Y
Min far gickbort, på sig hade han sitt halsband och klocka.
Dessa har jag haft undangömda länge och känt att brukar jag dessa kommer jag få samma öde/förbannelse som honom.

Samtidigt kunde jag ju valt att se det som att jag får honom närmare mig på ett stärkande sett men det är ju farligt att se positivt på saker och ting.

Bär ni ärvda smycken från närstående eller gömmer ni undan det?
 
Jag gör det inte bara för att jag inte vill förlora dem.
 
Sälj smyckena om de har något värde och låt dem komma andra till glädje. Kasta dem annars.

Att ha något liggandes som är förknippat med olustiga känslor är bara destruktivt.
 
Ja vilken nytta gör sakerna i en byrålådan? Om man bara förknippar personen med smyckena kanske det är en sak, men minnena brukar vara många många fler.
 
Gör om dom?
Min syster äger min mormors gamla vigselring, omgjort till en "vanlig" ring.
Själv ärvde jag en gammal klackring som är omgjort till manschettknappar!
 
Jag ärvde ett flertal fina klockor av min morfar använder dom inte utan dom står i min klocksamling bland mina egna.

Ärvde även en klackring av han som jag varken använder eller har framme pågrund av risken att den kommer bort, den har ett stort sentimentalt värde för mig likväl som ett större peningvärde då klacken är massiv.

Men jag anser att om man inte har ett sentimentalt värde av sakerna så kan man lika he bort dom, smycken kan man göra om eller smälta ner till kanske blivande vigselring.
 
Klicka här för att svara
Vi vill skicka notiser för ämnen du bevakar och händelser som berör dig.