HD-domen kom idag 
Här går den att läsa med namnet T 5127-23 "Guttviks brygga"
https://rattspraxis.etjanst.domstol.se/sok/publicering/451db5e9-5630-4dab-a39c-285457fcb747
https://rattspraxis.etjanst.domstol.se/sok/publicering/451db5e9-5630-4dab-a39c-285457fcb747
HDs tolkning var väldigt enkel, lös egendom kan bli fastighetstillbehör när den inrättas som gemensamhetsanläggning och det spelar ingen roll att den är lös egendom vid tillfället när den inrättas som GA för slutresultatet efter inrättandet är att den blir fastighetstillbehör till de samfällda fastigheterna. Domskälen:
Målet hade varit mer intressant om de i gemensamhetsanläggningen delägande fastigheterna ägdes av någon annan är de som äger bryggan. Då hade det om jag förstår HD rätt inte blivit någon GA.
Målet hade varit mer intressant om de i gemensamhetsanläggningen delägande fastigheterna ägdes av någon annan är de som äger bryggan. Då hade det om jag förstår HD rätt inte blivit någon GA.
Redigerat:
Domskäl:
Det saknas vägförbindelse till fastigheterna G. 3:30 och G. 3:31.
Min Kommentar
Om de haft väg & vägservitut till sina fastigheter hadde det inte varit möjligt att inrätta GA på lös egendom
Det saknas vägförbindelse till fastigheterna G. 3:30 och G. 3:31.
Min Kommentar
Om de haft väg & vägservitut till sina fastigheter hadde det inte varit möjligt att inrätta GA på lös egendom
HD redogör också tydligt för en annan aspekt som vi har diskuterat i tråden som inte är helt intuitiv. Att inrättande av en anläggning som en GA som huvudregel innebär att äganderätten av anläggningen inte ändras:
Väldigt typiskt med GA för väg, ägandet av de gamla vägarna ändras inte för att de inrättas som GA. Om det nu inte beslutas särskilt vid förrättningen.
Väldigt typiskt med GA för väg, ägandet av de gamla vägarna ändras inte för att de inrättas som GA. Om det nu inte beslutas särskilt vid förrättningen.
Beslutet motiverades med att G. 3:30 och G. 3:31 – de i gemensamhetsanläggningen deltagande fastigheterna – behövde bryggan för att kunna fungera som bostadsfastigheter. Gemensamhetsanläggningens (och därmed de deltagande fastigheternas) tillgång till bryggan säkerställdes genom ett utrymmesservitut med K. 2:1 som belastad fastighet.
För att tillgodose ändamål av stadigvarande betydelse för flera fastigheter kan, enligt 1 § anläggningslagen, en gemensamhetsanläggning inrättas. Det kan exempelvis vara fråga om att tillgodose behovet av en brygga (jfr prop. 1973:160 s. 178 och Carl Hemström, Gemensamhetsanläggningar – Inrättande och förvaltning, 1986, s. 17 f.).
Frågan om inrättande av en gemensamhetsanläggning prövas vid en förrättning som handläggs av lantmäterimyndighet och förutsätter – utöver vad som anges i 1 § – att en rad villkor, som gäller till skydd för enskilda och allmänna intressen, är uppfyllda. Trots att inrättande kan ske tvångsvis bör det i största möjliga utsträckning ske på frivillig väg. En gemensamhetsanläggning ska förläggas och utföras på sådant sätt att ändamålet med anläggningen uppnås med minsta intrång och olägenhet och utan oskälig kostnad. (Se 4–11 och 16 §§ samt jfr a. prop. bl.a. s. 148 ff.)
Efter ansökan av J.J. beslutade Lantmäteriet med stöd av anläggningslagen (1973:1149) om inrättande av en ny gemensamhetsanläggning, G. GA:2. Anläggningen innefattade den befintliga bryggan på fastigheten K. 2:1 och de anordningar som krävs för anläggningen. Beslutet motiverades med att G. 3:30 och G. 3:31 – de i gemensamhetsanläggningen deltagande fastigheterna – behövde bryggan för att kunna fungera som bostadsfastigheter. Gemensamhetsanläggningens (och därmed de deltagande fastigheternas) tillgång till bryggan säkerställdes genom ett utrymmesservitut med K. 2:1 som belastad fastighet.
För att en gemensamhetsanläggning ska kunna tillgodose ändamål av stadigvarande betydelse för flera fastigheter behöver bland annat tillgången till utrymme för anläggningen säkerställas långsiktigt.
Äganderätten till ett utrymme eller till en befintlig anläggning ändras som huvudregel inte genom inrättande av en gemensamhetsanläggning (jfr dock 12 och 12 a §§ om inlösen av hel eller del av fastighet respektive överföring av fastighetstillbehör), utan det är endast rätten att använda anläggningen som blir samfälld för de deltagande fastigheterna (jfr ovan p. 13 angående den servitutsliknande karaktären som följer av inrättande av gemensamhetsanläggning).
