Tyresö
snickarboden skrev:
Tyresö>Gissar du inte haft just tyska hundar typ Dobber för de vill man ha att lyda blint som du så föraktfullt kallar lydnadsmaskiner. Kan säga med att barnen älskade den "hangarhunden" och han älskade dem.
Det beror på föraren hur hunden blir och inget annat. Det är skillnad på ledarskap och att vara hundägare. Är man inte flockledare så funkar det inte oavsett vilken ras man har.

/Kent som saknar Hugo som min älskade Dobber hette

Nej, någon Dobberman har vi aldrig haft, vi har en blandras Boxer/schäfer. Hon är med mej dygnet runt, och det har hon varit i hela sitt liv. Samarbetet har på dom här 5 åren utvecklats till att det räcker med att jag nickar på huvudet eller blinkar med ögonen på ett speciellt sätt för att hon ska veta vad hon ska göra - eller var hon ska befinna sej så hon inte riskerar att bli påkörd av lastmaskiner på byggena.

Jag har skott-tränat henne (inga problem vid nyår) och hon är tränad att följa mej - okopplad givetvis - oavsett vilket plötsligt ljud som uppstår på byggena. Det enda hon fortfarande tycker är lite obehagligt är att åka en ranglig skakande bygghiss - men det tycker ju även jag är obehagligt.

Givetvis har även hon arbetskläder - en varselväst med företagslogga på ryggen, som en kul grej - och hon är verkligen uppskattad på alla byggen vi kommer till - bättre arbetskamrat får man leta efter.

90% av hunddressyr handlar om att man ska umgås och skapa ett samarbete med hunden - allt handlar om att få hunden till att trivas med flockledaren och sin lägsta rang i flocken - det är först då man kan skapa ett samarbete och forma hundens beteende. Dom sista 10% är mutgåvor (ex.vis Frolic) när hunden ska lära sej nya avancerade saker - sen arbetas mutgåvan bort så att beteendet blir vanlig varadagslydnad. Det är inte svårt att träna en hund, men vissa saker tar så enormt mycket tid - betydligt längre tid än vad man kan tro - men med sånt har jag ett stort tålamod.
 
Redigerat:
Ber om ursäkt om mitt ordval uppfattades som stötande, men det var som nån skrev högre upp bara bildligt talat. Skulle aldrig göra så, är kattägare själv.

Men nej, var inte berusad...

När jag träffade min sambo så hade hon en jättefin katt, men som hade ovanan att pinka inne. Hon använde soffan som kisslåda... Hon kunde vara ute en hel dag, springa in och kissa för att sen springa ut igen. Då är det nåt som är fel på katten, och den kissade på många olika ställen. Så den katten blev nersövd hos veterinären, som själva sa att om en katt börjar så så är det inte så mycket att göra...

God Jul
 
petersson79 skrev:
Ber om ursäkt om mitt ordval uppfattades som stötande, men det var som nån skrev högre upp bara bildligt talat. Skulle aldrig göra så, är kattägare själv.

Men nej, var inte berusad...

När jag träffade min sambo så hade hon en jättefin katt, men som hade ovanan att pinka inne. Hon använde soffan som kisslåda... Hon kunde vara ute en hel dag, springa in och kissa för att sen springa ut igen. Då är det nåt som är fel på katten, och den kissade på många olika ställen. Så den katten blev nersövd hos veterinären, som själva sa att om en katt börjar så så är det inte så mycket att göra...

God Jul
Har en katt tillåtits hålla på så i flera år är det nog inte mycket att göra, det kan jag hålla med om, men jag tror att ompalcering hade kunnat fungera. Det är altlid värt att prova. Denk atten hade helt eknelt lärt sig att soffan var kattlådan. Händer det nån enstaka gång går detatt lösa, med folie, apelsinskal mm. Många gör misstaget att rengöra med Klorin och liknande starka medel - det luktar konkurrerande katt och kan inte användas där katter inte ska kissa. Att byta soffan,ställa den nya på en annan plats och ställa en kattlåda där gamla soffan stog hade mycket väl kunnat fungera däremot.

En liten anekdot som jag hörde på radion för några år sedan: en man ringde till "husdjurstimmen" och frågade varför hans katt betedde sig så dumt. Varje dag när han kom hem från jobbet mötte katten honom i dörren. Medan han tog av sig skorna var katten på hans fötter, och accepterad inte att bli bortlyft. Sedan tog han posten och gick till köket, så slank katten fram och tillbaka mellan hans ben så att han höll på att snubbla. Han lade ifrån sig posten och öppnade kylskåpet för att ta fram kattmaten. Då stod katten framför kylskåpsdörren så att han fick knuffa undan henne för att komma åt. Sedan försökte katten åter fälla krokben på honom och när han började skeda upp maten körde katten alltid fram huvudet så att maten landade i pannan och det blev kladdigt. Om han försökte hålla undan katten vid något av dessa tillfällen blev den mer elerl mindre vansinnig och jamade mycket upprört.

