beter sig. Föräldrarna bryr sig inte heller.
Medlem
· Nuevo Estockholmo
· 3 529 inlägg
Haha, min grabb slängde sambons iphone i muggstolen, men den klarade sig. Lite tryckluft och ett dygns vila och den var fit for fight igenejeras skrev:
Tråden känns lite som "allt var bättre förr". Visst det finns barn som uppför sig helt "hopplöst", ibland eller ofta. En av livets trevligheter är att vi alla är personligheter.
Vissa barn är nästan äckligt väluppfostrade, utan att någon egentligen pådyvlat dem någon uppfostran, andra har föräldrar som sliter sitt hår över hur de skall få något vett på sitt barn, och gör ungefär vad som helst för att lyckas som föräldrar, med tvivelaktigt resultat.
Och så finns det givetvis några barn som tyvärr fått föräldrar som är nästan lika omogna som barnen själva.
Så här har det i princip alltid varit, mer eller mindre. Och metoderna som en "god förälder" förväntas tillämpa varierar över åren med ungefär samma trendighet som nya bilmodeller.
Jag har förmånen att ha barn som vi egentligen aldrig behövt lägga speciellt mycket möda på att uppfostra, och de har hitils skött sig exemplariskt, nu är de i 20 års åldern.
Samtidigt har jag i släkten och i bekanstskapskretsen flera mycket medvetna föräldrar som ger allt för att lyckas som föräldrar, och det handlar definitivt inte om att skämma bort. Men där det går käpprakt åt h..e, någon som numera får hälsa på sin 20 åring på rättspsyk (iofs utskriven med frigång sedan en tid, och det går nästan osannolikt bra), en annan som får hämta sitt barn på häktet eller avgiftning någon gång i månaden osv. Det här är familjer som på alla sätt uppfostrat sina barn exemplariskt (vad det nu exakt är).
Ytterligare en nära bekant som gått igenom det där, där killen nu sköter sig exemplariskt, så att man nästan inte kan begripa att det är samme kille som för bara ett par år sedan strulade på alla sätt man kan tänka sig och några till.
Vi är alla olika.
Vissa barn är nästan äckligt väluppfostrade, utan att någon egentligen pådyvlat dem någon uppfostran, andra har föräldrar som sliter sitt hår över hur de skall få något vett på sitt barn, och gör ungefär vad som helst för att lyckas som föräldrar, med tvivelaktigt resultat.
Och så finns det givetvis några barn som tyvärr fått föräldrar som är nästan lika omogna som barnen själva.
Så här har det i princip alltid varit, mer eller mindre. Och metoderna som en "god förälder" förväntas tillämpa varierar över åren med ungefär samma trendighet som nya bilmodeller.
Jag har förmånen att ha barn som vi egentligen aldrig behövt lägga speciellt mycket möda på att uppfostra, och de har hitils skött sig exemplariskt, nu är de i 20 års åldern.
Samtidigt har jag i släkten och i bekanstskapskretsen flera mycket medvetna föräldrar som ger allt för att lyckas som föräldrar, och det handlar definitivt inte om att skämma bort. Men där det går käpprakt åt h..e, någon som numera får hälsa på sin 20 åring på rättspsyk (iofs utskriven med frigång sedan en tid, och det går nästan osannolikt bra), en annan som får hämta sitt barn på häktet eller avgiftning någon gång i månaden osv. Det här är familjer som på alla sätt uppfostrat sina barn exemplariskt (vad det nu exakt är).
Ytterligare en nära bekant som gått igenom det där, där killen nu sköter sig exemplariskt, så att man nästan inte kan begripa att det är samme kille som för bara ett par år sedan strulade på alla sätt man kan tänka sig och några till.
Vi är alla olika.
Inte jag heller. Men jag önskar att jag hade vågat. Just skrik är kanske inte så roligt att höra, men jag skulle bli djupt oroad om mina egna barn fick sån respekt (läs rädsla) för mig att de inte vågade kritisera mig. Och eftersom barn inte har disciplinerats till att föra ett "civiliserat" samtal får man nog som vuxen stå ut med att de ofta uttrycker sig på andra sätt.katten12 skrev:
Att ge med sig pga av att barn skriker sig fram till saker är ingen bra väg att välja...det har inget med vad barnen har för saker....mina barn har i stort sett allt men dom har inte fått det pga att skrika eller av dåligt samvete....
Man måste kunna säga ifrån utan att barn blir hyseriska....
Man måste kunna säga ifrån utan att barn blir hyseriska....