För att tillgodose ändamål av stadigvarande betydelse för flera fastigheter kan, enligt 1 § anläggningslagen, en gemensamhetsanläggning inrättas. Det kan exempelvis vara fråga om att tillgodose behovet av en brygga (jfr prop. 1973:160 s. 178 och Carl Hemström, Gemensamhetsanläggningar – Inrättande och förvaltning, 1986, s. 17 f.).
Frågan om inrättande av en gemensamhetsanläggning prövas vid en förrättning som handläggs av lantmäterimyndighet och förutsätter – utöver vad som anges i 1 § – att en rad villkor, som gäller till skydd för enskilda och allmänna intressen, är uppfyllda. Trots att inrättande kan ske tvångsvis bör det i största möjliga utsträckning ske på frivillig väg. En gemensamhetsanläggning ska förläggas och utföras på sådant sätt att ändamålet med anläggningen uppnås med minsta intrång och olägenhet och utan oskälig kostnad. (Se 4–11 och 16 §§ samt jfr a. prop. bl.a. s. 148 ff.)
Efter ansökan av J.J. beslutade Lantmäteriet med stöd av anläggningslagen (1973:1149) om inrättande av en ny gemensamhetsanläggning, G. GA:2. Anläggningen innefattade den befintliga bryggan på fastigheten K. 2:1 och de anordningar som krävs för anläggningen. Beslutet motiverades med att G. 3:30 och G. 3:31 – de i gemensamhetsanläggningen deltagande fastigheterna – behövde bryggan för att kunna fungera som bostadsfastigheter. Gemensamhetsanläggningens (och därmed de deltagande fastigheternas) tillgång till bryggan säkerställdes genom ett utrymmesservitut med K. 2:1 som belastad fastighet.
För att en gemensamhetsanläggning ska kunna tillgodose ändamål av stadigvarande betydelse för flera fastigheter behöver bland annat tillgången till utrymme för anläggningen säkerställas långsiktigt.
Äganderätten till ett utrymme eller till en befintlig anläggning ändras som huvudregel inte genom inrättande av en gemensamhetsanläggning (jfr dock 12 och 12 a §§ om inlösen av hel eller del av fastighet respektive överföring av fastighetstillbehör), utan det är endast rätten att använda anläggningen som blir samfälld för de deltagande fastigheterna (jfr ovan p. 13 angående den servitutsliknande karaktären som följer av inrättande av gemensamhetsanläggning).
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 905 inlägg
I approve of this domslut. 😉Claes Sörmland skrev:
Förstår vi ens HD dom och konsekvenserna av den? Jag tror inte jag gör det. Tänker högt här:
Amanda och Marcus äger en brygga gemensamt som lös egendom och som ligger på annans fastighet. De äger också var sin fastighet Amandaborg 1 och Marcusborg 2. Amanda ansöker om att inrätta den lösa egendomen bryggan som GA. Lantmäteriet beslutar om att inrätta bryggan som GA:1. När anläggningsbeslutet vinner laga kraft så gör det faktum att ägarkretsen av bryggan (Amanda och Marcus) också sammanfaller med ägarkretsen av delägarfastigheterna och då blir bryggan fastighetstillbehör till Amandaborg 1 och Marcusborg 2.
Men vad händer om Marcus säljer sin del av bryggan till Tord mellan förrättningen och att anläggningsbeslutet vinner laga kraft? Nu finns ett anläggningsbeslut om att inrätta den lösa egendomen bryggan som GA:1 men den ägs till hälften av utomstående Tord. Den förblir ny lös egendom för Tord när anläggningsbeslutet vinner laga kraft och blir inte ett fastighetstillbehör till Marcusborg 2. Men till Amandaborg 1, eller?
Vad händer om Tord inte bara köper bryggan (in sin helhet) utan dessutom bogserar bort den från sin plats så nu finns inte bryggan kvar på platsen när anläggningsbeslutet vinner laga kraft. Kan Amanda och Marcus hävda rätt till bryggan trots att den ligger på annan plats som lös egendom?
//
Ännu mer spännande, kan man inrätta en GA i något som normalt inte har karaktär av fastighetstillbehör? Både Amandaborg 1 och Marcusborg 2 har stadigvarande behov av bil för transporter till och från fastigheterna. Kan Amanda ansöka om att inrätta en GA i den Tesla model Y som Amanda och Marcus äger gemensamt?