Svaret från kattkännaren blev att denna katt helt enkelt har lärt sig att om man väntar vid dörren, lägger sig på skorna, svansar mellan benen, slår pannan i kylskåpsdörren, svansar mellan benen igen och sedan kör fram huvudet över den tomma matskålen så får man mat.

Man kan ändra på det genom att bryta vanan. Katter är oerhört lättlärda, men de är opportunister, tjänar de inget på det man lär dem så utför de inte "tricket".

Er katt var förmodligen ranglåg i området och vågade därför inte kissa utanför sitt revir. Av någon anledning använde hon soffan istället för kattlådan. Var hon möjligen okastrerad så kan det även ha handlat om markering. Det enda man vet säkert är att om man bara blir arg och gör rent soffan så händer det igen.
 
Nu är det här helt OT men; Att katter är ögontjänare - word!!! Jag är egentligen hundmänniska men jobbar alldeles för mycket och behöver hjälp med att hålla efter sorkarna så därför har jag två katter, två systrar. Födda och uppvuxna hos mig, deras mor var en sorkjägare av första klass som tyvärr alldeles för tidigt fick vandra vidare till de sälla jaktmarkerna.
Hur som, min katter är större delen av året utomhus där katter skall vara enligt mig men nu när det är minus 20 om nätterna har jag inte hjärta att tvinga ut dem varje kväll så därför är de inne och sover. De vet mycket väl att det är absolut förbjudet att vara uppe på bord och bänkar, får jag syn på dem blir jag skogstokig. Lik förbannat så hörs det två dunsar varje gång jag öppnar ytterdörren efter en sväng ute samtidigt som bordsduken är full med katthår. Men, ser jag dem inte så måste det ju vara okej? Ögontjänare var det... :)
 
Livet med djur blir så mycket lättare om man förstår sig på deras natur och inte förmänskligar dem. Ett mycket vanligt replikskifte mellan mig och valfri "hundmänniska":
"Jag giller inte katter, de är opålitliga, rätt vad det är när man kliar dem så hugger de till"
"Låt bli att klia obekanta katter på magen då."
"Hur visste du att jag kliade den på magen"
"För att den klöste dig, katter är mycket pålitliga i det avseendet".
 
Nu är jag nyfiken. Vad menar du med klöste/klia på magen?
 
Om du kliar en helt normal, obekant katt på magen så hugger den dig, i självförsvar, i synnerhet om det är en okastrerad hona.
 
Anna_H

Den här tråden bör döpas om till "hundar och katter...".
Du har gett mycket svar på samma ställe som man hittar ingenstans.
Du måste ha varit en katt i ditt tidigare liv.
Tack!
 
Lånar tråden lite...
Anna_H
Vad betyder det om man ser på katternas rygg att skinnet liksom får spasmer då och då?
Som att det vare nåt rörligt där under?
Är det nåt sjukdom eller normalt för katter?
 
Det är samma sak som när vi ryser, inga konstigheter.
 
För att jag hörde nåt i stilen med att katterna har maskar. Men det var en ung man som jag inte riktigt litar på.....
 
Anna_H skrev:
Om du kliar en helt normal, obekant katt på magen så hugger den dig, i självförsvar, i synnerhet om det är en okastrerad hona.
Tillägg; vilket är synnerligen normalt för alla djur. Katter, hundar, hästar, illrar, råttor och allt annat man nu kan tänkas ha. Mage och hals är ett utsatt område som inte vem som helst har tillträde till, det är ju där man lättast kan skada vid en attack.
Gäller för övrigt även oss människor, vi upplever det som obehagligt om en främmande människa går fram och klappar oss på magen. :)
(det är inte riktigt lika obehagligt om en främmande människa klappar oss på axeln)
 
Dalbotös skrev:
Gäller för övrigt även oss människor, vi upplever det som obehagligt om en främmande människa går fram och klappar oss på magen. :)
Jo, jag märkte det när jag var gravid, men jag bet inte folk så många gånger ;-)

Det lustiga är ju att folk använder det som argument för attk atter är opåltitliga. Orsaken är ju att de lägger sig på marken och vänder upp magen för att visa sig underlägsna, INTE för att bli kliade på magen.
 
Den katten pinkade inte bara i soffan... En gång hoppade den upp i sängen bredvid mig och pinkade, samma sak när den gick in hos sambons far (som hon hyrde av när vi träffades) och pinkade där med i sängen.. Så det är möjligt att den var lågt i rangen i området då.

Och ja, klia en katt på magen är ett säkert kort att bli biten och klöst!
 
Ot igen.

Av numera 5 av vara katter vill 3 vara kliade på magen. Spec en är påträngande. Man ligger eller sitter o plötsligt känner nåt mjukt under handen. Och det är han som tvingade sig under handen. Med magen upp. hehe Vilken kelgris.
 
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.