Amanda och Marcus äger en brygga gemensamt som lös egendom och som ligger på annans fastighet. De äger också var sin fastighet Amandaborg 1 och Marcusborg 2. Amanda ansöker om att inrätta den lösa egendomen bryggan som GA. Lantmäteriet beslutar om att inrätta bryggan som GA:1. När anläggningsbeslutet vinner laga kraft så gör det faktum att ägarkretsen av bryggan (Amanda och Marcus) också sammanfaller med ägarkretsen av delägarfastigheterna och då blir bryggan fastighetstillbehör till Amandaborg 1 och Marcusborg 2.
Men vad händer om Marcus säljer sin del av bryggan till Tord mellan förrättningen och att anläggningsbeslutet vinner laga kraft? Nu finns ett anläggningsbeslut om att inrätta den lösa egendomen bryggan som GA:1 men den ägs till hälften av utomstående Tord. Den förblir ny lös egendom för Tord när anläggningsbeslutet vinner laga kraft och blir inte ett fastighetstillbehör till Marcusborg 2. Men till Amandaborg 1, eller?
Vad händer om Tord inte bara köper bryggan (in sin helhet) utan dessutom bogserar bort den från sin plats så nu finns inte bryggan kvar på platsen när anläggningsbeslutet vinner laga kraft. Kan Amanda och Marcus hävda rätt till bryggan trots att den ligger på annan plats som lös egendom?
//
Ännu mer spännande, kan man inrätta en GA i något som normalt inte har karaktär av fastighetstillbehör? Både Amandaborg 1 och Marcusborg 2 har stadigvarande behov av bil för transporter till och från fastigheterna. Kan Amanda ansöka om att inrätta en GA i den Tesla model Y som Amanda och Marcus äger gemensamt?
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 905 inlägg
Man kan nästan aldrig läsa en HD-dom kontrafaktiskt. Den tar upp omständigheterna som de är, inte alla potentiella omständigheter.
Det vi nu vet är att lös egendom som hör till samma ägarkrets som en gemensamhetsanläggning kan inlemmas i gemensamhetsanläggningen och att den därmed blir fast egendom.
Det är ett synnerligen begränsat fall och domens generella verkan är nog ganska liten, men det är som det är.
Det vi nu vet är att lös egendom som hör till samma ägarkrets som en gemensamhetsanläggning kan inlemmas i gemensamhetsanläggningen och att den därmed blir fast egendom.
Det är ett synnerligen begränsat fall och domens generella verkan är nog ganska liten, men det är som det är.
Det kan ju vara så att domen inte har så stor påverkan på någonting praktiskt förutom att visa att det är möjligt att inrätta GA i lös egendom om dess ägarkrets sammanfaller med den beslutade delägarkretsens fastighetsägare. Och anläggningen måste ha karaktär så att den kan bli fastighetstillbehör. D v s rätt ovanliga fall.
Jag kan tänka mig att det rör sig om t ex en brunn/pump/ledning/avloppsreningsverk som flera privatpersoner äger som lös egendom tillsammans. Eller kanske en brygga som i domens fall eller annan anläggning. Eller nån byggnad. Det står nu klart och i motsats till vad Lantmäteriet tidigare har haft som tolkning så kan de nu utan diskussion inrättas som gemensamhetsanläggning.
Och Lantmäterier får skriva om en sektion i sin Handbok AL som direkt motsäger HD:
Jag kan tänka mig att det rör sig om t ex en brunn/pump/ledning/avloppsreningsverk som flera privatpersoner äger som lös egendom tillsammans. Eller kanske en brygga som i domens fall eller annan anläggning. Eller nån byggnad. Det står nu klart och i motsats till vad Lantmäteriet tidigare har haft som tolkning så kan de nu utan diskussion inrättas som gemensamhetsanläggning.
Och Lantmäterier får skriva om en sektion i sin Handbok AL som direkt motsäger HD:
Redigerat:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 905 inlägg
Omskrivningsbehovet är väl högst modest? Att egendomen måste vara fast för att ingå i GA:n är alla överens om liksom att ägarkretsen måste vara samma.
Det är väl möjligen hur egendomen går från lös till fast som måste beskrivas annorlunda.
Intressantare, men utanför domen, är nog hur lös egendom som inte har en identisk ägarkrets med GA:n skulle kunna hanteras. Det finns det ju en ordning för med fast egendom, men den kan inte lika lätt tillämpas på lös.
Det är väl möjligen hur egendomen går från lös till fast som måste beskrivas annorlunda.
Intressantare, men utanför domen, är nog hur lös egendom som inte har en identisk ägarkrets med GA:n skulle kunna hanteras. Det finns det ju en ordning för med fast egendom, men den kan inte lika lätt tillämpas på lös.
Jag uppfattar att GA kan inrättas i lös egendom enligt HDs tolkning av anläggningslagen (även om det i realiteten blir ovanligt p g a kravet att tillgodose ändamål av stadigvarande betydelse för flera fastigheter, något som innefattar krav på ett långsiktigt säkerställande av rätten att använda den
fysiska anläggningen). Så texten hos Lantmäteriet är direkt felaktig när den kategoriskt avfärdar detta. Se 16-20 i domskälen. Vi får väl läsa den nya versionen om några veckor/månader.
HD tycks ju ge svaret i sina domskäl:
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 905 inlägg
Både ja och nej. I punkten 20 landar man ju i att man löser problemet genom att den lösa egendomen blir fast, medan man är ute och fladdrar lite i p. 19.
Jag får ta mig tid att läsa ordentligt i helgen. P. 19-skrivningen pekar ju i en delvis annan riktning än hur jag beskrivit domen.
Jag får ta mig tid att läsa ordentligt i helgen. P. 19-skrivningen pekar ju i en delvis annan riktning än hur jag beskrivit domen.
Om du finner tid kan du ju också ta en titt på Bergs artikel (som refereras in domen) och hans invändningar före domen föll:
https://svjt.se/preprint/tvangsianspraktagande-av-los-egendom-enligt-anlaggningslagen
https://svjt.se/preprint/tvangsianspraktagande-av-los-egendom-enligt-anlaggningslagen
Skogsägare
· Stockholm och Smålands inland
· 21 905 inlägg
Jag tycker HD är ganska klar i sin begränsade tolkning. För jag menar ju att det vore något annat om ägarkretsen för bryggan vore en annan än den för gemensamhetsanläggningens ägare. I och med att HD inte tar upp den delen blir också ett centralt tema i Bergs artikel obesvarad: frågan om hur det skulle vara om situationen vore en annan är inte besvarad. Vi får nöja oss med det vi fått.
Vad gäller punkterna 19 och 20 som jag tyckte inte riktigt gick ihop var de del av en större utredning p. 16–20 in inrättande av GA i lös egendom. När jag läser helheten är jag inte lika förbryllad längre. Jag kan dock sakna en diskussion om vilka rättigheter ägarna av den lösa egendomen riskerar att förlora; här handlar allt om vilka som säkras för de ingående fastigheterna. Jag tycker Berg här har ett intressant resonemang utgående från undanträngande av rättigheter, men trots att HD uppmärksammar artikeln tas inte den frågan upp. Jag tolkar det som att man inte vill ge sig in i frågan om vad som händer om inte ägarkretsen i den lösa egendomen helt ingår i ägarkretsen i GA:n. En rimlig avgränsning, men kanske borde den uttryckas klart.
Vad gäller upplåtelsefrågan tycker jag att HD skriver på ett olämpligt sätt. Visst är det så som skrivs i domslutet att "en gemensamhetsanläggning i ett fall som detta kan inrättas i lös egendom", men det är ju också så att egendomen slutar vara lös. Jag tror därför att Lantmäteriets handbok inte borde behöva skrivas om så mycket. Man hade kanske kunnat uttrycka sig mer verklighetsnära i domen och likt Lantmäteriet skriva att egendomen först måste bli fast, eller genom förfarandet blir fast, men det gjorde man inte. Hur som helst tycker jag att det mesta av det Lantmäteriet skriver i frågan i sin handbok fortfarande stämmer även med vad HD kom fram till.
Vad gäller punkterna 19 och 20 som jag tyckte inte riktigt gick ihop var de del av en större utredning p. 16–20 in inrättande av GA i lös egendom. När jag läser helheten är jag inte lika förbryllad längre. Jag kan dock sakna en diskussion om vilka rättigheter ägarna av den lösa egendomen riskerar att förlora; här handlar allt om vilka som säkras för de ingående fastigheterna. Jag tycker Berg här har ett intressant resonemang utgående från undanträngande av rättigheter, men trots att HD uppmärksammar artikeln tas inte den frågan upp. Jag tolkar det som att man inte vill ge sig in i frågan om vad som händer om inte ägarkretsen i den lösa egendomen helt ingår i ägarkretsen i GA:n. En rimlig avgränsning, men kanske borde den uttryckas klart.
Vad gäller upplåtelsefrågan tycker jag att HD skriver på ett olämpligt sätt. Visst är det så som skrivs i domslutet att "en gemensamhetsanläggning i ett fall som detta kan inrättas i lös egendom", men det är ju också så att egendomen slutar vara lös. Jag tror därför att Lantmäteriets handbok inte borde behöva skrivas om så mycket. Man hade kanske kunnat uttrycka sig mer verklighetsnära i domen och likt Lantmäteriet skriva att egendomen först måste bli fast, eller genom förfarandet blir fast, men det gjorde man inte. Hur som helst tycker jag att det mesta av det Lantmäteriet skriver i frågan i sin handbok fortfarande stämmer även med vad HD kom fram till.